Juristprogrammet

Passar också på att som snart nyexad ge min syn på programmet.

Om svårighetsgrad
Programmet är nog svårare än vad studenter uttrycker i den här tråden. Uppenbarligen hoppar många studenter av och majoriteten får inte bra betyg trots ansträngningar. I princip alla lägger ner åtminstone 25-30h i veckan - trots det är AB-nivån på grundterminerna ungefär runt 25% utslaget över alla terminer på alla lärosäten. Att klara sig igenom programmet med godkänt kräver dock inte i närheten av liknande insats - även om det krävs betydligt mer än på tex ekonomiprogrammet (av egna erfarenheter).

Om betygshets
Även här har jag en delvis motsatt hållning än gängse uppfattning bland juriststudenter. Nej, betygshetsen är inte påtaglig. Inte heller är konkurrensen negativ på så sätt att studenter trycker ner eller försämrar förutsättningarna för andra. På vissa låter det som att allt snack om betyg är hets. Det yttersta målet med studierna är rimligtvis att tillgodogöra sig kunskap som på ett mer eller mindre lämpligt sätt mäts via uppnådda betyg. Att detta element av studierna diskuteras och alltid finns med bland studenter är exakt så det ska vara. Det är lite som att gnälla på att det är ett stort resultatfokus när du utövar en idrott eller är verksam inom näringslivet. Precis som i nämnda verksamheter är juristbranchen föremål för konkurrens vilket skapar ett nödvändigt incitament till att prestera. Att gå under av blotta tanken på att betygen är delvis avgörande för ens framtid är en personlig brist snarare än bevis på strukturella problem med programmet.

Så vari ligger egentligen betygshetsen? Studenterna spär sällan på hetsen med tanke på att det är kutym att inte prata betyg utanför sina närmaste polare på programmet. Lärarna bidrar inte heller till en hetsig stämning. Betygshetsen ligger, precis som jag nämnt, latent i det faktum att vi studenter verkar i en konkurrens om de ädlare jobben. Det finns inga reellt genomförbara alternativ till nuvarande s.k. betygshets.. Att ta bort betygsgradering är en utopi om tusentals ska konkurrera om ett färre antal riktigt åtråvärda instegsjobb; byråerna och domstolarna vill ha betygen kvar och tycker uppenbarligen att betygen avspeglar en students framtida möjligheter att göra ett bra jobb. Utan betyg hade andra sollningsverktyg använts; i en kunskapsbranch som juristbranchen är inte ett sådant verktyg ett intervjuförfarande med större vikt vid personlighet och social förmåga. Istället hade kunskapstest, IQ-test, begåvningstest och/eller byråfinansierade anställningsprov tagits fram. Välkomna till verkligheten liksom.

Så vad kan en student göra i förhållande till den s.k. betygshetsen? För det första bör man acceptera det oundvikliga i betygens roll för instegsjobben i branschen. För det andra får man ha självkännedom nog och fundera på vad som är rimliga mål för en själv. Du kanske inte ska satsa på en byråkarriär när du fick gratisbetyg på ett privatgymnasium men skrev sub 1.0 på HP - det kommer mest bli ett jävla slit.

Om studieteknik
Här har folk olika och högst berättigade individuella preferenser. Jag ger er kort mina egna förhållningsregler.

Läs igenom i princip allt material. Det ger en djupare förståelse och med tanke på att många tentor är open book-tentor där material får medtas finns det också ett större syfte med att rent strukturellt vara insatt i materialet. För mig har också ambitionen om att läsa i princip allt material varit en bra sporre för att plugga. Det tar sin lilla tid, men du får alltid en feedback på att du faktiskt maler dig igenom materialet. Det är en skön känsla att veta hur många procent av rättsfallen som du har läst, eller hur många hundra sidor i Håstad som du faktiskt har läst. Upplägget med att läsa i princip allt material är nog ett bra sätt att mildra stress och betygshets dessutom; genom att gå igenom allt får du en känsla av kontroll som nog många saknar inför det överväldigande materialet.

Läs rättsfall extremt noga och lär dig tidigt hitta det/de relevanta prejudikatet/prejudikaten. Rättsfallsläsning är en juridisk konst och övar upp din juridiska förståelse.

Ta inte massvis med anteckningar. Du har redan ett överväldigande material som du kan gå tillbaka och kolla i. Dina anteckningar ska således vara koncisa och vara strikt kopplade till strukturlösningar eller materiell överblick. I svårare rättsområden, det här är viktigt, kan även mer omfattande anteckningar tas som ett medel för att verkligen förstå gällande rätt. Jag vet att majoriteten sitter med ett dussintal sidor anteckningar från varje seminarium vilket är en helt sjuk prioritering; dessa studenter har således fyllt 12 sidor med uppskattningsvis 1 sida materiell rätt, ett par sidor situationsspecifika omständigheter, och resten med lösningar på en handfull exempelfrågor. Värdelöst om du frågar mig.

Många föreläsningar är en sämre variant av att läsa litteraturen. Ett fåtal föreläsningar per termin brukar dock vara av stor vikt där antingen föreläsaren bryter ner en svår del av ett rättsområde eller ger nödvändig kunskap som inte finns i litteraturen. Som student kommer du snappa upp vilka som är de bärande föreläsningarna om du är lite uppmärksam.

Ytterligare småtips är att bara anteckna det du förstår. Att det är underskattat att läsa lagtext. Att det är roligare att ha en fysisk lagbok än att slå på nätet. Att flika relevant. Att skapa en tentapärm innan du går på gamla tentor.

........................

Juristprogrammet är jävligt kul. Allmänbildande på ett sätt få andra utbildningar är och du får utmana dig själv båda avseende uthållighet och intellektuell förmåga. Försök hitta vad som driver dig (och då inte att satsa mot ett mål alltför långt bort); det kan vara allt från att kunna glänsa på ett seminarium eller att skapa en fin tentapärm. Eller ofta som i mitt fall - mala sig igenom all litteratur och verkligen försöka ta till sig den innan fokus hamnar på gamla tentor och ren prestation väl under tentan.

Återkommer kanske med något ytterligare längre inlägg.

Pingar in det här inlägget med tips och bakgrund till juristprogrammet för alla nya juriststudenter. Välkomna!

Vinge och MSA är överlägset störst och bäst. De är de enda som verkligen är bra på allt, M&A, tvistlösning, skatt, konkurrensrätt etc. Men alla de tio största byråerna har ungefär samma klienter då större bolag är mer eller mindre tvungna att anlita flera olika byråer. Många större byråer är väldigt inriktade på just M&A, t.ex. White & Case och Roschier. Där jobbar de andra verksamhetsgrupperna nästan enbart med att understödja M&A-gruppen. Oavsett vilken byrå du jobbar på kommer du få jobba hårt och få monotona arbetsuppgifter i alla fall under de tre första åren. Sen är väl lönen helt okej men betydligt lägre än löner för jobb med motsvarande arbetsbörda inom finans- och management.

Låter rimligt.

Kräver nog mest arbetstid också dock.

De flesta byråer, som MSA och Roschier, betalar knappt ens en tredjedel i lön i jämförelse. Du har tur om du får en enda månadslön i bonus på dessa byråer. Det är faktiskt rätt skamset hur affärsjuridiska byråer får studenter att tro att deras löner är bra eller att lön inte är viktigt. Att MSA och Roschier är så pass populärt bland studenterna är för mig ett mysterium, när de har överlägset sämst betalt. Men studenter frågar inte om lön på studentmässor och dylikt, utan tror att man ska bocka och buga för att man har fått ett jobb överhuvudtaget på dessa byråer. Lönen på MSA tycker jag i synnerhet är märklig, då Vinge har ungefär samma omsättning, antal jurister och kompetens, men betalar långt mer i lön än MSA.

Vissa byråer har t.ex. en stor andel högt rankade inom M&A, men knappt någon inom t.ex. aktiemarknadsrätt. Då vet man att deras aktiemarknadsgrupp inte är värd mycket.

Min uppfattning är att MSA och Roschier ger betydligt mer än någon månadslön i årlig bonus, bekanta som jobbat där fick ett par hundratusen (givetvis i utbyte mot mycket övertid). Som jag har förstått det är det även hyfsat låg sannolikhet att nå bonusnivåerna hos tex. W&C samt G&D, ens om man lägger ner mycket arbetstid (eftersom minimigränserna är så högt ställda), så det är svårt att räkna med att få bonus. En annan bekant har mer eller mindre gått in i väggen efter att ha jobbat på W&C i ett år, men detta är kanske inte unikt just för den byrån utan för hur arbetsbelastningen ser ut inom branschen överlag.

Just aktiemarknadsrätt hänger ju ihop mycket med M&A dock, så om en byrå är väldigt nischade mot (public) M&A har de troligen en ganska bra edge inom corp och ECM också. Typiska case inom aktiemarknadsrätt är (enligt min uppfattning) IPO:s, uppköp/bud samt emissioner, vilket tangerar M&A.

Kan dock köpa att affärsjuridiska byråer med stort varumärke inom M&A inte alltid är lika stora inom t.ex. konkurrensrätt, immaterialrätt samt arbetsrätt. Vissa byråer (t.ex. G&D) är ju lite mer heltäckande.

Inte historiskt. MSA är kända för att inte ha gett någon bonus under många år. Det blev mer eller mindre uppror 2016/17, då man ändrade systemet och betalade ut bonus för första gången på länge. Samma med Roschier. Det kanske har ändrat sig i närtid (?) men Roschier är också kända för att inte betala mer än maximalt tre månadslöner i bonus, och vanligtvis bara en månadslön. Jämfört med Vinge som betalar upp till 10-11 månadslöner i bonus om man når taket. Det är också helt diskretionärt. G&D är som sagt 100 procent provision. Det är inte en bonus, och därför får du alltid det du har fakturerat. Man måste åtskilja mellan byråer vars ersättning är diskretionär och inte. Som jag förstått det kör Wistrand och Hammarskiöld med en bestämd ersättning/bonus i relation till fakturerade timmar, och alltså inte en diskretionär sådan.

När jag skriver M&A, menar jag privat M&A (som är det man typiskt sett syftar på när man pratar om M&A). Publik M&A är ett väldigt nischat område. Publik M&A, ECM, IPO, emissioner till marknaden, etc. (d.v.s. aktiemarknadsrätt) har väldigt få kopplingar till privat M&A. Det är helt olika saker.

Det är stor skillnad mellan W&C, G&D och Vinge, och andra byråer vars ersättning är helt eller delvis baserad på fakturerad tid. Vinge och W&C har ett bonussystem, d.v.s. du har en fast lön och sedan beroende på hur mycket du debiterar kan du erhålla en bonus. Vinge har ett tak på 2 300 timmar, W&C på 2 100 timmar. Såvitt jag förstått. Man har även en lägsta nivå för att få någon bonus, och sedan räknas det oftast per 100 timmar över den nivån man fakturerat. Om du debiterar mer än taket är det ingen högre ersättning (till mångas förargelse på W&C som jag har hört). Vinges bonus är även diskretionär, d.v.s. ledningen bestämmer hur mycket bonusen kommer bli generellt på byrån. T.ex. om det är 15 000 kr per 100 fakturerade timmar eller 50 000 kr per 100 timmar för det året. G&D:s ersättningsmodell är istället likt många humanjuridiska byråer (och är modellen som var vanlig på de flesta byråer för ca 30-20 år sedan), alltså helt provisionsbaserad. Du får 30 procent av det du fakturerar punkt slut (med en a conto månadslön för likviditeten som blir en skuld och avräknas från fakturerat belopp). G&D har alltså överlägset högst lön bland de affärsjuridiska byråerna. Det är bara att räkna. Om du debiterar 2 300 timmar, 2 500 kronor i timarvode, gånger 0,3 = ca 144 000 kr i månaden i snitt.

De flesta byråer, som MSA och Roschier, betalar knappt ens en tredjedel i lön i jämförelse. Du har tur om du får en enda månadslön i bonus på dessa byråer. Det är faktiskt rätt skamset hur affärsjuridiska byråer får studenter att tro att deras löner är bra eller att lön inte är viktigt. Att MSA och Roschier är så pass populärt bland studenterna är för mig ett mysterium, när de har överlägset sämst betalt. Men studenter frågar inte om lön på studentmässor och dylikt, utan tror att man ska bocka och buga för att man har fått ett jobb överhuvudtaget på dessa byråer. Lönen på MSA tycker jag i synnerhet är märklig, då Vinge har ungefär samma omsättning, antal jurister och kompetens, men betalar långt mer i lön än MSA.

Är det mer fördelaktigt rent ekonomiskt att arbeta som bolagsjurist istället?