Diskriminering emot män

Så du menar att en pappa som arbetar och försörjer sin famlij så att dekan leva ett drägligt liv inte tar ansvar för sina barn? Det var det dummaste jag hört!
varför ska alltid kvinnor (läs feminister) ha tolkningsföreträde när det gäller relationer mellan barn/kvinna/man. Män som arbetar och försörjer sin familj tar minst lika mycket ansvar för familjen som kvinnan...

Om man vänder på det, kvinnor som bara är hemma med barnen och inte arbetar, de känner ingen sympati med barnen utan använder dem enbart för att få gå hemma, eftersom de är lata... Det är ungefär lika dumt som ditt påstående...

För det första betackar jag mig ifrån att du plottrar in mig i fack jag själv inte valt (läs feminist).

En pappa som arbetar och försörjer sin familj kan vara världens bästa pappa. Jag hade själv en sådan som gav all den tid han hade över till mig och min bror. Men när vi var små var mamma hemma och därför den primära föräldern det var hon som tog oss till BVC och hon som visst vad det var för fel på oss om vi var sjuka. Hon tog ett störra ansvar som primär vårdnadshavare.

Om det är en som de facto är den primära vårdnadshavaren förstår jag problematiken i vårdnadstvister. Om pappan också valt att vara hemma och vara lika nära och ha lika mycket kunskap om sina barn så har han förmodligen en helt annan position i en vårdnadstvist.

Enkel matematik det här den som spenderar mest tid och har mest koll är den som är närmast barnen.


Dumma lata männiksor har jag inget tillövers för oavsett vad de gör. Personligen förespråkar jag delad föräldraledighet både för barnens skull men även för de båda föräldrarnas karriärs skull. Men det förutsätter att båda föräldrarna har bra arbeten med likvärdiga inkomster.

När det gäller vårdnadstvister och pappors underläge skall man inte vänta i 10 år till, som det säkerligen minst tar att förändra värderingar när det gäller att mamma och pappa skall dela på föräldraskapet.

Nej, spräng alla socialkontor och börja om från början med verksamheten

OBS: Det kan tyckas lite revolutionärt, men det verkar som ngt drastiskt behövs för att barn skall få det så bra som möjligt trots skilsmässa.

Men i en vårdnadstvist kan man inte bara stirra sig blind på att den ene föräldern spenderat mer tid med barnet än den andre. Att en mamma eller pappa sköter sitt jobb, behöver inte tolkas som att den andre föräldern har bättre hand om deras barn.

Jag hävdar att hela det tankesättet kommer från att man tror att mammor (som oftast är hemma med barnen) är bättre föräldrar än pappor. Argumentet till detta är just att de är hemma med barnen, men jag tycker inte att man kan tänka så.
Jag tror att, vid en vårdadstvist, tolkar man situationen utifrån ett "typiskt kvinnligt" synsett, vilket då blir orättvist mot mannen. Den förälder som spenderar mer tid med barnen, ska få barnen vid en tvist, det är förkastligt, Kärlek kan inte mätas i hur mycket tid en förälder spenderar med sitt barn, utan hur mycket en förälder offrar för sitt barn. (givetvis förutsätter det att man offrar så mycket av sin tid man kan) En del kvinnor anser säkert att det är både kul och skönt att vara hemma med sina små barn, men att detta ska köpa dem förtur på barnen vid en ev. tvist, tycker jag är dåligt.

Att mammorna tar hand om barnen på ett mer "personligt" plan framför papporna som tar hand om barnen på ett mer "opersonligt" plan ska inte spela någon roll vid en vårdnadstvist. Även om mammorna följer med ungarna till läkaren när de är sjuka, så kan man inte tolka det som att mannen inte skulle gjort det samma, om han ensam hade vårdnaden om barnen. Men m han arbetar och hon går hemma, så är det väl logiskt att hon går med barnen dit de ska. Bara för det behöver man inte tolka det som att hon skulle vara en mer kärsleksfull och "nära" förälder...

Sen håller jag med dig, det bästa vore väl om man delade det 50/50... men hur skulle man då avgöra vårdnadstvister?

Barn behöver både en mamma och en pappa helst. Om det inte finns behöver de andra manliga resp. kvinnliga förebilder. Att förlora en förälder är alltid ett trauma för ett barn, i synnerhet en förälder de hunnit knyta an till. Men även om pappan inte någonsin varit där så vet de att de har en pappa någonstans.

Vid 50/50 har man delad vårdnad såklart och delar på umgänget med barnen.

Jo.. men jag tänkte mer på föräldrarledigheten 50/50..

Aha...ja man delar på hälften såklart. Det går att ta ut de dagar man vill i ersättning per vecka och på så vis förlänga tiden man kan vara hemma med barnet.

Rent biologiskt skulle jag nog själv välja att vara hemma minst nio månader med bebisen, eftersom kroppen måste ställa om sig, växa ihop och psyket anpassa sig osv, men med lägre ersättning då per månad så att pappan också kan vara hemma.

Sedan hoppas jag att familjer ändock skall kunna välja själv hur det vill ha det. Jag tror inte att alla vill ha 50/50 hemma, och endel mammor vill tom ut tidigare och jobba. Basen skall var familjen (som kan se olika ut men som är den primära tryggheten för barnet fram till myndighetsålder), det glöms lätt bort i och med den individualiserade familjepolitik vi har idag, som nu håller på att bli mer individualiserad.

Nej men om den ena väljer karriär och den andra väljer barnen så blir den som spenderar tid med barnen en kunnigare förälder. Valet är ofta bådas och i mina ögon alltid lika fel.


Jag tror inte att mammor är bättre föräldrar jag tror den som känner sina barn är den bästa föräldern. Om båda verkligen väljer att lära känna sina barn så är båda lika bra eller dåliga föräldrar.


Vid en vårdnadstvist är det ju socialen som kliver in och de är oftast kvinnor som anser att kvinnor är bäst för barnen det är förkastligt. Det måste till en mer neutral bedömning.

Nej kärlek kan inte mätas i tid men barnens trygghet kan mätas i tid. Den föräldern som väljer att vara borta mer får dessvärre ofta stå ut med att inte duga när barnet gråter. Barnet springer till den föräldern som är mest närvarande och där finns tryggheten för barnet. Du tycker att spenderad tid med barnen inte ska köpa fördel till abrnen vid en tvist men dessvärre är det ofta den bästa lösningen för barnen då det är där de är tryggast.


Om pappan tar hand om sina barn på ett opersonligt plan så skulle inte jag se den personen som en speciellt bar pappa och således blir han då en sämre vårdnadstagare.

Om du inte har koll på dina barns sjukdomshistoria har träffat dennes barnläkare då har du inte tillräckligt intresse i ditt barn och du väljer då att lägga bort dessa saker på någon annan som då känner barnen bättre och blir en bättre förälder. Man kan inte bara vara en förälder som leker och kramar man måste ta en del andra jobbigare saker också för att vara en bra förälder.

Många mammaor vill inte släppa in papporna så det är precis lika mycket deras fel som papporna som inte kräver sin rätt till barnen.


Man skulle givetvis dela på barnen 50/50 även där.

vore inte det mest jämställda att varje familj själv får dela på ledigheten. T.ex. Om man kan komma överrens om att mannen ska vara hemma 100% och kvinnan jobba 100% så är det väl inget fel med det, likaså om mannen jobbar 70-80%.

Problemet som har skapats i jämställdhets debatten är den att allt ska delas så millimeterrättvist. Jämställdhet - tror jag - når vi den dagen då vi genom kompromisser kan enas om något som känns bra för de inblandade. Därför tycker jag att jämställdhet = familjen själv får dela upp föräldraledigheten.

Självklart ska varje familj få bestämma helst själva hur de vill fördela sina barnledighetsdagar. Dock får de också stå för konsekvenserna av detta.

Tex för en kvinna utan karriär som bara varit hemma får stå för det och skylla sig själv om hon ångrar sig senare i livet. Likaså en man som inte står tillräckligt nära sina barn för att han jobbade hela tiden.

Det olustiga med denna nya lag är att den inte är svensk, den kommer ovanifrån dvs från EU. Våra söta små politiker på vänsterkanten hade en jävla massa år på sig att ändra jämställdhetslagstiftningen även till fromma för männen men struntade blankt i det. Så går det till när S-V-MP fikar efter att särskilt gynna den kvinnliga delen av väljarna... (socialism baseras på att skapa särintressen och ställa grupper mot varandra, så har det alltid varit)

Ja det är sant. Vi får verkligen hoppas att den nya regeringen inte går i den gamlas spår gällande dessa frågor.

Alla lagar, regler, gemensamma samhällsfunktioner och sådant ska vara könsneutrala och jämställda. Förutsättningarna ska vara lika sen får var och en skapa sin egen lycka.