Psykolog etc.

Mmm....hälso- och sjukvården är uppbyggd kring ett system där läkare avancerar genom utbildning och erfarenhet till olika titlar. Till ett sådant formellt system är kopplat en väldigt stigande löneutveckling. Psykologer har en specialistordning, men den differentierar inte mellan olika medicinska discipliner (t.ex. psykiatri och neurologi) utan mellan olika psykologiska forskningsfält (av vilket ETT är just klinisk verksamhet). Denna specialistordning är heller inte förankrad i det offentliga utan sköts enbart av psykologförbundet (jfr advokatsamfundets registrering av advokater) och är därför inte knuten till ett avancemang inom psykiatrin. Därför är psykologer offer för samma sak som de flesta andra offentliga yrken - en bristande löneutveckling.

Så, läkarna är psykiatrins administratörer. De sköter intagningar, remisser, beslut etc, och därtill utredning och behandling. Psykologerna jobbar enbart på golvet med utredning och behandling.

En generell jämförelse mellan psykiatrer och psykologer kräver dock att du går utanför hälso- och sjukvården. Psykologi är mer än hälso- och sjukvård, precis som medicin är mer än psykiatri. Det är två skilda discipliner som råkar sammanfalla i det att båda har inriktningar där man arbetar med psykisk problematik inom psykiatrin.

/Blivande psykolog som inte ska arbeta kliniskt

Ja, organisationspsykologi, kan man väl säga. Du kan kolla wikipedia för en del uppslag:

http://en.wikipedia.org/wiki/Organizational_psychology

Det sklijer sig en hel del mellan olika kurser. Inledningsvis läser man mycket grundläggande psykologi (inlärningspsykolog, kognitiv psykologi, socialpsykolog, neuropsykologi, psykopatologi, utvecklingspsykologi etc) vilket kan vara riktiga ögonöppnare. Själv tycker jag nog att det var den roligaste delen av utbildningen rent intellektuellt. Efter ett par-tre år börjar man också läsa mer praktiska, tillämpade kurser. Då kommer det in sådant som utredningsmetodik, klinisk psykologi, ledarskapspsykologi och organisationspsykologi. Parallellt med vanligt studier får du då göra tester och organisationsanalyser och ta emot patienter med mera

Vad gäller studierna upplägg kan arbetsbördan variera ganska mycket. Seminarier, föreläsningar och grupparbeten är kutym. Sedan tillkommer olika praktiska moment från och till. Till exempel driver du under 1,5 år terapi på sidan av studierna. Skulle tro att jag har lagt ned 15-30 timmar i veckan hittills.

Vad gäller studierna upplägg kan arbetsbördan variera ganska mycket. Seminarier, föreläsningar och grupparbeten är kutym. Sedan tillkommer olika praktiska moment från och till. Till exempel driver du under 1,5 år terapi på sidan av studierna. Skulle tro att jag har lagt ned 15-30 timmar i veckan hittills.

Alla program har en psykologmottagning dit allmänheten får söka sig för billig eller gratis terapi. Som student har du parallellt 1-2 klienter och tillhörande grupphandledning. Sessionerna filmas för att visas upp under dessa handledningstillfällen, där gruppen sedan diskuterar det hela. Är man rädd för att se sig själv på video kommer man snabbt över det på det här programmet. :-)

Det tar upp sisådär 3,5-4 timmar i veckan per klient, plus planering. Detta går bredvid de vanliga studierna.

edit: såg nu att du hade utvecklat din fråga.

Du går också i egenterapi. Det innebär vanlig terapi under 50 timmar eller gruppterapi under 120 timmar. Delar av denna kostnad får du betala själv. Det hela är omtvistat. Dels finns det inget stöd för att du själv blir en bättre terapeut för att du har gått i terapi, dels tycker många att det känns meningslöst att gå i terapi när man inte har problem (vissa ser det dock mer som självutveckling), dels är det inte meningen att studenter ska finansiera sina studier själva.

Varför tror du det?

Jag har haft 24 tentor hittills på 7 terminer.

Det e väl ingenting? Drygt 4 tentor per termin.. Eller är det mycket?