Ställ era frågor om kvantmekanik

Hade också med Schrödinger först men sen föll han bort när jag inte kom på något mer från hans sida förutom Schrödingerekvationen, vet även att han hade ganska vågade hypoteser om biologi och DNA men det är knappast något som hör hemma här

Om vi tittar på de tidiga kvantpionjärerna så är de viktigaste kanske

Planck och Einstein - bl a kvantiseringen
dr Broglie - bl a partiklars vågnatur
Bohr - bl a väteatomen
Schrödinger - bl a ekvationen och operatorer
Heisenberg - bl a osäkerhetsrelationen, matrismetoder
Pauli - bl a spin och uteslutningsprincipen
Dirac - bl a relativistisk KM
von Neumann - bl a matematiskt ramverk
Born - bl a probabilistisk tolkning, matrismetoder

Jag anser att Bohr var den första fysikern som verkligen sysslade med kvantfysik så han får toppa min lista. Schrödinger och Heisenberg kommer gemensamt på andraplatsen då de utvecklade det vi sammanknippar kvantmekanik med idag. Tredjeplatsen tror jag att Planck och Einstein får dela på eftersom deras arbete utgjorde det egentliga startskottet.

Enligt kvantmekaniken kan en partikel vara på två olika ställen samtidigt. Varför kan då inte en människa vara på två olika ställen samtidigt?

En av de största (därtill okändaste) banbrytare inom den del av kvantmekaniken som tituleras kvantelektrodynamik torde vara Julian Schwinger.

http://en.wikipedia.org/wiki/Julian_Schwinger

Vi får inte glömma David Hilbert...

Kvantmekanikens lagar är inte applicerbara på vår vardag då samma förhållanden inte gäller. Om du mäter denna partikel, som har en sannolikhetsfördelning mellan två punkter, så kommer den att detekteras på en av dessa medan den andra punkten blir utan.
Inom ett stort fysikalisk system som en människa så sker ständigt VÄLDIGT många "mätningar" för att inte glömma vår omgivning som t.ex. växelverkan med luftmolekyler och liknande.

Verkar som att jag överskattade Feynmans insatser lite då jag är den enda som har nämnt denna man i min lista.
David Hilbert hade jag inte ens hört talas om .

Nja, jag gillar ju Feynman men jag valde att tolka frågan som att de gällde pionjärerna från första perioden. Inom QED har vi ju sedan bl a Feynman, Dyson, Schwinger, Tomonaga och för QCD kanske Politzer, Gross och Wilczek är bra representanter. Jag är inte så inne på QED/QCD.

Feynman går nog inte att överskatta. Att han inte är med här beror på att han kom in i ett senare skede, ca. 20 år efter kvantmekanikens grundande på 20-talet. Han utvecklade kvantteorin för elektromagnetiska fält, en vidareutveckling av den vanliga kvantmekaniken. Andra stora i hans generation var Dyson och Schwinger.
David Hilbert var en matematiker. För fysiker är han mest känd för att "Hilbertrummet" används i kvantmekaniken.

Aha okey, då kanske jag inte va helt fel ute.

Intrasslingen innebär ju att två partiklar som varit förbundna med varandra kommer vara intrasslade för alltid. Men hur är det då med Big Bang? Alla partiklar i universum har ju en gång varit i kontakt med varandra hur långt bort från varandra det än är idag.
Innebär det att vi alla lever i en superposition där allt påverkar allt oavsett avstånd? Verkar lite som flummarna får rätt

Okay, det verkar mer livat i denna tråden jag slänger ut en vädjan om hjälp även här!

Vilken är den största respekrive minsta våglängden i Balmerserien?

Jag resonerar såhär:

Rydbergs formel:

1 / λ = R ( (1 / n^2) - (1 / m^2)

n är ju 2 när man talar om balmerserien, så därför skriver jag det som:

1 / λ = R ( (1 / 4) - (1 / m^2)

λ = 1 / ( R ( (1 / 4) - (1 / m^2) )

Den största våglängden måste ju vara när m är så litet som möjligt. Och det minsta värde m kan vara är ju 3, eftersom n = 2.

λ = 1 / ( R ( (1 / 4) - (1 / 9) )

Och om man låter m → ∞ så går ju 1/m^2 mot 0 alltså måste den minsta våglängden vara när

λ = 1 / ( R ( 1 / 4 ) )


Men jag får fel, vart tänker jag fel?

Tack!