2007-01-04, 22:08
#1
Tripprapport: DXM
Substans: DXM
Dos: Fyra tabletter å 250mg – 500+500 – 1g
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 65
Tidigare erfarenhet: Flera gånger, högsta dos 750mg
Överskådlig beskrivning av trippen:
Hallucinationer, förvirring, avslappning samt djupa och långa tankar.
Förlopp:
20:20
Efter ett ganska stadigt uppehåll på cirka en månad var det åter dags att bege sig in i drömmarnas land. Jag hade tidigare på kvällen suttit och läst smått om smått på Flashback och blev allt mer sugen på att testa nya gränser och doser.
Beslutet att bräcka 1000mg’s vallen gick snabbt och sedvanliga verktyg för tablettkrossning åkte fram, samt den lika sedvanliga en-och-halvlitersflaskan med vatten.
Två tabletter krossades (500mg) och sköljdes ned (finns väll ingen anledning att nämna hur illa det smakade?). Duktig som jag är förberedda jag även den andra dosen på 500mg för att slippa göra det halvt skev och fumlig. Den närmaste halvtimmen spenderade jag med den senaste utgåvan av GTA – tillstånd normalt.
21:10
Låg och slötittade på MTV, och reser mig för att inta den andra groggen, då jag börjar känna av lättheten i kroppen. Ytterliggare 500mg sköljs ner och jag återgår till att fortsätta kolla på MTV. Jackass har nu slutat och istället kommer Viva La Bam – ett program som vanligtvis är ganska kufiskt, men som under ett pågående DXM-rus är helt ologiskt och egentligen bara dumt.
21:30
TV:n börjar bli jobbig, att koncentrera sig på något förutom mig själv börjar bli jobbigt. Jag slår av burken och drar istället igång en Absolute Relax skiva jag ofta brukar trippa till. När jag halvstår vid datorn och flipprar med musiken börjar jag prata och svara till mig själv lite smått. En dialog ungefär som
-”lite schysst musik skulle va bra nu”
-”ja, de ska jag nog fixa”.
Ett beteende som under kvällen skulle utvecklas.
Jag lägger mig i sängen och fastnar direkt i musiken. Den lugna musiken får mig allt mer och mer avslappnad och jag känner hur jag bara sjunker längre och längre ner. En positiv sak är att jag också kommit undan vissa biverkningar såsom kliningar, varmt å kallt känslan och även det sedvanliga illamåendet infann sig inte. Dock kändes mitt hjärta bulta väldigt mycket hårdare, något som då och då händer, men ingen nojja över det.
Efter 22:00
Tiden efter klockan tio är totalt mörk – dels för att jag aldrig(?) kollade på klockan och dels för att jag har väldigt många minnesluckor.
Jag ligger nu fortfarande i min säng och drömmer mig bort till musiken. Mitt något schizofrena beteende ökar nu mer och mer där jag ställer frågor till mig själv och småpratar med mig själv.
–”vart ska vi åka idag?”
–”DXM är mysigt, tycker du inte?”
Jag får insikt i mitt något rubbade beteende och kryper längre in under täcket, precis i samma stund som en utav mina favorit låter går på. Ben och armar domna sakta men säkert bort och den sedvanliga ”svävningen” kryper allt närmar på. Konstigt nog börjar jag inte sväva utan istället känns det som om sängen sakta börjar luta bakåt, med mina ben upp i luften och huvudet nedåt mot marken. Jag hinner knappt reflektera över vad som händer innan jag finner mig själv svävandes utomhus över vatten och berg. Denna känsla håller i sig ungefär två minuter och avbryts lika kvickt som den infunnit sig när musiken tar slut och det är dags att byta låt.
Sakta reser jag mig upp ur sängen och tittar lite förvirrat runt om i rummet och inser ganska snart att ”fan, dit vill jag igen!”. Jag lägger mig åter i min halvdvala.
--- LUCKA ---
Jag rycker plötsligt till och känner att jag är blöt på halsen. Ett tag försöker jag se vad jag har på halsen men varje vettig människa förstår ju att det är omöjligt. Till slut förstår jag att jag kan ta på halsen, sagt och gjort, och jag känner att ja, jag är faktiskt blöt. Jag ser på mina händer och uppfattar vätskan som blod. Blod? Hur fan kom de dit, tänker jag. Efter en stunds funderare kommer jag på att jag förmodligen måste ha skurit mig eller liknande på halsen. Men vart är kniven eller vad jag nu använt? Jag funderar en stund till och inser att det nog är bäst att gå till badrummet och se mig i spegeln. Jag reser mig upp och ser nu mer blod på mitt bröst. Paniken börjar smyga sig på och jag försöker skynda mig så gott jag kan till badrummet. Lättare sagt än gjort. Vingel, fummel och en del disorientering saktar mig något. Väl på toa slår jag på lyset och finner till min lättnad att jag inte alls blöder. Jag är inte ens blöt. Skumt tänker jag men kommer samtidigt till insikt om att mina sinnen är ganska trasiga och beslutar mig för att inte lita på dem något mer.
Dimper ner i sängen och fortsätter mitt mys pys.
--- LUCKA ---
Musiken känns jobbig och högljudd så jag bestämmer mig för att sänka. Fumlar fram till datorn och måste prompt sänka på förstärkaren som står ovanpå datorn. Känns som att det är flera meter till volymknappen och när jag väl når den känns det konstig och kall. Jag lyckas till slut koncentrera mig tillräckligt för att vrida på ratten och sänka musiken några snäpp.
Åter i sängen ligger jag och roas över de lysen som finns på datorn, skärmen och förstärkaren. De fladdrar, lämnar spår efter sig och blir större och mindre. Jag får sedan för mig att datorn är en person man kan prata med och frågar den vad jag egentligen tagit? Vad stjärnstopp är för typ av drog och vad den gör? Mina funderingar går bara längre och längre och jag har helt glömt av att jag faktiskt tagit en drog och funderar samtidigt över varför min syn är så skev och varför min balans är så vrickad. Jag kommer tillslut på rätt köl med mitt trippande och fortsätter således att mysa.
--- LUCKA ---
”Roliga prickar i taket.”
”De snurrar och byter färg, vart är jag nu”
Jag spanar in mina nyfunna vänner i mitt sovrumstak med spänning och undrar hur länge de varit där. När jag kikat in dem ett bra tag kommer jag på att det här faktiskt är ganska sjukt och tänker ”jag skiter i det här, nu ska jag pissa”
Jag beger mig återigen till toaletten. När jag väl kommit upp på fötterna förvånas jag över att mitt tak i hallen lutar så. Det känns som om takhöjden sänkts med en halvmeter och samtidigt blivit jävligt sned. Ungefär som i sån stil som man brukar se på gamla torp ute på landet.
Min blåsa trycker på jag struntar i taket och duckar smidigt under det för att komma in på dass. Inne i ljuset på toan känns allting mer verkligt än ute i mitt sovrum där det är nära på kolsvart. Här får jag lite tid att tänka över vad som egentligen händer och vad det är jag gör.
--- LUCKA ---
Jag är tillbaka i min säng och sneglar nu på klockan som är 02:40.
Jag lägger mig på kudden och somnar förmodligen minuten senare.,
Dagen efter:
Senast jag trippade mådde jag verkligen piss dagen efter, något som jag denna gång hade räknat med men som lyckligtvis aldrig skedde. Trött, ja de var jag men ändå ganska glad och alert. De smått mysiga skakningarna i tänderna var kvar och det kändes ganska bra att fumla runt inne på rummet hemma och dricka yoghurt och vatten.
Slutsats:
Helt klart den bästa trippen jag haft på DXM. Kanske låter lite konstigt då jag mest nämner rubbade och sjuka saker i min rapport men självklart var det också mycket mys och ”må bra” känslor som rusade genom kroppen samt många djupa tankar och ivägseglingar i sängen.
Allt som allt var det mycket bra och om någon månade eller så är det väll säkert dags igen.
En fotnot blir väll att nämna, i alla fall för mig, att DXM bara blir bättre och bättre ju mer man tar. Dock så blir det ju tyvärr allt fler och fler minnesluckor men va tusan.
Tack för visat intresse.
/ThuleRAGNAR
Substans: DXM
Dos: Fyra tabletter å 250mg – 500+500 – 1g
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 65
Tidigare erfarenhet: Flera gånger, högsta dos 750mg
Överskådlig beskrivning av trippen:
Hallucinationer, förvirring, avslappning samt djupa och långa tankar.
Förlopp:
20:20
Efter ett ganska stadigt uppehåll på cirka en månad var det åter dags att bege sig in i drömmarnas land. Jag hade tidigare på kvällen suttit och läst smått om smått på Flashback och blev allt mer sugen på att testa nya gränser och doser.
Beslutet att bräcka 1000mg’s vallen gick snabbt och sedvanliga verktyg för tablettkrossning åkte fram, samt den lika sedvanliga en-och-halvlitersflaskan med vatten.
Två tabletter krossades (500mg) och sköljdes ned (finns väll ingen anledning att nämna hur illa det smakade?). Duktig som jag är förberedda jag även den andra dosen på 500mg för att slippa göra det halvt skev och fumlig. Den närmaste halvtimmen spenderade jag med den senaste utgåvan av GTA – tillstånd normalt.
21:10
Låg och slötittade på MTV, och reser mig för att inta den andra groggen, då jag börjar känna av lättheten i kroppen. Ytterliggare 500mg sköljs ner och jag återgår till att fortsätta kolla på MTV. Jackass har nu slutat och istället kommer Viva La Bam – ett program som vanligtvis är ganska kufiskt, men som under ett pågående DXM-rus är helt ologiskt och egentligen bara dumt.
21:30
TV:n börjar bli jobbig, att koncentrera sig på något förutom mig själv börjar bli jobbigt. Jag slår av burken och drar istället igång en Absolute Relax skiva jag ofta brukar trippa till. När jag halvstår vid datorn och flipprar med musiken börjar jag prata och svara till mig själv lite smått. En dialog ungefär som
-”lite schysst musik skulle va bra nu”
-”ja, de ska jag nog fixa”.
Ett beteende som under kvällen skulle utvecklas.
Jag lägger mig i sängen och fastnar direkt i musiken. Den lugna musiken får mig allt mer och mer avslappnad och jag känner hur jag bara sjunker längre och längre ner. En positiv sak är att jag också kommit undan vissa biverkningar såsom kliningar, varmt å kallt känslan och även det sedvanliga illamåendet infann sig inte. Dock kändes mitt hjärta bulta väldigt mycket hårdare, något som då och då händer, men ingen nojja över det.
Efter 22:00
Tiden efter klockan tio är totalt mörk – dels för att jag aldrig(?) kollade på klockan och dels för att jag har väldigt många minnesluckor.
Jag ligger nu fortfarande i min säng och drömmer mig bort till musiken. Mitt något schizofrena beteende ökar nu mer och mer där jag ställer frågor till mig själv och småpratar med mig själv.
–”vart ska vi åka idag?”
–”DXM är mysigt, tycker du inte?”
Jag får insikt i mitt något rubbade beteende och kryper längre in under täcket, precis i samma stund som en utav mina favorit låter går på. Ben och armar domna sakta men säkert bort och den sedvanliga ”svävningen” kryper allt närmar på. Konstigt nog börjar jag inte sväva utan istället känns det som om sängen sakta börjar luta bakåt, med mina ben upp i luften och huvudet nedåt mot marken. Jag hinner knappt reflektera över vad som händer innan jag finner mig själv svävandes utomhus över vatten och berg. Denna känsla håller i sig ungefär två minuter och avbryts lika kvickt som den infunnit sig när musiken tar slut och det är dags att byta låt.
Sakta reser jag mig upp ur sängen och tittar lite förvirrat runt om i rummet och inser ganska snart att ”fan, dit vill jag igen!”. Jag lägger mig åter i min halvdvala.
--- LUCKA ---
Jag rycker plötsligt till och känner att jag är blöt på halsen. Ett tag försöker jag se vad jag har på halsen men varje vettig människa förstår ju att det är omöjligt. Till slut förstår jag att jag kan ta på halsen, sagt och gjort, och jag känner att ja, jag är faktiskt blöt. Jag ser på mina händer och uppfattar vätskan som blod. Blod? Hur fan kom de dit, tänker jag. Efter en stunds funderare kommer jag på att jag förmodligen måste ha skurit mig eller liknande på halsen. Men vart är kniven eller vad jag nu använt? Jag funderar en stund till och inser att det nog är bäst att gå till badrummet och se mig i spegeln. Jag reser mig upp och ser nu mer blod på mitt bröst. Paniken börjar smyga sig på och jag försöker skynda mig så gott jag kan till badrummet. Lättare sagt än gjort. Vingel, fummel och en del disorientering saktar mig något. Väl på toa slår jag på lyset och finner till min lättnad att jag inte alls blöder. Jag är inte ens blöt. Skumt tänker jag men kommer samtidigt till insikt om att mina sinnen är ganska trasiga och beslutar mig för att inte lita på dem något mer.
Dimper ner i sängen och fortsätter mitt mys pys.
--- LUCKA ---
Musiken känns jobbig och högljudd så jag bestämmer mig för att sänka. Fumlar fram till datorn och måste prompt sänka på förstärkaren som står ovanpå datorn. Känns som att det är flera meter till volymknappen och när jag väl når den känns det konstig och kall. Jag lyckas till slut koncentrera mig tillräckligt för att vrida på ratten och sänka musiken några snäpp.
Åter i sängen ligger jag och roas över de lysen som finns på datorn, skärmen och förstärkaren. De fladdrar, lämnar spår efter sig och blir större och mindre. Jag får sedan för mig att datorn är en person man kan prata med och frågar den vad jag egentligen tagit? Vad stjärnstopp är för typ av drog och vad den gör? Mina funderingar går bara längre och längre och jag har helt glömt av att jag faktiskt tagit en drog och funderar samtidigt över varför min syn är så skev och varför min balans är så vrickad. Jag kommer tillslut på rätt köl med mitt trippande och fortsätter således att mysa.
--- LUCKA ---
”Roliga prickar i taket.”
”De snurrar och byter färg, vart är jag nu”
Jag spanar in mina nyfunna vänner i mitt sovrumstak med spänning och undrar hur länge de varit där. När jag kikat in dem ett bra tag kommer jag på att det här faktiskt är ganska sjukt och tänker ”jag skiter i det här, nu ska jag pissa”
Jag beger mig återigen till toaletten. När jag väl kommit upp på fötterna förvånas jag över att mitt tak i hallen lutar så. Det känns som om takhöjden sänkts med en halvmeter och samtidigt blivit jävligt sned. Ungefär som i sån stil som man brukar se på gamla torp ute på landet.
Min blåsa trycker på jag struntar i taket och duckar smidigt under det för att komma in på dass. Inne i ljuset på toan känns allting mer verkligt än ute i mitt sovrum där det är nära på kolsvart. Här får jag lite tid att tänka över vad som egentligen händer och vad det är jag gör.
--- LUCKA ---
Jag är tillbaka i min säng och sneglar nu på klockan som är 02:40.
Jag lägger mig på kudden och somnar förmodligen minuten senare.,
Dagen efter:
Senast jag trippade mådde jag verkligen piss dagen efter, något som jag denna gång hade räknat med men som lyckligtvis aldrig skedde. Trött, ja de var jag men ändå ganska glad och alert. De smått mysiga skakningarna i tänderna var kvar och det kändes ganska bra att fumla runt inne på rummet hemma och dricka yoghurt och vatten.
Slutsats:
Helt klart den bästa trippen jag haft på DXM. Kanske låter lite konstigt då jag mest nämner rubbade och sjuka saker i min rapport men självklart var det också mycket mys och ”må bra” känslor som rusade genom kroppen samt många djupa tankar och ivägseglingar i sängen.
Allt som allt var det mycket bra och om någon månade eller så är det väll säkert dags igen.
En fotnot blir väll att nämna, i alla fall för mig, att DXM bara blir bättre och bättre ju mer man tar. Dock så blir det ju tyvärr allt fler och fler minnesluckor men va tusan.
Tack för visat intresse.
/ThuleRAGNAR
Inga större invändningar.
* spännande *
