Hade bara tänkt att jag skulle dela med mig av en gripande sak jag fick uppleva när jag såg filmen
Till att börja med tycker jag att filmen var helt okej. Kommer klart på plats efter 1 och 2:an... skådespelet var bra av Stallone och det kändes på något sätt somom den var genomtänkt! Det gillar jag.. Det var något som man inte kände i film nummer 3, 4, och 5.
jaja nu ska jag komma till det som verkligen gjorde att just jag fick ett coolt avslut på rocky!
jag var på resa i USA, new york, manhattan när filmen hade premiär där.. jag och min äldre filmintresserade bror tänkte att vi drar till det enormt stora biopalatset på times square! vi bestämde oss för att se den nya rockyfilmen som båda trodde skulle bli något av ett försök att återuppliva en serie (vilket skulle visas vara fel) och tjäna pengar på den!
iaf nu var det såhär att när vi i början satt där i salongen, som var fullsmockad med folk, hände inget särskilt folk skrattade lite åt roliga saker och så.. men sen efter hand märkte man att folk började komma igång! de klappade händer och skrattade jättemycket efter "paulies" många sköna kommentarer! man kände verligen att det var stämning i luften... sen kom det scenerna där rocky gör sin träning inför den stora matchen och folk sitter och "peppar" honom och klappar för fulla gubbar! speciellt när han står där på museet i Philadelphia med hunden i famnen och sträcker upp handen en sista gång! det var en känsla ska jag säga!
sen kom det förståss till slutpunkten i filmen... den stora och sista matchen i Rocky serien! när han kom in där i arenan klappade ju publiken i filmen, men det kändes dock mycket verkligare för nämnligen alla i salongen klappade och tjöt och peppade!
då kan ni förmodligen tänka er hur det var under själva matchen? folk klappade och skrek när han fick in slag på motståndaren under hela matchen.. exakt som i en riktig boxningsmatch!! sen när han var nere och hade beslutet att antingen ge sig eller fortsätta hörde jag en man säga "come on Roc, you can do it!".. det ska jag säga att det grep tag om mig! det kändes så sjukt starkt som om jag satt med i publiken! och just de orden har jag för mig adrian säger i någon av filmerna. det var en häftig känsla ska jag säga!
sen kommer ju slutscenen när han för en sista gång går ur arenan men innan han gör det sträcker han upp handen och publiken i filmen klappar och känslan är skön att se en hjälte gå ut med hedern i behåll! ni kan ju tänka er vad publiken i salongen gjorde? men de nöjde sig inte med att klappa denna gången!
de ställer sig upp och visslar klappar och skrattar och tar verkligen ett farväl av sin hjälte... DET mina vänner, var en känsla!
senare går jag ut ut salongen med ett leende på läpparna och en skön känsla i magen där man känner att man har tagit ett faväl på ett annorlunda sätt! allt var så passande på något sätt! hela stämningen, filmen och publiken!
det är något jag inte glömmer på ett tag! att få avsluta en serie jag gillat sen jag var barn på Times Square, världens centrum, och faktisk nästan få uppleva att var med i filmen! Kan verkligen sitta och blicka tillbaka på den kvällen, det var något utöver det vanliga och tro vad ni vill men de första orden min amerikanske bror sa efter bion var...
"only in america, only in america..."