Som framhållts redan så var skjutvapnens utveckling efter 1870 direkt avgörande för den totala köttkvarn som utspelade sig på västfronten under första världskriget. Repetergeväret, röksvagt krut som ankmannen nämnde i samband med att man tack vare borrade pipor(är inte säker på när detta uppfanns) kunde skjuta längre och med större precision än tidigare. Handeldvapen blev helt enkelt dödligare.
Bör nämnas är att artilleriet ett tag var underlägset geväret, och därför hamnade i en tillfällig kris. Efter ett tag uppfanns dock bakladdningen.
Kulsprutan hade också en extrem inverkan. Den uppfanns visserligen under mitten av 1800-talet, men hade fram tills första världskriget bara använts under kolonialkrig och i viss omsträckning under amerikanska inbördeskriget. (Man ansåg tydligen i europa att kulsprutor var fegt och inget för högre stående vita människor

. De kunde givetvis användas på sådana undermänniskor som svartingar och boer-vitingar. Socialdarwinism kan slå så fel...)
Vad som dock INTE utvecklades var den generella krigsteorin. När nästan samtliga vapen gjorde försvaret lättare, var nästan samtiliga stater i europa inriktade på snabba offensivkrig med förintelseslag(Ungefär som US Army fungerar idag

). Man var generellt övertygad om att frontanfall med slutna led var avgörande, att individens hjälte-egenskaper spelade stor roll, att den sida vars "moral och vilja" var starkast skulle vinna, oavsett styrkeförhållanden och materiel. Resultatet blev som kännt totalt omvänt.
Jag skulle skriva mer om det inte vore så att det här exakt vad jag har läst om hela dagen, lite avbrott måste jag ha

. Kan dock tipsa om boken "Europas Krig" av Alf Johansson, jävulskt läsvärd.