2007-01-16, 19:14
#1
Tripprapport: Copelandia Cyanesces
Ålder: 18
Vikt: 72kg
Mängd: 0.5g torkat
Tidigare erfarenheter: Ingen psykadelia, i övrigt lite opioder och lustgas
Jag går upp ur sängen för att kasta på ett klädesplagg eller två innan jag skulle upp och möta en vän som skulle trippa tillsammans med mig. Kompisen möttes upp och vi traskade vidare hem till mig, där vi hällde ut den torkade svampen på ett vettigt underlag för att dela upp den jämnt.
Först hade jag tänkt att vi skulle tugga eländet, men efter en kort stund på FB så kom vi fram till att vi hellre gjorde te. Två kastruller ställdes på plattorna och 30minuter senare hade vattnet sjudits klart. Det var dock väldigt mycket vatten kvar i kastrullerna eftersom jag tog alldeles för mycket vatten från början, så vi lät det småkoka lite en stund. Det försvann inte så förbannat mycket vatten och vi insåg snabbt att vi var för otåliga för att vänta längre.
Teet hälldes upp i två respektive tre koppar för oss var och bars sedan ner till mitt rum där vi kom att spendera hela trippen.
En kort väntan sen immundigades svampteet. Jag personligen gillar nog all svamp som finns överdjävligt mycket, så detta smakade kalas om än lite väl vattnigt. Var lite orolig eftersom jag inte ätit mer än en macka till frukost (för att eländet skulle slå bättre) men jag brukar vara bra på att hantera illamåenden så oroade mig inte över det.
Efter cirka 10 minuter börjar jag känna en liten svag effekt. Min kompis verkar också komma igång för han ser ut som att han tappar balansen hela tiden. Skall tilläggas att han låg i soffan bredvid datorn där jag satt och kollade FB och meckade med musiken.
Sphongle åkte på och när jag plocka upp MSN-rutan märkte jag hur texten i webbläsaren som låg under började flyta uppåt när jag fokuserade på MSN-rutan. Fräckt tänkte jag och meddelade detta till min vän. Han verkade dock redan igång, han påpekade att allt va väldigt roligt samtidigt som han låg i någon riktigt konstig position, liksom halvliggande med halva kroppen på golvet och halva i soffan. Kul tänkte jag och plockade upp dokumentet där jag tänkte föra tripplogg.
Då märkte jag nästa effekt. När jag kollade på texten skiftade den liksom från klar till suddig. Den skiftade även teckensnitt på något konstigt sätt, så ena stunden såg det ut som Times New Roman eller dylikt och andra såg det ut som texten man har i en kommandotolk. Detta sa jag med till min vän eftersom jag var väldigt fascinerad, då ramlade han ner på golvet. Jag förstod inte riktigt varför men antog att han börjat känna effekt.
Kände mig inte mindfuckad eller något än så höjde musiken lite till. Drog upp den där "musikvisualiseringen" ni vet finns i vissa program ("MoviePlayer" i Ubuntu Linux för mig) och så småningom fick jag syn på den vita pricken som åkte runt i mitten. Det hela var väldigt intressant och jag följde honom intensivt med blicken, kändes liksom som att jag kom in i skärmen och flög runt med den vita pricken i musiken. Bakom mig hade nu min kompis ställt sig upp och börjat tjata om att han ville ha papper penna och något att skriva på, så jag bistod med detta. Återvände sedan till min vita prick som nu fått ett par kompisar i form av andra färgade prickar.
Något rörde sig hastigt bakom mig så jag vände mig om och ser att min kompis står och pratar med min jävla lampa. Han märker att jag kollar på han så han vänder sig om och säger med äkta rädsla "förlåt men lampan är den enda jag kan lita på". Jag gör ett väldigt tafatt försök till leende då jag inte har den blekaste om han bara skämtar eller om de slått så för han på allvar. Börjar fundera på varför jag inte är lika väck som han och blir lite lätt avundsjuk. Tycker att det är dåligt med riktigt tydliga hallisar så ställer mig upp för att gå och lägga mig i min säng och se om jag kan frammana några djupa tankar. När jag står upp ser jag ut ur fönstret och märker att jag kan liksom frysa en bild på näthinnan. Jag tänker intensivt och det jag ser ur fönstret sätter sig på näthinnan, samtidigt ändrar det sig som att man skulle lagt in massa filter i PS, det blir liksom som ett tecknat vykort. Fräckt tänker jag och går och lägger mig i sängen.
Ligger och lyssnar på musiken och ser min kompis gå runt i rummet och prata med sig själv. Han går runt som en verkligt förvirrad gammal man med panikångest, pratandes och stannandes vid alla olika väggar och föremål jag har. Han antecknar vid vissa av dem på sina papper, och ibland tar han förskräckt ett skutt därifrån och försöker skydda sig. Jag förstår inte vad han håller på med, men är frukstansvärt avundsjuk på honom ändå eftersom han är helt jävla väck uppenbarligen. Han fortsätter att gå runt i rummet och tappar sedan ett papper på golvet. På något vänster försöker han få tag i pappret utan att nudda golvet då han verkar extremt rädd för det.
Plötsligt avbryts mina tankar av hur jag känner min hand bli varm och liksom sjunka in i huvudet på mig. Låg då med båda händerna på huvudet och blev glad för att jag kunde frammana lite känslor. Handen sjunker sakta in i huvudet och det känns som att jag lägger den på hjärnan. Försiktigt tar jag ut den igen, sen lägger jag handen på pannan och liksom drar den sakta mot öronen. Det känns som att fingrarna stannar kvar! Helt plötsligt har jag dragit handen hela vägen runt huvudet. Fräckt tänker jag och börjar känna hur jag blir helt mysig. Något öppnas i huvudet och tankarna blir bara djupare och djupare. Hela kroppen känns varm och det känns som att jag är ett, jag har inga organ, jag är en amöba! Känner då hur jag är pissenödig. Vet dock inte om jag kommer ihåg hur man pissar! Börjar förtvivlat känna med handen runt området för att se om jag pissat ner mig, det känns inte så, men det kanske bara är drogen som gör att det inte känns så! Hamnar i en liten tankevirvel där om vad som är verkligt och inte tills jag kommer på att jag kanske kan kontrollera pissandet med hjärnan (brightguy). Fokuserar alla tankar på att få bort känslan av "nödighet" och det går! Den lommar iväg innåt kroppen. Kort därefter får jag även en känsla av illamående, även det lyckas jag "punkt-tänka" bort. Fylld av självförtroende känner jag hur allt är möjligt just nu, känner mig oövervinnerlig. Väggarna liksom andas nu och jag har en del mönster på näthinnan.
Min vän går runt och fortsätter sitt skrivande, hör småsaker han säger som "NEJ ALLT BLIR BRA" och "TILLBAKS TILL SOFFAN, SOFFAn ÄR MIN ENDA VÄN, DUMMA VÄGG". Han är alltså HELT inne i sin egen värld och ligger nu och mer eller mindre hånglar med min soffa. Efter ett tag går han upp, tar en gitarr, slår an en ton, antecknar och mummlar något, slår an en till och antecknar varpå han ställer ifrån sig gitarren och berättar för den att han hoppas den kommer ha det bra. Något händer och han hoppas förskräckt därifrån som en skrämd mus och lägger sig återigen i soffan. Jag bara ler breeeett för att hans ansikte blir till gollums så fort jag kollar på honom.
Känner mig starkare än någonsin då jag hör trappsteg. Fan om min bror kommer ner tänker jag och känner den starkaste känslan av nojja jag någonsin kännt, känslan liksom verkligen väller över mig. Tankar rinner genom skallen som "Hur fan ska jag förklara min kompis som pratar med väggar och beter sig som värsta psykopaten" och sedan av någon konstig anledning "Det är lungt, jag ber bara Lasse förklara för min bror vad som händer och att han får komma tillbaka senare". Efter jag tänkt det kommer jag på mig själv med - vem fan är Lasse? Känner ingen som heter Lasse, vet nog inte ens om någon som heter det.
Det retar mig dock inte så länge till för jag kommer på hur jävla bra jag är och att jag kan kontrollera allt. Sluter ögonen och skickar ut mina mentala soldater för att strida mot nojjan, och det blir en kvick seger. Motståndet krossat. Kryper förnöjjt under mitt täcke och börjar prata med detta. En del av täcket blir till en orm som liknar någon sorts djävul eller något annat ont väsen. Jag bara hånler och fokuserar alla mina tankar på denne orm. Efter ett kort tag lommar bara ormen iväg och blir till ett täcke igen. Skrattar för mig själv och kommer till en insikt, jag är fan gud. Jag har kontroll på ALLT.
Känner hur det kliar i ansiktet, ett hårstrå ligger och kittlar mig på näsan. Ler belåtet och samlar kraften, plockar kraft från alla kroppsdelar, fötterna buken armarna låren, kontaktar alla delar med min hjärna och riktar all kraft mot hårstråt. Först vill det sig inte men efter några sekunder slutar det klia och försvinner ur synfältet. Nu är jag farligt nära att ha allvarlig hybris. Ser en parfymflaska på mitt nattduksbord, och plötsligt blir jag en likadan flaska. Kryper fram lite med huvudet under täcket och lurpassar på flaskan, den vet inte vad den har att vänta. Tar ett mentalt skutt mot parfymflaskan men den viker undan. Ser inte vart den tar vägen och plötsligt blir jag människa igen. Nåja säger jag med lika mycket självförtroende kvar.
Ålder: 18
Vikt: 72kg
Mängd: 0.5g torkat
Tidigare erfarenheter: Ingen psykadelia, i övrigt lite opioder och lustgas
Jag går upp ur sängen för att kasta på ett klädesplagg eller två innan jag skulle upp och möta en vän som skulle trippa tillsammans med mig. Kompisen möttes upp och vi traskade vidare hem till mig, där vi hällde ut den torkade svampen på ett vettigt underlag för att dela upp den jämnt.
Först hade jag tänkt att vi skulle tugga eländet, men efter en kort stund på FB så kom vi fram till att vi hellre gjorde te. Två kastruller ställdes på plattorna och 30minuter senare hade vattnet sjudits klart. Det var dock väldigt mycket vatten kvar i kastrullerna eftersom jag tog alldeles för mycket vatten från början, så vi lät det småkoka lite en stund. Det försvann inte så förbannat mycket vatten och vi insåg snabbt att vi var för otåliga för att vänta längre.
Teet hälldes upp i två respektive tre koppar för oss var och bars sedan ner till mitt rum där vi kom att spendera hela trippen.
En kort väntan sen immundigades svampteet. Jag personligen gillar nog all svamp som finns överdjävligt mycket, så detta smakade kalas om än lite väl vattnigt. Var lite orolig eftersom jag inte ätit mer än en macka till frukost (för att eländet skulle slå bättre) men jag brukar vara bra på att hantera illamåenden så oroade mig inte över det.
Efter cirka 10 minuter börjar jag känna en liten svag effekt. Min kompis verkar också komma igång för han ser ut som att han tappar balansen hela tiden. Skall tilläggas att han låg i soffan bredvid datorn där jag satt och kollade FB och meckade med musiken.
Sphongle åkte på och när jag plocka upp MSN-rutan märkte jag hur texten i webbläsaren som låg under började flyta uppåt när jag fokuserade på MSN-rutan. Fräckt tänkte jag och meddelade detta till min vän. Han verkade dock redan igång, han påpekade att allt va väldigt roligt samtidigt som han låg i någon riktigt konstig position, liksom halvliggande med halva kroppen på golvet och halva i soffan. Kul tänkte jag och plockade upp dokumentet där jag tänkte föra tripplogg.
Då märkte jag nästa effekt. När jag kollade på texten skiftade den liksom från klar till suddig. Den skiftade även teckensnitt på något konstigt sätt, så ena stunden såg det ut som Times New Roman eller dylikt och andra såg det ut som texten man har i en kommandotolk. Detta sa jag med till min vän eftersom jag var väldigt fascinerad, då ramlade han ner på golvet. Jag förstod inte riktigt varför men antog att han börjat känna effekt.
Kände mig inte mindfuckad eller något än så höjde musiken lite till. Drog upp den där "musikvisualiseringen" ni vet finns i vissa program ("MoviePlayer" i Ubuntu Linux för mig) och så småningom fick jag syn på den vita pricken som åkte runt i mitten. Det hela var väldigt intressant och jag följde honom intensivt med blicken, kändes liksom som att jag kom in i skärmen och flög runt med den vita pricken i musiken. Bakom mig hade nu min kompis ställt sig upp och börjat tjata om att han ville ha papper penna och något att skriva på, så jag bistod med detta. Återvände sedan till min vita prick som nu fått ett par kompisar i form av andra färgade prickar.
Något rörde sig hastigt bakom mig så jag vände mig om och ser att min kompis står och pratar med min jävla lampa. Han märker att jag kollar på han så han vänder sig om och säger med äkta rädsla "förlåt men lampan är den enda jag kan lita på". Jag gör ett väldigt tafatt försök till leende då jag inte har den blekaste om han bara skämtar eller om de slått så för han på allvar. Börjar fundera på varför jag inte är lika väck som han och blir lite lätt avundsjuk. Tycker att det är dåligt med riktigt tydliga hallisar så ställer mig upp för att gå och lägga mig i min säng och se om jag kan frammana några djupa tankar. När jag står upp ser jag ut ur fönstret och märker att jag kan liksom frysa en bild på näthinnan. Jag tänker intensivt och det jag ser ur fönstret sätter sig på näthinnan, samtidigt ändrar det sig som att man skulle lagt in massa filter i PS, det blir liksom som ett tecknat vykort. Fräckt tänker jag och går och lägger mig i sängen.
Ligger och lyssnar på musiken och ser min kompis gå runt i rummet och prata med sig själv. Han går runt som en verkligt förvirrad gammal man med panikångest, pratandes och stannandes vid alla olika väggar och föremål jag har. Han antecknar vid vissa av dem på sina papper, och ibland tar han förskräckt ett skutt därifrån och försöker skydda sig. Jag förstår inte vad han håller på med, men är frukstansvärt avundsjuk på honom ändå eftersom han är helt jävla väck uppenbarligen. Han fortsätter att gå runt i rummet och tappar sedan ett papper på golvet. På något vänster försöker han få tag i pappret utan att nudda golvet då han verkar extremt rädd för det.
Plötsligt avbryts mina tankar av hur jag känner min hand bli varm och liksom sjunka in i huvudet på mig. Låg då med båda händerna på huvudet och blev glad för att jag kunde frammana lite känslor. Handen sjunker sakta in i huvudet och det känns som att jag lägger den på hjärnan. Försiktigt tar jag ut den igen, sen lägger jag handen på pannan och liksom drar den sakta mot öronen. Det känns som att fingrarna stannar kvar! Helt plötsligt har jag dragit handen hela vägen runt huvudet. Fräckt tänker jag och börjar känna hur jag blir helt mysig. Något öppnas i huvudet och tankarna blir bara djupare och djupare. Hela kroppen känns varm och det känns som att jag är ett, jag har inga organ, jag är en amöba! Känner då hur jag är pissenödig. Vet dock inte om jag kommer ihåg hur man pissar! Börjar förtvivlat känna med handen runt området för att se om jag pissat ner mig, det känns inte så, men det kanske bara är drogen som gör att det inte känns så! Hamnar i en liten tankevirvel där om vad som är verkligt och inte tills jag kommer på att jag kanske kan kontrollera pissandet med hjärnan (brightguy). Fokuserar alla tankar på att få bort känslan av "nödighet" och det går! Den lommar iväg innåt kroppen. Kort därefter får jag även en känsla av illamående, även det lyckas jag "punkt-tänka" bort. Fylld av självförtroende känner jag hur allt är möjligt just nu, känner mig oövervinnerlig. Väggarna liksom andas nu och jag har en del mönster på näthinnan.
Min vän går runt och fortsätter sitt skrivande, hör småsaker han säger som "NEJ ALLT BLIR BRA" och "TILLBAKS TILL SOFFAN, SOFFAn ÄR MIN ENDA VÄN, DUMMA VÄGG". Han är alltså HELT inne i sin egen värld och ligger nu och mer eller mindre hånglar med min soffa. Efter ett tag går han upp, tar en gitarr, slår an en ton, antecknar och mummlar något, slår an en till och antecknar varpå han ställer ifrån sig gitarren och berättar för den att han hoppas den kommer ha det bra. Något händer och han hoppas förskräckt därifrån som en skrämd mus och lägger sig återigen i soffan. Jag bara ler breeeett för att hans ansikte blir till gollums så fort jag kollar på honom.
Känner mig starkare än någonsin då jag hör trappsteg. Fan om min bror kommer ner tänker jag och känner den starkaste känslan av nojja jag någonsin kännt, känslan liksom verkligen väller över mig. Tankar rinner genom skallen som "Hur fan ska jag förklara min kompis som pratar med väggar och beter sig som värsta psykopaten" och sedan av någon konstig anledning "Det är lungt, jag ber bara Lasse förklara för min bror vad som händer och att han får komma tillbaka senare". Efter jag tänkt det kommer jag på mig själv med - vem fan är Lasse? Känner ingen som heter Lasse, vet nog inte ens om någon som heter det.
Det retar mig dock inte så länge till för jag kommer på hur jävla bra jag är och att jag kan kontrollera allt. Sluter ögonen och skickar ut mina mentala soldater för att strida mot nojjan, och det blir en kvick seger. Motståndet krossat. Kryper förnöjjt under mitt täcke och börjar prata med detta. En del av täcket blir till en orm som liknar någon sorts djävul eller något annat ont väsen. Jag bara hånler och fokuserar alla mina tankar på denne orm. Efter ett kort tag lommar bara ormen iväg och blir till ett täcke igen. Skrattar för mig själv och kommer till en insikt, jag är fan gud. Jag har kontroll på ALLT.
Känner hur det kliar i ansiktet, ett hårstrå ligger och kittlar mig på näsan. Ler belåtet och samlar kraften, plockar kraft från alla kroppsdelar, fötterna buken armarna låren, kontaktar alla delar med min hjärna och riktar all kraft mot hårstråt. Först vill det sig inte men efter några sekunder slutar det klia och försvinner ur synfältet. Nu är jag farligt nära att ha allvarlig hybris. Ser en parfymflaska på mitt nattduksbord, och plötsligt blir jag en likadan flaska. Kryper fram lite med huvudet under täcket och lurpassar på flaskan, den vet inte vad den har att vänta. Tar ett mentalt skutt mot parfymflaskan men den viker undan. Ser inte vart den tar vägen och plötsligt blir jag människa igen. Nåja säger jag med lika mycket självförtroende kvar.
Bra rapport för övrigt.
