Det är verkligen så som någon skrev tidigare. Man vill inte att nån annan ska råka ut för detta-hur rutten personen än är!
Jag fick min diagnos för 3 år sedan och fick äta Zoloft. Innan jag började med tabletterna kunde jag inte för min värld tänka att man kunde må sämre... jag hade fel...

... MEN jag dubblade dosen och ångesten försvann lite i taget.. tog ett par veckor... Visst, själva "ångest tänkandet" försvann inte och jag hade förväntnings ångest ganska länge-vilket kan vara minst lika jobbigt.
Jag tog långa promenader när jag började med medicinen. Skippade kaffe helt och hållet. Ciggen hade jag skippat om jag kunnat.... drack ingen alkohol. En dag märkte jag att jag inte tänkt på ångesten alls och bara varit "lugn" hela dagen. Otroligt befriande. Att kunna gå på stan kändes som att vara 3 år och få köpa godis på en onsdag...
Lite tips vad som hjälpt mig. Så fort jag känner att ngt är fel så försöker jag hitta andra förklaringar till varför jag mår som jag mår. Jag kan t ex ha vätskebrist, sovit lite dåligt, ha för varmt i lägenheten, knäppa upp jackan osv. Försök att tänka på annat tillslut har hjärnan "glömt" att en ångest attack varit på G. Iaf inbillar jag mig det. Jag går ingenstans utan att ha en vattenflaska med mig och tar en klunk om det är ngt som känns fel. klär mig hellre för kallt än för varmt...
Det hela handlar ju om att leda in hjärnan på andra spår- jag vet att det är oootroligt svårt och jag blev svinförbannad på alla som sa "men tänker du på det HELA tiden nå fan mår du dåligt" jag svarade "klart jag tänker på det hela tiden för jag mår ju skit hela tiden"... när jag fick höra... "tänk på ngt annat när du mår dåligt" blev jag också helt galen för det gick ju inte... trodde jag. Jag är idag pillerfri och någorlunda ångestfri.
Alla har vi olika lösningar till ett bättre mående och du kommer att hitta dina ska du se-även fast det kanske inte känns så just nu.!
Lycka till!