2007-01-06, 22:59
#1
Ålder: 18
Substans: Amfetamin
Det här är min första tripprapport jag skriver så det kanske inte blir den underbaraste men det får ni stå utt med=)... Orkade inte skapa ett eget account så min käre vän Yeah!! lägger upp den åt mig.
Men iaf jag hade varit igång på tjacket i cirka 3 dygn utan o vilat särkskilt mycket och jag bestämde mej när solen började gå upp på morgonen att dethär skulle bli sista dagen, så då kunde jag lika gärna dra i mej resten "nånstans mellan 1-2 gram .. jag hade inte världens bästa uppfatning för tillfället".
Klockan närmade sig 22.00 på kvällen o ja drog i mig det som var kvar medan jag satt inne på msn och snackade med en polare.
Efter ett tag börjar ja förklara för honom om att de inte e säkert att den här världen är riktigt, bla bla - lite matrix filosofi.
Han sitter mest o skrattar åt mej o tycker ja e helt dum i huvudet.
Ja försöker förklara för honom att det kanske är något som har skapat den här världen för att ha oss som labråtor .
Han sitter fortfarande o skrattar.
Helt plötsligt slog det mig en sak. Den hade kanske inget alls med det andra att göra men det kändes just då som att det var viktigt för min vän att få höra det för att han då skulle kunna förstå varför jag tänkte som jag gjorde.
Så ger han sig in i konversationen
Jag: Eller hur att vem du än frågar om hur stor rymden är så får du svaret att den är oändligt stor?
Han: ja, men den är ju oändligt stor det finns ju inget slut?
Jag: Men vem kom på att rymden var oändligt stor? Ingen människa på jorden kan ens förstå vad något som är oändligt stort är! Eftersom vi aldrig sett det och vi kommer aldri kunna se ett slut på det eftersom om det nu är oändligt stort så kommer vi ju aldrig att få veta det eftersom det aldrig tar slut!
De allra flesta har blivit matade med fakta sen de var små att allt har en början o allt har sitt slut, det är förmodligen därför vi inte kan tänka oss något som är oändligt?
Nu märker ja hur han helt plötsligt tycker det hela är mycket intressantare. Jag fortsätter att förklara om någon aldrig sett något oändligt hur kan den då komma på att kalla rymden oändlig? Om det vore en människa ? Tänk om vi är som labbråttor och dom som proppat oss med all sådan här fakta gjort det för att vi ska tro att rymden är oändlig? Egentligen kanske det bara är ett "galler" så är man ute - FRI.
Tänk om allt sådant vi blivit inlärda när vi varit små är för att dom som har oss som labråttor vill testa hur smarta vi igentligen är, och tror på allt saker som folk inte ens kan förklara vad det är som oändligt fast det kanske igentligen skulle vara så lätt att ta sig ut.
Därför har dom också gett oss egenskapen att bli så fascinerade av saker som vi egentligen inte vi har någon nytta av. Det finns det väl miljontals grejer i rymden?
Så fort någon landar på en planet och hitar en sten eller tecken på att det kan ha funnits vatten så blir det genast ett genombrott och då ska dom fort som fan hem igen.
Det är också ett tecken på människans dumhet. Forskarna säger att det måste finnas vatten o syre för att något ska leva, men hur kan dom veta det? det är förmodligen bara något dom hittat på för att få oss människor att sluta fråga så mycket, för om det står i en bok att så är det så accepterar dom flesta människorna det.
Men om tex jag som hade en sån här tanke så skulle de flesta i ett icke påverkat tillstånd tycker är riktigt sjukt och att ja förmodligen behöver hjälp .
Men det är bara ett tecken på att när vi människor fått höra en sak av ett "geni" och en annan sak av någon som tagit nån substans o bara friar alla sinnena och dyker upp och berättar något sånt här, så är det ofta väldigt svårt att tro på han mer en på ett " geni ". Eftersom dom flesta har blivit lärda sedan vi var barn att någon som tar droger ska man inte lyssna på. Oavsett syftet som man tagit drogen i så är en drogpåverkad person farlig, dum i huvudet, ljuger.
Om vi inte hade fått hört det sen vi var barn så kanske vi skulle kommit på många mer saker än om vi bara lyssnat på forskarna.
Därför skulle en drogpåverkad person inte alls tycka det här skulle vara konstigt av mig att tro, utan istället tro att de skulle kunna stämma.
Eftersom de flesta drogerna släpper lite på de där tyglarna vi haft på oss sen vi föddes så kan vi tänka annorlunda.
Hursomhellst hade vi suttit och snackat på msn om det där och massa andra teorier vi hadde i cirkus 6h.
Plötsligt känner ja hur nåt kryper på mig så jag tittar på armen, där är det några spindlar. Det gjorde mig inte skrämd eller något sånt eftersom ja har vart med om det flera gånger förr, och nästan blivit "vän" med kryppen och de andra varelserna som kan uppenbara sig.
Men helt plötsligt skriker ja till och hoppar upp ur stolen och ser att de biter. Jag får ont!
Fattar ingenting o blir chokad, får tillochmed märken där de bitit mig. Jag säger till min vän att han måste hjälpa mej för ja håller på att flippa. Men han försöker lugna mig och säger att det förmodligen är för att jag varit vaken ett tag som allting blir värkligare än det borde bli.
Men ja tycker hela tiden det känns som att krypen är smartare än jag och att de vet allt ja tänker och känner, tom allt jag ska göra .
Jag börjar komma på att jag kanske är så nedbrutten och paj att min hjärna inte fattar att man inte kan få ont av saker som egentligen inte finns.
Min vän kan inte direkt hjälpa mej så mycket eftersom han inte ser det som jag gör. Han säger bara att jag ska gå och försöka sova.
Nu börjar ja förstå att krypen den här gången har ett mycket större övertag eftersom jag i vanliga fall brukar ha kontroll på det och inte är så förstörd. Men nu vet spindlarna/ krypen vad jag tänker göra och vad jag skulle bli livrädd för innan jag knappt hunnit tänka det själv!
Jag är så pass utbrännd i hjärnan att de får reda på allt detta och skrämmer skiten ur mig för att jag kan inte göra något åt det.
Kanske inte låter som något man borde bli rädd av men då vart jag verkligen det, för jag är van vid nån slags förvarning och de har aldrig fått något övertag utan då är det jag som vet va dom tänker göra osv. Då kan jag blunda och om ja vill så försvinner dom, men det gick inte nu.
Jag stog livrädd på toan och kollade på alla kryp när dom hoppade på mig och började klättra på mig. Jag trodde verkligen att det var kört, men helt plötsligt så försvinner de.
Jag blir lättad och går in mot mitt rum. På något sätt får jag en förklaring hur jag kan skydda mej även fast jag är så trasig. Eftersom min verklighetsupfattning helt gått och dött som jag förstått ett bra tag hade hjärnan inte så mycket kraft att säga ifrån.
Jag kommer jag på att jag kan ju tänka fram va fan jag vill eftersom krypen kunde bita mig så jag fick ont.
Då måste ju jag också kunna göra nästan vad som helst eftersom inte hjärnan hindrade mig .
Det hela var ett krig i mitt huvud.
Märker att jag kan lyfta saker med tanken, koncentrerar jag mig så kan jag få saker att röra sig.
Det som gjorde att jag inte alls tyckte det var konstigt det var att jag visste att det hände inte på riktigt , det var bara en väldigt verklig fantasi. På så sätt så kunde jag döda spindlarna o krypen lätt...! Så blev det!
Sedan lade jag mig ner i sängen o försökte sova men kände att de hela tiden va nån som ville ha tag på mig inuti mitt huvud.
Helt plötsligt ser jag mej själv får stryk av någon varelse och återigen så tror jag förståss att om jag dör i fantasin så kommer jag att dö på riktigt, eller att iallafall den delen av mej kommer att dö.
Varelsen fortsätter att slå på mig och jag kan inte göra någonting, utan är helt kraftlös.
Istället kommer jag på att det är i min hjärna det händer och att den där varelsen inte skulle existera utan att jag skulle finnas.
Plötsligt frågar jag honom vad han gör .
Han slutar slå mig.
Jag förklarar för honom att det är jag som styr allting i mitt huvud. Det är jag som gör att han finns osv. Han förstår att han egentligen stått och slagit sig själv lika mycket som han slagit mig.. Sedan försvinner han.
Jag reser mig upp ur sängen och ska gå och hämta lite vatten.
Då ser jag att det ligger "strumpludd" i sängen. Ni har säkert alla haft det, man får det när strumporna fjällar av sig så kommer det mellan tårna osv. Men detta fick mig på något konstigt sätt väldigt intresserad hur det kommit dit.
Jag börjar plocka bort det och när jag sedan kommer tillbaka med mitt vatten så ser jag strumpludet på sängen fast jag nyss tagit bort det. Jag förstod att det var något min hjärna, eller något annat, ville att jag skulle gör, för det var endå något specielt med det.
Men jag hade ingen större ork att försöka ta reda på vad det skulle kunna tänkas betyda.
Jag hoppas att det vart någonting ni tyckte var värt att läsa i min första rapport =) Det vart inte så mycke utav en tjack rapport, utan mer som något tankeresande och mixtrande med en hjärna som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.
Over and out
Substans: Amfetamin
Det här är min första tripprapport jag skriver så det kanske inte blir den underbaraste men det får ni stå utt med=)... Orkade inte skapa ett eget account så min käre vän Yeah!! lägger upp den åt mig.
Men iaf jag hade varit igång på tjacket i cirka 3 dygn utan o vilat särkskilt mycket och jag bestämde mej när solen började gå upp på morgonen att dethär skulle bli sista dagen, så då kunde jag lika gärna dra i mej resten "nånstans mellan 1-2 gram .. jag hade inte världens bästa uppfatning för tillfället".
Klockan närmade sig 22.00 på kvällen o ja drog i mig det som var kvar medan jag satt inne på msn och snackade med en polare.
Efter ett tag börjar ja förklara för honom om att de inte e säkert att den här världen är riktigt, bla bla - lite matrix filosofi.
Han sitter mest o skrattar åt mej o tycker ja e helt dum i huvudet.
Ja försöker förklara för honom att det kanske är något som har skapat den här världen för att ha oss som labråtor .
Han sitter fortfarande o skrattar.
Helt plötsligt slog det mig en sak. Den hade kanske inget alls med det andra att göra men det kändes just då som att det var viktigt för min vän att få höra det för att han då skulle kunna förstå varför jag tänkte som jag gjorde.
Så ger han sig in i konversationen
Jag: Eller hur att vem du än frågar om hur stor rymden är så får du svaret att den är oändligt stor?
Han: ja, men den är ju oändligt stor det finns ju inget slut?
Jag: Men vem kom på att rymden var oändligt stor? Ingen människa på jorden kan ens förstå vad något som är oändligt stort är! Eftersom vi aldrig sett det och vi kommer aldri kunna se ett slut på det eftersom om det nu är oändligt stort så kommer vi ju aldrig att få veta det eftersom det aldrig tar slut!
De allra flesta har blivit matade med fakta sen de var små att allt har en början o allt har sitt slut, det är förmodligen därför vi inte kan tänka oss något som är oändligt?
Nu märker ja hur han helt plötsligt tycker det hela är mycket intressantare. Jag fortsätter att förklara om någon aldrig sett något oändligt hur kan den då komma på att kalla rymden oändlig? Om det vore en människa ? Tänk om vi är som labbråttor och dom som proppat oss med all sådan här fakta gjort det för att vi ska tro att rymden är oändlig? Egentligen kanske det bara är ett "galler" så är man ute - FRI.
Tänk om allt sådant vi blivit inlärda när vi varit små är för att dom som har oss som labråttor vill testa hur smarta vi igentligen är, och tror på allt saker som folk inte ens kan förklara vad det är som oändligt fast det kanske igentligen skulle vara så lätt att ta sig ut.
Därför har dom också gett oss egenskapen att bli så fascinerade av saker som vi egentligen inte vi har någon nytta av. Det finns det väl miljontals grejer i rymden?
Så fort någon landar på en planet och hitar en sten eller tecken på att det kan ha funnits vatten så blir det genast ett genombrott och då ska dom fort som fan hem igen.
Det är också ett tecken på människans dumhet. Forskarna säger att det måste finnas vatten o syre för att något ska leva, men hur kan dom veta det? det är förmodligen bara något dom hittat på för att få oss människor att sluta fråga så mycket, för om det står i en bok att så är det så accepterar dom flesta människorna det.
Men om tex jag som hade en sån här tanke så skulle de flesta i ett icke påverkat tillstånd tycker är riktigt sjukt och att ja förmodligen behöver hjälp .
Men det är bara ett tecken på att när vi människor fått höra en sak av ett "geni" och en annan sak av någon som tagit nån substans o bara friar alla sinnena och dyker upp och berättar något sånt här, så är det ofta väldigt svårt att tro på han mer en på ett " geni ". Eftersom dom flesta har blivit lärda sedan vi var barn att någon som tar droger ska man inte lyssna på. Oavsett syftet som man tagit drogen i så är en drogpåverkad person farlig, dum i huvudet, ljuger.
Om vi inte hade fått hört det sen vi var barn så kanske vi skulle kommit på många mer saker än om vi bara lyssnat på forskarna.
Därför skulle en drogpåverkad person inte alls tycka det här skulle vara konstigt av mig att tro, utan istället tro att de skulle kunna stämma.
Eftersom de flesta drogerna släpper lite på de där tyglarna vi haft på oss sen vi föddes så kan vi tänka annorlunda.
Hursomhellst hade vi suttit och snackat på msn om det där och massa andra teorier vi hadde i cirkus 6h.
Plötsligt känner ja hur nåt kryper på mig så jag tittar på armen, där är det några spindlar. Det gjorde mig inte skrämd eller något sånt eftersom ja har vart med om det flera gånger förr, och nästan blivit "vän" med kryppen och de andra varelserna som kan uppenbara sig.
Men helt plötsligt skriker ja till och hoppar upp ur stolen och ser att de biter. Jag får ont!
Fattar ingenting o blir chokad, får tillochmed märken där de bitit mig. Jag säger till min vän att han måste hjälpa mej för ja håller på att flippa. Men han försöker lugna mig och säger att det förmodligen är för att jag varit vaken ett tag som allting blir värkligare än det borde bli.
Men ja tycker hela tiden det känns som att krypen är smartare än jag och att de vet allt ja tänker och känner, tom allt jag ska göra .
Jag börjar komma på att jag kanske är så nedbrutten och paj att min hjärna inte fattar att man inte kan få ont av saker som egentligen inte finns.
Min vän kan inte direkt hjälpa mej så mycket eftersom han inte ser det som jag gör. Han säger bara att jag ska gå och försöka sova.
Nu börjar ja förstå att krypen den här gången har ett mycket större övertag eftersom jag i vanliga fall brukar ha kontroll på det och inte är så förstörd. Men nu vet spindlarna/ krypen vad jag tänker göra och vad jag skulle bli livrädd för innan jag knappt hunnit tänka det själv!
Jag är så pass utbrännd i hjärnan att de får reda på allt detta och skrämmer skiten ur mig för att jag kan inte göra något åt det.
Kanske inte låter som något man borde bli rädd av men då vart jag verkligen det, för jag är van vid nån slags förvarning och de har aldrig fått något övertag utan då är det jag som vet va dom tänker göra osv. Då kan jag blunda och om ja vill så försvinner dom, men det gick inte nu.
Jag stog livrädd på toan och kollade på alla kryp när dom hoppade på mig och började klättra på mig. Jag trodde verkligen att det var kört, men helt plötsligt så försvinner de.
Jag blir lättad och går in mot mitt rum. På något sätt får jag en förklaring hur jag kan skydda mej även fast jag är så trasig. Eftersom min verklighetsupfattning helt gått och dött som jag förstått ett bra tag hade hjärnan inte så mycket kraft att säga ifrån.
Jag kommer jag på att jag kan ju tänka fram va fan jag vill eftersom krypen kunde bita mig så jag fick ont.
Då måste ju jag också kunna göra nästan vad som helst eftersom inte hjärnan hindrade mig .
Det hela var ett krig i mitt huvud.
Märker att jag kan lyfta saker med tanken, koncentrerar jag mig så kan jag få saker att röra sig.
Det som gjorde att jag inte alls tyckte det var konstigt det var att jag visste att det hände inte på riktigt , det var bara en väldigt verklig fantasi. På så sätt så kunde jag döda spindlarna o krypen lätt...! Så blev det!
Sedan lade jag mig ner i sängen o försökte sova men kände att de hela tiden va nån som ville ha tag på mig inuti mitt huvud.
Helt plötsligt ser jag mej själv får stryk av någon varelse och återigen så tror jag förståss att om jag dör i fantasin så kommer jag att dö på riktigt, eller att iallafall den delen av mej kommer att dö.
Varelsen fortsätter att slå på mig och jag kan inte göra någonting, utan är helt kraftlös.
Istället kommer jag på att det är i min hjärna det händer och att den där varelsen inte skulle existera utan att jag skulle finnas.
Plötsligt frågar jag honom vad han gör .
Han slutar slå mig.
Jag förklarar för honom att det är jag som styr allting i mitt huvud. Det är jag som gör att han finns osv. Han förstår att han egentligen stått och slagit sig själv lika mycket som han slagit mig.. Sedan försvinner han.
Jag reser mig upp ur sängen och ska gå och hämta lite vatten.
Då ser jag att det ligger "strumpludd" i sängen. Ni har säkert alla haft det, man får det när strumporna fjällar av sig så kommer det mellan tårna osv. Men detta fick mig på något konstigt sätt väldigt intresserad hur det kommit dit.
Jag börjar plocka bort det och när jag sedan kommer tillbaka med mitt vatten så ser jag strumpludet på sängen fast jag nyss tagit bort det. Jag förstod att det var något min hjärna, eller något annat, ville att jag skulle gör, för det var endå något specielt med det.
Men jag hade ingen större ork att försöka ta reda på vad det skulle kunna tänkas betyda.
Jag hoppas att det vart någonting ni tyckte var värt att läsa i min första rapport =) Det vart inte så mycke utav en tjack rapport, utan mer som något tankeresande och mixtrande med en hjärna som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.
Over and out
Är det verkligen din upplevelse eller någon annans. Konstigt skriven på det sättet. Sök hjälp om det forstätter det där låter inte nyttigt.
