"ändån"?

Vilka andra adverb tänker du på? Betonas något av dem på sista stavelsen?

Vet inte riktigt. Tänkte nog bara på adverb som slutar på vokal i största allmänhet som "ofta", "kanske" etc.
Nej, det enda jag kan komma på är i så fall "just då" (om man nu skulle välja att betrakta det som ett ord). Fast å andra sidan går det ju utmärkt att betona "ändå(n)" på första stavelsen och betoning på andra stavelsen förklarar väl inte heller varför ett extra "n" skulle tillkomma?

Finns det gott om fornattiker och/eller -jonier i de sydligare delarna av Sverige kan det röra sig om nu ephelkustikon.

Inte alltför långt därifrån på sannolikhetsskalan hittar man också interdialektal hyperkorrektion med utgångspunkt från de något nordligare målens förlust av finalt -n i substantivs bestämda form (gata/gatan o.d.).

Vad värre är, hyperkorrektionen »ändån« tycks ha smittat över på engelskan till "anydone".

förbryllande ord: anydone?

Repris:

Fast de förklarar ju inte varför det just blir ett "n" eller varför det bara verkar hända vid "ändå". Varför i så fall inte bara hyperkorrigera till "ändock" eller liknande?

I övrigt känns väl undvikande av vokalmöte inte heller direkt som prio ett i skånska: "hued", "möed", nåed" etc?

Det är väl rent generellt en viss på vokalmöte inom ord och vokalmöte mellan ord? Påstår inte att vi direkt undviker det andra men det känns spontant som viktigare om man vill vara tydlig. Och vi slänger ju faktiskt in vokaler också för att undvika obekväma konsonantmöten - tex "säckakärra".

Avsevärd skillnad. Just när diftonger och vokalglidningar i stavelsegränser är vanliga, kan det behövas en avskiljare vid potentiell hiatus i ordgränsen. Flera gånger har här nämnts engelska "intrusive -R" när -a a- blir -a·r·a- etc.

Inte bara ordgränser utan även stavelsegränser. Drawring o.d. är inte alltför ovanligt. (Diftonger och triftonger däremot håller sig inom en och samma stavelse.)

Med vokalglidningar i stavelsegränser menade jag exempel som »möen« / »goer« i ...

... möen mad å goer mad å madaro ...¹ (kanske med antydan till e-ljud i mad efter konsonant)

De sydvästliga svensk dialekterna har inte engelskans tendens att introducera konsonant i stavelsegränser, så som i engelskt uttal {drawring}. Däremot, som exemplet »madaro« visar används binde-vokal gärna för att bryta upp konsonantkluster.

¹ ... mycken mat och god mat och matro ...

Det visade sig visserligen bara vara en felläsning från trådstartarens sida.

Eller varför inte det brutalskånska ”apajävel”?

Jag har en kompis som säger ändån istället för ändå. Efter lite läsande i denna tråden så kom vi dock fram till att han endast använder "ändån" i slutet av meningar. I t ex meningen "Jag köpte chips för jag skulle ändå köpa jotis" använder han det svenska ordet "ändå".

Ska väl egentligen vara "apejävel". Eller "abejävel".