Hjälp med argument mot feminism

Jag ska ha en liten feminist debatt imorgon. Och naturligtvis har jag blivit placerad på motståndarsidan
Jag anser mig hyfsat beläst på feminism, men det kan ju aldrig skada med lite extra argument, saker som jag aldrig har tänkt på osv.

Därför undrar jag om det finns några snälla själar här som kan bidra med några argument MOT feminismen.

Ett bra argument mot feminism anser jag vara att den aktiva politiska och historiska feministiska kampen förmodligen bara spelat en roll i marginalen för jämlikheten mellan könen. Viktigare har då varit sådant som långvariga sammanhängande fredstider och allmän ökad ekonomiskt välstånd.

Jag tror också många feminister "köper" det argumentet men ändå inte anser det vara ett skäl att förhålla sig feministiskt passiv och ej heller jag.

Ett argument som jag som feminist köper är att feminismen av idag på väldigt många sätt fortfarande är en vit medelklassfeminism, där man kan vara väldigt dömande gentemot arbetarklassens kvinnor, eller att man blundar för t.ex. rasism och kolonialism. Man kan ju i allmänhet fråga sig vem som definierar feminismen, även om många feminister menar att feminismen måste uppfattas som något mångfacetterat, konfliktmässigt och inte monolitiskt, enhetligt och konsensussträvande.

Men det här är de flesta seriösa feminister väldigt medvetna om, och arbetar med att försöka åtgärda. Icke desto mindre kan det vara värt att påpeka.

gäller det bara politisk feminism eller även feministisk uppfostran, killar som ska leka med dockor och tjejer ska leka med vapen osv?

Sikta in dig på kardinalfelet på "feminismen": Kollektivismen.
Är det ens teoretiskt möjligt att en rörelse som är så spretande och ej sammanförbar som "feminismen", kan ha ett gemensamt mål och arbetssätt?

Målet "göra det bättre/mer jämlikt för kvinnan" ser väldigt olika ut om du är en Scum-feminist, Anarkokapitalistfeminst, liberal feminist eller tonårig popvänsterfeminist. Det den ena gruppen ser som en stor seger för "rörelsen" ser en annan grupp som världshistoriens största dolk i ryggen för kvinnorörelsen i stort.

Ställ fraktioner mot varandra - ingen kommer att tycka att du har rätt om DU börjar beskylla din motståndare för att vara en hårig, ful och lesbisk manshatare. Särskilt inte om den du debatterar mot är en smart, trevlig och verbal person som åhörarna lätt kan identifiera sig med eller känna sympati för. Få din motståndare att börja definiera vilka som är "riktiga" feminister, och vilka som inte är det. Visa schismerna mellan fraktionerna, och omöjligheten att nå resultat och framsteg om alla drar åt olika håll.

Påvisa att många (om inte merparten) män inte har ett smack emot jämställdhet och samvaro på lika villkor. Men att de män som skulle ha kunnat vara med och rätta till orättvisor (åt båda hållen) slår bakut när de gång på gång matas med att de är och tillhör ett defekt släkte, och skall bära kollektiv skuld för vad en ytterst liten andel personer utför.

Det där är bra exempel på när en god idé blir fel när den utförs med tvång. Det är en sak att uppmuntra pojkar och flickor att gå utanför de klassiska småflick- och småpojkrollerna, en helt annan att tilldela en grupp personer något "bara för att det skall vara så" (i syfte att tvinga fram ett av personalen förväntat resultat).

Det slår lika illa som när någon gammaldags skräcködla till lärare förbjuder eller hindrar barnen från att leka utanför de gamla invanda mönstren, trots att inget barn kommer till skada utan tvärt om kan få positiva erfarenheter av sitt lekande.

Jag kan inte låta bli att svara lite kort på det du säger, även om det inte riktigt är trådens ämne.

Som jag skrev är feminismen en inbördes bråkig rörelse, men jag tror att det kan finnas en poäng i den sortens öppna konflikter, förutsatt att de leder någonvart. Vad jag själv har märkt känns det i och för sig som att fraktionstänkandet har tunnats ut under 2000-talet, när jag pratar med feminister idag är det många som kör någon slags tvärpolitisk empowermentvariant, där så skilda själar som Christina Aguilera, Jenna Jameson, Maud Olofsson, Thelma & Louise eller din farmor kan vara feministiska ikoner, för att de gjort det de velat och kämpat för att leva ett egenvalt liv inom de ramar de har tilldelats. Hela grejen med att racka ner på tjejer som inte kallar sig feminister/är feminister på fel sätt/inte är lesbiska/sminkar sig/whatever är faktiskt inte så utbredd idag som den var i början av feminismens tredje våg i Sverige. Även om det såklart finns undantag.

Och angående att män skuldbeläggs för vad andra män gör är faktiskt helt logiskt, då den feministiska analysen siktar på just strukturella fenomen - feministisk politik är inte samma sak som polisiära insatser. Enligt den feministiska analysen tjänar alla män på att strukturerna består, vem eller vilka som sedan syns i brottsstatistiken är liksom inte relevant.

Ett problem med feminismen idag är att den behandlar bara dikotomin män och kvinnor när även klass och etinicitet spelar lika stor roll för jämställdhet.

...och där vill jag klämma in ett viktigt motargument.
Ingen man tjänar på att se hur hans mor, syster, fru eller dotter far illa, särbehandlas negativt eller förnekas sådant som andra personer får gratis, eller åtminstone har möjlighet att åtnjuta.
En person som tänker mer "klan" eller "stam" ser det mer som ett hot om andra män sitter och dunkar varandra i ryggen och låser den egna "klanen" eller "stammens" medlemmar ute.

Tänk så här - jag har än så länge tackat nej till att bli medlem i tre olika "herrklubbar" (eller ordnar, slutna sällskap, vilket man nu föredrar att kalla dem). En av orsakerna till att jag blivit tillfrågad om jag vill gå in i dessa cirklar är att jag är man. Av någon underlig anledning så kommer merparten av de andra män som jag umgås med och känner inte någonsin bli tillfrågade om samma sak. Somliga för att de har fel hudfärg. Andra för att de har fel sexuell läggning (och inte smyger med det till efter att de blivit initierade i ordern). Samtliga för att de inte sitter på en sådan post att de kan tillföra "brödraskapet" eller "sällskapet" det de är utre efter.

Och det är inte ytterligare en till penis som saknas i dessa ordnar.

Men det var inte det jag var ute efter att poängtera - en man tjänar väldigt mycket på att slippa se sina nära och kära i brottstatistiken. Han tjänar kanske inte så många kronor och titlar, men slipper ständig oro och behov att utöva beskydd över sina mindre manliga nära.
Och det är här som "den" feministiska analysen klickar i sin verklighetsförankring. Den analysen utgår från att män hellre skadar sin mor, sin syster och sin dotter, för att få bibehålla en fiktiv maktposition som de flesta män helt saknar.

Lyssnar du lepop, här får du både argument och motargument serverade på fat!

"okej, du blir förtryckt. Det är synd om dig, så långt är jag med. Vad tjänar du? Jaså, du tjänar 8 tusen mer än mig i månaden. Där ser man. Jaha, du måste ändå lägga alla dom pengarna på bindor? Ja då förstår jag att du inte har det lätt. Vad sa du? Du blev kallad hora av en man efter att ha legat både med honom, hans bror och pappa under samma natt? Sexuell frigörelse säger du... jahaaa... Men porr ska ändå förbjudas? Jo, du har rätt. Det är väldigt förnedrande att få bra betalt för att knulla. Mycket mer moraliskt att sära efter att blivit bjuden på dyra drinkar? Såklart.

Men du, vem förtrycker mig då? Varför har jag varken makt, inflytande eller pengar, och tjänar mindre än samtliga kvinnor jag känner? Jag är inte korkad, eller lat. Jobbar alltid hårt och är trevlig mot kunderna. så det kan inte vara därför. Jag är heller inte svart/gul eller grön. Så rasism kan det inte vara frågan om. Vad kan det då bero på? Var jag inte motiverad nog att läsa vidare efter gymnasiet, eller pågår det nån gigantisk konspiration av Sveriges alla kvinnor för att trycka ner mig? Vad svarar du som feminist, vad tycker du låter mest logiskt?

Eller vänta, du behöver inte svara. Det gjorde du redan när du kallade dig feminist. När vi ändå är inne på det här med förtryck. Hur kommer det sig att TROTS att alla vi män försöker förtrycka och förstöra för er, så finns det ändå gott om kvinnor med höga positioner och makt att påverka. Hur har dom lyckats nå till toppen, efter att ha lyssnat på er propaganda ett flertal gånger så undrar jag uppriktigt sagt hur det ens kan va möjligt. Dessa kvinnor som trots allt motstånd från män, och TROTS alla komplimanger har lyckats få mer makt än vad jag någonsin kan drömma om. De måste ju vara rena supermänniskorna?

*Här kör hon argumentet "genom att jobba hårdare än män, och alltid vara lite bättre*(och detta argumentet kommer definitivt att komma fram nån gång under debatten, även om du inte känner för att använda dig av nått jag har skrivit.)

Är det inte så för alla politiker, tjänstemän och direktörer? Dom kom dit dom är idag genom att vara lite bättre, seriösare, smartare och mer motiverade än medelsvensson. Varför skulle detta inte gälla kvinnor? Har dom inte vad som krävs för t ex politik så finns det säkert något icajobb dom kan ta. Kan du komma på en enda topppolitiker som glidit dit på ett bananskal utan att jobba stenhårt för det? Tror knappast det va. Så otroligt självgott att ens öht tänka tanken att man är den enda som gör sitt yttersta, och att alla andra har det lättare. Offermentalitet är vad det är, och det finns få saker som är vidrigare.


*Vidrigt? Då kanske vi ska dra upp alla våldtäkter som ni män begår varje år då va? Det om något är väl vidrigt! Eller du tycker kanske inte det?*självnöjd blick*

Våldtäkt är bland det värsta jag vet. Så därför har jag aldrig våldtagit någon, och skulle heller inte acceptera att nån i min umgängeskrets gjorde det.
Den erfarenhet jag har av våldtäkter är faktiskt dels en föredetta tjejkompis till mig, som låg med en kille på fyllan. Samtidigt som hon var tillsammans med en annan vän till mig. Detta gav ju henne extrem ångest, och hon visste inte hur hon skulle lösa det. Det var då hon kom på det 'VÅLDTÄKT!" perfekt, då är det inte jag som är den ansvariga, att flera personer såg mig stå och ta på hans kuk och hångla för att sedan följa med honom hem har ingen betydelse. dom vågar ändå inte säga emot' Och helt rätt hade hon. Den oskyldiga(japp. det kom såklart fram till slut, lögner brukar göra det) killen fick ett helvete i över ett år, tills sanningen kom fram alltså.

Sen det här med att ni anser er ha rätt att gå var ni vill, bära vilka kläder(om några öht?) ni vill och vara hur redlösa som helst. Visst, det är en fin tanke. Men det fungerar inte så, jag har all rätt i världen att gå runt i ghettot med kkk-klädsel. Vore det att be om problem eller? Japp. Lika mycker som kombinationen lättklädd/onykter/ensam med okända männskor. Jag vill ju också att ni ska få klä er som ni vill, och lite naken hud gör mig absolut ingenting! Men använd ert sunda förnuft, och spara dom där sexiga kläderna och superfyllan till ett tillfälle då du är trygg i omgivningen.

En annan bekant blev anklagad av sin fru i samband med en skiljsmässa och vårdnadstvist. Där kan jag inte garantera att hon ljög, men min "kvinnliga intuition" säger mig det. Hon hade väldigt mycket att vinna på att försöka svartmåla honom, och hon har tidigare ljugit om att ha blivit misshandlad. Men vem vet. Denna gången kanske det stämde. Tror absolut inte det, men man vet aldrig. Skitsamma, dåligt exempel då jag inte kan vara säker. Fast å andra sidan så kan man ju aldrig vara säker på feministernas skräckstatistik heller, det jag ska skriva nu kommer definitivt också komma på tal. Nämligen våld mot sin partnet.

Att det är avskyvärt är vi nog alla överrens om. Men hur pass utbrett är det? Och vad räknas egentligen som misshandel? Örfilar? Isåfall jag blivit misshandlad av brudar många gånger. Knuten näve? Jovisst, det är helt klart misshandel och ska bestraffas HÅRT.

Men tjejer som slåss, klöser, river och bits då? Är det okej att fysiskt tillrättavisa henne? Eller blir man genast en av dom där kvinnomisshandlarna med konstig relation till sin mamma då? Är det inte dubbelmoral att som feminist se våld mot kvinnor som allvarligare är ett krogbråk mellan två män? Vill ni vara med och leka så får ni väl köra fullt ut? Våld är våld. Vem det än drabbar. Personligen tycker jag det är värre när tjejer får stryk. Men så är jag inte så mycket för jämlikhhet heller.

Hur stort är mörkertalet för kvinnor som slår sina män, anmäler man ens en sån sak? Jag skulle iaf inte göra det. Har man såna problem så får man helt enkelt se till att flytta/kasta ut sin respektive. det är såklart svårare i praktiken, särskillt om man har barn och så. Men det är ändå ingen ursäkt. Snarare ett svek mot barnen att inte göra något åt situationen, barn förstår som bekant mer än man tror.

DETTA är vad som händer när man övertygar kvinnor att män drogar barn vid frukost, utnyttjar dom vid lunch och offrar dom till satan lagom till halv 6 nyheterna. Den övriga tiden spenderas såklart oftast med våldsporr och rumpklapp på 20 år yngre sekreterare. För vafan, en klapp på röven eller "vad vacker du är" är ju samma sak. Kvinnor är inga objekt! Förstår ni väl själva hur det skulle kännas att få komplimanger varje dag, så vidrigt att jag inte vill tänka på det. Psykisk terror är vad det är. Egentligen rena rama våldtäkten. Karlslokar!!

Såg nu hur mycket klockan var. Så jag gissar på att du inte kommer läsa det här före din debatt, kanske ingen större förlust. Dock så tog det ju ett tag att skriva. Så nån feminist får gärna försöka argumentera ner mig.

Edit: Självklart så går det inte att använda allt det jag skrivit vid en eventuell debatt. Eftersom mycket är egna erfarenheter och annat är rent trams pga trötthet. Men vad du personligen har för erfarenheter av våldtäkter/våld eller negativt beteende mot kvinnor överlag kanske kan vara intressant att föra fram. Gärna på ett lite sympatiskt sätt. För att få fram att anti-feminist inte är lika med anti-kvinna. Nu är du ju som jag förstått det iofs inte anti-feminist, men då det är rollen du tilldelas så kanske det är värt att tänka på?

Förväntar mig en uppdatering imorgon om hur det gick!

Sammanfattning av föregående inlägg.

frågor som garanterat kommer dyka upp är följande:

Argument 1
Hur kommer det sig att kvinnor, som är så pass förtryckta. Ändå lyckas bli topppolitiker? Måste väl vara omöjligt?

Motargument 1a:kvinnor tvingas arbeta dubbelt så hårt, och måste vara bättre än sina manliga kollegor i varje avseende för att komma nånstans.

Motargument 1b: Så vad du säger är att de manliga topppolitikerna och direktörena inte har kommit dit dom är idag genom att vara lite bättre än alla andra? Det är lika för alla. Motivation, intelligens och kunskap, det kommer du långt med. Oavsett kön.

Våldtäkter. Det är ett lite speciellt ämne då ingen normalt funtad männska argumenterar för det

*Jämföra med främlingsfientlighet funkar antagligen. Även om det inte är något jag personligen skulle gett mig på. exempel: "så du tycker att jag är ansvarig för vad gubben på andra sidan stan gör en fredagskväll bara för att jag är man? är det inte så nazzzzister brukar resonera om utlänningar, är du möjligtvis en...*trumvirvel* RASIST?!" Sen så är diskussionen slut och du vinner på knockout. Även om du inte har några belägg för att hon skulle vara det


*Så ser det inte ut i verkligheten. Folk tror ju dock gärna det. Så varför inte spela på deras fördommar.


Andra frågor som kan tänkas dyka upp är lönerna. Fråga då om hon har kollat upp att kvinnorna som får lägre lön för samma arbete verkligen klarar det lika bra som en man. Väldigt stor risk att hon då börjar bjäbba om att även kvinnor som inte har fysiska jobb tjänar sämre. Men so what? Att jobbet är mer hjärna än muskler är ingen garanti för att kvinnor klarar det bättre, eller ens lika bra.


Finns några till. Men jag orkar inte skriva mer nu. Du lär som sagt inte hinna läsa ändå:P

Skrev nyligen ett arbete om just detta.

Det du kan ta med är fakta från SCB och BRÅ.

På scb kan man läsa att kvinnor inom den offentliga sektorn lider av stora löneskillnader medans inom den privata, finner du inte alls samma skillnader.

Detta kan vara slagkraftigt om motståndarfeministen dessutom är politiskt rödfärgad.

Vidare kan du nämna att 2005 anmäldes 40262 fall där män över 15 år blev utsatta för misshandel.

drygt 8000 barn mellan 0-14 år utsattes för misshandel.

c.a 2000 kvinnor över 15 år blev utsatta för misshandel.

Detta var de fall som anmäldes.

Då kommer du få ett motargument som lyder:

"Många kvinnor som misshandlas, anmäler inte. Det är ett stort mörkertal"

Då kan du kontra med att 2000 av de 8000 barnen var mellan 0-6 år.

Vem är mest förmögen att anmäla en misshandel?

Ett barn mellan 0-6 eller en fullvuxen kvinna som känner till sina rättigheter i den svenska samhället.


Du kan till 100% lita på mina siffror. Vill du ändå vara säker kan du som sagt kolla upp det på scb och brå


En bra slutkläm du kan ha för att "sätta dit" någon kan lyda:

"Ni diskuterar feminism, jämställdhet mellan könen, och kallar debatten för jämställdhetsdebatten. Då glömmer ni bort alla de sjuka som lever ett liv i glömska. Alla de homosexuella som anses vara samhällets cancersvulst. Det är ojämställt om något."