Philosopher's stones och världen vid foten av berget

Bakgrund:
Man, 21 år, ville testa att ta svamp, igen efter ett totalstopp med allt vad droger heter under 6 månader efter en tripp jag gjorde i Indonesien där jag kände att jag nådde botten, möjligt eller inte, det fanns inte något mer att utforska genom droger, jag hade sett allt, så nu valde jag att genom meditation istället försöka nå en konstant kontakt med det jag upplevt, under sex månader i Indien satt jag och mediterade 5 - 12 timmar om dagen. Efter sex månader hade jag insett det jag behövt inse och åkte hem till ett underbart Stockholm. Vistelsen där blev kort, 1,5 dag senare stack jag iväg till Österrike för det ljuva pudret, i snöform. Efter upplevelserna jag haft så har mitt liv nu gått tillbaka till normalstadiet fast samtidigt inte, ni som fattar vad jag menar fattar och ni som inte förstår kan jag inte få att förstå genom något jag skriver. Det är här historien börjar.
Trippen:
Hur som haver så blev jag sugen på lite svamp. Ah, tänkte jag, det var intressant, att bli sugen på svamp efter all denna tid. Sagt och gjort, eftersom Österrike är ett av de få länder i Europa där man kan beställa färsk svamp från Nederländerna var saken en lätt biff och snart ett faktum. (och nej inga PM tack.) Några dagar senare hade jag ett brunt paket liggande på mitt skrivbord på det hotell jag jobbar. Kunde inte vänta, likt en otålig treåring slet jag upp förpackningen med spänd förväntan. Tejp och kartong gav vika för min slöa brevkniv, ostbågar av frigolit flög åt alla håll. Slutligen höll jag en liten vit plastburk märkt Philosopher's stones, 30g i handen. Under locket så låg det en brokig skara konstiga kulor som närmast kan beskrivas som Dajmkulor, gulliga tänkte jag, de ser så ofarliga ut, föga anade jag att det jag tänkte snart skulle visa sig helt åt helvete fel!

Min bättre hälft och typ flickvän men mer kompis övertalades med lite övertalning och en brännande retorik värdig Mr. Luther K jr. Eftersom ingen av oss vill åka på värsta resan eftersom båda av oss hade gjort en liknande tripp i Indonesien och som grädde på moset också skulle jobba lite senare så tryckte vi i oss 5g.

PS (from now Philosopher's stones) innehåller väldigt lite vatten, hälften så mycket som vanliga svampar är den siffra jag hört. En av de största skillnaderna från andra svampar är dess möjlighet att forma så k sclerotia under svampen, det är den del som innehåller störst del av svampens psilosybin. Den är arten har bara hittats två gånger i vilt tillstånd första gången var 1977 i Tampa, Florida, det är från materialet som samlades upp denna gång som alla PS som säljs idag kommer. Andra gången var i Missisippi, men ingen kultiveringsbart material samlades upp vid tillfället.

Vi vandrade den hala vägen ned från hotellet mot den supersöta alpbyn, våra gigantiska hörlurar av märket sennheiser pumpade ut sköna slingor av gamla mästare, Son Kite, Derango, Vibrasphere, Atmos och Shpongle. Livet var toppen, den lilla pirrande känslan, en bubblande glädje, placebo eller svampens effekter som började ta fart, pratade sitt tydliga språk, neuron till neuron mellan synapserna, en härlig känsla. Den ekonomiska faktorn saknades ännu, något som ett kvickt stopp på en grön pengamaskin inte kunde kasta något ljus över, med 50 euro i fickan kände jag mig trygg. Alltid bra med pengar, cash is king, kanske vill jag köpa något gott, föga troligt eftersom min aptit alltid dalade till skrämmande låga nivåer under en tripp. Kanske skulle vi bli tvungna att hyra något, en scoter kanske, eller längd skidor, bra att ha prylar eller nog det mest troliga, muta någon, min personliga favorit sysselsättning under en tripp sen jag såg Fear and Loathing in Las Vegas stenhög på MDMA.

Jag flörtade med en söt tjej, tror jag, hon log i alla fall när jag såg på henne med mitt löjligt breda svampleende, toppen ,tänkte jag, min yra tankar tilltog i takt med varje tanke, snabbt gick det, eller gjorde det det, måste nog stanna upp ett tag, ja här var jag. Kanske skulle följa med den söta tjejen en bit och prata lite. Fan försent, hon hade förvandlats till en viskning i mitt minne, borta för länge sen. Nu stod jag och blev plåtad vid ett gigantiskt brinnande hjärta som var uppklistrat på ett skyltfönster, heltrippat, underbart. Vi bestämde oss för att åka lift upp till toppen, en långsam lift med två stolar. Nu börjar underbart bli underbarare, vi åkte i en temapark, långsamt flög vi över landskapet på säkert avstånd från alla dårar som susade förbi nedanför oss, uppe från vårt färdmedel kunde vi syna vår värld, träden, topparna, snön och människorna. Min typ flickvän men mer kompis fantastiska munläder och möjliga heltidspsykos gjorde sig påmind i liften upp när hon pratade om flertalet mer eller mindre normala saker, de mesta helkorkade, fast ganska roliga. Jag undrade vart hon var på väg, hon sa att vi blivit lurade det här var ju svampar som allt annat, att vi skulle få en tripp som på vilken svamp tripp som helst. Hennes prat gjorde mig lite rädd och osäker, något som jag alltid blir när jag inser att jag är påväg in i den okända värld som trippvärlden är. Jag bestämde mig för att luta mig tillbaka och njuta av färden.

Ett tiotal minuter senare hoppade vi av på toppen, jag var trippad, tjejen var galen, fast rolig. Hon ville söka efter kisställe, inte ute utan inne. Vi yrade iväg ut på berget, ständigt väjande för alla skidåkare som kom vinande förbi i hisnande farter. Vi ett hus hade de byggt upp en bar av snö där det satt en massa människor av typen jag inte gillar, högljudda tyskar med pengar, som till råga på allt var ganska fylla. Tjejen försvann i vanlig ordning, puts väck sådär och jag var ensam. Min visdom sade mig att hon antagligen letat upp en toalett att tömma sina fulla blåsa i, och sen spola. Min mag känsla, intuitionen som gång på gång visat sig ha helt fel men som jag aldrig övegivit sa att det hänt något mycket, mycket värre. Världen runt omkring mig hade fått ett duffuse glow, snökristallerna så tydliga ut på sin plats, perfekt ordnade i snön, allt var tydligare och vackrare. Letade efter de välbekanta pulseringarna, nope inga där. Mina tankar lekte tafatt med mig, de upprepade det jag läst om svamparna: Najs, happy trip, different from other mushrom trips. Vart var jag påväg någonstans, det här kunde gå vart som helst och hur länge hade tjejen varit borta nu? Najs, happy trip, different from other mushrom trips. Jag måste leta upp tjejen, det här kan börja storma när som helst. Jag öppnade en dörr bakom snöbaren som hette Frozen. Där inne hittade jag till min glädje, inte tjejen utan en isbar, á la Ishotellet. WOW! Jag gled runt ett tag i den tomma isbaren och beundrade ljuspelen och de vackra iskristallerna innan jag kom på mitt ursprungliga mission, det bakom alla andra, hitta tjejen. Jag gick ut och där var hon. Skönt nu kan vi gå vidare, zick zackande genom stormande skidåkare, som åkte fort som fan, letade vi oss fram till en lift som skulle ta oss högre. Jag var nyfiken på vad den tunna luften kunde göra med trippen. Men den arga men snälla liftvakten spoilerade våra planer genom att säga: Nej. För farligt utan skidor. Jag pekade på min kamera jag släpat med mig och sa "Fotograf", men nejet kvartstod, tyvärr.

Vi gick och la oss vi en lifstolpe och njöt av den underbara utsikten och lugnet. Efter 30 minuter ville jag söka mer lugnt, och dra mig till naturen på andra sidan backen, tjejen vågade inte korsa hela backen, så jag började dra mig uppåt igen, mot den lift vi kommit ifrån och som således skulle ta oss ner, men tjejen ville inte gå uppåt heller, va fan sa jag, du sitter ju fast i dina egna tankar, inte gå hit, inte gå dit, det är bara dina tankar, kom igen, vi går tillsammans. Tio meter senare satt vi på liften ner mot byn. Det faktum att vår tripp börjat rocka på ganska fett, att vi nu åkte neråt och att som förut vi var en bit ovanför allt så vi fick schysst överblick över allt samtidigt som inte mycket av ljudet nedanför oss nådde oss, så att stillheten och tystnade kunde gör sig mer påtaglig gjorde ner resan fett mycket bättre än upp resan! Oron hade lagt sig och men gjorde sig ibland påmind.

Vid touchdown var det två ganska lyckliga varelser som gjorde entré i världen vi foten av berget. Jag ville som sagt ut i naturen så vi började vandra mot den. Under vägen så började husen runt mig få ett typiskt tripp utseende, färger i lilla och orange smälte husen smått och de lite mörkare, kontrasterade kanterna levde sitt eget liv, och formade runda vågiga och snirklande mönster. Shit, tänkte jag, jag är ganska trippad nu. Jag gick och hälsade på en häst, det var häftigt att stå och se in i denna mäktiga varelses ögon, han utstrålade ett otroligt lugn som smittade av sig på mig, jag kände en otroligt kontakt med naturen. Lite längre fram stod det en grupp med konstiga alv-liknande varelser som pratade ett konstigt språk som påminde om höns-kackel, vi närmare syning så var det bara en grupp pensionärer som stod och dividerade om ditt och datt, men hönskacklet kvarstod.

Jag vandrade omkring i en sagovärld, tecknade träd, och sagolika invånare, troll, alver och andra sagoväsen vandrade förbi mig när de gick mot sitt. Jag började bli riktigt trippat och kände att jag ville vandra mot hemmabasen för att kissa, nollställa lite och ladda om. Men tjejen vill sätta sig på ett lyxhotell och dricka varmcholklad som jag skulle betala. Vi bestämde möte på lyxhotellet sen. Själv vandrade jag den hala vägen upp mot hotellet från byn, trippen var på väg ner i den dal igen, men jag hade lärt mig att inte underskatta detta fenomen, ty det är en tripps natur att gå upp och ner så jag skola icke låta mig luras, utan göra mig beredd på nästa skjuts ut i det okända. Fem minuter passerar och när jag står och fumlar med nyckeln till hyreshuset där jag bor börjar allt bli riktigt galet. Jag lyckas få upp dörren, trots att den och allt runt omkring mig har börjar smälta och bli helt mjukt, vägar buktar utåt, tak buktar inåt och allt rinner omkring i en enda massa. Hm, kanske inte skulle övergett mig själv och blivit ensam. Jag vandrar omkring i huset likt en full idiot och krälar i trappor och väggar eller vad det nu är som är som stödjer mig. In i rummet tar jag mig på något sätt, jag tilloch med lyckas ordna alla mina saker som jag haft som mål att lämna i rummet i en prydlig hög under en stol så att jag inte ska kliva på det av misstag och framför allt, så lyckas jag banne mig ta mig ur det smältande helvetes huset igen.

Och plötsligt är jag tillbaka, på väg ner i en tripp dal igen, på väg ner för en hal jävla väg från hotellet mot byn. Jag letar upp lyxhotellet och tjejen som sitter och dricker choklad för mina pengar, sätter mig bredvid henne på ett av borden, massa folk när jag hellre vill vara ensam i naturen. Det är när jag sitter här som hela illusionen öppnar sig för mig, jag ser igenom allt, maya, världen, är bara en tunn slöja och runtomkring är jag, allt är jag. Ja, det var ju såhär det var att trippa tänker jag. Najs. Jag sitter tyst i det är otroligt rofyllda tillståndet, tankarna har för länge sedan sjunkit undan i periferin. Allt jag känner, tänker och ser har blivit helt och hållet orellevant, inget spelar någon roll, allt är underbart hur det än går, vad jag eller andra än tar mig för så är allt, helt och hållet perfekt och kommer att fortsätta att vara så, i all evighet. Fint. Efter ett tag går vi hem, jag är trött efter alla upplevelser. Hemma vill tjejen se på två 24 s. 6 avsnitt, men efter en obehaglig upplevelse när jag såg den otroligt mörka sagan om konungens återkomst på LSD så ville jag inte se något våldsamt på högtripp. Vi ser thats 70s show istället, en seria jag igentligen inte gillar men nu fann otroligt underhållande, han Indiern eller vad han är är ju så jävla skön! Efter ett tag med TV hade jag landat. Vi såg 24 och åt Toppfenstrudel, en Österrikisk efterrätt som är helt toppen, söt ost inrullad i tunn deg i lager, serveras med vanilj sås.

Utvärdering:
Det var en ren tripp, tankarna dog av, det var najs. Inga pulseringar, coola hallisar. Tystnad. Kommer att ta PS. igen.

Peace

4/5 +

Sånt här gillar jag skarpt! Inget extremt, inget dumt mot andra människor, inget överdrivet flum...bara en tripp till sagoland för sig själv. När du skrev att du stod och stirrade in i hästens ögon och kände ett otroligt lugn så var det nästan som att det smittade av sig genom skärmen.

Så harmoniskt och så bra, toppen!

Gillade denna rapport skarpt, men någon fullpoängare blir det tyvärr inte. Det är något som saknas, kan dock inte sätta fingret på vad? Hoppas någon kan hjälpa mig

4,5/5 är ju dock inte fyskam

Må väl

Låter som en trevlig upplevelse 4/5

bra skrivet samt lite spännande att vara uppe i fjället under trippen.

4/5

Väldigt mysig läsning. Som lajjjban sa så kände jag av ett lugn, men igenom hela berättelsen. 4/5