Vi som är aströtta på svensk ungdomsfilm

i taket lyser sjärnorna tycker jag är en hyffsad film, förutom tjockisen som alla tycker är så jävla snygg. (hon som spelar tuff tjej)

På 200-talet gjordes det inga filmer överhuvudtaget såvitt jag vet. Branschen har bara drygt 114 år på nacken. (läs:kolla gärna igenom ditt inlägg innan du postar det. Annars blir det lätt pinsamt)

Det finns massor av begåvat folk inom den svenska filmbranschen och tillika välgjorda filmer men det är lönlöst att försöka förklara för den som redan bestämt sig för att tycka tvärtom.

Självfallet finns det svenskproducerade filmer som är klart sevärda. Jag tror dock att folk är så pass hypade på just utländsk film att man per automatik svartmålar svenska projekt. Man behöver nödvändigtvis inte ens ha bemödat sig att se filmerna, man har redan bestämt sig. Det är svårt att nå upp till "Eastwood-nivå" s.a.s.

Just precis. Jag skäller också en del på svensk film trots att jag är en av dem som verkligen gillar svensk film rent generellt.

Svenska ungdomsfilmer kan jag dock hålla med om att de håller en förhållandevis låg standard även om det finns undantag. Var är alla barn och ungdomsskådisar som kan leverera repliker på ett naturligt sätt? Var är all välskriven ELLER skruvad dialog som framförs så att man som publik tror på det som sägs?

När det gäller barnskådisar måste jag nog säga att de mest begåvade vi haft i det här landet var Lars Söderdahl (Skorpan i Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Himmel och pannkaka), Staffan Hallerstam (Kullamannen, Kråkguldet, storebror Bosse i Karlsson på taket) samt Stefan Grybe (Rännstensungar, Emil i Lönneberga, Barnen i höjden). Ja just det ja..Martin Lindström i Åke och hans värld var förstås suverän också.

Bland ungdomsskådisarna finns det ju en del även om många av dem har tvingats tackla riktigt pissusla manus med lika usel dialog. Alexandra Dahlström var ju faktiskt rätt övertygande i Fucking Åmål t.e.x trots att jag inte blev särskilt imponerad av filmen som helhet.

jag tycker ungdomsfilmerna bara blir mer överdrivna för varje film som går. jag själv som är ungdom märker att filmerna speglar inte alls hur det är att vara ungdom i sverige.

Jag kan också vara skeptisk till svensk film, och en viktig bakomliggande faktor är självfallet att svensk filmproduktion inte har någon vidare stor budget, åtminstone inte i förhållande till, s.a.s. Vidare kan man diskutera skådespelarinsatser. Det är inte direkt en ovanlighet att samma kända drös spelar i samtliga filmer som kommer på tals. Dessa skådespelare tenderar för jämnan att spela samma tråkiga roll i de filmer man medverkar. Det känns lite som om man väljer de "notoriska" ansiktena som man tror skall bidra filmen, även om dessa inte ens passar in i filmen överhuvudtaget. Som om man känner sig illa tvungen att ha en sådan roll bara för att få med Persbrandt. Har svensk film ingen innovationskänsla eller variation?

Därutöver är det ju inge tvivel om att det finns svenska filmer som har en hög standard. Filmer som En Kärlekshistoria, Mannen På Taket, och Torsk På Tallin (klyschigt, jag vet) kommer alltid att ha en speciell plats på min lista iallafall.

Men om vi nu skall återgå till just ungdomsfilmer, har jag alltid tyckt att Modyssons projekt är rejält överskattade. Det känns som om han alltid skall försöka komma med "banbrytande" filmer som skall ha något viktigt budskap.

Till skillnad från Amerikanska ungdomsfilmer är de Svenska mer verklighetsbaserade. En del filmer kan vara underhållande.

Som så många innan mig har skrivit i tråden, ja, jag är också trött på dessa filmer.

Den enda film av kvalitet som kommit på senare år är faktiskt Se upp för dårarna, av någon anledning tilltalar den mig hyfsat rätt igenom.

Annars finns det mycket svensk film som står på listan över saker jag aldrig vill se igen; kopps, beck, wallander, fjorton suger, hip hip hora, festival, fucking åmål, män som hatar kvinnor osv osv osv.

Svensk film rent generellt får obefogat höga betyg, anser jag. Antingen handlar filmerna om poliser eller om dysfunktionella relationer. Det finns liksom inga nytänkande filmer, anser jag.

Hata Göteborg, otroligt rolig ^^

Jag är inte bara trött på svenska ungdomsfilmer - jag är fruktansvärt trött på nyproducerad svensk film överhuvudtaget.
Maken till uselt skådespeleri, och usla manus får man leta länge efter!

Filmproduktions-Sverige borde definitivt lära sig ett och annat av sina danska kollegor.

Visst finns det en och annan svensk film som håller hyfsad klass, men faktum är att det mesta som producerats här är skit.

Sign me up!


Svensk films storhet ligger i amatörfilmer från unga filmare, och det har man märkt från flertalet filmfestivaler