50 nya dimensioner av samma rum – LSD, brass och Lustgas

Först och främst vill jag säga att denna tripprapport kommer att bli betydligt suddigare än den förra. Det hände en hel del oförutsedda saker (som vi senare kommer gå in närmre på), trippen var väldigt intensiv och långvarig samt att lustgasen har rört till det ordentligt där innanför pannbenet, så mina minnen av trippen är inte mer än ett gäng splittrade fragment. Detta får ni tolka hur ni vill, men ni får ursäkta det aningen veliga berättandet, och att jag tyvärr inte kan sätta några vidare tidsstämplar på diverse händelser mer än i början och slutet, då klockan var ens minsta prioritet i detta vansinne. Nu ska jag inte babbla på mer om detta utan låter nu rapporten börja!

Ålder: 20
Kön: Man
Dos: 2 lappar shiva, en massa gräs/brass samt 50 patroner lustgas.
Plats: En väns enrummare.
Sällskap: 2 vänner (samma som i min förra tripprapport)
Musik: MYCKET psykedeliskt, huvudsakligen Carbon Based Lifeforms, Atmos, Shpongle, Hallucinogen, en del Infected Mushroom, Lou Reed, Pink Floyd samt en hel del annat jag inte minns.

~21:00

Efter en hel del strul och velande på stan och bland vänner för att styra upp nödvändigheterna inför våran tripp (tillräckligt med lappar, lustgasen, rökat, flöddret osv.) var det nu äntligen dags att slänga i oss våra magiska frimärken. Vi alla bestämmer oss, för att kunna ha bästa kollen på hur våra trippar artar sig, att äta en lapp var. Det tjötas, röks lite holk och softas allmänt inför resan, jag och mina två trippkamrater, och en annan vän och hans tjej är närvarande.

~21:45

Nu börjar det hända grejer, den där speciella känslan börjar sprida sig igen, och i samband med detta åker smilbanden upp till öronen, precis som det brukar vara när trippen börjar slå för mig :P Omgivningen är distinkt, mysig, rogivande men ändå eggande för fantasin, och även om hallucinationerna inte börjat elda på för fulla kanoner så tycker jag mig se en klar nyansförändring av min omgivning, både på det färglika och på formerna, som nu framträder med en annan sorts.. ja vad ska man säga, tydlighet.

Vi sitter alla och pratar, eller rättare sagt, mina vänner pratar livligt med varandra. Själv sitter jag i mina egna tankar, lyssnar på musiken och till mina egna fåniga flin, som jag inte kan hjälpa. Trippen accelererar för varje minut, jag kan riktigt känna att den är på uppgång. För att fira detta bestämmer jag mig för en laddning lustgas, slänger i en patron i sifonen, skruvar, och drar sedan i mig den ädla gasen.

Vad hände? Med noll rumsuppfattning befinner jag mig hemma hos någon jag tror jag vet vem det är, men vem kan vara säker? Reser mig upp, gnider mig i ögonen och konstaterar att jag varit död en stund, för att sedan ha återuppstått. Jag får syn på mina vänner, och som tur är så känner jag igen dem. Nu bestämmer sig den andra polaren och hans tjej för att gå och handla godis och annat, men vi andra stannar, på tok för skeva för att vistas bland folk :P.

Avsaknaden av dessa två individer gör att trippen förändrar sig och en ny känsla av rummet börjar inta mitt psyke, det kändes ungefär som om dessa människor tog oljudet med sig, nu hörs musiken med en ny klaritet, mina trippade vänners konversation sätts mer i fokus och jag känner mig lättad över att få vara social en stund, det kändes så djupt där ett tag.

Vi bestämmer oss prompt för att mecka en holk, och vad som är extra trevligt är att vi har en snygg tjubang att röka ur, gjord i trä om jag inte minns fel, för jag fick många gånger för mig att den var genomskinlig. Hur som helst, vi fyller koppen, tänder och drar några goda bloss var. Jag sjunker ner i fåtöljen långsamt, min syn börjar bli suddig med drag av ”myrornas krig”, atmosfäriska störningar i perceptionen, kalla det vad du vill, detta var snygga specialeffekter! Genast kommer suget efter mer lustgas, men denna gång nöjer jag mig inte med en, två ska dras. En, två, Liftoff! Ett snarlikt scenario upprepas likt den förra patronen, dock med än mer intensitet och varaktighet, musiken borrar sig allt djupare in i hjärnan på mig och det känns som om jag lyfter långsamt från min bekväma plats i fåtöljen, och är på väg till himmelen. Är det så här det här att dö, så är jag fan död, konstaterar jag för mig själv. Sedan blev det svart.

Röster. Jag hör röster, jag känner igen rösterna. Jag öppnar ögonen, allt är suddigt, framför mig har jag ett mönster av ljus jag känner igen från en tidigare upplevelse i mitt liv. En känsla av deja vu, men jag kan samtidigt inte bekräfta att jag sett det här tidigare någonstans, en annan tid i ett annat liv kanske, vem vet? Jag reser mig upp ur fåtöljen, viftar med armarna och utstötter plågade ljud, mina vänner tittar med skumma blickar på mig, jag frågar vad som hänt, och om jag är död nu. Deras blickar blir än mer oförstående. I samband med detta knackar det på dörrn, jag har totalt glömt bort våra andra vänner vid det här laget så självklart blir jag nojjig. Mina vänner får äran att öppna, och till min stora lättnad är det polarn och hans tjej som kommer tillbaka med godis.

Efter en tids dimma så blir våra vänner tvungna att packa ihop och bege sig hemåt innan nattbussarna slutar gå. Vi andra gör som vi brukar göra, vi meckar upp en holk. Efter att ha tagit några bloss kommer vi upp med det geniala förslaget att äta en lapp till (varför vi gjorde detta vet jag inte eftersom vi redan var galet trippade), hur som helst så hade vi bestämt redan innan att all syra skulle konsumeras denna natt, och så blev det också . Lapp nummer två intas i samband med lite Coca Cola och några bloss på tjubben.

Efter detta så har jag tyvärr rätt dåliga minnesbilder av vad som hände, men jag ska göra mitt bästa för att rekonstruera det. Vi sitter i ”vardagsrummet”, levande ljus är tända och kastar spöklika skuggor kring rummet. Backdropsen på väggarna antar otroliga mönster som ändrar fart och form till musikvalet, häftigt som fan, och mycket underhållande. Den mest minnesvärda låten jag hörde under trippen var nog Atmos – The Only Process, dess mörka och djupa sound passar perfekt för att skapa en tät och intensiv upplevelse av trippen. Nu sitter vi alla tre i ett slags tillstånd av hypnotiskt flinande och fokuserande på våran föränderliga omgivning, försöker föra en konversation så gott vi kan och meckar lite röka.

Plötsligt händer något oförberett, polarns telefon ringer, och det visar sig vara hans hyresvärd och tillika ”lärare” inom den religion polarn konverterat till, vet inte riktigt hur jag ska förklara det, tolka det som ni vill. Hur som helst så tar min vän samtalet, och hamnar snabbt i en djup diskussion med denne. Han lämnar rummet och sätter sig i köket och snackar med snubben. Musiken är nu avstängd, och jag och min andre vän sitter i vardagsrummet, en nervös spänning börjar sprida sig, och av min telefonbundne väns snack med denna snubbe så låter det som om något ont håller på att hända, elaka människor är på väg till oss, och vi börjar plocka ihop våra grejer redo att kicka. Försöker samtidigt få kontakt med våran vän, som hamnar allt djupare ner i en djup andlig konversation om livet, sin religion och andra djupa frågor som är det sista man vill råka ut för när man är gravt syrad. Efter en stund som känns som en evighet, lägger han äntligen på, och förklarar för oss att läget är helt lugnt och att det inte finns någon anledning till oro.

Vid det här laget är vi redan rejält uppspelta och stressade, och vi tvingar vår vän att ge bekräftelse på att läget är lugnt säkert 15 gånger innan vi kan slappna av någorlunda. Avsaknaden av musik är stor, jag slänger på Carbon Based Lifeforms senaste album och vrider upp volymen. UNDERBART!! Äntligen är musiken tillbaka, jag hade känt en otrolig saknad av den, och nu känns allting nästan som innan snubben ringde igen. I min glädjeyra är det dags för mer lustgas (vad annars?), sifonen är nu mer jobbig att använda än innan, och det läcker ut gas åt både höger och vänster. Till slut lyckas jag få i mig en hygglig laddning gas, och jag faller handlöst ner i fåtöljen…..

Otroligt, fascinerande, banbrytande.. Många storslagna ord bildar form i huvudet på mig, jag vaknar långsamt upp ur den konstgjorda dvala gasen försatt mig i, reser mig upp och konstaterar att ännu en minneslucka separerat mig från det gamla som man tyckte hände för flera år sedan. Man kanske skulle röka en fet, konstaterar jag för mig själv, och hinner sekunden därpå uppfatta att mina vänner är i full gång med meckandet. Klockan är nu runt 3-4 nånting, jag har faktiskt ingen större aning men det är vad jag gissar på. Och nu händer självklart det som inte får hända, telefonhelvetet ringer igen! Denna gång är det en bekant som vill köpa hasch av min vän, efter en himla massa tjat, som även det kändes som år och dar, kommer min vän till slut överens om att sälja en 2a för 300 spänn till snubben Han springer ut, ensam i natten, trippad för att sälja en knatch, jag och den andre sitter kvar och röker en holk. Trippen är stark, intensiv och jagar en hela tiden, man får verkligen inte en lugn sekund på shivorna. Vänder man ryggen till den så får man effekten som ett knytnävsslag i ansiktet. Hallucinationerna dundrar på som aldrig förr och musiken låter mytisk, andlig och upplyftande. Nu skulle mer gas inte sitta fel, tänker jag för mig själv, polarn suckar högljutt när jag laddar sifonen för säkert 40onde gången ikväll, drar i mig och försvinner i ett moln av kosmos.

Jag vaknar upp kort därpå, men känslan är ej densamma som förr. En slags bubblande nervositet infinner sig i magen på mig och jag reser på mig för att gå in i badrummet en stund. Här inne är det halvmörkt, jag tittar mig i spegeln, dem sedvanliga hallucinationerna i ansiktet finns där, men jag kan se på mig själv att något inte står rätt till. Något måste ha gått allvarligt fel tänker jag samtidigt som oron stiger i mig. I samband med detta återvänder våran vän från sitt uppdrag, och slår sig ner i sängen i stora rummet. Jag känner mig dock alltmer illamående, springer ut ur badrummet och in i stora rummet, vänder tillbaka in i badrummet, ut i stora rummet och upprepar säkert denna procedur tjugo gånger om inte mer. Jag går runt i cirklar, grubblar oroligt på något jag själv inte begriper, samtidigt som hallucinationerna antar en mörkare, mer hotfull skepnad. Världen är ond, det känns som om någonting suger min styrka ur mig, och jag börjar känna en vag känsla av förtvivlan och oförståelse för mig själv. Mina vänner tittar lite märkligt på mig, som om dem känner på sig att något är fel. Men jag vill inte prata med dem, nej jag vill vara ensam, men ändå inte, jag vet inte vad jag vill! Trippen känns alltmer fientlig, och till slut slänger jag mig bara i fåtöljen och gömmer huvudet i ett hörn och darrar av rädsla. Jag måste ta mig ut tänker jag, jag känner mig instängd i mig själv, en horribel känsla som är svår att beskriva, men ni som sneat på hallucinogener vet nog ungefär vad jag menar. I ren desperation laddar jag sifonen med två patroner gas, och drar i mig så mycket gas jag överhuvudtaget förmår.

Återigen hör jag röster, röster i mörkret. Mitt cerebrala system har rensats än en gång, och mitt återvändande till medvetandet har varit mjukt och snällt. Jag försöker greppa mina vänners konversation, inser att det inte är någon större idé, utan börjar istället fingra på min PSP. Jag blir alldeles förstenad av skärmen, bilderna på skärmen, det är något av det vackraste jag någonsin sett, och när jag tittar noggrant in i ljuset så får jag en känsla av svindel, det är sånt otroligt djup i skärmen så jag tror jag ska trilla ner. Men dom glada färgerna piggar upp och nu känner jag strimmor av glädje återvända till mig, lustgas, I salute you!

Det börjar bli morgon, trafiken har börjat gå utanför fönstret men himlen är ännu mörk. Vi lyssnar på Pink Floyd, njuter av dom vackra tonerna och hallucinationerna som nu är intressanta och trevliga igen, snackar om alla bänga saker som hänt under natten,käkar lite godis och chillar allmänt. Vi bestämmer oss för att mecka en ny holk och sätta på en rulle, Trainspotting rättare sagt. Mitt humör höjs betydligt av denna filmklassiker, och välbefinnandet stiger än mer när jag fått rökt några bloss på tjubben. Trippen eldar fortfarande på med god styrka, men den känns betydligt snällare nu än innan, mer lätthanterad om man kan säga så. Efter ett tag tröttnar vi på filmen, och bestämmer oss för att lira lite Donkey Kong på SNES. Vi suger dock rätt fett på detta spel i våra skeva tillstånd, och dör gång på gång, in med Street Fighter, kör några rundor, även här går det sådär bra, men roligt har vi.

Nu är klockan gissningsvis runt 7-8 och vi känner att våra trippar är på väg mot sina slut, även om syran inte visar några tecken på att ge sig. Vi slänger i oss varsin flödder, dem andra fick xanor, jag fick nöja mig med valium. Tar med mig en till i fickan tills när jag kommer hem. Det har börjat ljusna ute och efter en stunds övervägande känner jag och min vän oss redo för att packa ihop grejerna och bege oss mot Järntorget. Inne på vagnen får vi konstiga blickar, om det är bara jag som inbillar mig vet jag inte, men vi båda har tefatspupiller i kombination med en distinkt sprängrödhet i ögonvitan, så det kanske inte var inbillning after all. Vi hoppar av vid drottningtorget, och promenerar resterande sträcka mot Järntorget, vissa spår av hallucinationer syns fortfarande, dessa är dock små och inte särskilt påträngande. Väl framme vid Järnis så hoppar jag på min buss hemåt, stannar vid ICA på hemvägen och handlar lite käk, går hem och äter, slänger i mig min sista valium och somnar.

Vaknar upp 22 timmar senare, dödstrött, går upp och äter lite. Somnar ytterliggare 3 timmar och vaknar sedan igen av väckarklockan. Klockan är 10 på morgonen och jag ska på KVV-möte om några timmar.. :/ nåväl.

Detta var då min andra tripprapport, lite rörig som sagt men det är väl drogerna också. Nästa gång tänkte jag ta det lite lugnare med lustgasen, och även med syran för den delen, för är det något den här trippen lärt mig, så är det att ha respekt för hallucinogenerna. Jag har länge haft en ganska naiv inställning till dessa, och detta tycker jag var ett typexempel på hur det kan gå om man inte visar syran respekt. Trots en ingående djupdykning i hjärnan så har jag inte lyckats få med mer än kanske hälften av hela upplevelsen i denna text, det har tagit mig nästan en månad för att få hygglig rätsida på den här trippen, och att jag överhuvudtaget lyckades skriva denna rapport av ett dimmtäcke till utgångsmaterial är jag själv förvånad över. Hoppas den uppskattas, och tills nästa gång.. Trippa Lugnt!

Alltid kul att läsa å höra din historier om dina trippar underbart skrivet och välförklarande även att det hela var lite väl luckfyllt

längtar tills nästa rapport

"Världen är ond, det känns som om någonting suger min styrka ur mig, och jag börjar känna en vag känsla av förtvivlan och oförståelse för mig själv. Mina vänner tittar lite märkligt på mig, som om dem känner på sig att något är fel. Men jag vill inte prata med dem, nej jag vill vara ensam, men ändå inte, jag vet inte vad jag vill! Trippen känns alltmer fientlig, och till slut slänger jag mig bara i fåtöljen och gömmer huvudet i ett hörn och darrar av rädsla. Jag måste ta mig ut tänker jag, jag känner mig instängd i mig själv, en horribel känsla som är svår att beskriva, men ni som sneat på hallucinogener vet nog ungefär vad jag menar."


Hoho, blev lite kallsvettig och fick flashbacks från min egen tripp, så vi förstår vad du menar.. inte trevligt, alls.


Annars var den en riktigt bra rapport, gillar rapporter på hallucinogener, för då vet man verkligen aldrig vad som kan hända!

4/5

Må väl!

Känner igen mig i din snea del... kunde återskapa vissa bänga hallucinogen känslor av att läsa detta - med andra ord: Bra skrivet.

Bra skrivet. Bra musik smak har du också Älskar Carbon Based Lifeforms nya album, dom har so grymt underbara ljud så det inte är sant.

4/5

ja visst är dom underbara, tror fan inte det finns någon bättre trippmusik för o vara ärlig, shpongle i all ära men cbl är nog ändå strået vassare!

Mycket bra och detaljerad Trippis. Holken och lustgassen höjer trippen som hemskt mkt: p Men kanske bara jag men jag brukar bli en anning aggresiv med det Men går över efter nån sec eller 2.

Shpongel äger för trippen

5/5.


Fick suget att trippa nu>.< Dock har jag WOW: bc nu, så inget trippande för mig på ett tag haha

Skoen och vaelskriven. Dina hallucinationer beskrevs i princip aldrig dock vilket var det enda negativa, man fick inte en upplevelse om vad du sag, bara att du sag saker. Annars mycket bra (:

Orka bumba en så här gammal tråd?