2007-01-24, 14:01
#1
Kul det här med tripprapporter. Varför inte försöka berätta så många som möjligt medans man kommer ihåg dem.
Denna tripprapport ska handla om en helt vanlig hasch-kväll hemma hos mig för ungefär 1 år sedan. Jag och fyra polare hade köpt en femma brunt, inget märkvärdigt stash men ändå jävligt bra med hög stekfaktor.
Det var fredag och vi satt i mitt vardagsrum å tittade på tv medans jag och min polare "vuk" meckade upp två joppar. Vi sitter och snackar om onyktra kvällar och händelser som vi minns. När vi är inne på ämnet, så börjar vi även snacka om minnesvärda spyor. Jag berättade att jag inte förstod mig på folk som bara spydde utan förvarning, sånna som aldrig hinner till mugen utan bara spyr där de står. Själv har jag alltid varit en sån som alltid känner på mig och går till muggen i tid. Detta uttalande skulle jag senare under kvällen få äta upp !!!
Efter disskusionen så beger vi oss ut på altanen för att klippa våra hövdingar. Självklart blir vi bänga och allt vad det innebär. Efter ungefär en timme är det dags för en ny omgång och den obligatoriska -vem-ska-mecka-disskusionen- uppstår, som säkert pågår i 40 minuter. Tillslut ger jag mig och hasar mig in till vardagsrummsbordet där börjar rulla en ny spliff. Vi det här laget var jag redan jävligt sänkt och saker som att rulla ett filter och smula stash tar överdrivet lång tid. När jag slutligen fått mig en redig hasch-hög börjar jag fnissa för mig själv, då jag kommit på tankar att överaska grabbarna med en riktigt fet u-båt. Jag forsätter att elda på hasch-biten och smular mer och mer. Nu har jag så mycket hasch att det knappt kommer gå att rulla ihop den, men jag känner mig väldigt fnissig och fortsätter mitt lilla bus. Minna tummar är helt bruna och haschbiten har minskat markant. Som tur var satt polarna framför datorn och jag kunde därför helt ostört fortsätta mitt lilla bus, som jag då tyckte var sklitroligt. Hasch-högen bara växer och växer tills jag förstår att det får räcka. Det är svårt att säga hur mycket det var men jag behövde knappt använda någon tobak, utan toppade bara lite. Men det var inte klart, jag skulle ju få ihop den oxå. Jag försöker och försöker men det är för mycket för att kunna rulla ihop den. Envis som jag var så gav jag mig fan på att allt skulle in joppen, inget skulle tas bort. Efter en bra stunds knopande har jag lyckats, vilket förvånar mig och jag känner mig riktigt stolt. Joppen var lång och hade en riktigt feeeet omkrets, och jag visste att den skulle ta tid å röka.
Jag tillkallar polarna som under vafan jag gjort under så lång tid. Jag och två av polarna gå ut på altanen för att tända på den underbara os-facklan. De inser fort att den är ovanligt tjock och den river duktigt i halsen. När vi rökt ungefär två centimeter bangar ena polarn av, han känner att han inte pallar mer. Vi tycker det är dålig stil att bara lämna två pundare ensamma med en sådant sort uppdrag. Nu sitter jag och Vuk ensamma på altanen,vi lovar att ingen går in först än att joppen nått filtret.
Jag säger med seriös och allvarlig ton: " Vuk, vi ska lyckas att bestiga detta berg, det är vår skyldighet". Vuk nickar i samförstånd och vi börjar fnissa vilket vi gör konstant under uppdraget. Jag har på mig en för stor dunjacka som jag börjar sjunka in i, tills slut ser jag ut som en sköldpadda som är på väg in i skalet. Vid det här laget känner jag mig riktigt SÄNKT, jag har aldrig tidiagre känt mig så jävla förlamad i hjärnan. Det börjar bli jobbigt att röka och så fort man gav den till vuk så fick man tillbax den på nolltid.
Men tillslut har vi bestigit berget, och vi känner oss så jävla duktiga när vi kommer in och berättar det för polarna. Vi sätter oss i soffan och jag känner hur hela min kropp formar sig efter varje veck i soffan. Jag känner mig skelletlös och mina polare påpekar även mig gelehållning. Fötterna lägger jag upp på soffbordet och känslan av försetning börjar komma. Hela min kropp var som en sten och även fast jag ville röra på mig, så gick det inte. Det polarna snackar om är givetvis mig och jag hör hur de garvar vilket jag inte uppskattar. Hjärnan går på tomgång och börjar närma sig kortslutning, jag känner att jag aldrig kommer undan denna kväll utan en fet spya. Tidiagre har jag aldrig spytt enbart av brajj, bara i kombination med alkohol. Men nu var det fan premiär för en fet spya. Hjärnan snurrar så in i helvete och spyan är på väg. Jag försöker resa på mig men min kropp var helt förstenad. Varenda ljud blir en stor påfrestning för hjärnan, framför allt polarnas garv. Till slut får jag superkrafter och lyckas resa mig. Nu har jag ungefär 2 sek på mig att hitta ett lämpligt ställe att spy på. Toan är minst 4 sek borta och därmed uteslutet. En sekund har gått och bara en kvar, nu måste jag spy någonstans. Det vore väldigt jobbigt att spy i soffan eller på morsans persiska matta. Nu kommer en hel fors med mat och magsyra. I farten lyckas jag få tag på min förstora sköldpadds-dunjacka som jag spyr i. Jackan ligger på golvet och det bara forsar magsubstans över jackan. Mina polare får minst sagt skrattanfall och alla asgarvar, vilket är väldigt jobbigt när man mår piss. Den ena polarn springer och hämtar en kartong som jag fortsätter att spy i. Min syn är en brun kartong med simmande spya. Bredvid den ligger min jacka med en stor pöl. Jag känner mig helt fastfrusen i golvet och det känns som att se genom vatten, då mina ögon är fyllda av tårar ( dock inte gråt). Dregel rinner ur munnen och magen är helt tömd. Men hjärnan säger något annat, spy mer,spy mer. Snurrandet fortsätter och jag bara måste spy mer, trots att magen är tom ( ni vet vad jag menar). Magsubstansen är slut och istället kommer bara en massa grymtande och galla. Efter en stund blir det bättre och min polare serverar vatten till mig. Som tur var slapp jag den helvetiska halsbrännan, som annars är obligatorisk. Jackan spolade jag av i duschen och sedan in i tvättmaskinen.
Dagen efter frågade morsan varför jag tvättade dunjackan? Jag svarade att katten spytt på den
Tack för att du läste min tripprapport! hare !!
Denna tripprapport ska handla om en helt vanlig hasch-kväll hemma hos mig för ungefär 1 år sedan. Jag och fyra polare hade köpt en femma brunt, inget märkvärdigt stash men ändå jävligt bra med hög stekfaktor.
Det var fredag och vi satt i mitt vardagsrum å tittade på tv medans jag och min polare "vuk" meckade upp två joppar. Vi sitter och snackar om onyktra kvällar och händelser som vi minns. När vi är inne på ämnet, så börjar vi även snacka om minnesvärda spyor. Jag berättade att jag inte förstod mig på folk som bara spydde utan förvarning, sånna som aldrig hinner till mugen utan bara spyr där de står. Själv har jag alltid varit en sån som alltid känner på mig och går till muggen i tid. Detta uttalande skulle jag senare under kvällen få äta upp !!!
Efter disskusionen så beger vi oss ut på altanen för att klippa våra hövdingar. Självklart blir vi bänga och allt vad det innebär. Efter ungefär en timme är det dags för en ny omgång och den obligatoriska -vem-ska-mecka-disskusionen- uppstår, som säkert pågår i 40 minuter. Tillslut ger jag mig och hasar mig in till vardagsrummsbordet där börjar rulla en ny spliff. Vi det här laget var jag redan jävligt sänkt och saker som att rulla ett filter och smula stash tar överdrivet lång tid. När jag slutligen fått mig en redig hasch-hög börjar jag fnissa för mig själv, då jag kommit på tankar att överaska grabbarna med en riktigt fet u-båt. Jag forsätter att elda på hasch-biten och smular mer och mer. Nu har jag så mycket hasch att det knappt kommer gå att rulla ihop den, men jag känner mig väldigt fnissig och fortsätter mitt lilla bus. Minna tummar är helt bruna och haschbiten har minskat markant. Som tur var satt polarna framför datorn och jag kunde därför helt ostört fortsätta mitt lilla bus, som jag då tyckte var sklitroligt. Hasch-högen bara växer och växer tills jag förstår att det får räcka. Det är svårt att säga hur mycket det var men jag behövde knappt använda någon tobak, utan toppade bara lite. Men det var inte klart, jag skulle ju få ihop den oxå. Jag försöker och försöker men det är för mycket för att kunna rulla ihop den. Envis som jag var så gav jag mig fan på att allt skulle in joppen, inget skulle tas bort. Efter en bra stunds knopande har jag lyckats, vilket förvånar mig och jag känner mig riktigt stolt. Joppen var lång och hade en riktigt feeeet omkrets, och jag visste att den skulle ta tid å röka.
Jag tillkallar polarna som under vafan jag gjort under så lång tid. Jag och två av polarna gå ut på altanen för att tända på den underbara os-facklan. De inser fort att den är ovanligt tjock och den river duktigt i halsen. När vi rökt ungefär två centimeter bangar ena polarn av, han känner att han inte pallar mer. Vi tycker det är dålig stil att bara lämna två pundare ensamma med en sådant sort uppdrag. Nu sitter jag och Vuk ensamma på altanen,vi lovar att ingen går in först än att joppen nått filtret.
Jag säger med seriös och allvarlig ton: " Vuk, vi ska lyckas att bestiga detta berg, det är vår skyldighet". Vuk nickar i samförstånd och vi börjar fnissa vilket vi gör konstant under uppdraget. Jag har på mig en för stor dunjacka som jag börjar sjunka in i, tills slut ser jag ut som en sköldpadda som är på väg in i skalet. Vid det här laget känner jag mig riktigt SÄNKT, jag har aldrig tidiagre känt mig så jävla förlamad i hjärnan. Det börjar bli jobbigt att röka och så fort man gav den till vuk så fick man tillbax den på nolltid.
Men tillslut har vi bestigit berget, och vi känner oss så jävla duktiga när vi kommer in och berättar det för polarna. Vi sätter oss i soffan och jag känner hur hela min kropp formar sig efter varje veck i soffan. Jag känner mig skelletlös och mina polare påpekar även mig gelehållning. Fötterna lägger jag upp på soffbordet och känslan av försetning börjar komma. Hela min kropp var som en sten och även fast jag ville röra på mig, så gick det inte. Det polarna snackar om är givetvis mig och jag hör hur de garvar vilket jag inte uppskattar. Hjärnan går på tomgång och börjar närma sig kortslutning, jag känner att jag aldrig kommer undan denna kväll utan en fet spya. Tidiagre har jag aldrig spytt enbart av brajj, bara i kombination med alkohol. Men nu var det fan premiär för en fet spya. Hjärnan snurrar så in i helvete och spyan är på väg. Jag försöker resa på mig men min kropp var helt förstenad. Varenda ljud blir en stor påfrestning för hjärnan, framför allt polarnas garv. Till slut får jag superkrafter och lyckas resa mig. Nu har jag ungefär 2 sek på mig att hitta ett lämpligt ställe att spy på. Toan är minst 4 sek borta och därmed uteslutet. En sekund har gått och bara en kvar, nu måste jag spy någonstans. Det vore väldigt jobbigt att spy i soffan eller på morsans persiska matta. Nu kommer en hel fors med mat och magsyra. I farten lyckas jag få tag på min förstora sköldpadds-dunjacka som jag spyr i. Jackan ligger på golvet och det bara forsar magsubstans över jackan. Mina polare får minst sagt skrattanfall och alla asgarvar, vilket är väldigt jobbigt när man mår piss. Den ena polarn springer och hämtar en kartong som jag fortsätter att spy i. Min syn är en brun kartong med simmande spya. Bredvid den ligger min jacka med en stor pöl. Jag känner mig helt fastfrusen i golvet och det känns som att se genom vatten, då mina ögon är fyllda av tårar ( dock inte gråt). Dregel rinner ur munnen och magen är helt tömd. Men hjärnan säger något annat, spy mer,spy mer. Snurrandet fortsätter och jag bara måste spy mer, trots att magen är tom ( ni vet vad jag menar). Magsubstansen är slut och istället kommer bara en massa grymtande och galla. Efter en stund blir det bättre och min polare serverar vatten till mig. Som tur var slapp jag den helvetiska halsbrännan, som annars är obligatorisk. Jackan spolade jag av i duschen och sedan in i tvättmaskinen.
Dagen efter frågade morsan varför jag tvättade dunjackan? Jag svarade att katten spytt på den
Tack för att du läste min tripprapport! hare !!
