2007-01-28, 16:53
#1
Kom just hem från min första tripp på syra, och det var jävligt magiskt 
. Vi satt tre stycken i en lägenhet i stockholm och hade tagit varsin Da vinci. I väntan på effekt lirade vi Tony Hawk Pro Skater och jag har aldrig haft så kul i mitt liv, alla satt och var helt inne i det, och vi tjöt av lycka när nån lyckades landa utan att ramla osv. Efter ett tag blev det dock för mycket för att kunna koncentrera sig på skärmen, jag minns när min kompis skejtade runt och försökte provocera människorna som gick runt i spelet genom att köra runt dem samtidigt som han satt o drog taskiga kommentarer till dem, och jag bara låg på golvet och skrattade så hysteriskt att det kändes som om kroppen skulle vända sig ut och in.
Vi hade inrett med flera diskolampor, ljuslingor samt att vi körde ett ljudprogram till xbox där det känns som om man går genom tunnlar och flyger genom hål, typ som det som man får med winamp, men med cirka en miljard fler färger och variationer
Stämningen som vi fick fram av alla blinkande ljus och glada färger var någon slags hippy lounge, och vi satt och låtsades dricka öl och pratade om universum och verkligheten och allt sånt där stereotypt knarkigt.
*Tillägg* Angående hallucinationer var detta något helt nytt för mig, jag har erfarenhet av svamp, E och dxm. Där dem tre drogerna mest förvrängt omgivningen pågrund av en känsla av utmattning, så förändrade syra världen omkring mig på ett levande sätt. Jag behövde inte fokusera på en vägg för att den skulle förändras, när jag gick genom rummet så såg jag hur väggarna runt omkring mig andades tungt. En docka av Donkey Kong satt i en glasmonter och vred och vände på huvudet, och tycktes titta lika förvånat på världen runt omkring som jag gjorde.
Toalettbesöken var alltid smått oroliga delar av kvällen, då man lätt fastnade där inne stirrandes på badrumsmattan som förkolnade, eller spegeln där man såg sig själv bli gammal och överviktig.
En tavla i kompisens sovrum var stället där man gick för att återhämta sig när saker och ting blev för mycket. Genom att kolla på tavlan som en helhet så såg du hur den expanderade, drogs ut och andades. La du fokus djupare i bilden (vars motiv var en man målat med ett väldigt surrealistiskt tema), så kunde du se hur hans armar sprättades upp, hur sjukt det än må låta, på ett högst rogivande sätt :P *tillägg*
Sen efter cirka 6 timmar då man var någorlunda sansad i huvudet och kunde tänka i raka banor så underhöll vi oss själva med att dämpa belysningen och bara ha igång diskolamporna och sen ha mim-uppvisningar för varandra, där någon fick gå upp och anta en karaktär och stå och låtsas skära bröd eller sätta upp tavlor typ, och för dem som tittade på så blev det så hysteriskt kul och verkligt, alla levde sig verkligen in i storyn.
Vi höll igång i ungefär 9 timmar, och eftersom just de här lapparna inte egentligen skulle hålla igång så mycket längre än kanske 5 timmar så var man jäkligt nöjd över hur mycket man kunde skapa även när drogen gick på tomgång.
Såhär i efterhand så känner man sig verkligen starkare psykiskt, jag har innan haft lite problem som jag känner att jag kunde ta itu med, jag minns att jag igår gick omkring och tänkte på John Lennons ord "Fixing a hole in the ocean", vilket var precis så som jag kände det.
Oh joy! Nu sitter jag och fantiserar om nästa trip.
"Buy the ticket, take the ride".
. Vi satt tre stycken i en lägenhet i stockholm och hade tagit varsin Da vinci. I väntan på effekt lirade vi Tony Hawk Pro Skater och jag har aldrig haft så kul i mitt liv, alla satt och var helt inne i det, och vi tjöt av lycka när nån lyckades landa utan att ramla osv. Efter ett tag blev det dock för mycket för att kunna koncentrera sig på skärmen, jag minns när min kompis skejtade runt och försökte provocera människorna som gick runt i spelet genom att köra runt dem samtidigt som han satt o drog taskiga kommentarer till dem, och jag bara låg på golvet och skrattade så hysteriskt att det kändes som om kroppen skulle vända sig ut och in. Vi hade inrett med flera diskolampor, ljuslingor samt att vi körde ett ljudprogram till xbox där det känns som om man går genom tunnlar och flyger genom hål, typ som det som man får med winamp, men med cirka en miljard fler färger och variationer
Stämningen som vi fick fram av alla blinkande ljus och glada färger var någon slags hippy lounge, och vi satt och låtsades dricka öl och pratade om universum och verkligheten och allt sånt där stereotypt knarkigt.*Tillägg* Angående hallucinationer var detta något helt nytt för mig, jag har erfarenhet av svamp, E och dxm. Där dem tre drogerna mest förvrängt omgivningen pågrund av en känsla av utmattning, så förändrade syra världen omkring mig på ett levande sätt. Jag behövde inte fokusera på en vägg för att den skulle förändras, när jag gick genom rummet så såg jag hur väggarna runt omkring mig andades tungt. En docka av Donkey Kong satt i en glasmonter och vred och vände på huvudet, och tycktes titta lika förvånat på världen runt omkring som jag gjorde.
Toalettbesöken var alltid smått oroliga delar av kvällen, då man lätt fastnade där inne stirrandes på badrumsmattan som förkolnade, eller spegeln där man såg sig själv bli gammal och överviktig.
En tavla i kompisens sovrum var stället där man gick för att återhämta sig när saker och ting blev för mycket. Genom att kolla på tavlan som en helhet så såg du hur den expanderade, drogs ut och andades. La du fokus djupare i bilden (vars motiv var en man målat med ett väldigt surrealistiskt tema), så kunde du se hur hans armar sprättades upp, hur sjukt det än må låta, på ett högst rogivande sätt :P *tillägg*
Sen efter cirka 6 timmar då man var någorlunda sansad i huvudet och kunde tänka i raka banor så underhöll vi oss själva med att dämpa belysningen och bara ha igång diskolamporna och sen ha mim-uppvisningar för varandra, där någon fick gå upp och anta en karaktär och stå och låtsas skära bröd eller sätta upp tavlor typ, och för dem som tittade på så blev det så hysteriskt kul och verkligt, alla levde sig verkligen in i storyn.
Vi höll igång i ungefär 9 timmar, och eftersom just de här lapparna inte egentligen skulle hålla igång så mycket längre än kanske 5 timmar så var man jäkligt nöjd över hur mycket man kunde skapa även när drogen gick på tomgång.
Såhär i efterhand så känner man sig verkligen starkare psykiskt, jag har innan haft lite problem som jag känner att jag kunde ta itu med, jag minns att jag igår gick omkring och tänkte på John Lennons ord "Fixing a hole in the ocean", vilket var precis så som jag kände det.
Oh joy! Nu sitter jag och fantiserar om nästa trip.
"Buy the ticket, take the ride".
