Ställ era frågor om kvantmekanik

Strikt klassiskt kan man se det så men det är inte så kvantmekaniken fungerar.

Finns det en bättre metafor, eller är det för avancerat?

Nu är jag en extrem nybörjare på detta område men... Det är väl när man mäter deras binära egenskap på flera olika sätt som skillnader mellan kvant- och klassisk mekanik börjar uppstå?

Jag fick Bells teorem förklarar för mig som att man kan mäta egenskap A eller B med två Stern-Gurlachmagneter (en för P1 och en för P2) som kan ha två inställningar där den ena är 180 grader från den andra. Här ser man ingen skillnad mellan vad EPR och kvantmekaniken skulle ha sagt, men om man säger att magneterna kan ha tre olika tillstånd - 120 grader från varandra - så går det inte längre att beräkna sannolikheten för att mäta en viss egenskap efter klassiska principer, utan för att resultaten ska vara begripliga så måste P1 och P2 påverka varandra på något sätt som bryter mot lokal realism.

Är det något svårt missförstånd i den förklaringen eller är det ungefär så det går till?

Ja så ser jag också på det. Två oberoende observatörer får olika information om systemet (P1 eller P2). De är alltså inte överens om resultatet/verkligheten. Båda har lika rätt. Men om båda observatörerna har kunskap om systemen (vågfunktionen) och mätningen förstår de varför de inte är överens. Här finns egentligen ingen paradox.

Man kanske kan se det se här, när du utför mätningen på P1 kan du tillåta dig att "föreställa" dig en verkligt objektiv partikel P2 och som har motsatt spinn flygande iväg på motsatt håll. Denna partikel bli "verklig" vid din mätning av P2. Men innan du gör din mätning av P2 är det fel att påstå den faktiskt "finns".

Det går att få "problem" vid endast 3 eller fler mätbara egenskaper, det stämmer (Feynman exemplifiear någonstans i de här föreläsningarna: del 1).

Jag är inte säker på att mitt synsätt funkar i en mer generell form, men jag ser inga skäl till att det inte skulle göra det. Som sagt förklarar det ingenting, det är bara ett tolkningssätt och det bör gå att använda för godtyckligt antal parametrar. När man mäter på något som har fler än en egenskaper ändras förstås vad man kan sluta sig till om de andra medlemmarna, men att man mäter på hela systemet kan man fortfarande se det som.

Det verkar stämma. Mitt synsätt bryter mot lokal realism på samma sätt eftersom vi mäter på ett helt system som inte är lokalt genom att mäta på ett ställe av systemet.

Har du slutit dig till att ditt synsätt är kompatibelt med kvantfysiken?

Blir inte det slutsatsen av experimentet? Förtydliga dig gärna vad du menar så kanske jag kan förklara mig bättre

Jag talar mer generellt; jag har för mig att du baserar din syn på RQM samt att en av kvantfysikerna här på fb ifrågasatte din tolkning av RQM? Inget illa menat; det är en fråga, inte ett ifrågasättande. ^^

Jo det stämmer! Både RQM och CH tycker jag är kul tolkningar som får en att tänka till så det knakar Entr0pi brukar ifrågasätta min abstrakta tolkning av verkligheten men det är bara kul! Jag har absolut ingen vetorätt

Du vet att "observatören" i Speciell relativitetsteori (som i sig är en ickefysikalisk teori, då gravitationsfält inte går att behandla) som hela RQM är baserad inte går att generalisera fullständigt i Allmän relativitetsteori? Utan man får göra en approximation. Sedan från det så ska vi göra en tolkning av kvantmekaniken? Really? Så jävla pantat.

jag är inte säker på att jag förstår vad du vill ha sagt

Okej. Mystik-partiklar, alltså...