Jag tror jag vill skaffa en papegoja

Någon större osanning har jag inte hört på länge. Amasoner är inte de snällaste papegojorna, nej, men kakaduorna är de absolut värsta. Framförallt på grund av sin oförutsägbarhet, sitt svårlästa kroppsspråk och så har den en speciellt utformad näbb där undernäbben har två vassa punkter, vilket ger ett "trippelbett".

Kakaduor är visserligen också de allra gosigaste fåglarna där ute och ses säkerligen som "milda" jämfört med de tuffare amasonerna när man träffar dem tillfälligt ellet bara haft dem en kort tid/bara umgåtts med ungfåglar, men i övrigt är kakaduor de absolut mest aggressiva av alla papegojor, och det är mycket vanligt med hanar som dödar sina honor för att hon inte svarat såsom han tycker vad gäller parningsfrågan. Och allt som oftast är det ju vi människor som är deras partners i fångenskap...

Jakos har sällan någon anmärkningsvärd aggressivitet, men däremot blir de lätt fobiska och är liksom kakaduorna mycket känsliga för förändringar, och kan börja plocka sig och bita hål på skinnet av (för oss) obetydliga detaljer.

*~*~*~*~*

Angående allt annat...

I O U: Om du tycker undulater låter horribelt så blir nog en mjukdjursgoja det bästa. No kidding - jag tycker visserligen undulater låter bra fult (när de använder den mer "aggressiva" tonen), men det är ingenting mot en större papegoja som skriker. Även den lilla dvärgpapegojan jag hade för ett antal år sedan kunde ta i ordentligt med sina metalliska toner. Min gultofskakadua ska vi inte tala om... där kan vi snacka röstresurser! *Hittar ingen lämplig smiley*

Man vill bara UT ur rummet när han sätter igång, och det händer några gånger om dagen, och det är fullt normalt. Inte en obalanserad fågel, för nog vet väl de flesta att papegojor kommer från regnskogar? (Visserligen kommer t.ex undulater, nymfkakaduor m.m från Australiens öken)
De ska kunna ropa på varandra från enorma avstånd, och detta "inkallande" görs främst vid gryning och skymning. Vilka har överlevt natten? Vilka har klarat sig genom dagens födosök?

Ungefär såhär låter min gultofs... fast lite mer långdragna och snäppet ljusare toner. (Den i filmen är en vittofskakadua, oftare känd som albakakadua, den vanligaste kakaduan i fångenskap)
http://www.youtube.com/watch?v=rYoWg_a-HuI

Vrid upp volymen till den absolut högsta nivån som datorn och högtalarna tillåter så får du en bild av hur de låter på riktigt.

Aror låter inte bättre de.
http://www.youtube.com/watch?v=iLD-ZPoUGyA

Ädelpapegojor hör till de mer lättsamma gojorna (i storlek med en större amason), men även de har röstresurser.
http://www.youtube.com/watch?v=yNZmK...eature=related

Och att ta en handmatad unge är inte att rekommendera. Varför? För vi gör det bara för oss själva, dels för att vi fågelägare ska slippa behöva kämpa med att slösa tid och energi på att tämja en fågel, och så för att uppfödarna ska kunna tjäna mer pengar. Själ ungar/ägg från föräldrafåglarna - de börjar producera en ny kull = more money.

Sedan avvänjs majoriteten av papegojor alldeles för tidigt. Nästan alla kakaduor och aror (som exempel, då jag inte är lika insatt i de andra) blir avvanda vid fyra-sex månaders ålder, vissa (som min stackars gultofs) ännu tidigare. Det är nog med våldtäkt på naturen att man bara har fåglarna i fångenskap och sedan att man stjäl ungarna av dem och har mage att tvinga dem att vänja sig vid fast föda alldeles för tidigt - det är obeskrivligt ont av oss själviska människor.

Det handlar inte bara om mat... det handlar om trygghet och självförtroende.
En ara eller kakadua i det vilda matas av sina föräldrar så länge den vill. Ofta runt ett år, sedan känner sig fågeln mogen att klara sig mer själv och föräldarna slutar mata den.

När jag köpte min gultofs från en uppfödare (aj aj aj) för tre år sedan fick jag veta att han skulle vara avvand (togs från föräldrarna vid två månaders ålder, senare än vad som är vanligt, vilket också är mindre illa) vid fyra månaders ålder. På grund av vad jag läst på ett annat forum (Mytoos.com), där de skrev det att kakaduor behöver ett år på sig att bli fullständigt avvanda, blev jag orolig och frågade om detta på ett svenskt forum där en annan uppfödare (duh) sade att fyra månader är helt optimal ålder för arten, då föräldrafåglarna skulle stöta bort en så gammal unge som fortfarande vill bli matad.
Tro det inte!
Den människan har ju dessutom själv aldrig fött upp föräldramatade ungar, utan stjäl äggen från föräldrarna för löjliga ursäkter som att föräldrarna inte vet hur de ska göra. Det är klart de inte vet, de har aldrig fått chansen att lära sig, och vad värre är, oftast är de handuppmatade själva!

Det som redan hänt med höns - att pga. maskinkläckning vet de inte längre vad de är och kan därmed inte föda upp egna ungar - är på väg att hända med papegojorna också. I det vilda stannar inte en unge bara tills dess att den är avvand (vilket ju är långt mer än fyra månader om vi tittar på de större arterna), de stannar också kvar tills nästa kull och lär sig ta hand om ungar av föräldrarna.

För mer ingående beskrivning om handmatning och dess nackdelar, varsågod, en mycket bra artikel: http://www.papegojprat.se/modules/sm....php?itemid=36

Tyvärr ser man även handmatade nymfkakaduor till och från även i Sverige, och faktum är att det enligt svensk lag är förbjudet att handmata bland annat nymfkakaduor, vi kan bara vänta tills en liknande lag kommer för de större papegojorna.

Och jo, man ska ha två fåglar. Minst. Det är lag på det, och på goda grunder. Lagen säger att man ska ha fåglar i minst parhållning såvida inte en människa uppfyller kraven på sällskap, men det en artfrände ger en fågel kan en människa aldrig någonsin ge.
Inte ens om vi försökte lära oss deras språk, satt med dem exakt hela dagarna, jämt (vilket skulle innebära att vi inte har något liv längre, eftersom papegojpar i det vilda aldrig skiljs åt annat än när den ena ligger på ägg/är med ungarna och den andra är på födosök), lekte med dem, kliade dem, så skulle det aldrig gå upp till det en artfrände kan ge, då människor och papegojor är så väldigt olika. Hundar - även om de också lär må bättre i sällskap av artfränder (jag har själv flera hundar hemma) - så kommer de bra överens med människan då vi har liknande ursprungliga levnadssätt, samma sorts inprogrammerade hierarki, och de har varit våra trogna följeslagare i tiotusentals år. Så de kan nöja sig med enbart mänskligt sällskap på ett helt annat sätt än en papegoja.

Titta på de här vilda paren av olika arter av aror - kan ni nu tycka det är rätt att vi ska försöka ersätta en partner av samma slag? De gör allt tillsammans, till och med härmar varandras rörelser.
http://www.papegojfilm.se/animal/ani05.htm

Papegojor är vilda djur som är helt "alien" i deras sätt att fungera om man jämför med hundar och/eller människor. De behöver varandra.

Och jag tror jag ska ta med en liten artikel angående det här med parförhållande papegoja/människa (för det är det det är, ur papegojans synvinkel), vilket också angår handmatningen.
Jag har översatt den till svenska men jag länkar bara till den engelska nu, om det duger. (Ids ni inte läsa engelska tar jag den svenska)
http://www.secondchancebirds.net/for...hp?f=70&t=3542 (Lite längre ner i det första inlägget, det gråa)

Sedan angående burar...

Buren jag köpte för min gultofs var bara 100x77 cm i yta, och alldeles för liten. Minimimåttet för en fågel i hans storlek (44 cm, större än en genomsnittling amason alltså men samma mått gäller för alla fåglar mellan 36-45 cm) är 160x90x100 cm. Inget mindre är överhuvudtaget lagligt, såvida inte burdörren är ständigt öppen/obefintlig, buren aldrig någonsin stängd, och så ska såklart rummet buren står i vara tillräckligt stort. (Så man kommer inte undan med att ha buren öppen i en garderob)
Jag kunde ha fixat en större bur åt min kakadua om jag hade viljat vänta tills jag hade pengarna (en bra bur kostar minst lika mycket som fågeln, ofta mycket mer). Men nej, Miss Otålig Femtonåring kunde inte vänta. Hans bur nu dock, gjord av samma material som den här nedan, är 360x120x180 cm, och medan det är lite större än jag tänkt mig (det skulle inte fungerat med taket annars) så skulle jag aldrig sätta en fågel i ungefär hans storlek i en bur med mindre än två meters bredd.
http://www.papegojforum.se/picture.p...&pictureid=514
(Den buren är 360x180x200 cm om jag inte misstar mig, och där bor en soldatara och en albakakadua - dock är det inte rekommenderat att hålla aror och kakaduor ihop även om de kommer överens, då aror har känsliga luftvägar och kakaduor har ett hemskt damm som har fått många människor allergiska eller lungsjuka)

World Parrot Trust har förresten rätt bra fakta vad gäller artspecifik papegojhållning.
http://www.parrots.org/index.php/enc...vigationquery/
(Klickar man in på en art så finns det flikar, bl.a "care")
Visserligen visar nog WPT mått för fåglar som sitter i burarna konstant (t.ex 4.5 meters bredd på en bur för en liten gultofs - min kakadua är en mellanstor gultofs och alltså en bra bit större), men även om fågeln får många timmar utanför buren varje dag, så är det fågelns hem och bör vara så stort som överhuvudtaget möjligt. Min kakadua är med mig en hel del men om han är i en stor bur med en massa sysselsättningar och kanske t.o.m kan motionera i buren, så behöver jag inte ha lika dåligt samvete om jag är sjuk eller måste vara borta några fler timmar än vanligt någon gång nu eller då, etc.
Och titta på det här: http://www.rosakakadu.com/Voliere2.php
Det är en fin bur det. Men såklart väldigt dyr också. (Men buren jag har till min kakadua nu var billigare än om jag köpt en av de största fabriksgjorda burarna som finns, som bara är 200x100x190 cm, alltså mycket mindre)

Nu kommer säkert någon typ skutta in och säga att "Men DU har ju bara en kakadua tydligen?"
Jo, det är sant. Men jag letar varje dag efter en partner till honom, och det är inte lätt. Det ska vara - även om inte exakt samma art är nödvändigt (det är det bästa, men att ha två väldigt nära besläktade arter tillsammans är inte hela världen så länge man inte låter dem få ungar) - rätt storlek, helst en hona, men är det en hona måste hon vara av ett större slag (som Triton eller Moluck), den ska vara vuxen, den ska inte vara allt för långt bort (jag bor långt norrut), och så ska den och Yondo fungera tillsammans också.

Och dessutom kan jag inte skaffa en till kakadua just nu för jag har helt enkelt platsbrist, men till hösten, eller så tidigt som möjligt efter det, så ska han få en partner.

Jag skrev förresten ett inlägg om papegojor i en annan tråd för ett tag
sedan: https://www.flashback.org/showthread.php?t=914595

Bra och informativa inlägg från Zanizaila

Man ska verkligen tänka sig för innan man köper en papegoja. Väldigt, väldigt krävande djur (går inte att jämföra med hund/katt) och är dom inte lyckliga med sin ägare/situation så blir dom djupt deprimerade och beter sig därefter.

Har en Gråjako sedan c:a 15 år tillbaka, det är mycket jobb, som att ha en unge nästan (som dessutom aldrig växer upp), extremt intelligenta och kräver därför underhållning därefter (igen, går inte att jämföra med hund/katt som är på en helt annan intelligensnivå).

Man har papegojan hela livet också, gråjakos te.x blir lika gamla som människor. Om man har tankar på en partner / barn osv senare så får man tänka på det också, kommer det fungera med en papegoja då. Kommer man jobba / resa mycket så kan det vara svårt att ge alla den tid dom behöver.

Skulle vilja påstå att de allra flesta människor INTE lever sånna liv att dom kan ta hand om en papegoja och få den lycklig, en papegoja som mestadels sitter i sin bur blir inte glad och blir inte heller ett roligt husdjur att ha.

jag vill ha en goja man kan lära fula ord så gojan kan kalla kompisarna det när dom kommer över

tjacka kakadua helt enkelt!!!


Dom är hur fräna som helst och då menar jag inte i lukten