2006-12-21, 16:27
#1
Tredje året på gymnasiet skulle vi hålla ett argumenterande tal mot något eller för något. Jag valde först att skriva ett tal för cannabis, men fick inte för läraren! Jag ville ju självklart ha något som proviserade läraren och klassen så istället skrev jag ett argumenterande tal mot feminism.
Här är talet:
Feminismen bromsar jämlikheten!
Feminism har blivit en organiserad folkrörelse med inslag av tankediktatur. Organiserade folkrörelser har ofta den effekt att människor slutar tänka själva och följer strömmen. Man köper en färdig tanke, en färdig analys. Det feminismen lär är att tänka i kön, och inte efter individ. Detta gör att män också tvingas tänka likadant.
Om man som människa vill bli tagen på allvar och ses som jämlik, då måste man också agera som en jämlik. Om man framställer sig som en del av en organism med kollektiva åsikter blir man inte tagen på allvar, och det fattas en viktig bit. Individualismen. Att vara sin egen självständiga person. Att inte bara vara en röst i kören, inte en del av en grupporganism.
Detta förvärras av feminismen.
De Feminismen gör är att skapa en typ av ”vi och dom” mentalitet mellan kvinnor och män.
Låt säga att ledningen på ett stort företag styrs av åtta män och två kvinnor, men man kvoterar efter klagomål och protester från feministorganisationer, tre män byts ut mot tre kvinnor.
Detta skulle skapa en mycket stark osämja mellan männen och kvinnorna på detta företag.
Man kan förbättra jämlikheten rent statistisk genom att protestera osv.
Men! Ett ”vi och dom” kommer fortfarande att finnas kvar, och dessutom att växa sig starkare. Så fort bara misstanken finns att någon fått sin position genom kvotering kommer ingen att ta denna person på allvar.
Om feminister vill skapa jämlikhet måste dom sluta se på sig själva som ”vi” –det förtryckta könet, och istället koncentrera sig på sin egen individ, och se sig själva som personer, inte ett kön.
För att utveckla sin individdualism och förbättra jämlikheten krävs det att kvinnor inte
gaddar ihop sig och bara talar ”kvinna till kvinna” och att dom kan ta hjälp av män, inte bara kvinnor. Kan dom inte skapa relationer och lojalitet över könsgränsen, tvingar dom männen att agera likadant tillbaka.
Så om nu individualismen är den rätta vägen att gå mot jämlikhet, vad finns det för hinder? Jo alla typer av strukturer som låser in människor i en mall, i en åsikternas tvångströja.
Verkliga vänner får tycka vad dom vill om kärnkraft eller skattepolitik. Likväl som bästisar inte behöver ha samma tröjor behöver dom heller inte ha samma åsikter i allt. Att ständigt och jämt snacka ihop sig till samma åsikter, hur tråkigt är inte det? Och hur mycket tar det inte livet av all personlig utveckling?
Att tänka ”jag” istället för ”vi” och sluta se på människor efter kön, då är du på väg i rätt riktning i strävan efter äkta frihet och jämlikhet oavsett kön eller annan grupptillhörighet.
Jag fick betyg G+ i talet, vilket jag själv tycker va jävligt dåligt eftersom att jag var nöjd som fan med det.
Vad tycker ni om mitt tal - bara skitsnack eller var det värt mer än ett ynka G+? Diskutera gärna texten.
Här är talet:
Feminismen bromsar jämlikheten!
Feminism har blivit en organiserad folkrörelse med inslag av tankediktatur. Organiserade folkrörelser har ofta den effekt att människor slutar tänka själva och följer strömmen. Man köper en färdig tanke, en färdig analys. Det feminismen lär är att tänka i kön, och inte efter individ. Detta gör att män också tvingas tänka likadant.
Om man som människa vill bli tagen på allvar och ses som jämlik, då måste man också agera som en jämlik. Om man framställer sig som en del av en organism med kollektiva åsikter blir man inte tagen på allvar, och det fattas en viktig bit. Individualismen. Att vara sin egen självständiga person. Att inte bara vara en röst i kören, inte en del av en grupporganism.
Detta förvärras av feminismen.
De Feminismen gör är att skapa en typ av ”vi och dom” mentalitet mellan kvinnor och män.
Låt säga att ledningen på ett stort företag styrs av åtta män och två kvinnor, men man kvoterar efter klagomål och protester från feministorganisationer, tre män byts ut mot tre kvinnor.
Detta skulle skapa en mycket stark osämja mellan männen och kvinnorna på detta företag.
Man kan förbättra jämlikheten rent statistisk genom att protestera osv.
Men! Ett ”vi och dom” kommer fortfarande att finnas kvar, och dessutom att växa sig starkare. Så fort bara misstanken finns att någon fått sin position genom kvotering kommer ingen att ta denna person på allvar.
Om feminister vill skapa jämlikhet måste dom sluta se på sig själva som ”vi” –det förtryckta könet, och istället koncentrera sig på sin egen individ, och se sig själva som personer, inte ett kön.
För att utveckla sin individdualism och förbättra jämlikheten krävs det att kvinnor inte
gaddar ihop sig och bara talar ”kvinna till kvinna” och att dom kan ta hjälp av män, inte bara kvinnor. Kan dom inte skapa relationer och lojalitet över könsgränsen, tvingar dom männen att agera likadant tillbaka.
Så om nu individualismen är den rätta vägen att gå mot jämlikhet, vad finns det för hinder? Jo alla typer av strukturer som låser in människor i en mall, i en åsikternas tvångströja.
Verkliga vänner får tycka vad dom vill om kärnkraft eller skattepolitik. Likväl som bästisar inte behöver ha samma tröjor behöver dom heller inte ha samma åsikter i allt. Att ständigt och jämt snacka ihop sig till samma åsikter, hur tråkigt är inte det? Och hur mycket tar det inte livet av all personlig utveckling?
Att tänka ”jag” istället för ”vi” och sluta se på människor efter kön, då är du på väg i rätt riktning i strävan efter äkta frihet och jämlikhet oavsett kön eller annan grupptillhörighet.
Jag fick betyg G+ i talet, vilket jag själv tycker va jävligt dåligt eftersom att jag var nöjd som fan med det.
Vad tycker ni om mitt tal - bara skitsnack eller var det värt mer än ett ynka G+? Diskutera gärna texten.