2006-12-26, 00:34
#1
Substans: Copelandia Cyanescens
Dos: ?
Ålder: 18
Kön: Man
Vikt: ~65
Erfarenheter: DXM, Salvia, Tramadol och röka.
Dagen innan
Allt började med att en helg så skulle jag fara ned till Uddevalla för att träffa en vän. Där nere träffar jag Kalle och Jocke (Inte deras riktiga namn) Jag hälsar på Jocke som jag inte träffat tidigare. Vi går upp till Kalles lägenhet och röker mest hela dagen. Vaknar upp dagen där efter och Kalle säger att vi skall bege oss till Jocke för att hämta mer röka och svamp. Vi kommer upp till Jockes lägenhet och får grejerna, vi bestämmer att jag ska äta svampen hemma hos Kalle för att senare bege oss tillbaka till Jocke.
Intaget
[16:00]
Vi sitter hemma hos Kalle, jag tar och äter de två svamparna. Jag tuggar på och det smakar faktiskt inte så illa. Jag och Kalle pratar och han röker. Efter ca 40 minuter börjar effekt komma.
Börjar slå
[17:00]
Det börjar pirra, jag känner mig otroligt varm. Kroppen känns väldigt lätt och soffan jag sitter i känns otroligt mjuk. Jag börjar kolla runt i den lilla ettan och allting känns väldigt fint. Jag går in på toan och kollar mig själv i spegeln. Jag känner inte igen mina ögon, de är mer som två riktigt stora svarta bollar. Kalle säger att jag ska känna på vattnet, jag går fram till kranen. Jag känner varenda molikyl av vattnet
[17:20]
Jag kommer på att jag blev ombad av en vän att ringa upp honom när det börjat slå, så jag ringer. Nu har mönster börjat uppträda och en del CEV's jag känner mig nästan ännu varmare än tidigare. Eurofin är övervälmingande, jag beskriver den för min vän i telefonen:
"Det är som en blomma av glädje slår ut inom dig och når ut till varje topp"
Vi pratar säkert i en halvtimma och jag kommer ihåg hur jag nämner en textrad från en
At The Gates-låt till honom och beskriver för honom hur självklart det var att killen som skrev texten var på syra.
Plötsligt ropar han mitt namn och säger "Jag är bara en röst i ditt huvud."
Jag rycker till och sätter mig upp och tänker "Helvete, hur fan kan han vara det. Vart kommer rösten ifrån?" sedan kommer jag på att jag håller i mobilen, men kan inte riktigt koppla sambandet mellan rösten i mitt huvud och mobilen. Vi avslutar samtalet.
Ljuset lever
[18:00]
Kalle säger att vi ska gå till Jocke nu. Jag ställer mig upp, saker och ting känns overkligt men jag känner att jag fortfarandes har kontroll över mig själv. Vi tar på oss våra ytterkläder och går ut i trapphuset. Färden till Jocke består av en ~15min gångpromenad genom centrumet av Uddevalla.
Nu har även OEV's börjat uppträda och världen börjar kännas mer overklig.
Vi går ut på gatan, jag känner att jag längre inte har kontroll över mig själv. Jag har överlåtit mig helt till svampen.
[18:10]
Min syn är helt skev och världen börjar flyga emot mig. Det var som att alla ljus och färger levde ett eget liv, de kom emot mig snabbt och det känndes som om världen var just för mig.
Jag var dock osynlig, jag såg alla men ingen såg mig.
[18:15]
Det känndes som om vi gått i timmar och under hela färden hade jag ingen anning om vart jag var. Jag frågar Kalle om det är långt kvar och han säger att vi är framme. Jag tittar upp och vi står utanför Jockes port.
Kärleken
[18:30]
Vi kommer upp till Jocke och han frågar mig lite vad jag känner osv. Jag känner mig otroligt lycklig, har aldrig varit så glad i hela mitt liv. Jag tänker igen på blommcitatet som jag sagt en timme tidigare. Jag lägger mig i sängen och flyter med. Jocke och Kalle röker.
Jag känner hur det skakar någonstans, jag kan inte känna vart. Kommer på att det måste vara mobilen, tar upp den och begrundar den ett tag och svarar sedan. Det är min vän igen som ville höra hur det var nu. Jag kommer inte ihåg så mycket av detta samtal men att han frågar mig ifall jag älskar världen och jag brister ut "Jaaaa". Samtalets avslutades, kom ej ihåg hur. Bara någon minut efter det så börjar det vibrera igen och jag kommer snabbt på att det är mobilen som ringer och jag tycker att jag lärt mig någon nyttigt. Det var en annan vän som bara ringde av en slump och detta samtal kommer jag ihåg noll av förutom att jag sa, att jag tänkt dela med mig av gräset till alla som jag tänkte köpa med hem. Förövrigt så känndes kommunism väldigt logiskt.
Födelsen
[19:00]
Min själ föds på nytt - Jag är inget och jag är allt. Jag identifierar mig med det jag känner som min grundkänsla - Glädje. Jag känner att jag är ett med allting, ett med mig själv.
[19:30]
"Finns jag?"
"Vem är Jag?"
"Vad är detta?"
"En känsla?"
Är kvar i sängen men nu har en drömvärld uppenbarats, gamla minnen blev levande och ansikten flög förbi. Tid och rum existerade inte här.
Uppväxten
[20:00]
Jag tittar upp från täket, synen är väldigt efter. Jag ser på Jockes mönsterskynken som hänger i lägenheten. De lever och andas och rör sig snabbt fram och tillbaka. Jag ser Jocke och Kalle sitta i soffan, allt är svartvitt. Det är som om jag sitter och beskådar dem på duken i en gamla Bio. Allt hackar fram och tillbaka och flimrar precis som i en gamal film.
Jag - "Jocke, finns du?"
Jocke - "Ja, xxxx Jag finns"
Jag - "Kalle, finns du?"
Kalle - "Ja, xxxx jag finns?"
Jag - "Finns jag"
Kalle - "Ja, xxxx du finns"
Jag började tänka på mina vänner och insåg vilka egenskaper de hade och hur bra människor de var. Jag kännde väldigt stor glädje för dem och önskade att de alla kunnde må lika bra som jag just då.
Livet
[21:30]
Jag tittar upp ifrån täcket och ställer mig upp, jag vinglar till. Rumet pulserar, allt lever och ljuset från datorskärmen dansar på väggen.
"Vad finns det för mer platser att upptäcka?"
Eftersom Jocke bor i en etta som blev det att upptäcka toaletten.
Jag vinglar in och ljuset på toan sken som guld. Den lilla duschen känndes som en ändlös korridor. Toan känns inte mänsklig, den är mer utomjordisk. Jag börjar titta mig omkring, ser mig själv i spelgeln. Ena ansiktshalvan ser sliten och trött ut, min andra ser ung och frisk ut. Jag blir skraj då jag får en DXM-flashback då jag såg mig själv i spegeln och såg ett trollansikte.
Jag står och tittar på handukarna, hur kan någon ha kunnat komma på en sådan uppfinning?
Jag tittar mot den lilla duschen igen och inser hur vacker den är med allt guld.
[22:00]
Jag går ut i det stora rummet, jag står och tittar lite på Jocke och Kalle. Det känns inte som dom närvarar, det är bara jag här.
Jag - "Kan jag röka?"
Jocke - "Ta bongen, den är laddad"
Jag tar och tänder på, det känns helt overkligt. Det känns inte som om jag gör det här på riktigt, är jag kanske kvar inne på toan?
Så vild med ljus och så levande med färg
[22:15]
Jocke tar sedan efter och tänder ett tomtebloss. Jag står och beskådar.
"Den lever!"
Tomteblosset brinner ut och livscirckeln är avslutad.
Förlorad i trapphuset
[22:30]
Jag vill upptäckta, jag har levt i det här rummet hela mitt liv. Jag måste se världen.
Jag går omkring och går fram till dörren öppnar den och går ut i mörkret. Jag vandrar framåt och vet inte vart jag är påväg. Allt är skrämmande mörkt här ute. Månljuset lyste in i trapphuset och det känns som om det kallade. Plötsligt blir jag tillbakadragen och jag är tillbaka där mitt liv startade.
Det var självklart Jocke och Kalle som såg att jag vandrat iväg och hämtade mig.
Jag frågar hur lång tid det har gått, Kalle svarar att det gått en kvar. Jag blir helt stäld och kan inte förstå att det bara gått en kvart sedan vi kom.
Men jag accepterar det.
På väg ned
[23:00]
Jag är påväg ned känner jag, fortfarandes massa hallisar men jag känner att jag kan tänka klart. Jag ligger i sängen ett bra tag och tänker. Jag får oerhört många nya insikter och kunskaper. Jag känner mig otroligt lycklig över detta. Och jag känner att jag verkligen förstår vem jag är. Jag går upp och sätter mig brevid Kalle i soffan som nu somnat. Jag tar en macka med någon nuitella pålägg och äter. Det smakar otroligt gott och jag känner mig väldigt nöjd. Jag går in på toan igen, tittar mig själv i spegeln. Jag ser dock sliten ut nu i hela ansiktet. Går ut till stora rummet igen, Jag och Kalle måste gå nu. Vi går igenom stan, jag ser flera polisbilar åka förbi men jag kunde inte bry mig mindre.
[23:30]
vi är tillbaka hos Kalle och jag somnar fort.
Summering
[Klyscha]Denna trip förändrad min syn på världen och livet[Klyscha]
Jag har aldrig varit såhär klarsynt förut, jag har aldrig haft sådana här insikter och kunskaper. Det känndes verkligen som jag lärde mig något. Som jag gjorde något som faktiskt spelade någon roll för mitt eget välbefinnande.
Hade ett intressant samtal med psykologen om detta och det känndes som vi kom fram till mer på det samtalet än alla andra tillsammans.
Det är så otroligt mycket jag kommit fram till så att det skulle ta flera sidor att skriva ned det så
Skrev denna rapport på någon timme och det var mer en än vecka sedan trippen så.
Reservation för MÅNGA stavfel
Kan väl även nämna att det är min första rapport så lite feedback skulle vara trevligt
Dos: ?
Ålder: 18
Kön: Man
Vikt: ~65
Erfarenheter: DXM, Salvia, Tramadol och röka.
Dagen innan
Allt började med att en helg så skulle jag fara ned till Uddevalla för att träffa en vän. Där nere träffar jag Kalle och Jocke (Inte deras riktiga namn) Jag hälsar på Jocke som jag inte träffat tidigare. Vi går upp till Kalles lägenhet och röker mest hela dagen. Vaknar upp dagen där efter och Kalle säger att vi skall bege oss till Jocke för att hämta mer röka och svamp. Vi kommer upp till Jockes lägenhet och får grejerna, vi bestämmer att jag ska äta svampen hemma hos Kalle för att senare bege oss tillbaka till Jocke.
Intaget
[16:00]
Vi sitter hemma hos Kalle, jag tar och äter de två svamparna. Jag tuggar på och det smakar faktiskt inte så illa. Jag och Kalle pratar och han röker. Efter ca 40 minuter börjar effekt komma.
Börjar slå
[17:00]
Det börjar pirra, jag känner mig otroligt varm. Kroppen känns väldigt lätt och soffan jag sitter i känns otroligt mjuk. Jag börjar kolla runt i den lilla ettan och allting känns väldigt fint. Jag går in på toan och kollar mig själv i spegeln. Jag känner inte igen mina ögon, de är mer som två riktigt stora svarta bollar. Kalle säger att jag ska känna på vattnet, jag går fram till kranen. Jag känner varenda molikyl av vattnet
[17:20]
Jag kommer på att jag blev ombad av en vän att ringa upp honom när det börjat slå, så jag ringer. Nu har mönster börjat uppträda och en del CEV's jag känner mig nästan ännu varmare än tidigare. Eurofin är övervälmingande, jag beskriver den för min vän i telefonen:
"Det är som en blomma av glädje slår ut inom dig och når ut till varje topp"
Vi pratar säkert i en halvtimma och jag kommer ihåg hur jag nämner en textrad från en
At The Gates-låt till honom och beskriver för honom hur självklart det var att killen som skrev texten var på syra.
Plötsligt ropar han mitt namn och säger "Jag är bara en röst i ditt huvud."
Jag rycker till och sätter mig upp och tänker "Helvete, hur fan kan han vara det. Vart kommer rösten ifrån?" sedan kommer jag på att jag håller i mobilen, men kan inte riktigt koppla sambandet mellan rösten i mitt huvud och mobilen. Vi avslutar samtalet.
Ljuset lever
[18:00]
Kalle säger att vi ska gå till Jocke nu. Jag ställer mig upp, saker och ting känns overkligt men jag känner att jag fortfarandes har kontroll över mig själv. Vi tar på oss våra ytterkläder och går ut i trapphuset. Färden till Jocke består av en ~15min gångpromenad genom centrumet av Uddevalla.
Nu har även OEV's börjat uppträda och världen börjar kännas mer overklig.
Vi går ut på gatan, jag känner att jag längre inte har kontroll över mig själv. Jag har överlåtit mig helt till svampen.
[18:10]
Min syn är helt skev och världen börjar flyga emot mig. Det var som att alla ljus och färger levde ett eget liv, de kom emot mig snabbt och det känndes som om världen var just för mig.
Jag var dock osynlig, jag såg alla men ingen såg mig.
[18:15]
Det känndes som om vi gått i timmar och under hela färden hade jag ingen anning om vart jag var. Jag frågar Kalle om det är långt kvar och han säger att vi är framme. Jag tittar upp och vi står utanför Jockes port.
Kärleken
[18:30]
Vi kommer upp till Jocke och han frågar mig lite vad jag känner osv. Jag känner mig otroligt lycklig, har aldrig varit så glad i hela mitt liv. Jag tänker igen på blommcitatet som jag sagt en timme tidigare. Jag lägger mig i sängen och flyter med. Jocke och Kalle röker.
Jag känner hur det skakar någonstans, jag kan inte känna vart. Kommer på att det måste vara mobilen, tar upp den och begrundar den ett tag och svarar sedan. Det är min vän igen som ville höra hur det var nu. Jag kommer inte ihåg så mycket av detta samtal men att han frågar mig ifall jag älskar världen och jag brister ut "Jaaaa". Samtalets avslutades, kom ej ihåg hur. Bara någon minut efter det så börjar det vibrera igen och jag kommer snabbt på att det är mobilen som ringer och jag tycker att jag lärt mig någon nyttigt. Det var en annan vän som bara ringde av en slump och detta samtal kommer jag ihåg noll av förutom att jag sa, att jag tänkt dela med mig av gräset till alla som jag tänkte köpa med hem. Förövrigt så känndes kommunism väldigt logiskt.
Födelsen
[19:00]
Min själ föds på nytt - Jag är inget och jag är allt. Jag identifierar mig med det jag känner som min grundkänsla - Glädje. Jag känner att jag är ett med allting, ett med mig själv.
[19:30]
"Finns jag?"
"Vem är Jag?"
"Vad är detta?"
"En känsla?"
Är kvar i sängen men nu har en drömvärld uppenbarats, gamla minnen blev levande och ansikten flög förbi. Tid och rum existerade inte här.
Uppväxten
[20:00]
Jag tittar upp från täket, synen är väldigt efter. Jag ser på Jockes mönsterskynken som hänger i lägenheten. De lever och andas och rör sig snabbt fram och tillbaka. Jag ser Jocke och Kalle sitta i soffan, allt är svartvitt. Det är som om jag sitter och beskådar dem på duken i en gamla Bio. Allt hackar fram och tillbaka och flimrar precis som i en gamal film.
Jag - "Jocke, finns du?"
Jocke - "Ja, xxxx Jag finns"
Jag - "Kalle, finns du?"
Kalle - "Ja, xxxx jag finns?"
Jag - "Finns jag"
Kalle - "Ja, xxxx du finns"
Jag började tänka på mina vänner och insåg vilka egenskaper de hade och hur bra människor de var. Jag kännde väldigt stor glädje för dem och önskade att de alla kunnde må lika bra som jag just då.
Livet
[21:30]
Jag tittar upp ifrån täcket och ställer mig upp, jag vinglar till. Rumet pulserar, allt lever och ljuset från datorskärmen dansar på väggen.
"Vad finns det för mer platser att upptäcka?"
Eftersom Jocke bor i en etta som blev det att upptäcka toaletten.
Jag vinglar in och ljuset på toan sken som guld. Den lilla duschen känndes som en ändlös korridor. Toan känns inte mänsklig, den är mer utomjordisk. Jag börjar titta mig omkring, ser mig själv i spelgeln. Ena ansiktshalvan ser sliten och trött ut, min andra ser ung och frisk ut. Jag blir skraj då jag får en DXM-flashback då jag såg mig själv i spegeln och såg ett trollansikte.
Jag står och tittar på handukarna, hur kan någon ha kunnat komma på en sådan uppfinning?
Jag tittar mot den lilla duschen igen och inser hur vacker den är med allt guld.
[22:00]
Jag går ut i det stora rummet, jag står och tittar lite på Jocke och Kalle. Det känns inte som dom närvarar, det är bara jag här.
Jag - "Kan jag röka?"
Jocke - "Ta bongen, den är laddad"
Jag tar och tänder på, det känns helt overkligt. Det känns inte som om jag gör det här på riktigt, är jag kanske kvar inne på toan?
Så vild med ljus och så levande med färg
[22:15]
Jocke tar sedan efter och tänder ett tomtebloss. Jag står och beskådar.
"Den lever!"
Tomteblosset brinner ut och livscirckeln är avslutad.
Förlorad i trapphuset
[22:30]
Jag vill upptäckta, jag har levt i det här rummet hela mitt liv. Jag måste se världen.
Jag går omkring och går fram till dörren öppnar den och går ut i mörkret. Jag vandrar framåt och vet inte vart jag är påväg. Allt är skrämmande mörkt här ute. Månljuset lyste in i trapphuset och det känns som om det kallade. Plötsligt blir jag tillbakadragen och jag är tillbaka där mitt liv startade.
Det var självklart Jocke och Kalle som såg att jag vandrat iväg och hämtade mig.
Jag frågar hur lång tid det har gått, Kalle svarar att det gått en kvar. Jag blir helt stäld och kan inte förstå att det bara gått en kvart sedan vi kom.
Men jag accepterar det.
På väg ned
[23:00]
Jag är påväg ned känner jag, fortfarandes massa hallisar men jag känner att jag kan tänka klart. Jag ligger i sängen ett bra tag och tänker. Jag får oerhört många nya insikter och kunskaper. Jag känner mig otroligt lycklig över detta. Och jag känner att jag verkligen förstår vem jag är. Jag går upp och sätter mig brevid Kalle i soffan som nu somnat. Jag tar en macka med någon nuitella pålägg och äter. Det smakar otroligt gott och jag känner mig väldigt nöjd. Jag går in på toan igen, tittar mig själv i spegeln. Jag ser dock sliten ut nu i hela ansiktet. Går ut till stora rummet igen, Jag och Kalle måste gå nu. Vi går igenom stan, jag ser flera polisbilar åka förbi men jag kunde inte bry mig mindre.
[23:30]
vi är tillbaka hos Kalle och jag somnar fort.
Summering
[Klyscha]Denna trip förändrad min syn på världen och livet[Klyscha]
Jag har aldrig varit såhär klarsynt förut, jag har aldrig haft sådana här insikter och kunskaper. Det känndes verkligen som jag lärde mig något. Som jag gjorde något som faktiskt spelade någon roll för mitt eget välbefinnande.
Hade ett intressant samtal med psykologen om detta och det känndes som vi kom fram till mer på det samtalet än alla andra tillsammans.
Det är så otroligt mycket jag kommit fram till så att det skulle ta flera sidor att skriva ned det så
Skrev denna rapport på någon timme och det var mer en än vecka sedan trippen så.
Reservation för MÅNGA stavfel
Kan väl även nämna att det är min första rapport så lite feedback skulle vara trevligt
