2007-02-10, 08:47
#1
Hit och dit har det grubblats över hur vacker och frihetlig denna ideologi sannerligen är, hur lyckliga vi alla är i konsumtionssamhällets saliga samverkan mellan producenter och konsumenter. Ni som benämner er som liberaler har länge förordat att ni har rätt, andra har fel, och att det minsann är den ekonomiska tillväxten som mäter vår hälsa och vårt välmående. Individualismen är helt naturlig för mänskligheten, vi är rotlösa, vi saknar ansvar gentemot förfäder och framtiden, och lider, förlåt, lever i avsaknad av rasliga eller kulturella band, emedan vi blott är konsumenter och individer. Nattväktarstatens hänsynslöshet är barbarisk i mångas ögon, men inte i liberalernas, det är det enda rätta tillvägagångssättet att uppnå frihet. Den personliga friheten är en betydande företeelse för liberalismens fundament. Jag håller med, liberalismen tillgodoser i sanning den personliga friheten, vilket är en av anledningarna till dess vidriga andemening och praktiska oförsynthet.
Till att börja med vill jag blott poängtera att jag försmår er ideologi med hela mitt hjärta och kommer att verka för att skicka den i graven där den hör hemma, men syftet är att skapa en god diskussion om liberalernas idioti, den ideologiska tanken om att individen har rätt till ditten och datten, och att marknadsekonomin och den ekonomiska tillväxten är det enda medlet att mäta människors hälsa. Visst, att kriminaliteten tilltar är väl inte det största problemet för liberalismen, inte heller arbetarnas beroendeförhållande till den liberalistiska utsugningsprincipen. I mina ögon är nämligen inte er ”frihet” något av betydelse för den sanna friheten, den ansvarsfulla friheten. Er ”frihet” är blott friheten är missbruka, att leva som idioter, som svin och patetiska undermänniskor i en meningslös och rotlös värld, och som dessutom missbrukar för profitbegärets fördel. Den individualistiska friheten är en naturstridig företeelse, en som realiserar missämja och brist på samstämmighet mellan folkfränder (och över hela världen för den delen), den som befrämjar individens ställning högre än folk och natur, som saknar ansvar till någon eller något i dess närhet. Det är enligt liberalismen inte fel att skövla regnskog och natur, utvidga utsläppen, et cetera, om det är billigt och en efterfrågan förefinns. Sålunda är och förblir liberalismen den ideologi som kommer att skicka mänskligheten i en allt för tidig grav, och det bara för att individen hävdade sin rätt över kollektivet och för profitens tjänst.
Humanismen är också en av liberalernas kärnfrågor, denna ovetenskapliga slutledning. Den som förnekar raslig existens, den som följaktligen önskar ersätta kulturerna med en standardisering, en substituering i förmån för introduceringen av konsumtionskulturen (vilket vi redan har sett prov på idag). Här ska minsann nationalstaten och alla band folket emellan brytas och ersättas med en globalisering. Om vi ska jämna vår natur med marken, så måste vi göra det om vi kan hjälpa individer i den ekonomiska tillväxten. Här får ingen individs rättigheter kränkas, inga diktatoriska tankar om att avrätta och rensa ut för folkets och naturens välmående förekommer här i frihetens liberalism. Alltså, när ska ni tokliberaler förstå att människan står underordnad naturen, den är inte beroende av oss, vi är helt och hållet tvingade att leva under denna vår vackra natur. Nu kommer väl förmodligen tokliberalerna att påstå hur framgångsrik den ekonomiska tillväxten (säger det igen: den ekonomiska tillväxten) har varit i tredje världen och över hela världen för den delen. Även här håller jag med. Vi har många fler prylar nu och ett fysiskt lättare liv, men materialismen mäter inte heller den, åtminstone inte uteslutande, den mänskliga hälsan. Frågan är emellertid om det är värt det? Är det värt att jämna naturen med marken, understödja utsläppen, utrota djurarter, endast för att rädda människor, eller oavsett om det förefinns en efterfrågan? Det är åtminstone i mina ögon vedervärdigt och kommer att resultera i en obeboelig värld för hela mänskligheten. Således vill ni inte bara uppfostra oss till undermänniskor, vi ska tydligen dö också.
Är det värt det?
Till att börja med vill jag blott poängtera att jag försmår er ideologi med hela mitt hjärta och kommer att verka för att skicka den i graven där den hör hemma, men syftet är att skapa en god diskussion om liberalernas idioti, den ideologiska tanken om att individen har rätt till ditten och datten, och att marknadsekonomin och den ekonomiska tillväxten är det enda medlet att mäta människors hälsa. Visst, att kriminaliteten tilltar är väl inte det största problemet för liberalismen, inte heller arbetarnas beroendeförhållande till den liberalistiska utsugningsprincipen. I mina ögon är nämligen inte er ”frihet” något av betydelse för den sanna friheten, den ansvarsfulla friheten. Er ”frihet” är blott friheten är missbruka, att leva som idioter, som svin och patetiska undermänniskor i en meningslös och rotlös värld, och som dessutom missbrukar för profitbegärets fördel. Den individualistiska friheten är en naturstridig företeelse, en som realiserar missämja och brist på samstämmighet mellan folkfränder (och över hela världen för den delen), den som befrämjar individens ställning högre än folk och natur, som saknar ansvar till någon eller något i dess närhet. Det är enligt liberalismen inte fel att skövla regnskog och natur, utvidga utsläppen, et cetera, om det är billigt och en efterfrågan förefinns. Sålunda är och förblir liberalismen den ideologi som kommer att skicka mänskligheten i en allt för tidig grav, och det bara för att individen hävdade sin rätt över kollektivet och för profitens tjänst.
Humanismen är också en av liberalernas kärnfrågor, denna ovetenskapliga slutledning. Den som förnekar raslig existens, den som följaktligen önskar ersätta kulturerna med en standardisering, en substituering i förmån för introduceringen av konsumtionskulturen (vilket vi redan har sett prov på idag). Här ska minsann nationalstaten och alla band folket emellan brytas och ersättas med en globalisering. Om vi ska jämna vår natur med marken, så måste vi göra det om vi kan hjälpa individer i den ekonomiska tillväxten. Här får ingen individs rättigheter kränkas, inga diktatoriska tankar om att avrätta och rensa ut för folkets och naturens välmående förekommer här i frihetens liberalism. Alltså, när ska ni tokliberaler förstå att människan står underordnad naturen, den är inte beroende av oss, vi är helt och hållet tvingade att leva under denna vår vackra natur. Nu kommer väl förmodligen tokliberalerna att påstå hur framgångsrik den ekonomiska tillväxten (säger det igen: den ekonomiska tillväxten) har varit i tredje världen och över hela världen för den delen. Även här håller jag med. Vi har många fler prylar nu och ett fysiskt lättare liv, men materialismen mäter inte heller den, åtminstone inte uteslutande, den mänskliga hälsan. Frågan är emellertid om det är värt det? Är det värt att jämna naturen med marken, understödja utsläppen, utrota djurarter, endast för att rädda människor, eller oavsett om det förefinns en efterfrågan? Det är åtminstone i mina ögon vedervärdigt och kommer att resultera i en obeboelig värld för hela mänskligheten. Således vill ni inte bara uppfostra oss till undermänniskor, vi ska tydligen dö också.
Är det värt det?