Därför är jag emot liberalismen

Du menar alltså seriöst att alla (100%) av de framgångsrika människorna som finns i världen har vuxit upp i rika familjer?

Att bli framgångsrik handlar nog till stor del om hur man själv är som individ. Donald Trump kan stå och lära mig under hela min skoltid om hur man blir (framgångs)rik, men om jag inte är den typen av människa, dvs om jag inte är drivande, målmedveten, har entreprenörsanda mm, så kommer jag förmodligen ha svårt endå.


Om jag dock besitter dessa kunskaper som individ, kommer jag med all sannolikhet ha lättare att bli framgångsrik. Oavsett föräldrar.

Sedan håller jag visserligen med dig om att skolan i Sverige lägger onödigt mycket fokus på helt fel saker, men att framgång endast handlar om uppväxt betvivlar jag starkt. Om du inte fattar vad jag menar, kolla till exempel in avsnittet där Bert Karlsson gästar Filip&Fredrik

Ja, för där finns ju inte klasskillnader - HA!

Klasskillnader betyder inte ett skit, det är den allmäna levnadsstandarden som räknas.

Exakt vart har jag skrivet att staten skall tvinga folk att tycka på ett visst sätt? Lägg inte orden i munnen på mig, din lille jävel. Kom med några riktiga argument och sluta tramsa.

Klasskillnader leder till ökade motsättningar mellan människor, och ökade motsättningar leder till ökade konflikter och ett hårdare och kallare samhälle.

Först definiera klass, sen kan du gärna berätta med styrkt fakta om det är större "klasskillnader" i världen idag. Och till sist så kan du berätta om det är mer konflikter idag än "valfritt" decennium.

Och en annan fråga, är socialistisk solidaritet (dvs svensk socialdemokratisk demagogi) nationellt bunden eller sträcker den sig ovillkorslöst utanför rikets gränser?

Rent konkret, vad innebär ett "kallt och hårt samhälle" egentligen?
Kan du ge ett exempel? Ta en situation och illustrera hur den ageras ut i ett kallt och hårt respektive varmt och mjukt samhälle?

Av allt att döma ett samhälle utan aggression, där mellanmänsklig interaktion sker på grundval av frivillighet snarare än under beväpnat hot.

Tja, blir inte detta den enda logiska följden, mot bakgrund av att du nyss predikade vilket synsätt som man borde ha på "arbetare", och mot bakgrund av att diskussionsämnet är liberalism som är en politisk ideologi, dvs som handlar om hur staten bör agera. Så berätta, vart ville du komma, hur ska du förändra på vilket sätt arbetsgivarna tycker och tänker, menade du?


Vi noterar i journalen att du verkar vara slav under rebellidéalet [jfr t. rebell, eng. rebel; av fr. rebelle, adj. o. sbst. av lat. rebel*lis], dvs att man ska använda kraftuttryck för att anses "cool". Rebellidéalet uppstod på 60-talet och hade sin primetime på 70-talet i den s.k. hippierörelsen och flumvänstern. Hos rebellen är det hur man säger något som räknas, inte vad man faktiskt säger. Vanligt beteende bland underklassen, i glesbygden etc, ofta i samband med prilla och truckerkeps, eller för kvinnor: glasögon och landstingsfrisyr.

Klasstänkande leder till ökade motsättningar mellan människor. Se bara alla dessa "reclaim the streets" etc. Låt människor samexistera fredligt och konstruktivt istället. Nyliberaler ser det som att alla människor är individer. Hudfärg, klass, kön etc är fullständigt irrelevant för oss individualister. Det är rasister, feminister, nazister och socialister som har den sjuka kollektivistiska synen på människan som något som ska skallmätas och förslavas och inordnas under någon byråkratisk chefsideologs indelningssystem.

Gissningsvis bara ett sätt för den socialistiska moralisten att säga "ett samhälle som JAG inte gillar". Socialisten vill köra över människor med andra värderingar än denne själv, t.ex. genom att tvinga andra betala subventioner till de intressen som socialisten själv gillar, vanligtvis s.k. "kultur" såsom teater, oljemålningar, skulpturer etc. Då den socialistiska mentaliteten innehåller en stor mängd önsketänkande och subjektivism, föreställer sig socialisten antagligen det nyliberala samhället som introduktionsscenen till Terminator 2 där teknokratiska robotar mot en mörkblå miljöförorenad himmel trampar sönder de sista kranierna från den utrotade mänskligheten. Dvs rent och skärt katastroftänkande, sannolikt med schizoida drag.

De flesta framgångsrika människor är antingen födda rika och/eller intelligenta och/eller har haft föräldrar som har stimulerat deras talanger och byggt upp deras självförtroende som barn.

Flera en gång fattiga i min egen släkt har tagit sig upp på egen förmåga och en tolerant hemmiljö, dock har bara ett par av dem klättrat till att bli miljonärer.

De flesta i "arbetarklassen" saknar för det första rikedom att tala om (per definition) och för det andra föräldrar som kan stötta dem och för det tredje inte sällan några större talanger eller så utvecklas inte dessa just av ovannämnda skäl.

Även om man annihilerade allt ägande utom av bostäder, personliga ägodelar och relativt små markytor (några tusen kvadratmeter högst) och sedan började om på nytt skulle bara ett fåtal bli rika igen just av dessa skäl.

Finns det förresten någon libertariansk teori om exakt hur man förvärvar mark som ingen ännu äger och vem som har företrädesrätt till den? En skog kan ju t ex användas som park, huggas ner för att ge pappersmassa och/eller bränsle och/eller för att odla upp marken efteråt. Är det först till kvarn som gäller och hur bevisar man i så fall vem som var först till kvarn?