Absurda mentala blockeringar.

Det är klart att man blir lite sömnig när den komiska reliefen i en amerikansk polisfilm är en snabbpratande neger.

Men poängen är att förutfattade meningar överlag är negativt, och... tja, intellektuellt destruktivt måhända.

Många har denna blockering med DiCaprio, då Titanic spökar i bakhuvudet. Även andra skådisar som Jim Carrey (där folk undviker Eternal... pga honom) framkallar något liknande. Det hänger nog samman med en underskattning av deras förmåga att skådespela.

En s.k fördom med andra ord.

Ingen skådespelare är alltid bra, många är alltid dåliga, men en del, som Jim Carrey och Di Caprio, kan utan större omak räknas till några av de absolut bästa inom sitt gebit.

Their loss.

Håller med till viss del; visst finns det skickliga skådespelare som blir kontaminerade av fiaskobetonade och ointressanta filmer, men jag tycker det är aningen enfaldigt att avfärda någon helt på grund av en enda specifik insats. Vad gäller just DiCaprio och Jim Carrey tycker jag den tidigare har ett tämligen begränsat register.

Hur tänker du då? Att kunna spela flickdröm alá Starlet, utvecklingstörd och bandit, alla lika trovärdigt, är väl knappast ett begränsat register? DiCaprio är en ytterst professionell skådespelare, som tar sitt yrke på största allvar.

Har ni verkligen belägg för den åsikten?

Jag har ett gäng av "mentala blockeringar" som du kallar det.

Jag har otroligt svårt för Mel Gibson. Han spelar alltid samma typ av karaktär. Han förlorar någon han älskar och spelar ut hela sitt känsloregister för att vinna sympati av publiken. Som exempel på det kan man ju nämna Dödligt vapen, Braveheart, The Patriot, Ransom, Hamlet och i samtliga dessa spelar han lite galen av sorg. Han är mitt favorit hat objekt. Nu tror jag inte jag klarar av att se en film med honom för att jag irriterar mig på allt han gör. Även om han skulle göra en bra insats.

Jag gillar inte Tom Hanks då han är så jäkla hel ylle. Kanske inte just Hanks i sig jag motsätter mig men snarare typen av filmer som han är med i. Känns väldigt amerikanskt och det får jag lov att säga att Gibson filmerna också känns väldigt amerikanska (även fast han är Australiensare).

Jag har svårt för många svenska filmer då det ofta är Kjell Bergqvist and crew som är med i dem. Svårt att se dem i film efter film och ända tillåta sig själv att sjunka in i storyn. Sedan är det ju en allvarlig inflation av svenska deckare också. Därmed inte sagt att det inte finns bra svenska filmer. Den Bästa Sommaren är ju ett bra Kjell Bergqvist exempel på det.

Orkar inte med flaggviftande propagandaskit som We were soldiers, Pearl Harbour eller Windtalkers. Därför skulle jag aldrig någonsin sätta mig ned och se Flags of our fathers. En film som bygger på flaggviftande! Usch!

Jag gillar heller inte som någon tidigare nämnde filmer som så tydligt bara är gjorda för att dra in mer pengar. Uppföljare är ett bra exempel. Scream 2? Scream 3? Där har man nästan ett exempel på uppföljare som fick första filmen att bli dålig.
Tål inte Jerry Bruckheimer av samma anledning. Hans filmer är som jävligt dyra musikvideos där artisten vill visa upp hur glammigt deras liv är. Känns som innehållslösa tidningar med jävligt glatta och flashiga framsidor.

Nu måste jag sluta skriva för jag ska med en buss. Men jag ska fortsätta. Har hur mycket som helst på lager.

Betvivlar inte en sekund att han är professionell, och att han tar sitt yrke på (för?) stort allvar får nog bedömas stå bortom all tvivel. Men han är en ack så odynamisk och stel aktör som inte har några särskilda toppar, men inte heller de riktiga bottennappen. Har är en sådan som kanske mer är bra på att vara stjärna än någonting annat.

I Catch me if you can tycker jag han kommer bäst till sin rätt - en film liksom hans skådespel som är sådär lagom, och ganska bra. Han gör i mitt tycke oftast ett habilt hantverk, inte mer.

Tänkte se Blood Diamond ikväll. Moralkakan är nog redan serverad, men Leo kanske överaskar?

Även om jag ser mig själv som något av en regent, behöver du inte nia mig i fortsättningen

Jag har sjukt svårt för Matt Damon av någon anledning. Vet faktiskt inte varför men det är någonting med människan som stör mig oerhört.

Sen rynkar jag automatiskt på näsan åt svenska filmer. Skulle aldrig komma på tanken att betala för att se någonting svenskproducerat.

Vilken sömnig sak att skriva.

Tråkigt att ni inte fann mitt senaste inlägg underhållande eller relevant för diskussionen. Synd på en annars finfin tråd.

agreed.

Hahah, vafals, upptäckte precis denna tråd. Om jag används som en lab-råtta, så låt mig klargöra/kommentera det hela.

Klargörande:

Jag predikterade att den gravida kvinnan i "Children of men" skulle vara negress, just på grund att det skulle vara så passande, därav stängde jag av filmen. Jag fick en *sigh* - jaja visst -känsla.

Quote från mig för ett par veckor sedan, som svar på Un Perro's hetska angrepp på ovanstående

Kan avsluta detta med att citera mig själv för några timmar sedan just ang. Un Perro's älskingsfilm som man FASEN inte får kritisera.

Svarar på uttalandet