2006-12-22, 14:10
#1
Min första psychadelica-tripp (förutom HBW för några år sedan).
Kön: Man
Ålder: 21
Vikt: ca 85kg
Dos: 2st lappar DaVinci, en normal fylledos alkohol, något gram svart afghan.
Setting: I lägenhet, delvis utomhus.
Jag träffade en gammal polare, Henry, för första gången på nåt år, vi hade bestämt oss för att trippa på syra, röka brass och supa till i några dagar. Vi gick till boloaget och laddade på med Tullamore Dew, glögg och massa bärs. Stämningen var som aldrig förr.
Framåt niosnåret på kvällen börjar vi bli packade och saftigt bänga. Jag får den briljanta idéen att vi borde dela på en lapp syra nu på en gång, bara för å värma upp lite inför den riktiga trippen. Vi hade fyra lappar och tänkte att om vi tar en halv idag så kan vi ta resten när vi känner oss normala igen. Sagt å gjort, borsta tänderna och in i käften med pappersbiten. En timme senare känner jag att jag vill resa ordentligt redan i natt, min kamrat är inte svårövertalad. Vi är vid detta laget riktigt fulla och kastar in resten av syran.
Klockan är nog runt 22-23 när vi med lappen på tungan beslutar oss för att ta en promenad. Vi hade en otrippad polare (Sten) som gick med ut, men efter någon liten stund orkade han inte med oss utan gick in igen. Nu var i ute i en mycket märklig värld. Gräset knastrade fantastiskt under fötterna, den svarta himlen var som ett tak över oss. Båda två blev helt tagna av en upplyst cykeltunnel vi gick igenom.
Trippen började kicka in fett, jag var ganska förvirrd, men mkt glad och uppåt.
Målet med promenaden var att inhandla cigg. Vi rörde oss efter en stunds velande mot en mack som var öppne. Jag gick till luckan och köpte två paket cigg och beställde en fet laddning bridgeblandning i lösvikt. Varorna levererades, vi diskuterade högt och vilt killen i kioskens agerande samtidigt som kortköpet genomfördes. Efter detta gick vi hem och började sortera godis.
Gissningsvis runt midnatt ligger allt godis i prydliga högar på köksbordet, vissa sorter tycker vi om, andra vill vi inte befatta oss med. Efter en stund skrapas allt ner i en plastmugg för att sedan frossas upp av mig. Mums tycker jag.
Framåt småtimmarna börjar mitt tillstånd förvirras. Vi sätter oss i min polares rum och lyssnar på Dark side of the moon. Intrycken rusar genom mig som ingenting jag kännt förut. Efter en stund låser sig datorn av oförklarlig anledning. etta kom att bli ett stort problem för oss.
Jag kommer på att jag måste ta av mig byxorna och börja yra runt i bara kallingarna i lägenheten. Jag hittar en båtratt på golvet som jag försöker styra upp min tillvaro med, det går inge vidare. Min polare sitter och gormar om ett stort hål i väggen och jag vågar inte titta. Plötsligt sätter han på sig en pajashatt och står i bara hatten o kallingarna framför mig. Ja litar inte en sekund på honom. Hans ansikte ser ondskefullt ut, som en elak clown eller nåt. Han försöker öppna en öl, men misslyckas åter och åter igen. Jag låtsas gilla honom (jag är ju llivrädd egentligen för honom) och öppnar ölen för att han ska bli snäll. Han tar den öppnade flaskan och börjar vinglande stående hälla i sig bärs. Jag smakar för att han inte ska tycka jag är konstig, sen blir jag så rädd att jag lägger mig i sängen under täcket.
Efter en stund kommer jag på att han är ju bara Henry och vi har trippat på syra tillsammans. Jag frågar om vi inte kan hålla handen en stund. Han tycker det är lgnt. Jag tar hans hand och säger "Henry, fan nu börjar jag bli slut, men vi ska fixa det här tillsammans, vilken jävla resa". För en stund mår jag prima.
Sedan börjar Henry försöka få igång datorn. Han startar skärmen men den är låst. Jag får panik av dataskärmen, men han älskar att titta på den. Jag stänger den, han öppnar den om vartannat.
Under kommande timme/timmar (ingen aning hur länge egentligen) växlas skräck med skön förbrödning. Skärmen åker upp å ner om vartannat. Jag tänder lampan, han släcker den. Vi håller handen, tar på å av byxorna ibland. Emellanåt kommer någon på att ratten måste styras upp.
Återkommande käsnlor för mig är det här med skärmen, som jag är rädd för, att jag vill tända lampan, att Henry är ond etc. Rätt som det är hittar han en märkpenna utformad som en kanyl och jag får nästan spel. Pennan kastas iväg och jag lugnar mig. Lägger mig i sängen efter en cigg i fönstret.
Nu börjar de riktigt djupa tankarna och intrycken. Jag känner ett extremt obehag, funderar över om jag hittat verkligheten och aldrig mer kommer se världen på samma sätt igen. Jag känner/ser hur allt löses upp i universum, panikartade ångestatacker varvade med ett extrem obehagligt inre tryck plågar mig i vad som känns som dagar, veckor och år ibland. Jag går å kissar ibland, men den trånga toaletten med spegeln är jag livrädd för så jag pissar i diskhon i köket, totalt ca tre gånger under natten.
Ibland slår det mig att Henry blir skitsnäll om jag bara är snäll mot honom, så jag hämtar vatten åt honom i små tekoppar säkert 8 gånger under natten. Ibland fungerar det, ibland inte.
Jag lägger i sängen bredvid Henry när jag får värsta uppenbarelsen. Jag har bajsat på mig, jag är övertygad. Det går en lång stund, jag inser att jag kommer vakna ur trippen nästa dag i en säng full med skit med en skitsur polare bredvid mig. Jag känner efter ordentligt, fokuserar. Är detta verkligen sant? Då slår det mig, än är det inte försent!!! Jag måste skita nu! Upp på den hemska toan i hallen. Med en psykisk kraftansträngning tvingar jag mig in, aktar mig noga för spegeln och sätter mig på muggen. Skiten flödar som aldrig förr, det var som om himlen öppnade sig. Då förstår jag att all denna skräck och obehag kom för att jag var skitnödig såklart. Jag torkar mig förvånansvärt frmgångsrikt och lägger mig i sängen. Nu är det mjukt och skönt och varmt. Jag känner hur allt flyter runt mig och världen är skön som aldrig förr. Jag går upp ibland å tar en cigg och spanar ut genom gardinen och det halvöppna fönstret. Det börjar ljusna men morgonen känns som en evighet. Folk går runt ute på gatan och de kan inte se mig. Jag tittar på dem som om de var i en såndär myrfarm eller i en liten monter.
Rummet utgör världen, det utanför rummet är bara en omslutande vägg, ett skal. Känslorna bollar runt som innan, men med mer klarhet (antagligen då jag börjat nyktra till). Ibland bra tankar, ibland skräck. Mest panik får jag då Henry kollar ner på govet och säger " Shit! Det är världens mish-mash här nere, vilken röra!"
Jag ser bågfilar och borrmaskiner framför mig, de går loss på armar å ben, de sågar fötterna av folk och samlar allt i en stor mish-mash av kroppsdelar och blod. Jag måste fokusera stenhårt för att få bort obehaget, men de lyckas efter ett tag.
Framåt nio på morgonen går jag upp å knackar försiktigt på Stens dörr. Han säger att det är öppet, jag bli övelycklig då jag väntat på en normal tredje part i denna djungel av förvirring.
Jag leker lite med klockan på telefonen och blir sjukt lycklig när jag iser att tiden går igen! Man kan titta på klockan, sen vänta en stund, titta igen och därefter upptäcka att det har gått en stund.
Dagen är skev, vi röke brass och funderar en del. Ibland skrattar jag en timme i sträck. Det går bland annat ett avsnitt av pingu på tv som var fantastisk underhållande. Även lyckochansen fick en del uppmärksamhet.
Till slut började trippen ge sig framåt kvällen. Under dagen kom en känsla krypande. Det kändes som om hela den värld som löstes upp under några ångestladdade timmar i natt nu hade börjat falla på plats igen. Jag hade upplevt ngot enormt starkt, kanske det starkaste intrycken i mitt liv. Jag kom ur trippen med en känsla av att hela min världsbild reviderats. Den omtalade pånyttfödelsen verkade nå även mig.
Jag är nöjd med trippen, men den var inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde att den visuella biten skulle vara mycket mer framträdande, men kanske bedövade alkoholen en hel del. Tänkandet var så starkt och stort att jag blev helt medtagen av det. Att trippa första gången på fyllan är nog väldigt dumt, allt kändes som en enda stor röra ibland.
Om jag ska sammanfatta trippen med en mening skulle det bli: "Allting blir helt cp och man fastnar överallt hela tiden". Exempelvis toalettbesöket var ju näst intill omöjligt en lång stund. Jag fattade inte att jag var bajsnödig liksom.
Jag kommer göra om det, nykter och kanske med en svagare dos. Men det blir nog inte förens till sommaren.
Jaja, hoppas ni hade någon glädje av detta, jag hade det i alla fall. Tyvärr har jag missat en del saker. Men jag kanske orkar komplettera med lite mer kul som hände någon annan dag.
Hej då
Kön: Man
Ålder: 21
Vikt: ca 85kg
Dos: 2st lappar DaVinci, en normal fylledos alkohol, något gram svart afghan.
Setting: I lägenhet, delvis utomhus.
Jag träffade en gammal polare, Henry, för första gången på nåt år, vi hade bestämt oss för att trippa på syra, röka brass och supa till i några dagar. Vi gick till boloaget och laddade på med Tullamore Dew, glögg och massa bärs. Stämningen var som aldrig förr.
Framåt niosnåret på kvällen börjar vi bli packade och saftigt bänga. Jag får den briljanta idéen att vi borde dela på en lapp syra nu på en gång, bara för å värma upp lite inför den riktiga trippen. Vi hade fyra lappar och tänkte att om vi tar en halv idag så kan vi ta resten när vi känner oss normala igen. Sagt å gjort, borsta tänderna och in i käften med pappersbiten. En timme senare känner jag att jag vill resa ordentligt redan i natt, min kamrat är inte svårövertalad. Vi är vid detta laget riktigt fulla och kastar in resten av syran.
Klockan är nog runt 22-23 när vi med lappen på tungan beslutar oss för att ta en promenad. Vi hade en otrippad polare (Sten) som gick med ut, men efter någon liten stund orkade han inte med oss utan gick in igen. Nu var i ute i en mycket märklig värld. Gräset knastrade fantastiskt under fötterna, den svarta himlen var som ett tak över oss. Båda två blev helt tagna av en upplyst cykeltunnel vi gick igenom.
Trippen började kicka in fett, jag var ganska förvirrd, men mkt glad och uppåt.
Målet med promenaden var att inhandla cigg. Vi rörde oss efter en stunds velande mot en mack som var öppne. Jag gick till luckan och köpte två paket cigg och beställde en fet laddning bridgeblandning i lösvikt. Varorna levererades, vi diskuterade högt och vilt killen i kioskens agerande samtidigt som kortköpet genomfördes. Efter detta gick vi hem och började sortera godis.
Gissningsvis runt midnatt ligger allt godis i prydliga högar på köksbordet, vissa sorter tycker vi om, andra vill vi inte befatta oss med. Efter en stund skrapas allt ner i en plastmugg för att sedan frossas upp av mig. Mums tycker jag.
Framåt småtimmarna börjar mitt tillstånd förvirras. Vi sätter oss i min polares rum och lyssnar på Dark side of the moon. Intrycken rusar genom mig som ingenting jag kännt förut. Efter en stund låser sig datorn av oförklarlig anledning. etta kom att bli ett stort problem för oss.
Jag kommer på att jag måste ta av mig byxorna och börja yra runt i bara kallingarna i lägenheten. Jag hittar en båtratt på golvet som jag försöker styra upp min tillvaro med, det går inge vidare. Min polare sitter och gormar om ett stort hål i väggen och jag vågar inte titta. Plötsligt sätter han på sig en pajashatt och står i bara hatten o kallingarna framför mig. Ja litar inte en sekund på honom. Hans ansikte ser ondskefullt ut, som en elak clown eller nåt. Han försöker öppna en öl, men misslyckas åter och åter igen. Jag låtsas gilla honom (jag är ju llivrädd egentligen för honom) och öppnar ölen för att han ska bli snäll. Han tar den öppnade flaskan och börjar vinglande stående hälla i sig bärs. Jag smakar för att han inte ska tycka jag är konstig, sen blir jag så rädd att jag lägger mig i sängen under täcket.
Efter en stund kommer jag på att han är ju bara Henry och vi har trippat på syra tillsammans. Jag frågar om vi inte kan hålla handen en stund. Han tycker det är lgnt. Jag tar hans hand och säger "Henry, fan nu börjar jag bli slut, men vi ska fixa det här tillsammans, vilken jävla resa". För en stund mår jag prima.
Sedan börjar Henry försöka få igång datorn. Han startar skärmen men den är låst. Jag får panik av dataskärmen, men han älskar att titta på den. Jag stänger den, han öppnar den om vartannat.
Under kommande timme/timmar (ingen aning hur länge egentligen) växlas skräck med skön förbrödning. Skärmen åker upp å ner om vartannat. Jag tänder lampan, han släcker den. Vi håller handen, tar på å av byxorna ibland. Emellanåt kommer någon på att ratten måste styras upp.
Återkommande käsnlor för mig är det här med skärmen, som jag är rädd för, att jag vill tända lampan, att Henry är ond etc. Rätt som det är hittar han en märkpenna utformad som en kanyl och jag får nästan spel. Pennan kastas iväg och jag lugnar mig. Lägger mig i sängen efter en cigg i fönstret.
Nu börjar de riktigt djupa tankarna och intrycken. Jag känner ett extremt obehag, funderar över om jag hittat verkligheten och aldrig mer kommer se världen på samma sätt igen. Jag känner/ser hur allt löses upp i universum, panikartade ångestatacker varvade med ett extrem obehagligt inre tryck plågar mig i vad som känns som dagar, veckor och år ibland. Jag går å kissar ibland, men den trånga toaletten med spegeln är jag livrädd för så jag pissar i diskhon i köket, totalt ca tre gånger under natten.
Ibland slår det mig att Henry blir skitsnäll om jag bara är snäll mot honom, så jag hämtar vatten åt honom i små tekoppar säkert 8 gånger under natten. Ibland fungerar det, ibland inte.
Jag lägger i sängen bredvid Henry när jag får värsta uppenbarelsen. Jag har bajsat på mig, jag är övertygad. Det går en lång stund, jag inser att jag kommer vakna ur trippen nästa dag i en säng full med skit med en skitsur polare bredvid mig. Jag känner efter ordentligt, fokuserar. Är detta verkligen sant? Då slår det mig, än är det inte försent!!! Jag måste skita nu! Upp på den hemska toan i hallen. Med en psykisk kraftansträngning tvingar jag mig in, aktar mig noga för spegeln och sätter mig på muggen. Skiten flödar som aldrig förr, det var som om himlen öppnade sig. Då förstår jag att all denna skräck och obehag kom för att jag var skitnödig såklart. Jag torkar mig förvånansvärt frmgångsrikt och lägger mig i sängen. Nu är det mjukt och skönt och varmt. Jag känner hur allt flyter runt mig och världen är skön som aldrig förr. Jag går upp ibland å tar en cigg och spanar ut genom gardinen och det halvöppna fönstret. Det börjar ljusna men morgonen känns som en evighet. Folk går runt ute på gatan och de kan inte se mig. Jag tittar på dem som om de var i en såndär myrfarm eller i en liten monter.
Rummet utgör världen, det utanför rummet är bara en omslutande vägg, ett skal. Känslorna bollar runt som innan, men med mer klarhet (antagligen då jag börjat nyktra till). Ibland bra tankar, ibland skräck. Mest panik får jag då Henry kollar ner på govet och säger " Shit! Det är världens mish-mash här nere, vilken röra!"
Jag ser bågfilar och borrmaskiner framför mig, de går loss på armar å ben, de sågar fötterna av folk och samlar allt i en stor mish-mash av kroppsdelar och blod. Jag måste fokusera stenhårt för att få bort obehaget, men de lyckas efter ett tag.
Framåt nio på morgonen går jag upp å knackar försiktigt på Stens dörr. Han säger att det är öppet, jag bli övelycklig då jag väntat på en normal tredje part i denna djungel av förvirring.
Jag leker lite med klockan på telefonen och blir sjukt lycklig när jag iser att tiden går igen! Man kan titta på klockan, sen vänta en stund, titta igen och därefter upptäcka att det har gått en stund.
Dagen är skev, vi röke brass och funderar en del. Ibland skrattar jag en timme i sträck. Det går bland annat ett avsnitt av pingu på tv som var fantastisk underhållande. Även lyckochansen fick en del uppmärksamhet.
Till slut började trippen ge sig framåt kvällen. Under dagen kom en känsla krypande. Det kändes som om hela den värld som löstes upp under några ångestladdade timmar i natt nu hade börjat falla på plats igen. Jag hade upplevt ngot enormt starkt, kanske det starkaste intrycken i mitt liv. Jag kom ur trippen med en känsla av att hela min världsbild reviderats. Den omtalade pånyttfödelsen verkade nå även mig.
Jag är nöjd med trippen, men den var inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde att den visuella biten skulle vara mycket mer framträdande, men kanske bedövade alkoholen en hel del. Tänkandet var så starkt och stort att jag blev helt medtagen av det. Att trippa första gången på fyllan är nog väldigt dumt, allt kändes som en enda stor röra ibland.
Om jag ska sammanfatta trippen med en mening skulle det bli: "Allting blir helt cp och man fastnar överallt hela tiden". Exempelvis toalettbesöket var ju näst intill omöjligt en lång stund. Jag fattade inte att jag var bajsnödig liksom.
Jag kommer göra om det, nykter och kanske med en svagare dos. Men det blir nog inte förens till sommaren.
Jaja, hoppas ni hade någon glädje av detta, jag hade det i alla fall. Tyvärr har jag missat en del saker. Men jag kanske orkar komplettera med lite mer kul som hände någon annan dag.
Hej då
fyfan vad flummigt och klurigt och underbart rörigt allting verklade för dig.
