2007-01-25, 19:49
#1
Dos: 50 färska toppisar
Kön: Man
Ålder: 22
Erfarenhet innan trippen: Cannabis, Ecstacy, Kokain, Morfin, Stilnoct, Effedrin, (Tramadol)
Tid: Början av oktober, en vardagskväll
Trippen var en spontangrej, tanken hade först varit att leta efter svamp, men jag och mina två vänner hade inga större förhoppningar om att hitta några. Av den anledningen tänkte jag inte på att förbereda mig mentalt, utan kvällen skulle egentligen ha slutat när vi kom hem från svampjakten.
Men så blev det inte. Väl ute på fårbetet tar det inte många minuter innan vi hittar de första svamparna, och vi känner direkt att vi har hittat rätt. Några timmar senare har vi hittat flera hundra, och bestämt oss för att testa svamparna redan samma kväll. Utan erfarenhet av psykadelia så var jag oerhört förväntansfull, och inte alls beredd på vad det innebar att trippa. Föreställde mig att det åtminstone skulle likna något annat jag testat, knark är ju knark liksom.
Mina två vänner hade tidigare testat syra, så av den anledningen kände jag mig samtidigt hyfsat trygg när vi svalde ner 45-50 nyplockade svampar var ihop med yoghurt. Efter bara 20 minuter började vi alla tre känna oss upprymda och pirriga. En angemäm känsla. Mycket skratt och förväntan inför det som komma skulle var stor.
Vi befann oss i en av mina vänners lägenhet, där också hans syster befan sig, ovetandes om att vi käkat svamp. Planen var att hålla till i ett stängt rum.
Minuterna tickade på, och nu gick allting väldigt fort. Från vällustkänslorna och upprymdheten började jag nu känna mig en aning disorienterad. Synen började förvrängas, min arm blev längre när jag tittade på den. Wow. En av mina kompisar bad mig följa med till spegeln, det skulle tydligen vara något alldeles extra att titta på sig själv trippad. Framme vid spegeln såg jag mig själv, men jag såg inte helt bekant ut. Tyckte att det var lite läskigt så slutad titta och gick tillbaks till soffan.
Nu andades väggarna. Alla ljuskällor förstärktes. Kände mig samtidigt orolig över något, kände mig inte riktigt hemma. Saker och ting började spåra ur kändes det som, men vad var det egentligen som spårade ur? Allting i omgivningen var detsamma. Det var inte bara jag som kände olust, också mina två vänner. Vi bestämde oss för att gå ut, vi höll på att bli alldeles för trippade för att kunna vistas i samma lägenhet som systern utan att hon skulle få reda på någonting.
Vi gick ut ur lägenheten och började gå. Vi var alla vid det här laget väldigt stressade, men jag förstod inte varför. Vi var i mitt eget kvarter, men jag kände mig inte hemma. Jag tänkte på mitt hem och min familj, men de kändes inte längre bekanta. Frågade gång på gång mina vänner om det var likadant för dom och de sa att allting var lugnt, att det var likadant som när de tagit syra. "Det är det här som är psykadelia."
Det är nu cirka en och en halv timme sedan vi åt svampen och jag känner mig bara mer och mer förvirrad för vaje sekund. Det börjar spåra ut totalt för mig. Vem är jag? Vad heter du? Är jag död? Dessa frågor och liknande har etsats sig fast i mina tankar. Jag känner mig jagad, vi är påväg någonstans men jag vet inte vart och jag tänker inte på att fråga. Ser en Securitasbil och är säker på att det är oss den är ute efter, vi har ju ätit svamp. Men bilen åker iväg.
En av mina kompisar börjar må dåligt fysiskt, och säger "det är dags att spy upp svampen nu" och ställer sig för att spy. Jag fattar ingenting. Ska man spy nu? Jag är ju inte spyfärdig. Är det viktigt att spy när man ätit svamp? Blir orolig för min hälsa samtidigt som förvirringen blir ännu mer påtaglig. Frågar mina vänner om jag har en flickvän. De säger att det har jag, och jag vet vem hon är men hon känns inte bekant när jag tänker på henne. Frågar även upprepade gånger vilka mina två vänner är. Under en stund av trippen får jag för mig att dom två och jag är samma person, och att vi är döda.
Så här långt har jag ine haft några positiva upplevelser, bortsett från uppgången som innehöll en viss eufori. Glömmer gång på gång bort att vi har ätit svamp, får för mig att jag är schizofren upprepade gånger. Frågar mina vänner om vi har snortat något, utan att i det tillståndet förstå vad droger är. Tänker på knark. Vad är det? Förstår ingenting. Frågar mina vänner om jag har kläder på mig. Frågar vad bilar är för något.
Det är först nu, 3-3,5 timme in i trippen, som jag får positiva upplevelser. Det hela utlöses av att jag helt plötsligt uppfattar mina två vänner som väldigt lugna och harmoniska. De går och småpratar, skrattar och är vänliga. De säger till mig att jag kommer förstå imorgon när jag vaknar, och på något sätt så lugnar de orden ner mig. De hade sagt det flera gånger tidigare, men då var jag alldeles för förvirrad för att förstå någonting över huvud taget. Hur som helst så blir jag också plötsligt lugn. Börjar betrakta min omgivning. Vilka färger! Det är mörkt ute och det småduggar. Jag fryser inte alls, faktum är att jag inte känner kroppen. Går fram till ett träd och biter på ett fuktigt blad. Skrattar lite för mig själv, börjar äntligen uppskatta det trippade tillståndet.
Vi slår oss ned på en parkbänk och pratar. Mina vänner förklarar att i psykadelians värld är man själv kung, man kan göra precis vad man vill. Även dessa ord uppmuntrar mig, och jag får för mig att vi fortfarande sitter i min väns lägenhet och att våran promenad bara existerar i våra huvuden. Blir plötsligt jätteglad, börjar dansa och hälsa på alla vi träffar på, för de finns ju inte på riktigt. Inte förren en av mina vänner ringer en gemensam vän till oss, som är nykter, förstår jag att vi är ute och går på riktigt. Tappar återigen modet en aning, men blir lugn av att höra den nyktra vännens röst i telefonen. Vi bestämmer oss för att gå och träffa honom.
När vi kommer fram till den nyktra vännen så går mina två andra kompisar iväg och pratar. Står ensam med den nyktra och börjar bli illa till mods. Han säger att det är fruktansvärt kallt ute, men det känne inte jag. Är det något fel på mig? Vibrationerna började bli dåliga igen. Vännen vi träffade börjar jävlas med mig. Han frågar "Står jag verkligen här? Finns jag på riktigt?". Samtidigt blir hans ögon röda och han ser ut som en djävul, som en ond demon. Be honom sluta men han bara skrattar, ovetandes om att jag mått dåligt tidigare under trippen.
Mindfucket börjar avta en aning. Förvirringen börjar släppa, och någonstans där borta börjar jag ana mitt riktiga jag igen. Det känns skönt. Upptäcker att vi är inne i stan, 5-6 km hemifrån men förstår inte hur vi har kommit dit. Först nu när trippen är på väg ner börjar jag inse att det som jag upplevt efter svampintaget var effekterna av svamp. Greppade inte det under trippens peak, utan förstod det som sagt nu efteråt.
Känns skönt att vara påväg ner igen. Börjar bli mig själv mer och mer och det hela känns faktiskt ganska bra, trots att trippen stundtals var ett rent helvete. Vi vandrar den långa vägen hem, och väl i våra kvarter så skiljs vi från varandra. Trippen är nu helt död och jag somnar ganska snart efter att jag gått och lagt mig. Morgonen därpå känns det skönt att bajsa ut svamparna.
Det här var min första tripprapport och jag ber om ursäkt ifall den var otydlig och förvirrande. Har efter den här trippen testat svamp igen och då haft betydligt bättre upplevelser. Usel set & setting måste ha varit boven i leken.
Kön: Man
Ålder: 22
Erfarenhet innan trippen: Cannabis, Ecstacy, Kokain, Morfin, Stilnoct, Effedrin, (Tramadol)
Tid: Början av oktober, en vardagskväll
Trippen var en spontangrej, tanken hade först varit att leta efter svamp, men jag och mina två vänner hade inga större förhoppningar om att hitta några. Av den anledningen tänkte jag inte på att förbereda mig mentalt, utan kvällen skulle egentligen ha slutat när vi kom hem från svampjakten.
Men så blev det inte. Väl ute på fårbetet tar det inte många minuter innan vi hittar de första svamparna, och vi känner direkt att vi har hittat rätt. Några timmar senare har vi hittat flera hundra, och bestämt oss för att testa svamparna redan samma kväll. Utan erfarenhet av psykadelia så var jag oerhört förväntansfull, och inte alls beredd på vad det innebar att trippa. Föreställde mig att det åtminstone skulle likna något annat jag testat, knark är ju knark liksom.
Mina två vänner hade tidigare testat syra, så av den anledningen kände jag mig samtidigt hyfsat trygg när vi svalde ner 45-50 nyplockade svampar var ihop med yoghurt. Efter bara 20 minuter började vi alla tre känna oss upprymda och pirriga. En angemäm känsla. Mycket skratt och förväntan inför det som komma skulle var stor.
Vi befann oss i en av mina vänners lägenhet, där också hans syster befan sig, ovetandes om att vi käkat svamp. Planen var att hålla till i ett stängt rum.
Minuterna tickade på, och nu gick allting väldigt fort. Från vällustkänslorna och upprymdheten började jag nu känna mig en aning disorienterad. Synen började förvrängas, min arm blev längre när jag tittade på den. Wow. En av mina kompisar bad mig följa med till spegeln, det skulle tydligen vara något alldeles extra att titta på sig själv trippad. Framme vid spegeln såg jag mig själv, men jag såg inte helt bekant ut. Tyckte att det var lite läskigt så slutad titta och gick tillbaks till soffan.
Nu andades väggarna. Alla ljuskällor förstärktes. Kände mig samtidigt orolig över något, kände mig inte riktigt hemma. Saker och ting började spåra ur kändes det som, men vad var det egentligen som spårade ur? Allting i omgivningen var detsamma. Det var inte bara jag som kände olust, också mina två vänner. Vi bestämde oss för att gå ut, vi höll på att bli alldeles för trippade för att kunna vistas i samma lägenhet som systern utan att hon skulle få reda på någonting.
Vi gick ut ur lägenheten och började gå. Vi var alla vid det här laget väldigt stressade, men jag förstod inte varför. Vi var i mitt eget kvarter, men jag kände mig inte hemma. Jag tänkte på mitt hem och min familj, men de kändes inte längre bekanta. Frågade gång på gång mina vänner om det var likadant för dom och de sa att allting var lugnt, att det var likadant som när de tagit syra. "Det är det här som är psykadelia."
Det är nu cirka en och en halv timme sedan vi åt svampen och jag känner mig bara mer och mer förvirrad för vaje sekund. Det börjar spåra ut totalt för mig. Vem är jag? Vad heter du? Är jag död? Dessa frågor och liknande har etsats sig fast i mina tankar. Jag känner mig jagad, vi är påväg någonstans men jag vet inte vart och jag tänker inte på att fråga. Ser en Securitasbil och är säker på att det är oss den är ute efter, vi har ju ätit svamp. Men bilen åker iväg.
En av mina kompisar börjar må dåligt fysiskt, och säger "det är dags att spy upp svampen nu" och ställer sig för att spy. Jag fattar ingenting. Ska man spy nu? Jag är ju inte spyfärdig. Är det viktigt att spy när man ätit svamp? Blir orolig för min hälsa samtidigt som förvirringen blir ännu mer påtaglig. Frågar mina vänner om jag har en flickvän. De säger att det har jag, och jag vet vem hon är men hon känns inte bekant när jag tänker på henne. Frågar även upprepade gånger vilka mina två vänner är. Under en stund av trippen får jag för mig att dom två och jag är samma person, och att vi är döda.
Så här långt har jag ine haft några positiva upplevelser, bortsett från uppgången som innehöll en viss eufori. Glömmer gång på gång bort att vi har ätit svamp, får för mig att jag är schizofren upprepade gånger. Frågar mina vänner om vi har snortat något, utan att i det tillståndet förstå vad droger är. Tänker på knark. Vad är det? Förstår ingenting. Frågar mina vänner om jag har kläder på mig. Frågar vad bilar är för något.
Det är först nu, 3-3,5 timme in i trippen, som jag får positiva upplevelser. Det hela utlöses av att jag helt plötsligt uppfattar mina två vänner som väldigt lugna och harmoniska. De går och småpratar, skrattar och är vänliga. De säger till mig att jag kommer förstå imorgon när jag vaknar, och på något sätt så lugnar de orden ner mig. De hade sagt det flera gånger tidigare, men då var jag alldeles för förvirrad för att förstå någonting över huvud taget. Hur som helst så blir jag också plötsligt lugn. Börjar betrakta min omgivning. Vilka färger! Det är mörkt ute och det småduggar. Jag fryser inte alls, faktum är att jag inte känner kroppen. Går fram till ett träd och biter på ett fuktigt blad. Skrattar lite för mig själv, börjar äntligen uppskatta det trippade tillståndet.
Vi slår oss ned på en parkbänk och pratar. Mina vänner förklarar att i psykadelians värld är man själv kung, man kan göra precis vad man vill. Även dessa ord uppmuntrar mig, och jag får för mig att vi fortfarande sitter i min väns lägenhet och att våran promenad bara existerar i våra huvuden. Blir plötsligt jätteglad, börjar dansa och hälsa på alla vi träffar på, för de finns ju inte på riktigt. Inte förren en av mina vänner ringer en gemensam vän till oss, som är nykter, förstår jag att vi är ute och går på riktigt. Tappar återigen modet en aning, men blir lugn av att höra den nyktra vännens röst i telefonen. Vi bestämmer oss för att gå och träffa honom.
När vi kommer fram till den nyktra vännen så går mina två andra kompisar iväg och pratar. Står ensam med den nyktra och börjar bli illa till mods. Han säger att det är fruktansvärt kallt ute, men det känne inte jag. Är det något fel på mig? Vibrationerna började bli dåliga igen. Vännen vi träffade börjar jävlas med mig. Han frågar "Står jag verkligen här? Finns jag på riktigt?". Samtidigt blir hans ögon röda och han ser ut som en djävul, som en ond demon. Be honom sluta men han bara skrattar, ovetandes om att jag mått dåligt tidigare under trippen.
Mindfucket börjar avta en aning. Förvirringen börjar släppa, och någonstans där borta börjar jag ana mitt riktiga jag igen. Det känns skönt. Upptäcker att vi är inne i stan, 5-6 km hemifrån men förstår inte hur vi har kommit dit. Först nu när trippen är på väg ner börjar jag inse att det som jag upplevt efter svampintaget var effekterna av svamp. Greppade inte det under trippens peak, utan förstod det som sagt nu efteråt.
Känns skönt att vara påväg ner igen. Börjar bli mig själv mer och mer och det hela känns faktiskt ganska bra, trots att trippen stundtals var ett rent helvete. Vi vandrar den långa vägen hem, och väl i våra kvarter så skiljs vi från varandra. Trippen är nu helt död och jag somnar ganska snart efter att jag gått och lagt mig. Morgonen därpå känns det skönt att bajsa ut svamparna.
Det här var min första tripprapport och jag ber om ursäkt ifall den var otydlig och förvirrande. Har efter den här trippen testat svamp igen och då haft betydligt bättre upplevelser. Usel set & setting måste ha varit boven i leken.
