Landhojningen

Men hur menar du att ett såpass tunt istäcke kan ha trängt undan sådana mängder berg och därför magma? Och varför skulle magman och berget i så fall återta sin position så mycket långsammare än det trycktes ned?
Saken är den att man inte kan jämföra med istäckets tjocklek eftersom den är okänd.
Vad jag menar är att samma krafter som orsakar kontinentaldriften mycket väl kan orsaka landhöjningen också, och jag har inte i denna tråd sett några argument som talar emot den hypotesen.

Hallandsåsen och Himalaya är väl resultatet av kontinentaldrift? Så visst kan landhöjning bero på annat än tjocka istäcken som en gång tryckt ner landmassan.

Jag vet inte vilken hastighet du menar att berget trycktes ned med. Istiden tog slut för ca 10.000 år sedan. Såvitt jag känner till, hade den då pågått under bortemot 100.000 år. Så berget trycktes alltså ner under en rätt lång period.

Det går att göra kvalificerade gissningar. Vi har nämligen istider just nu på Grönland och Antarktis. Vi vet hur tjocka istäckena är där.

Argumentet är att de vanliga kontinentaldrifterna endast förmår att förskjuta kontinenterna i horisontalled, eftersom kontinenterna redan har uppnått en jämvikt i sitt flytande på magman. För att de ska kunna förskjutas i vertikalled, krävs att något också har rubbat deras jämvikt i vertikalled, som en inlandsis. Du kan jämföra med en flotte som flyter på havet. Den kan driva omkring hur många mil som helst. Men i vertikalled rör den sig inte en cm, om inte någon kliver på eller av flotten.

Hallandsåsen är en rullstensås. Den är varken resultat av landhöjning eller kontinentaldrift. Däremot är den en följd av istiden, eftersom det bildades rullstensåsar då.

Nej, det är en horst.

Ja, men landhöjningen bör ha börjat samtidigt som isen började smälta och balansen återställd när istäcket försvunnit. Istället håller den fortfarande på 10 000 år efter att istiden antas tagit slut.
Eftersom antagandena om istäckets tjocklek baserar sig på landhöjningen och bergets densitet kan du inte använda argumentet: "Densiteten är hög här, eftersom isen var tjock här."
Vad grundar du det antagandet på?

Och en horst är väl resultatet av kontinentaldrift?

Wikipedia anger följande (sökord horst):

"Horstar är vanligt förekommande i geologiska gränsområden som Skåne, där horstarna i nordväst-sydöstlig riktning utgör ett markant drag i landskapet och skiljer mellan den nordeuropeiska plattan och den skandinaviska. "

En annan sak som tyder på att inlandsisen orskade landhöjdningen är att man vet av fornlämningar att landhöjningen gick snabbare för länge sedan. En bosättning vid en stenåldersstrand (daterad med C-14) ligger på högre höjd över havet än vad dagens landhöjningstakt tillåter. Alltså måste det ha gått snabbare ju längre bakåt i tiden vi går, vilket stämmer överens med teorin, rent mekaniskt.

Ytterligare en pusselbit är att man i berget har hittat spår av enormt kraftiga jordbävningar i Sverige (magnitud 6, 7, 8, eventuellt 9), som man på något sätt har daterat (fråga mig inte hur, är risk att jag använder cirkelresonemang här) till tusentalen som följde strax efter istidens slut. Förekomsten av sådana jorbävningar säger oss att något var radikalt annorlunda i vår geologi vid en tidpunkt som geologerna placerar strax efter istiden.

Fenomenen du beskriver är kanske förenliga med inlandsisteorin, men är de inte förenliga även med teorin om en landhöjning som beror på kontinentaldrift?

Indiens kollision med Asien, med en känd landhöjning som följd, bör ha resulterat i en och annan jordbävning.

Landhöjningen och jordbävningarna i sig kan kanske förklaras av en teori som handlar om flöden i jordens inre eller om kontinentaldrift. Men för att förklara tidsberoendet så måste det komma till ett element i den teorin som förklarar just varför landhöjningen och styrkan på jordbävningar har avtagit med tiden. Om man antar att landhöjningen beror på inlandsisen och dess avsmältning så följer tidsberoendet direkt.

Vår del av kontinentalplattan kolliderade inte med någon annan platta för 8000-10 000 år sedan. 10k år är knappt mer än ett ögonblick ur ett kontinentaldriftsperspektiv. Dagens situation med små jordbävningar borde i så fall vara precis densamma som för 10 000 år sedan. Men i själva verket finner geologerna att jordbävningarnas styrka har avtagit extremt mycket.

Roligt med nya och svårbemötta argument i tråden. Jag ska svara senare, då jag funderat lite, men ni behöver inte vara oroliga för att jag ska ge med mig - det händer nog inte förrän nästa istid.

Balansen måste inte alls ha blivit återställd genast vid avsmältningens slut. Magman i jordens mantel, är trögflytande. Det tar tid innan den flyter tillbaka och pressar upp bergsmassorna.

Fast nu var argumentet att istäcket faktiskt är så tjockt i de områden där vi faktiskt har stora inlandsisar.

Läs gärna lite mer om isostatisk jämvikt: http://en.wikipedia.org/wiki/Isostasy
Merparten av kontinenterna befinner sig i en isostatisk jämvikt. Därför rör de sig inte i höjdled. Här i Sverige rådde en isostatisk jämvikt när istiden hade pågått i tusentals år, med istäcket inräknat. Eftersom istäcket smälte bort, upphörde den isostatiska jämvikten. Men landmassorna strävar efter att återigen uppnå den isostatiska jämvikten. Skillnaden är att denna jämvikt kommer uppnås först när landmassorna har stigit en del, vilket de gör. Därav landhöjningen.