2007-01-30, 16:29
#1
Jag och två kompisar hade bestämt oss för att testa dxm. Jag hade testat det två gånger tidigare men det här var första gången det riktigt slog till ordentligt.
Runt ett på natten slängde jag och Mats i oss den första tabletten, men Bosse som aldrig testat förut tvekade.
En halvtimma senare slängde vi i oss den andra. Bosse bestämde sig för att strunta i att trippa eftersom att han kände sig osäker och var otroligt bakis. Vi bestämde oss för att fixa lite hash åt honom och oss istället. Eftersom att jag kan tycka att hash kan få mig att bli lite klarare i huvudet och må lite bättre om trippen skulle slå på för hårt. Så vi ringde upp den lokale hashdealern. Men han svarade inte så vi testade att ringa en kompis istället som vi viste satt på en bit. Han svarade och gick med på att dela med sig av sin bit om vi inhandlade två mål på macdonken åt han. Det gick vi med på.
Nu började jag känna mig virrig och lite konstig. Så istället för att följa med till macdonken så gick jag raka vägen hem till kompisen som vi skulle få brunat av.
Han var hemma hos en annan kompis i närheten. Där kände jag mig trygg medans mina andra kompisar handlade maten.
Efter en stund kom dom tillbaka med maten och vi gick hem igen med vår bit. Nu började jag känna mig otroligt snurrig. Jag såg en man med en stor hund. Jag var helt säker på att det var en polis. Jag blev livrädd och kutade resten av vägen hem.
Väl hemma la jag mig i sängen och tog det lugnt. Nu var jag i min egen värld. Mats rullade upp en joint som Bosse rökte. Jag testade också några bloss men det var svårt att veta vart jag skulle hålla den för att få in rök i munnen.
Det blev varmt och vi bestämde oss för att vi skulle öppna fönstret. Skönt. Fast läskigt, det kändes som hela sängen skulle blåsa ut genom fönstret. Jag blev lite rädd så Mats la sig bredvid mig och myste. Alting snurrade och ena stunden var sängen stor som en bassäng och sen helt plötsligt så liten att jag höll på och ramla av den. Jag blinkade till och helt plötsligt var jag Mats. Hjälp! Fast i nästa sekund var jag mig själv igen som tur var. Bosse satte på lite bra musik. Det var skönt. Jag är musik. Om inte musiken fanns så skulle inte jag finnas. Musiken betyder allt.
Efter en stund bestämde vi oss för att gå och se på tv. Där var det en film som hette Halloween 20. H20! Otroligt. Helt galet tyckte jag att det blev H20. Vilket sammanträffande, nästan läskigt. Men jag lyckade inte följa med i filmen, jag satt istället och pillade med annat. Men mina kompisar gjorde det. Jag satt och kolla dom i ögonen. Dom såg båda livrädda ut. Helt plötsligt skrek dom till båda samtidigt, byt kanal! Det här var tydligen en skräck film och dom var båda livrädda.
Nu var det istället en film som heter a night on earth. Jag missuppfattade hela filmen och trodde det handlade om två killar som får leva om samma dag hela tiden om och om igen. Nu kändes allt som i filmen. Jag trodda att jag hade fastnat i tiden och det kändes som alting hänt förut. Vi bestämde oss för att röka en fet men både jag och mats var så borta att ingen kunde rulla. Bosse kan inte rulla inte ens i vanliga fall. Så vi ropade på Mats bror. Han gick med på att göra en skoljoppe. Det fick duga.
Allt var konstigt det kändes som om precis det här hade hänt förut. Jag var helt säket. Det kändes som en drömm. Bosses bror blev klar och vi rökte joppen. Den satt bra och var välpackad.
Nu kom vi in i djupa konversationer. Allt va så mysigt och så härligt. Våran gemenskap var så bra. Allt var så underbart att jag började gråta glädjetårar.
Nu råkade jag svälja min näsa. Jag skrek av rädsla och satte mig upp i soffan. Men mina vänner försäkrade att den var kvar. När jag kände efter så var den ju där som jag antog att det var så.
Vi fortsatte att prata underbara konversationer. Vi bestämda att i fortsättningen skulle vi bara hålla oss till röka och folköl. Det är nog en lagom nivå. Dxmen skulle vi spola ner i toaletten. För det här blev helt enkelt för mycke. Vi blev för borta. Även om det var en rolig upplevelse, en helt fantastisk upplevelse så skulle vi aldrig göra det igen. Jag hade aldrig innan kunnat tänka mig att man kunde tänka i dom här banorna eller bli så här. Det var galet.
Jag tog mig en pipa och somnade runt 9 på morronen efter en galen natt.
Runt ett på natten slängde jag och Mats i oss den första tabletten, men Bosse som aldrig testat förut tvekade.
En halvtimma senare slängde vi i oss den andra. Bosse bestämde sig för att strunta i att trippa eftersom att han kände sig osäker och var otroligt bakis. Vi bestämde oss för att fixa lite hash åt honom och oss istället. Eftersom att jag kan tycka att hash kan få mig att bli lite klarare i huvudet och må lite bättre om trippen skulle slå på för hårt. Så vi ringde upp den lokale hashdealern. Men han svarade inte så vi testade att ringa en kompis istället som vi viste satt på en bit. Han svarade och gick med på att dela med sig av sin bit om vi inhandlade två mål på macdonken åt han. Det gick vi med på.
Nu började jag känna mig virrig och lite konstig. Så istället för att följa med till macdonken så gick jag raka vägen hem till kompisen som vi skulle få brunat av.
Han var hemma hos en annan kompis i närheten. Där kände jag mig trygg medans mina andra kompisar handlade maten.
Efter en stund kom dom tillbaka med maten och vi gick hem igen med vår bit. Nu började jag känna mig otroligt snurrig. Jag såg en man med en stor hund. Jag var helt säker på att det var en polis. Jag blev livrädd och kutade resten av vägen hem.
Väl hemma la jag mig i sängen och tog det lugnt. Nu var jag i min egen värld. Mats rullade upp en joint som Bosse rökte. Jag testade också några bloss men det var svårt att veta vart jag skulle hålla den för att få in rök i munnen.
Det blev varmt och vi bestämde oss för att vi skulle öppna fönstret. Skönt. Fast läskigt, det kändes som hela sängen skulle blåsa ut genom fönstret. Jag blev lite rädd så Mats la sig bredvid mig och myste. Alting snurrade och ena stunden var sängen stor som en bassäng och sen helt plötsligt så liten att jag höll på och ramla av den. Jag blinkade till och helt plötsligt var jag Mats. Hjälp! Fast i nästa sekund var jag mig själv igen som tur var. Bosse satte på lite bra musik. Det var skönt. Jag är musik. Om inte musiken fanns så skulle inte jag finnas. Musiken betyder allt.
Efter en stund bestämde vi oss för att gå och se på tv. Där var det en film som hette Halloween 20. H20! Otroligt. Helt galet tyckte jag att det blev H20. Vilket sammanträffande, nästan läskigt. Men jag lyckade inte följa med i filmen, jag satt istället och pillade med annat. Men mina kompisar gjorde det. Jag satt och kolla dom i ögonen. Dom såg båda livrädda ut. Helt plötsligt skrek dom till båda samtidigt, byt kanal! Det här var tydligen en skräck film och dom var båda livrädda.
Nu var det istället en film som heter a night on earth. Jag missuppfattade hela filmen och trodde det handlade om två killar som får leva om samma dag hela tiden om och om igen. Nu kändes allt som i filmen. Jag trodda att jag hade fastnat i tiden och det kändes som alting hänt förut. Vi bestämde oss för att röka en fet men både jag och mats var så borta att ingen kunde rulla. Bosse kan inte rulla inte ens i vanliga fall. Så vi ropade på Mats bror. Han gick med på att göra en skoljoppe. Det fick duga.
Allt var konstigt det kändes som om precis det här hade hänt förut. Jag var helt säket. Det kändes som en drömm. Bosses bror blev klar och vi rökte joppen. Den satt bra och var välpackad.
Nu kom vi in i djupa konversationer. Allt va så mysigt och så härligt. Våran gemenskap var så bra. Allt var så underbart att jag började gråta glädjetårar.
Nu råkade jag svälja min näsa. Jag skrek av rädsla och satte mig upp i soffan. Men mina vänner försäkrade att den var kvar. När jag kände efter så var den ju där som jag antog att det var så.
Vi fortsatte att prata underbara konversationer. Vi bestämda att i fortsättningen skulle vi bara hålla oss till röka och folköl. Det är nog en lagom nivå. Dxmen skulle vi spola ner i toaletten. För det här blev helt enkelt för mycke. Vi blev för borta. Även om det var en rolig upplevelse, en helt fantastisk upplevelse så skulle vi aldrig göra det igen. Jag hade aldrig innan kunnat tänka mig att man kunde tänka i dom här banorna eller bli så här. Det var galet.
Jag tog mig en pipa och somnade runt 9 på morronen efter en galen natt.
Tänk på barnen i afrika!
