Pleonasmer

En nyöppnad frisersalong har även medarbetare som ägnar sig åt hudvård.
På visitkortet anges att etablissemanget tillhandahåller

personlig hår&hudvård

Det är ordet personlig som utgör pleonasmen. Jag menar, vad är alternativet?
Att man skickar frun när man vill ha en "wonderful peeling"? Representativ
eller indirekt hår- och hudvård?

Nu är det fullt legitimt att dekorera språket med pleonasmer, men man skall
vara medveten om det, så att dekorationerna inte blir språkligt kitsch.

Ordet »personlig« är där för att skapa en lagom intim laddning. Hade det
stått »personlig massage« så hade direkt en katakres uppstått (annan tråd).

När det är trångt för text, som på ett visitkort, tycker jag att förkortningen
av »hår- och hudvård« till »hår&hudvård« är innovativ och bra. Skrivsättet
binder faktiskt ihop hår&hud bättre för att svara mot »vård av hår & hud«.

Den klassiska pleonasmen är »gammal gubbe« som är synonymt med gubbe.
Välkommen med fler exempel. I reklamspråk dekorerar man med pleonastiska
blommor, men jag kommer inte på fler exempel just nu.

NEO:

pleonasm = språkligt uttryck som innehåller ett eller flera ord som
skulle kunna strykas utan att ngt av innehållet förlorades men som
ändå kan fylla en (t.ex. stilistisk) funktion ...

Min favorit, från bostadsrättsföreningen där jag bodde förut:

"Användning av grillar på balkongerna är absolut förbjuden."

Hur förbjudet kan något bli? Möjligen bör man förbjudas grilla efter ett visst antal stänkare med Absout.

Lite utanför trådämnet: Föreningen jag bodde i var lite eljest. Vid infarterna stod det förut på stora skyltar: "Här tillämpas särskilda trafikregler". Vilka särskilda trafikregler som tillämpades är för mig fortfarande höljt i dunkel.

Ibland ser man skyltar med följande text: "All obehörig trafik förbjuden".
Det betyder ju faktiskt: "All förbjuden trafik är förbjuden". Detta är väl pleonastiskt om något?
-Ett annat pleonastiskt uttryck är "i skog och mark". "Mark" är ju ett gammalt svenskt ord för skog. Alltså: "i skog och skog".
I Radio Västerbotten anger man tiden på följande sätt: "Klockan, den är...".
Oskyldigt, men irriterande!

En variant är skylten Förbud mot fordonstrafik med tilläggsskylten
Gäller ej behöriga fordon. Den kombinationen är rätt vanlig.

Skylten gäller alltså för alla dem för vilka skylten gäller.

Det vore rätt påfrestande om alla 90-skyltar hade tilläggstexten:
Gäller ej behöriga fortkörare.

Så kan man till skylten Begränsad fordonshöjd 3,5 m pleonasmera
Gäller ej låga fordon. Värre vore förstås: Gäller ej behöriga fordon.

Följande språkexempel från dagens Göteborgs-Posten är något förbryllande:

... och då blir mamman väldigt gråtmild, för hon behärskar ännu inte
till fullo sin självbehärskning.

Eller är det med självbehärskning som med en lök, att det finns flera skikt
av egen behärskning? Man kan behärska rösten trots att »hjärtat gråter«.
Och man kan tänka på havregrynsgröt i den inre kärnan, annars »kommer
alla känslorna på en och samma gång« (Per Gessle?).

Kanske :

... och då blir pappa väldigt tårögd, för han behärskar ännu inte till
fullo sin lökhackning.

Tänk på havregrynsgröt när du hackar lök, så behärskar du din lökhackning!
I varje fall bör en man se till att hacka lök om han inte behärskar sin
självbehärskning.

Den vita skimmeln

I ett hälsolarm från Storbritannien sägs att barn numera får rakit/rakitis därför att de får för lite naturligt solljus. Barnen sitter inomhus och spelar dataspel. Strålningen från bildskärmarna är otillräcklig för att generera D-vitamin via huden. Evolutionen har inte hunnit med.

Uttrycket naturligt solljus är en pleonasm som var onödig innan tekniken kom och gav oss surrogat för så mycket som är naturligt. Smör var ju en sorts naturligt smör innan tvåltillverkarna kom och gjorde en onaturlig smörja som vagt påminner om naturligt smör. Mobilmasterna kompletterar naturlig kosmisk strålning.

Jag är inte alls motståndare till tautologiska pleonasmer, men en naturlig företeelse skall inte behöva kvalificeras som naturlig. Solljussurrogat och smörsurr är de som bör »kvalificeras« som artificiella.

I fallet rakit/rakitis vill ödet att bristsymptomen har kallats engelska sjukan och till och med har ett latinskt namn: morbus anglicus. På ett språkforum infinner sig osökt associationer till den anglicism-sjuka som slagit klorna i svenska språket och andra språk. För att inte kasta skugga på den etniska gruppen anglosaxare så skulle kanske morbiditeten kunna kallas morbus anglolingisticus.

Det är ingen pleonasm eftersom det finns gråa, och bruna skimmel.

Det vete fan om det gör. För mig betyder det snarast All trafik som inte har här att göra är förbjuden. Och det är skillnad. På allmän väg är det tillåtet att färdas, också om man inte har stt skvatt där att göra.

Mark är ett inlånat ord, som ursprungligen inte har betytt skog utan gränstrakt. Att i stort sett alla gränstrakter var skogar förr i tiden är en annan sak. Men mark betydde alltså inte skog från början, och det betyder inte skog idag heller. Jag tror att folk med mark i i skog och mark snarast avser ungefär myrar, branter, blockterräng etc, som utan att vara skog lik förbannat är djupt olämplig till att odling, och som man därför som ägare låter någorlunda vara i fred.

Nja. Se ovan.

...och käkar för lite fet fisk, nota bene. Vi kan minsann få i oss tillräckligt med vitamin D med kosten, bara vi inte undviker vitamin D-källorna.

Jag skulle faktiskt påstå att det onaturliga solljuset var snarast vanligare i det kvartslampornas tidevarv där jag växte upp för runt femtio är sedan än vad det är idag, även om vi i stället nu har solarier i vartannat kvarter.

För övrigt har vår hud naturligtvis ingen som helst aning om huruvida det solljus med vars hjälp det syntetiserar vitamin D är naturligt eller onaturligt, och bryr sig inte ett skvatt om den saken heller.

Jag kan hållla med om att naturligt är helt onödigt före solljus i det sammanhang du angav det, men det beror huvudsakligen på att tillräckligt troget efterbildat konstgjort solljus, som jag angav ovan, faktiskt går precis lika bra.

Om ordet »mark« skall vara nära släkt med »marginal« – så som ordboken antyder – bör ordet ha blivit germanskt via latinet. I förhållande till inägorna och fäbodvallen var utmarkerna marginella.

I idiomet »skog och mark« betyder marken ungefär »övrig terräng« – javisst. I och på inägorna skulle man inte gå i onödan, allemansrätten till trots. Marken är i alla dess former värdefulla resurser för markägaren(!). Det kan gälla odlingsmark, skogsmark, betesmark, bärmarker, myrmark med jakträtt etc. Betesmarken är särskilt intressant därför att den svarar mot noll-utsläpp av CH4. Flygbolagen har drivit en sanslös propaganda mot idisslare, men glömt att djur i natur lever i ett 8-årigt kretslopp av kol, alldeles hållbart.

On topic: Frasen »skog och mark« må vara en pleonasm, men det finns ingen anledning att jaga ut pleonasmer till utmarkerna. Tvärtom är de en del av det språkliga arvet som bör vårdas.