Ställ era frågor om kvantmekanik

Ingen aning. Fält anses förvisso vara fysiska, men jag tror du har en lite annorlunda syn på dom. Ett exempel på ett kvantfält är som sagt det elektromagnetiska fältet. I klassisk fysik beskrivs det av en vektor på alla platser i rumtiden, där varje sådan vektor beskriver vilket håll- och hur mycket en laddad partikel accelererar. När man kvantiserar fältet så är det inte längre kontinuerligt, men i övrigt funkar själva fältet på samma sätt (nåja, tillräckligt likadant, vad jag vet).
Jodå. Det enda tunnling innebär är att en partikel kan passera en potentialbarriär som är högre än den energi partikeln har.

Analogin med bollar som hoppar genom väggar är inte jättebra. Mer passande vore att tänka med en boll som man står och kastar upp i luften ungefär samma höjd hela tiden, tänk jonglering med en boll i en hand. Tunnling skulle då, i uppskalad version, innebära att bollen ibland, trots att du inte ändrar på kasthastigheten, kommer högre upp än vanligt. Det är fortfarande bara en liknelse däremot. Det närmaste fysiska exemplet är nog elektroner som tunnlar genom vakuumet till tunnlingsmikroskop. Det blir en helt vanlig ström (hastigheten är mindre än c exempelvis), förutom att den uppstår trots att elektronerna inte borde ha nog med energi för att göra hoppet.

Om en foton av synlig våglängd susar rakt genom en normal vägg (transmission vid alla interaktioner! högst osannolikt, men principiellt möjligt) så skulle tunnling i princip inte bidra alls. Det skulle i såna fall vara något i stil med att fotonen har precis rätt energi för att snappas upp av en elektron, samt för lite energi för att undfly elektronen rent klassiskt sett, något som eventuellt leder till absorption, men istället lyckas tunnla ut ur potentialgropen.

1) Det låter skumt enligt min ödmjuka mening.
Antingen så utvidgas ju fälten i takt med resten av Universum, eller så har de alltid funnits överallt (dvs även "utanför" vad vi kallar Universum).

2) Rent logiskt sett så innebär väl det att antingen partikelns energi fluktuerar eller att fältens energi fluktuerar?
Vad säger att det inte är fälten som fluktuerar (snarare än partiklarna)?

Jag tror, men ska inte säga säkert, att man brukar se dom som en egenskap av rummet eller universum ungefär; dom är lokala till vårt universum i vilket fall. Att de utvidgar sig tvivlar jag på. Det krävs inte mycket för att övervinna rummets utvidgning lokalt sett. Å andra sidan skulle det i så fall innebära att fälten växer, antar jag, men det är nog inget problem. Har tyvärr inte sån stor koll på fält som sagt, så ta det med en nypa salt.
Vet ej, det finns dom som argumenterar för att det beror på fältfluktuationer som du utgår från, men det är inte standardtolkningen vad jag vet. Det finns även dom som undersökt det mer ingående och det verkar som att dom kommer fram till att om man tar med fluktuationer så får man en ökad sannolikhet för tunnling. Här betraktas alltså tunnling som en effekt som är separat från fältfluktuationer.

http://arxiv.org/abs/1503.02962

Enligt dubbelspalt experimentet så påverkar observatören hur elektroner beter sig. Som partikel eller som våg.

Kan man utnyttja det för att spara energi? Ifall jag t.ex. inte är på mitt kontor kommer elutrustningen sluta dra energi?

Bara vilda fantasier.

Dubbelspaltsexperimentet är det nått konstigt med. Man får samma effekt med en fulleren (C60) Alltså 60 st kolatomer ihopsatta, som med en elektron som saknar spatial utbredning i rummet. Du skulle kunna skicka hela ditt kontor genom spalten och få samma interferensmönster om man överdriver lite

Observatörseffekten har i princip noll korrelation med människor. Det är bara speciella instrument som kan mäta kvantmekaniska egenskaper, och därmed ha någon slags inverkan på processen. En människa, dess sinne och dess närvaro eller frånvaro gör varken till eller från.

Hur hanterar man det här med obegränsade operatorer i QM? Tänker på Hellinger-Toeplitz satsen. En observabel är självadjungerad om <Ax,y>=<x,Ay>. Om H är ett tillståndsrum så kan inte <Ax,y>=<x,Ay> vara sann för alla x,y i H om A är obegränsad. Wikipediaartikeln på Hellinger-Toeplitz föreslår att operatorerna är definierade på täta delmängder. Är det så att mängden av alla funktioner med kontinuerlig andraderivata är tät i L2?

Har du vetenskapligt stöd för att säkert kunna påstå det du säger. De experiment som man gjort vad jag vet vet visar att man inte kan säga något alls om "vad" det är för något innan man genom mätningen fått utfallet partikel eller våg beroende på just mätningen.

Ja bara undrar, är det vetenskapligt, du känner inte modellen vi kan bara se resultatet av mätningarna.

Idag ser man det som att partiklar har fått lite av en ny innebörd, i och med fältteorierna. En partikel är precis synonymt med fältkvanta. Fältkvanta är fundamentala och definieras helt utifrån sitt beteende som i slutändan är unikt; försöker man modellera det antingen som klassiska partiklar eller vågor så stöter man på problem förr eller senare.

Ja, det är väl eh enda utvägen.

2016 bör testen på QED vara klara och vi får reda på om rumtiden är slät eller skummig. Skummig tippar jag på

[quote=matteyas|54349751]Observatörseffekten har i princip noll korrelation med människor. Det är bara speciella instrument som kan mäta kvantmekaniska egenskaper, och därmed ha någon slags inverkan på processen.k