Ställ era frågor om kvantmekanik

Är det någon som kan förklara detta fenomenet?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Heli...rticle_physics)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Helicitet

Hur mäter man en sådan sak?

Från vad jag hört så kan (t.ex) en elektron som har en fast bana runt en atomkärna "teleportera" sig från sin nuvarande position till en annan position någonstans i hela universum utan att behöva röra sig i rymden mellan dessa två positioner.

Men samtidigt så går vi efter principen att all materia är begränsad i hastighet till ljusets hastighet.

Hur kan denna elektron som just nu hoppat från sin position nära atomkärnan till andra sidan universum färdas snabbare än ljusets hastighet?

Är ljusets hastighet felaktigt? Eller existerar inte hastighet för denna elektron?

Från vad jag hört så kan (t.ex) en elektron som har en fast bana runt en atomkärna "teleportera" sig från sin nuvarande position till en annan position någonstans i hela universum utan att behöva röra sig i rymden mellan dessa två positioner.

Men samtidigt så går vi efter principen att all materia är begränsad i hastighet till ljusets hastighet.

Hur kan denna elektron som just nu hoppat från sin position nära atomkärnan till andra sidan universum färdas snabbare än ljusets hastighet?

Är ljusets hastighet felaktigt? Eller existerar inte hastighet för denna elektron?

Är det någon som kan förklara detta fenomenet?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Heli...rticle_physics)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Helicitet

Hur mäter man en sådan sak?

Så är det enligt "vanlig" kvantfysik, dvs den som den vanliga Schrödingerekvationen handlar om. Men den tar heller inte på något sätt alls hänsyn till relativitetsteorin. Det gör däremot kvantelektrodynamik, som är den teori som beskriver elektroner och fotoner. Och enligt denna kvantfältteori (och all annan sådan) kan inga signaler skickas snabbare än ljuset.

Fast det handlar ju inte om det, att skicka information. Enligt kvantmeken med Schrödinger-ekv. sträcker sig vågfunktionen ut i hela rummet. Den är inte 0 någonstans, utan bara avtagande till att vara "nästan 0". Ja så vida vi inte har en hypotetisk oo-barriär (typ partikel i oo-potentialbrunn).

Så sannolikheten att observera en elektron 1 till 673672361523 ljusår bort må vara jääääävligt lite, "But there is a chance!"

Som du själv skriver blir det ju så enligt den vanliga Schrödingerekvationen. Men den är inte Lorentzinvariant.

Finns en kommutatorrelation som iaf brukar tolkas som att kausalitet är bevarad i QFT. Lite mer om detta här:
http://physics.stackexchange.com/que...sure-causality
Dvs kreation av en partikel vid händelsen y, och annihilation av samma sorts partikel vid x, kommuterar om x och y är rumslikt separerade. Detta betyder i klartext att då måste x och y vara oberoende händelser. Läs mer i länken.

Kreation och annihilation kan nog låta väldigt mystiskt. I QFT är det dock sånt som händer hela tiden och som beskriver allt som händer.
Något förenklat: T ex om partiklarna A och B krockar och studsar ifrån varandra, så beskrivs detta som att båda har annihilerats i krocken, och sedan har det skapats två likadana som sticker iväg. Fast det kan också hända, om t ex energin räcker till för det, att det istället är andra partiklar som skapas i krocken. Vad som helst kan dock inte hända i krockarna. T ex måste laddning och energi vara bevarade.

Hur som helst sa leder detta till att matningar egentligen skett langt innan vi i praktiken mater nagot, dvs att de olika tillstanden hos matapparaten och systemet blivit entangled

Det är egentligen en metafor för det som sker på kvantnivå (extremt små föremål) som kan ge absurda konsekvenser på makronivå (stora föremål). Det hela handlar om ett fenomen som kallas tunnling, som är en konsekvens av kvantmekanikens natur, där partiklar behandlas som vågor.

Tunnlingsfenomenet kan förstås genom att tänka sig att du kastar en tennisboll mot en vägg. På makronivå är det självklart för oss att tennisbollen studsar mot väggen och kommer tillbaka. Om du istället tänker dig att tennisbollen är en partikel på kvantnivå så fungerar fenomenet så att det finns en chans att partikeln inte studsar mot väggen utan helt enkelt åker genom den! Helt absurt om man ser till hur vår värld verkar fungera! Den klassiska fysiken (som gäller för stora föremål) fungerar helt enkelt inte så.

Kvantmekaniken behandlar sannolikhet, det vill säga att vissa saker är mer troliga att inträffa än andra. En tennisboll består av en massa atomer som i sin tur består av partiklar. Eftersom tennisbollen alltså inte är något annat än en massa partiklar kan man slå ihop sannolikheten för att alla partiklarna som utgör tennisbollen ska "tunnla" genom väggen. Slusatsen är att det finns en liiten, liten chans att en tennisboll skulle flyga genom väggen istället för att studsa mot den när du kastar den. En försumbart liten chans, det är alltså inte rimligt att tro att det någonsin skulle kunna inträffa, men den finns där! Alltså är det inte ett fenomen som faktiskt uppstår på vår nivå i någon utsträckning värd att tala om. Däremot är det ett fenomen som uppstår på kvantnivå. Vi kan till och med använda oss av fenomenet för att göra häftiga saker.

Det här med att "gå genom en vägg" handlar helt enkelt om att i normala fall skulle väggen göra att det tar stopp och att vi inte kommer längre när vi nått den. Det finns dock en bisarrt liten chans att vi skulle kunna gå rakt genom den, bara att den är vansinnigt liten. Alla små partiklar som utgör våra kroppar skulle behöva tunnlas genom väggen!

Väggen är egentligen en potentialbarriär och tennisbollen en kvantmekanisk partikel.

Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att tennisbollen redan är på andra sidan, istället för att den går igenom? När en partikel är i en "våg-form av möjligheter" så finns det en liten chans att den finns på andra sidan, tills vågen "kollapsar" och hamnar där möjligheten är som störst?

Och en fråga. Är vår värld från grund och botten i en superposition tills någon "observatör" skapar den materiella världen?

Och varför blir det en partikel när vi gör en mätning/observation, borde inte hela världen runt omkring oss vara i en våg situation, eftersom vi inte kan göra mätningar med våra hjärnor. Varför är allting redan kollapsat runt omkring oss? Har jag förstått det fel?