2007-01-18, 04:55
#1
Kön:man
Ålder:20
Tidigare erfarenheter:tjack, hasch, svamp
Onsdag 17:00 sitter jag hos en polare tillsammans med 2 andra polare och alla har slängt i sej 3 DXM piller var under 2 timmar och vi börjar känna av ruset och trippkänslan.
plötsligt står farsan till han som vi var hos bakom dörren och ropar i brevlådan att vi ska öppna och tjatar på i kanske 4 minuter, samtidigt sitter vi i soffan men ögon som tallrikar och hakan nere till golvet och tok nojjar över allt och inget.
Farsan ger upp och vi beger oss fort med bil till en annan polare för att vi var rädda att han skulle ringa polisen och be dom öppna dörren så att han skulle fånga alla oss knarkandes.
Väl inne i bilen sitter vi och känner hur trippen är väldigt nära att så igång. Jag känner mej jävligt skum och har en stark kännsla av att jag sugs ifrån verkligheten, för att förhinda att sugas ifrån verkligheten i bilen så var jag ständigt tvungen att prata om vardagliga saker med dom andra.
18:00 ligger jag och nu 3 polare i sängen och kan vara lugna att ingen kommer att störa.
Dröjer inte länge förrän jag glider ifrån verkligheten totalt och ser obegripliga hallisar som jag inte kunde släppa tankarna från, totalt omöjligt att sluta iakta min hallis som var en metall kille som gled framåt på en metall lina.
Min kropp har delats i flera bitar och flyter runt sängen på ett skönt konstigt sätt.
21:00 vaknar jag till verkligheten och märker till min stora förvåning att jag inte kan prata som normalt, jag slöddrar som en tok och har svårt att placera orden rätt i meningarna men har en snäll polare som lugnar mej med att allt kommer bli normalt fast jag hadde mycket svårt att tro han.
22:00 var vi tillbaka hos polaren där vi började, vi hadde märkt att det blir ganska omöjligt att sova så vi pratar å lyssnar på musik för att fördriva tiden.
känner mej otroligt less å vill bara sova men fick knappt en blund under hela natten.
När morgonen kommer drar vi till stan å hänger och bestämmer oss för att köpa mer DXM.
Torsdag 18:00 börjar vi inta våra piller, timmarna går och vi blir mer och mer trippade och efter nån timme har jag käkat 4 DMX och mina polare 5 stycken var.
20:00 ligger jag i soffan och bara tittar runt om i rummet, jag ser ena polaren ligger å vrider sej i sängen och den andra sitter i soffan och tittar på en DVD som visar ett akvarium.
Jag och polaren som ligger i sängen kan växla några enstaka meningar och vi tycks ha det allmänt bra på ett jävligt konstigt sätt.
Men polaren som sitter i soffan får varken jag eller andra polaren ett enda ord ur men tänker att det kommer gå över och det är normalt under trippen.
23:00 börjar trippen avta och jag och ena polaren småsnackar lite men polaren i soffan sitter fortfarande kvar och tittar på akvarium DVD:n och jag börjar bli lite smått orolig men tänker att det är möjligt att han tagit mer DXM än mej så han kommer trippa längre bara.
Fredag 08:00 har ena polaren farit och jag stannar, polaren som tittar på DVD:n har fortfarande inte sagt ett ord men kanske förflyttat sej enstaka gånger vandrandes som en död robbot.
11:00 Jag börjar bli jävligt nojjig att han kommer fastna i det dära tillståndet i resten av hans liv inspärrad på psyket.
Jag känner att jag måste bort från han för det känns som jag varit där i veckor, utan veta varför tar jag bussen till stan.
Utan sömn och ätit 2 små tiokronors burgare under dygnen jag trippat så känner jag mej inte
så klar i skallen fast jag hadde andra saker i skallen.
Sneglandes över min axel för att jag trodde folk skulle hugga mej med kniv i ryggen så leta jag nån med mobil så jag kan ringa folk.
Efter ett tag hitta jag en polare med egen lägenhet och jag följde med han hem för att lugna ner mej och låna telefon.
13:00 Befinner jag mej i lägenheten och ringer en polare för att bland annat höra av han att allt kommer bli bra men han sa att det är möjligt att han inte kommer bli normal och jag börjar lipa som ett barn (kul att förlora en mycket nära vänn lixom).
Jag började inse att jag inte kan göra ett skit mer än att vänta å se vad som händer.
Stirrar lite på en kökskniv och har seriösa tankar om jag ska skära upp armarna eller hallsen för att dö snabbt.
17:00 kommer 2 stycken med en bit röka och jag blev väldigt glad för att jag trodde att det skulle bli lättare att somna då, jo tjena!.
Bången tas fram och jag tar några bloss för att sedan lägga mej i sängen och försöka sova.
Väl i sängen börjar tankarna tok springa och det kändes som jag tänkte flera meningar per sekund och jag förstod allt.
Meningen var att jag skulle sova ut min trötta skalle som var totalt vriden av nojjor, men allt blev till ett helvete och jag kunde absolut inte sova.
Jag började tro att jag var en ande som låg i sängen och den riktiga jag var i rummet intill och gjorde andra saker.
Några saker jag hörde från rummet som fick mej att svettas som alldrig förr och gjorde mej så rädd så att jag inte kunde röra en fena:
-HELVETE, ÅÅÅÅNEJ! SHIT! (med mera)
-Jag klarar inte av att se det hära.
-shit han är genomblöt.
-vi måste ringa ambulans.
Med mera med mera...
Det dom egentligen fick panik av var att en som var där och rökte hadde själv tagit DXM och flippat ut, hans tröjja var genomböt av svett och han spydde på golvet och trodde han hamna i helvetet.
Men jag visste inte det utan trodde att dom hadde på nått sätt dödat mej medans det andliga jag låg i sängen.
20:00 hadde alla dragit och jag var själv i lägenheten liggandes i sängen med en hjärna springandes som en ekorre över att jag var död.
Jag började efter ett tag aceptera att jag var död och allt var så klart om hur det är att vara död. Allt som jag byggt upp i hjärnan och allt jag gjort i livet får jag nu stå ut med i det döda livet, jag känner att jag kan skriva en bok om just min tid i sängen men slutar hära.
Jag ville stiga upp ur sängen och gå ut och se hur den döda världen såg ut men jag vågade inte för rädslan att se mej blodig i vardagsrummet var för stor.
Kanske sommnar runt ett tiden, vaknar dagen efter och förstår att jag lever.
Nu i efterhand kan jag skratta åt allt, kommer nog inte ta DXM igen.
Ålder:20
Tidigare erfarenheter:tjack, hasch, svamp
Onsdag 17:00 sitter jag hos en polare tillsammans med 2 andra polare och alla har slängt i sej 3 DXM piller var under 2 timmar och vi börjar känna av ruset och trippkänslan.
plötsligt står farsan till han som vi var hos bakom dörren och ropar i brevlådan att vi ska öppna och tjatar på i kanske 4 minuter, samtidigt sitter vi i soffan men ögon som tallrikar och hakan nere till golvet och tok nojjar över allt och inget.
Farsan ger upp och vi beger oss fort med bil till en annan polare för att vi var rädda att han skulle ringa polisen och be dom öppna dörren så att han skulle fånga alla oss knarkandes.
Väl inne i bilen sitter vi och känner hur trippen är väldigt nära att så igång. Jag känner mej jävligt skum och har en stark kännsla av att jag sugs ifrån verkligheten, för att förhinda att sugas ifrån verkligheten i bilen så var jag ständigt tvungen att prata om vardagliga saker med dom andra.
18:00 ligger jag och nu 3 polare i sängen och kan vara lugna att ingen kommer att störa.
Dröjer inte länge förrän jag glider ifrån verkligheten totalt och ser obegripliga hallisar som jag inte kunde släppa tankarna från, totalt omöjligt att sluta iakta min hallis som var en metall kille som gled framåt på en metall lina.
Min kropp har delats i flera bitar och flyter runt sängen på ett skönt konstigt sätt.
21:00 vaknar jag till verkligheten och märker till min stora förvåning att jag inte kan prata som normalt, jag slöddrar som en tok och har svårt att placera orden rätt i meningarna men har en snäll polare som lugnar mej med att allt kommer bli normalt fast jag hadde mycket svårt att tro han.
22:00 var vi tillbaka hos polaren där vi började, vi hadde märkt att det blir ganska omöjligt att sova så vi pratar å lyssnar på musik för att fördriva tiden.
känner mej otroligt less å vill bara sova men fick knappt en blund under hela natten.
När morgonen kommer drar vi till stan å hänger och bestämmer oss för att köpa mer DXM.
Torsdag 18:00 börjar vi inta våra piller, timmarna går och vi blir mer och mer trippade och efter nån timme har jag käkat 4 DMX och mina polare 5 stycken var.
20:00 ligger jag i soffan och bara tittar runt om i rummet, jag ser ena polaren ligger å vrider sej i sängen och den andra sitter i soffan och tittar på en DVD som visar ett akvarium.
Jag och polaren som ligger i sängen kan växla några enstaka meningar och vi tycks ha det allmänt bra på ett jävligt konstigt sätt.
Men polaren som sitter i soffan får varken jag eller andra polaren ett enda ord ur men tänker att det kommer gå över och det är normalt under trippen.
23:00 börjar trippen avta och jag och ena polaren småsnackar lite men polaren i soffan sitter fortfarande kvar och tittar på akvarium DVD:n och jag börjar bli lite smått orolig men tänker att det är möjligt att han tagit mer DXM än mej så han kommer trippa längre bara.
Fredag 08:00 har ena polaren farit och jag stannar, polaren som tittar på DVD:n har fortfarande inte sagt ett ord men kanske förflyttat sej enstaka gånger vandrandes som en död robbot.
11:00 Jag börjar bli jävligt nojjig att han kommer fastna i det dära tillståndet i resten av hans liv inspärrad på psyket.
Jag känner att jag måste bort från han för det känns som jag varit där i veckor, utan veta varför tar jag bussen till stan.
Utan sömn och ätit 2 små tiokronors burgare under dygnen jag trippat så känner jag mej inte
så klar i skallen fast jag hadde andra saker i skallen.
Sneglandes över min axel för att jag trodde folk skulle hugga mej med kniv i ryggen så leta jag nån med mobil så jag kan ringa folk.
Efter ett tag hitta jag en polare med egen lägenhet och jag följde med han hem för att lugna ner mej och låna telefon.
13:00 Befinner jag mej i lägenheten och ringer en polare för att bland annat höra av han att allt kommer bli bra men han sa att det är möjligt att han inte kommer bli normal och jag börjar lipa som ett barn (kul att förlora en mycket nära vänn lixom).
Jag började inse att jag inte kan göra ett skit mer än att vänta å se vad som händer.
Stirrar lite på en kökskniv och har seriösa tankar om jag ska skära upp armarna eller hallsen för att dö snabbt.
17:00 kommer 2 stycken med en bit röka och jag blev väldigt glad för att jag trodde att det skulle bli lättare att somna då, jo tjena!.
Bången tas fram och jag tar några bloss för att sedan lägga mej i sängen och försöka sova.
Väl i sängen börjar tankarna tok springa och det kändes som jag tänkte flera meningar per sekund och jag förstod allt.
Meningen var att jag skulle sova ut min trötta skalle som var totalt vriden av nojjor, men allt blev till ett helvete och jag kunde absolut inte sova.
Jag började tro att jag var en ande som låg i sängen och den riktiga jag var i rummet intill och gjorde andra saker.
Några saker jag hörde från rummet som fick mej att svettas som alldrig förr och gjorde mej så rädd så att jag inte kunde röra en fena:
-HELVETE, ÅÅÅÅNEJ! SHIT! (med mera)
-Jag klarar inte av att se det hära.
-shit han är genomblöt.
-vi måste ringa ambulans.
Med mera med mera...
Det dom egentligen fick panik av var att en som var där och rökte hadde själv tagit DXM och flippat ut, hans tröjja var genomböt av svett och han spydde på golvet och trodde han hamna i helvetet.
Men jag visste inte det utan trodde att dom hadde på nått sätt dödat mej medans det andliga jag låg i sängen.
20:00 hadde alla dragit och jag var själv i lägenheten liggandes i sängen med en hjärna springandes som en ekorre över att jag var död.
Jag började efter ett tag aceptera att jag var död och allt var så klart om hur det är att vara död. Allt som jag byggt upp i hjärnan och allt jag gjort i livet får jag nu stå ut med i det döda livet, jag känner att jag kan skriva en bok om just min tid i sängen men slutar hära.
Jag ville stiga upp ur sängen och gå ut och se hur den döda världen såg ut men jag vågade inte för rädslan att se mej blodig i vardagsrummet var för stor.
Kanske sommnar runt ett tiden, vaknar dagen efter och förstår att jag lever.
Nu i efterhand kan jag skratta åt allt, kommer nog inte ta DXM igen.
....
.
