2007-01-21, 23:13
#1
Substans : Copelandia Cyanscens
Dos: 1g-1.2g~
Ålder: 18
Kön: man
Vikt: 55
Set & Setting:För dålig
Tidigare erfarenheter: Ecstasy, CB och ett halv gram Copelandia innan men fick knappt effekt.
Inledning
Vi hade haft svampen någon vecka och länge letat efter lucka som passade alla tre.
Så blev det ett läge när jag skulle vara ensam hemma från 13:00 - 22:00 ungefär på en onsdag. Så vi begav oss hem till mig vid 4-tiden.
16:30.
Vi satt alla hemma hos mig och lirade lite poker, alla var rätt hungriga för vi hade fastat ett par timmar innan trippen.
En polare som skulle käka 0.5 bestämde sig för att beställa en pizza, jag avrådde honom starkt, men hans mage tog över kontrollen.
Så där satt han med full mage medans jag höll på att dela upp svampen.
Jag skulle ha 1.0g, och det tre andra skulle ha 0.5g, eftersom det var deras första gång så var dom väldigt nervösa och kastade in ett par svampar i min hög istället.
Jag tog glatt emot dessa godheter och hämtade en stor sked.
Med skeden proppade jag in halva högen i munnen och käkade, smakade rätt illa, men sånt är läget.
16:45
Ja hinner knappt stoppa in mig andra skeden i mun innan jag började känna effekt,
trodde inte det var svampen först men sen förstod jag att det hade börjat.
Jag blev lätt som en fjäder, skuttade omkring i lägenheten.
Alla färgerna blev väldigt ljusa och glada. Vi satte oss alla i vardagsrummet vid sofforna.
Jag kollar runt och ser hur rummet skiftar färg, de är gult, nej det är lila, oj nu är det rött. Frågar om någon annan lägger märker till det.
Tyvärr är jag ensam om det.
Jag märker hur svampad min kompis börjar bli, det är som han föryngrades 15år.
Hans tjej frågade honom om hans msn och det tog han ungefär 10 minuter att få ut han den.
Han sitter o gapflabbar o kan knappt prata. Svammlar och bubblar med munnen.
Jag bara sitter där o tänker, hur kan han vara mer svampad än jag, jag åt ju en hel del mer.
Lite smått besviken, Men det skulle komma att ändras senare.
17:30
Nu är det dags för lite Shpongle känner jag och sätter på Shpongle – My head feels like a frisbee. Riktigt läskig början men den är grym.
Jag sätter mig på soffan och sjunker in.
Jag o soffan är nu en när jag kollar ner så smälter jag ner inuti i soffan, jag försvinner in i den helt, sen när jag kollar uppåt så flyter jag upp till ytan, riktigt behaglig känsla.
Så jag sitter där ett tag och leker med mig själv Min tankegång börjar sätta igång rätt rejält nu, ja tänker högt och säger helt plötsligt.
Asså grabbar, varför går vi i skolan? Jag förstår seriöst inte varför, alla bara kollar på mig o ler.
Åh du svampade pojke. Men min tankegång fortsätter, är det för att få ett bra jobb? Men vad ska jag med ett bra jobb till då? Helt onödigt, jaha pengar men det behövs inte, jag behöver inga pengar, jag mår jätte bra nu. Jag börjar förstå meningen med livet fast ändå inte.
Jag är liksom här borta i min värld. Och ni andra är där borta, i eran lilla låda, säger jag och pekar på dom, för världen delas upp i lådor.
Jag gillar verkligen hur jag tankar och hur snabbt jag kommer fram till olika saker,
men nu gick det lite för långt, jag började ifrågasätta varför man skulle leva, vad är jorden. Det började skrämma mig lite så jag tog tag i min vita och mjuka soffkudden, kudden har aldrig varit mjukare och skönare.
Jag vill att den ska in i mig så jag lägger den på min mage och som väntat så smälter den in i mig, jag, soffan och kudden sitter där nu, vi är en hel enhet nu.
Kudden kom att bli som ett ljus i min tripp, när oroliga tankar kom så tog ja tag i kudden och kramade den som om det vore en mjuk björn.
Tankarna är fortfarande i full gång men kudden förtränger bort de onda tankarna lite.
Klockan är väl runt 18:00
Nu fanns inte tiden. Det var som om jag hade fastnat i 18:37. Hela tiden skrek ja ut hallå klockan är 18:37. Riktigt kul var det att titta på klockan och se att den inte ändras.
Jag måste ha sagt det minst 20 gånger i den minuten, att klockan var 18:37 men det kändes som jag endast hade sagt det 3 gånger under en timma.
Efter en stunds smekande o lekande med kudden så vill min polare hålla på med mig, han sträcker ut handen o säger här ta på den. Ja bara ok varför inte
Så jag sträcker mig mot den och wooaaaaaa de är skiiit långt det känns som ja åker in i hans arm, in i honom i 100km/h. Nu är han och jag connected känns det som. Riktigt sjukt!
Jag upprepar denna process ett par gånger tills samtidigt som ja skriker lite underliga ljud. Min röst ändras helt.
Den blir som i början av Shpongle - my head feels like a frisbee. Jag blir helt fascinerad och skriker "woaaaaa jaaa är en roooobooooot jag åker in i deej wooooo" och alla skrattar med mig förutom en av de andra svampade killarna.
Jag börjar lägga till att han mest är tyst och ser väldigt obekväm ut. Jag viskar till min polare: Hm jag tror han snear. Fast det var inte mycket mer ja tänkte på, hans tjej satt bredvid honom och tog hand om honom.
Tiden går och jag inser att jag inte kissat på flera timmar.
-VA! utbrast jag högt, ÄR TOALETTEN DÄR? Hallå jag skojar inte, den e inte där va?. Jo säger dom vad pratar du om.
- Men nej? Den e inte där, det känns inte så iallafall.
Jag var inte i min lägenhet längre, det kändes mer som en husvagn,
förvirrad och upphetsad ställde jag mig upp.
Helt övertygad om att toaletten hade flytt lägenheten bestämde jag mig för att kontrollera läget. Jag hade ju ingen aning om vart jag var, inte hemma iaf, hos någons husvagn. Men det finns inga husvagnar i närheten.
Men I alla fall.
Jag började gå dit hukandes som i en djungel med mobilen i ena handen filmandes. Så fort ja kom runt hörnet.
– Vad i…! Den e där grabbar! Jätteglad sprang jag in dit o ställde mig och pissa. Av någon konstig anledning så filmade jag även detta, som senare min polare skulle hitta och säga.. hm varför filmade du dig själv när du kissade?
-Det har jag inte gjort? Men men i mitt svampade sinne hade jag väl gjort det.
klockan var kanske runt 19:00
Jag visste att min ena kompis höll på att snea, även detta bidrog till att slutet av kvällen skulle bli min värsta kväll någonsin. Jag satt med min polare i mitt rum nu. Tankarna var i full gång och jag var VÄLDIGT orolig över att mina syskon skulle komma hem eller min mamma.
Hela tiden frågade jag min kompis, är det dags att gå nu, för innan hade ja förklarat att vi skulle dra vid 20:00.
Jag frågade o frågade, fastän han sa att han hade koll så trodde jag inte på han. Jag trodde även han var svampad, jag trodde alla mådde riktigt skit som jag, även de som inte har ätit svamp höll på att snea. Det var riktigt hemskt. Men det värsta började när jag Försökte kämpa emot det onda. Jag försökte tänka på nåt kul som på xbox, allt möjligt men det gick inte. 100 tankar i sekunden.
Helt plötsligt som en käftsmäll i ansiktet slog det mig
JAG SNEAR, och så blev det hela mycket värre, jag blev helt insnöad på att ja höll på att snea, och ju mer o mer ja tänkte på det desto värre. Jag var Livrädd, min kompis frågade har du kul?
Det var som om han frågade, har du kul,har du kul,har du kul.
men mitt svar blev tillslut.
-Va, nej ja e skit orolig, NEJ ja e glad förresten (för ja visste ju att om ja tänkte på negativa saker så skulle de bli värre. Min polare (han var nykter) kollade förvirrat på mig och sa ok.
Medans Den tredje svampade kille som inte sneade hade hur skoj som helst, han sprang runt i min lägenhet och letade efter min katt och frågade om han fick äta den. Jag blev riktigt shockad NEJ varför ska du äta den? Sluta! Du får inte äta den det är min katt. Det är min Mizzy! Förstod inte att han skojade. Vi kom fram till att ingen skulle röra katten.
Fortfarande helt livrädd för allt så gick jag ut ur rummet, satte mig i vardagsrummet och kollade runt på alla. Shit alla här inne snear, vad ska ja göra. Jag hade glömt bort alla tips ja läst på innan. Det var kaos. Jag gick nu runt i lägenheten och pratade med mig själv.
- Det är svamp jag ätit det går snart över. Min polare har koll över tiden. Han vet när vi måste dra, Jag måste ha frågat han hundratals gånger om hur lång tid det är kvar av trippen. Han måste varit utmattad pågrund av alla frågor.
Dos: 1g-1.2g~
Ålder: 18
Kön: man
Vikt: 55
Set & Setting:För dålig
Tidigare erfarenheter: Ecstasy, CB och ett halv gram Copelandia innan men fick knappt effekt.
Inledning
Vi hade haft svampen någon vecka och länge letat efter lucka som passade alla tre.
Så blev det ett läge när jag skulle vara ensam hemma från 13:00 - 22:00 ungefär på en onsdag. Så vi begav oss hem till mig vid 4-tiden.
16:30.
Vi satt alla hemma hos mig och lirade lite poker, alla var rätt hungriga för vi hade fastat ett par timmar innan trippen.
En polare som skulle käka 0.5 bestämde sig för att beställa en pizza, jag avrådde honom starkt, men hans mage tog över kontrollen.
Så där satt han med full mage medans jag höll på att dela upp svampen.
Jag skulle ha 1.0g, och det tre andra skulle ha 0.5g, eftersom det var deras första gång så var dom väldigt nervösa och kastade in ett par svampar i min hög istället.
Jag tog glatt emot dessa godheter och hämtade en stor sked.
Med skeden proppade jag in halva högen i munnen och käkade, smakade rätt illa, men sånt är läget.
16:45
Ja hinner knappt stoppa in mig andra skeden i mun innan jag började känna effekt,
trodde inte det var svampen först men sen förstod jag att det hade börjat.
Jag blev lätt som en fjäder, skuttade omkring i lägenheten.
Alla färgerna blev väldigt ljusa och glada. Vi satte oss alla i vardagsrummet vid sofforna.
Jag kollar runt och ser hur rummet skiftar färg, de är gult, nej det är lila, oj nu är det rött. Frågar om någon annan lägger märker till det.
Tyvärr är jag ensam om det.
Jag märker hur svampad min kompis börjar bli, det är som han föryngrades 15år.
Hans tjej frågade honom om hans msn och det tog han ungefär 10 minuter att få ut han den.
Han sitter o gapflabbar o kan knappt prata. Svammlar och bubblar med munnen.
Jag bara sitter där o tänker, hur kan han vara mer svampad än jag, jag åt ju en hel del mer.
Lite smått besviken, Men det skulle komma att ändras senare.
17:30
Nu är det dags för lite Shpongle känner jag och sätter på Shpongle – My head feels like a frisbee. Riktigt läskig början men den är grym.
Jag sätter mig på soffan och sjunker in.
Jag o soffan är nu en när jag kollar ner så smälter jag ner inuti i soffan, jag försvinner in i den helt, sen när jag kollar uppåt så flyter jag upp till ytan, riktigt behaglig känsla.
Så jag sitter där ett tag och leker med mig själv Min tankegång börjar sätta igång rätt rejält nu, ja tänker högt och säger helt plötsligt.
Asså grabbar, varför går vi i skolan? Jag förstår seriöst inte varför, alla bara kollar på mig o ler.
Åh du svampade pojke. Men min tankegång fortsätter, är det för att få ett bra jobb? Men vad ska jag med ett bra jobb till då? Helt onödigt, jaha pengar men det behövs inte, jag behöver inga pengar, jag mår jätte bra nu. Jag börjar förstå meningen med livet fast ändå inte.
Jag är liksom här borta i min värld. Och ni andra är där borta, i eran lilla låda, säger jag och pekar på dom, för världen delas upp i lådor.
Jag gillar verkligen hur jag tankar och hur snabbt jag kommer fram till olika saker,
men nu gick det lite för långt, jag började ifrågasätta varför man skulle leva, vad är jorden. Det började skrämma mig lite så jag tog tag i min vita och mjuka soffkudden, kudden har aldrig varit mjukare och skönare.
Jag vill att den ska in i mig så jag lägger den på min mage och som väntat så smälter den in i mig, jag, soffan och kudden sitter där nu, vi är en hel enhet nu.
Kudden kom att bli som ett ljus i min tripp, när oroliga tankar kom så tog ja tag i kudden och kramade den som om det vore en mjuk björn.
Tankarna är fortfarande i full gång men kudden förtränger bort de onda tankarna lite.
Klockan är väl runt 18:00
Nu fanns inte tiden. Det var som om jag hade fastnat i 18:37. Hela tiden skrek ja ut hallå klockan är 18:37. Riktigt kul var det att titta på klockan och se att den inte ändras.
Jag måste ha sagt det minst 20 gånger i den minuten, att klockan var 18:37 men det kändes som jag endast hade sagt det 3 gånger under en timma.
Efter en stunds smekande o lekande med kudden så vill min polare hålla på med mig, han sträcker ut handen o säger här ta på den. Ja bara ok varför inte
Så jag sträcker mig mot den och wooaaaaaa de är skiiit långt det känns som ja åker in i hans arm, in i honom i 100km/h. Nu är han och jag connected känns det som. Riktigt sjukt!
Jag upprepar denna process ett par gånger tills samtidigt som ja skriker lite underliga ljud. Min röst ändras helt.
Den blir som i början av Shpongle - my head feels like a frisbee. Jag blir helt fascinerad och skriker "woaaaaa jaaa är en roooobooooot jag åker in i deej wooooo" och alla skrattar med mig förutom en av de andra svampade killarna.
Jag börjar lägga till att han mest är tyst och ser väldigt obekväm ut. Jag viskar till min polare: Hm jag tror han snear. Fast det var inte mycket mer ja tänkte på, hans tjej satt bredvid honom och tog hand om honom.
Tiden går och jag inser att jag inte kissat på flera timmar.
-VA! utbrast jag högt, ÄR TOALETTEN DÄR? Hallå jag skojar inte, den e inte där va?. Jo säger dom vad pratar du om.
- Men nej? Den e inte där, det känns inte så iallafall.
Jag var inte i min lägenhet längre, det kändes mer som en husvagn,
förvirrad och upphetsad ställde jag mig upp.
Helt övertygad om att toaletten hade flytt lägenheten bestämde jag mig för att kontrollera läget. Jag hade ju ingen aning om vart jag var, inte hemma iaf, hos någons husvagn. Men det finns inga husvagnar i närheten.
Men I alla fall.
Jag började gå dit hukandes som i en djungel med mobilen i ena handen filmandes. Så fort ja kom runt hörnet.
– Vad i…! Den e där grabbar! Jätteglad sprang jag in dit o ställde mig och pissa. Av någon konstig anledning så filmade jag även detta, som senare min polare skulle hitta och säga.. hm varför filmade du dig själv när du kissade?
-Det har jag inte gjort? Men men i mitt svampade sinne hade jag väl gjort det.
klockan var kanske runt 19:00
Jag visste att min ena kompis höll på att snea, även detta bidrog till att slutet av kvällen skulle bli min värsta kväll någonsin. Jag satt med min polare i mitt rum nu. Tankarna var i full gång och jag var VÄLDIGT orolig över att mina syskon skulle komma hem eller min mamma.
Hela tiden frågade jag min kompis, är det dags att gå nu, för innan hade ja förklarat att vi skulle dra vid 20:00.
Jag frågade o frågade, fastän han sa att han hade koll så trodde jag inte på han. Jag trodde även han var svampad, jag trodde alla mådde riktigt skit som jag, även de som inte har ätit svamp höll på att snea. Det var riktigt hemskt. Men det värsta började när jag Försökte kämpa emot det onda. Jag försökte tänka på nåt kul som på xbox, allt möjligt men det gick inte. 100 tankar i sekunden.
Helt plötsligt som en käftsmäll i ansiktet slog det mig
JAG SNEAR, och så blev det hela mycket värre, jag blev helt insnöad på att ja höll på att snea, och ju mer o mer ja tänkte på det desto värre. Jag var Livrädd, min kompis frågade har du kul?
Det var som om han frågade, har du kul,har du kul,har du kul.
men mitt svar blev tillslut.
-Va, nej ja e skit orolig, NEJ ja e glad förresten (för ja visste ju att om ja tänkte på negativa saker så skulle de bli värre. Min polare (han var nykter) kollade förvirrat på mig och sa ok.
Medans Den tredje svampade kille som inte sneade hade hur skoj som helst, han sprang runt i min lägenhet och letade efter min katt och frågade om han fick äta den. Jag blev riktigt shockad NEJ varför ska du äta den? Sluta! Du får inte äta den det är min katt. Det är min Mizzy! Förstod inte att han skojade. Vi kom fram till att ingen skulle röra katten.
Fortfarande helt livrädd för allt så gick jag ut ur rummet, satte mig i vardagsrummet och kollade runt på alla. Shit alla här inne snear, vad ska ja göra. Jag hade glömt bort alla tips ja läst på innan. Det var kaos. Jag gick nu runt i lägenheten och pratade med mig själv.
- Det är svamp jag ätit det går snart över. Min polare har koll över tiden. Han vet när vi måste dra, Jag måste ha frågat han hundratals gånger om hur lång tid det är kvar av trippen. Han måste varit utmattad pågrund av alla frågor.
