Nya krafter krymper universum ?

Men vi har idag inga accepterade teorier om att vårat universum skulle gå i cykler om och om igen. Vårat universum skapades vid Big bang och har sedan dess expanderat. Om det skulle visa sig att vårat universum går i cykler så kanske det blir mindre och mindre för varje cykel, det vet vi inte. Men just NU är vi i en expansion fas.
Det är däremot inte så trovärdigt att vårat universum har identiska cykler, i den mening att det når samma storlek innan expansionen slutar, eller har samma temperatur vid olika tidpunkter.

Jo, poängen var att komma fram till vad som händer nära den nakna singulariteten, alltså i gränsvärdet när man genomför den hypotetiska kontraktionen av universum. Det svarta hålet var ett exempel på när det blir svårt, men kanske inte omöjligt, att tala om entropi när singulariteter är inblandade.

Att universum blir varmare och varmare tolkar jag som ett resultat av klassisk entropi a la krympa och expandera gas. Frågan är alltså om det entropibegreppet är tillämbart i detta fall?

Om det är det så har du helt rätt, då känns det lite fånigt att förvänta sig att universum kan pulsera, men annars....?

EDIT: (småtjafs)

Det är iofs en motiverad fråga. Hur skulle vi skilja på att vi befann oss i den n:te cykeln, med en bakgrundstrålning som motsvarar T+ΔT, där ΔT är temperaturhöjningen från den n-1:te cykeln, och att det aldrig har funnits någon cykel alls?

Det skulle troligen inte vara någon skillnad vilket intygar det jag skrev i ett tidigare inlägg.

Men tanken med ett pulserande unversum är i de flesta att försöka undkomma tidens och rummets skapelse samt försöka betrakta universum som någon slags evighetsmaskin. Då är det viktigt att påpeka att dessa cykler kommet att skilja sig från varandra och genomgå en utveckling som gör att de blir varmare och mindre för varje cykel som skapas.

Singulariteter är ju alltid svåra att hantera eftersom allt blir så konstigt där.
Givetvis tror jag att man måste kunna behålla entropin i alla processer som innefattar universum. Skulle inte entropin lyda under de fysikaliska lagarna när universum börjar krympa/pulsera så varför skulle energin vara bevarad och liknande. Man kan nog inte strunta i en lag och behålla de andra som passar om vi ska utgå från dagens fysik. Givetvis kanske någon i framtiden visar att entropin inte är som vi tror den är idag men chansen för det är ju rätt liten.

Tror att HundKattRäv lyckades fånga essensen i pulserande universumproblemen. Det är mest en filosofisk baktanke med att undvika skapelsen genom att göra allt till en evighetsmaskin.

I min tanke skulle det inte vara någon evighetsmaskin.
Om man kunde vara en utomstående observatör för "pulseringen" skulle man se det som att universum kollapsade och återuppbyggdes om och om igen.
Men det går ju inte att stå utanför tiden eller rummet.
Tiden skulle gå emot tidspilriktningen och universum skulle därför inte vara evigt.
Fattar ni vad jag menar ? Man får inte se tiden som något statiskt.

Jag förespråkar inte att vi ska strunta i lagar, men jag påpekar att vi har full frihet att spekulera kring det vi inte vet. Det finns ingen definition för entropi i närheten av singulariteter, tex svartar hål, som wurraluk och för all del författarna till artikeln evolute refererar till, påpekar. Att använda det förenklade resonemanget att entropin beter sig som det gör i tex en 'klassisk' gas kan visa sig inte vara tillämpbart. Detta kan vi inte veta, och därför kan vi inte underkänna hypoteser med det resonemanget.

Eller tänker jag fel?

zek, vad säger du om det jag skrev innan ditt inlägg ?

Givetvis ska vi spekulera fritt kring intressanta frågor så länge vi inte tappar den vetenskapliga koppling, annars får man ta på sig Manka-dräkten (älskar det uttrycket!!!).

Jag är helt med på att entropi inte är definierad i närheten av singulariteter. Men min följdfråga blir då, är energin för en singularitet definierad? Eller alla andra viktiga fysikaliska storheter för den delen heller?

Det jag mest vill framhäva är att liknelser med svarta hål kanske inte är så jättebra. Ett kollapsat universum innebär ju även en kollaps av själva rummet och tiden vilket inte ett svart hål innebär. Det är lite som att jämföra Big Bang och en jättestor explosion. De har sina likheter men det finns också skillnader, speciellt då ett universum inkluderar så många fler egenskaper än objekten som existerar i det. Dock har jag inte heller strika belägg för mina utsagor men jag anser iallafall att man ska vara en smula försiktig med analogier.

Visst ska man det, men man kanske ska vara ännu försiktigare med att applicera lagar på system där dom förmodligen inte gäller?

Evighetsmaskiner förutsätter en evighet, och evighet förutsätter oändlig tid, men frågan är om man kan överhuvud taget prata om en tid innan tiden? Eller i det pulserande universumet, en tid efter tiden? Och nu menar jag inte i en filosofisk utan i en reell fysikalisk aspekt. Om man tror supersymmetriteorin så måste man i någon mån acceptera att det supersymmetriska tillståndet är tidsoberoende. Kan vi nå det igen? Och isåfall under vilka förutsättningar?

Men det känns som att det blir meta-fysik av detta?

Med tanke på att lagarna gäller i resten av universum så ska det ju mycket till för att de inte ska gälla där. En omformulering av problemet eller omdefinition av storheterna brukar ju kunna lösa mycket. Naturlagar brukar ju sällan ha undantag.