Om man ska bara räkna faktiska maträter (och inte geturin och kånkelbär á la Jackass-style) så vet jag precis:
En nyårsafton för en handfull år sedan. Jag var runt 13-14 år och min familj var bortbjuden på finmiddag hos en annan familj. Hungrig som attan kom jag dit, ty det vankades ju tre hela rätter.
Tidpunkten för måltiden kom så äntligen och förrätten dukades fram.
Avocado med svart kaviar i en kula där kärnan en gång i tiden var. Eftersom jag var/är väluppfostrad så äter jag alltid vad som dukas fram och inte som dagens ungdom som bara skjuter tallriken från sig. De första tuggorna försöker jag äta som vanligt, men kräkreflexen är för stark och jag känner hur maginnehållet når så högt som till struphuvudet.
Så jag byter strategi.
Jag delar tuggorna med skeden innan jag stoppar in det i munnen och sväljer ner skiten med coca cola. Det fungerade! Seger för alla väluppfostrade!
Sedan sade jag artigt att det smakade gott, och att jag tyvärr inte ville ha mer (när det tillfrågades).
Kan än idag inte äta "fin" kaviar (men Kalles och dess avarter går bra). Avocado har jag kunnat pressa ner tillsammans med sallader och dressing på senare år.
Som fotnot kan jag säga att efterrätten var Ris á la Malta som är min haträtt #2. Där var det saftsåsen som blev min räddare.
Har inte ätit RálM sedan dess...
Inte min kväll om man säger så...