"Hade haft". Konstig formulering?

Inte motsägande, men franskan har en del intressanta variationer vad gäller motsvarigheten till svenskt pluskvamperfekt. Svenskans "hade bort" översätts med konditionalis 2 av devoir, bara som exempel. Det finns en uppsjö (suck...).

Han är kanske skolad i Erik Wellanders inflytelserika Riktig svenska, där det heter att


Gösta Åberg noterar i sin Handbok i svenska att Wellander i senare upplagor något mjukade upp sin kategoriska inställning, men håller själv med om att utelämnandet är skriftspråkspräglat och att bruket därför kan vara fatalt för författare som vill och tror sig skriva en naturlig dialog.

Ja, han hänvisar till den. Men jag håller inte med honom ändå...

Och framför allt håller jag inte med Wellander när han skriver att det ger en ”tydlig prägel av stelare skriftspråk”. Skriftspråk kan jag möjligen gå med på, men stelt? Nej.

Kanske finns det för övrigt dialektala variationer i detta bruk?

Regeringskansliet har till sin hjälp Klarspråksgruppen, som med tämligen
opolitiska motiv [har] arbetat för ett enklare kanslispråk.

Vid sökning i Google på >> "har haft" site:www.regeringen.se << får man
2000+ träffar. Många av dessa är situationer där "har" kan uteslutas. Återigen
är det lite paradoxalt att det kortare alternativet är mera högtidligt, men
allteftersom talspråket blir talat skriftspråk är nog skillnaden på väg bort.

Exempel på frivilliga "har" i kanslisvenska från högsta ort:

Den energipolitik vi har haft hittills har kraftigt bidragit till att minska utsläppen ...

Hela 87 procent av de svarande känner till Klarspråksgruppen och ungefär
hälften svarar att gruppen har haft betydelse för deras språkvårdsarbete. (!)

Det är alltså flera som har haft ansvar för webbplatsen.

Första exemplet smakar lite tautologi med "... har ... har ...". Det är ett exempel
där jag både som skrivare och talare skulle föredra:

-- Den energipolitik vi haft hittills har kraftigt bidragit ... (enbart språkligt sett)

Jag gillar den kompromiss Egon föreslog i en annan tråd där frågan kom upp (http://www.flashback.org/showpost.p...&postcount=13), nämligen att utelämna det mer talspråkliga ha istället för hava.

Som i J’aurais dû l’embrasser, menar du?

"[...] i spårvagnen om mornarna roade jag mig med att hitta på nya imperativ eller rabbla verbet hända i olika tempus, olika genus, i konjunktiv och inikativ; i två dagar sade jag ingenting annat än 'Det hade måst hända något", därför att jag tyckte det lät så vackert, i ytterligare två dagar ingenting annat än 'Det hade inte bort hända'."
[Heinrich Böll: Det kommer att Hända Något, ur novellsamlingen Doktor Murkes Samlade Tystnad]

Visst har han rätt: Det är vackert, och just dessa skönheter står främst till erosion när vi budgeterar "Världens Bästa Skola", så frågan behöver snart inget avgörande. Vist vemod visar vägen.

Borde det inte vara har haft? För hade är ju ett annat ord för just "har haft".

Jag hade en gammal volvo.
Jag har haft en gammal volvo. Det blir ju annars en märklig upprepning där. Eller är jag ute och cyklar?

"Tänk om jag skulle ha haft lite vin hemma" ska man säga

Det är absolut inget fel att säga "hade haft". Tempuset är pluskvamperfekt och då är det helt korrekt (man ska skriva) att skriva "hade haft", dock är det tämligen accepterat att utelämnade "hade" i sådana meningar.

Tänk bara på "hade cyklat", "hade gått" eller något annat verb i pluskvamperfekt. Vad anser du vara mer rätt med dessa?

Edit: Jag hoppas att jag uppfattat frågan korrekt.

Hmm, det kan nog stämma. Läste ett exempel på wikipedia: när jag kom hade han gått hem, och i den meningen skulle ju inte "har gått hem" fungera... Men det låter ju tämligen ovårdat med människor som använder "hade" i meningar istället för "har". Fast man kanske inte kan se det så...
Jag hade haft en pilsner... (om ngt inte hade hänt)
Jag har haft en pilsner... Det blir ju som två olika betydelser. Jösses va förvirrad jag blev nu

Detta låter konstigt i mina öron. Känns fel..Liksom..