Män och kvinnor, deras olika tankesätt och förklaringar på varför

Det jag hakar upp mig på, och som jag ofta får höra, är att patriarkatet är som en klubb för män som gynnar män. Broder till broder, så att säga. Det som glöms bort är att alla män inte räknas in i det brödraskapet. Tvärt om, så är det en väldigt exklusiv skara män som släpps in i andra exclusivt utvalda mäns hemliga cirklar.
Det finns en hel rad med olika krav som måste fyllas - att vara behängd med penis ingår nog inte ens i första gallringen. Det är nog mer frågan: kan du skrubba min rygg, om jag skrubbar lite på din? Vad kan du tillföra vår cirkel, och kan vi lita på att du endast tillför och inte drar ned?

Men det kanske bara är jag som är petig i överkant.

Vad jag försökte få fram var att det finns steg innan "ilska och aggressivitet". Dessa steg är starkt kopplade till de testosteronnivåer man har i kroppen. Det betyder att vissa män har lite för mkt, de tippar över (kan bero på annar också) medan andra har precis lagom. Tjejer har generellt inget (extra) öht.

Du får ju definiera "vinnare" som du vill, men den som tar kurvan i 40 och åker hem blir inte VD. Det är killen som tar kurvan i 200 för att hinna jtill nästa möte som blir det. Killen vinner tävlingen som tjejen kanske inte ens ser.

Det betyder inte att inte tjejen kan vara lycklig, men som sagt är det inte hon som blir VD eller Michael Schumacher.

Å andra sidan finns det tillfällen då pålitlighet och stabilitet premieras över risktagande och jackpotar blandat med avkörningar. Det är precis samma sak som det vi diskuterade för några månader sedan, att männen har större bredd på sin fördelning av idioter och genier, medan kvinnorna håller sig som grupp närmare medeltalen. Inte lika många losers (eller alkolister, pundare eller dårhushjon), men inte heller lika många "vinnare" som verkligen är bättre än de flesta på det mesta.

För att hoppa tillbaka till det där med ilska och stegen innan den övergår till raseri: Anser du verkligen att ilska och aggresivitet fungerar som bättre piska och morot än nöd och oro?
Jag skulle vilja hävda att hela kalla kriget med den enorma rush i teknikvinningar som mänskligheten gjorde då, baserades på rädsla och oro över att motparten skulle få övertag och sätta iväg till månen, skicka några större missiler lite längre, eller kunna övervaka den andres rörelser lite snabbare och säkrare.

Att ilska ger oanade fysiska krafter motsätter jag mig inte alls, men att den skulle leda till andra framsteg än möjlighet till hårdare och ihärdigare grovarbete har jag svårt att se. Det enda jag ser framför mig är folk som överlever strapatser och vedermödor för att kunna hämnas innan de dör, eller liknande.

Stress däremot, brukar fungera som en god motor på många, så länge den kommer i lagoma doser och med uppehåll för vila mellan passen.

Precis, du gav intrycket av att du tyckte att det det andra (som du vred) var bättre. Det är olika och det når inte lika högt (inte heller lika lågt).

Men läs vad jag skriver. Ilska och aggresivitet i dess "värsta" form är inte bra, men världen är inte så enkel. Ilskan och aggresiviteten kommer till stor del från det testosteron som (främst) vi män pumpar ut när det "blir läge". Ibland/för vissa blir det för mycket och resulterar i ren vrede som sällan lönar sig. Men för väldigt många handlar det bara om en jävlar anamma, att pressa gränser och att ta risker. Kallas också Tävlings- och vinnarinstinkt. Det är en extremt god egenskap som premieras starkt i t.ex. näringslivets mer krävande positioner. Det är dessa människor som presterar, inte mähät som inte bryr sig om ifall landslaget han spelar för vinner, eller om nästa löneökning ligger på 1000 eller 100 000.

Jag ska inte börja tala om meningen med livet, men man kan ju fråga sig vem som tillför andra människor mest. Den som nöjd glider hem genom kurvan i 40km/h till sin familj eller den som försöker "förändra världen" som det så fint heter.

Den "kraft" som finns hos alla människor (men främst män) med testosteronet är starkare än jag tror många inser. Man tror att det handlar om mental inställning, uppfostran osv. Miljö är en viktig faktor, men man missar en kanske ännu viktigare om man inte ser effekten av kemikalier och impulser i vår kropp. Det är trots allt det som får oss att öht ticka vidare...

Tja, lite. Jag säger inte att du har fel, men vi talar om lite olika grejer här.

Det är ju det jag säger. Det är skillnad mellan uttrycket (kultur) och känslan själv (natur). Och därför kan man inte som OP gör hävda kvinnor har evolutionärt utvecklat större fallenhet för självömkan som är ett kulturbetingat uttryck för nåt känslobehov.
Vad vi tycker är självömkan idag var det inte igår. Kort sagt.
Sen är det självklart skillnad mellan det primala känslospektrat och det tankeskapade känslospektrat (felskrivning?). Det visar säkert dina länkar att dom uppstår i olika delar av hjärnan hos båda könen. Det primala är natur och
det tankeskapande är kultur då själva tankarna är av kultur givna. Först tänker vi och sen blir vi rädda,arga,glada eller känner självömkan eller vad vi nu blir. Detta är kulturbetingat och könsoberoende enligt mig. De primala känsloyttringarna är däremot momentana och direktkopplade till ursprungskänslan utan medvetna tankar som mellanled.



Menar jag inte. Jag menar att trots att män har högre aggresivitetsskapande
testesteronnivåer så är kvinnor i många fall mycket mer aggresiva än män.
Borderlinepersonligheter är bla vanligare hos kvinnor. Till dig och Brandbil kan jag rekomendera konsumtion av lite tjejidrott. Karro Klyft är tex bra om ni vill
få en ändrad attityd till tjejer och "tävlingsinstinkt" som i högsta grad är kulturbetingat. Kultur slår natur vilket Karro är ett bra ex. på. Det finns mer
tävling och "jävlar anamma" i den tjejen än hos dom flesta män. Vad beror det
på? Testesteronnivåer eller kulturskapad individualitet. Det här är nåt jag glädjer mig oerhört mycket åt. Tjejers framfart och alltmer övertagande av en klassisk manlig kultursfär.


Det är ingen lek med ord utan fakta. Det är också ett medvetet val av seriösa
genusvetare att göra den här distinktionen. När en feminist talar om könsroller
så har hon/han exkluderat biologiskt skapat kön av den enkla anledningen att det är irrelevant i sammanhanget. Varför irrelevant? Därför att män och kvinnor behövs lika mycket och är beroende av varann i en sociopsykologsisk
kontext oavsett biologiska skillnader. Dessutom går inte dom biologiska skillnaderna göra nåt åt. Man kan också säga att även om män tex är fysiskt starkare än kvinnor så saknar det betydelse för hur våra socialt konstruerade
kön bör vara utformade för att både män och kvinnor optimalt ska må så bra som möjligt i vårt gensamma samhälle.. Detta är en feministisk premiss.


Nu är det ju inte jag som tror att evolution enbart har med arternas uppkomst att göra utan Darwin. Men du som är duktig på att länka kan väl ge mig nåt att bita i här. Visa mig en internationellt erkänd evolutionsbiolog (eller vad dom kallas) som belyser hur våra könsroller utvecklats evolutionärt. Jag lovar dig att jag ska läsa den länken med intresse och en genuin vilja att verkligen förstå biologiperspektivet.

Nåt som också slog mig i det här sammanhanget
är att för några miljoner år sen krylla det av människoliknande varelser i skilda artuppsättningar. Dessa har nu försvunnit och idag finns bara människan.
Mao en evolutionär kovergens jag tycker är motsägelsefull med tanke på
den evolutionära divergens du tycks förespråka. Vi blir biologiskt alltmer olika
genom individuell selektion vilket till slut leder till att en ny art uppstår?
Definitionen på art är förövrigt könens fortplantningsförmåga. En människa och en schimpans kan inte få barn tillsammans.

Som jag sagt, kultur spelar också roll. Men i Karros fall anar jag att hon har "testosteronkickar" som påminner om mäns. Det finns kvinnor vars hjärnor reagerar ungefär som mäns när det kommer till hur hjärnan svarar med testosteron. Det tror man har att göra med testosteronnivåer som man utsätts för i livmodern.

Jag tror att det är lite vanskligt att se på Karro som "den nya kvinnan". Det har alltid funnits kvinnor med egenskaper som ofta anses vara manliga. Vill man se trender får man gå till andra områden än individuella idrottare. T.ex. kan man börja fundera när/om kvinnor med biologiskt "kvinliga" hjärnor som grupp presterar som män i flertalet tävlingsgrenar.

När du värderar kultur vs biologi kan det kanske vara intressant att jämföra män som genomlevt liknande kultur men har olika testosteronsvar på "utmaningar". Även där skiljer sig attityderna mycket. Allt från ganska kvinliga gensvar (inga ökade nivåer) till nivåer som skjuter i höjden och ofta resulterar i någon slags "krasch". Vad jag förstått kan det på individnivå skilja lika mycket män emellan som mellan kvinnor och män, vilket skulle tala för att kulturen har liten påverkan. Jag vågar dock inte gå så långt som att säga att kulturen har förhållandevis liten betydelse. Jag är dock övertygad om att biologin har stor betydelse.

Ojdå! Det har inte jag märkt. Kanske för att jag har glömt att betala medlemsagviften. Annars brukar män låta varandras saker vara i fred...

MVH
/FA

Du har kanske glömt att förnya ditt lånekort? Och att det är därför som du inte får vara med och "solidariskt dela på honorna trots personliga tillkortakommanden" ? Gå till din lokala herrklubb och hör med stormästaren, så ser han till att du får din andel av honorna och deras resurser tilldelat dig - helt solidariskt, så klart.

Nejdå, det är bara det att det inte finns någon att skicka medlemsavgiften till. Patriarkatet är ju avskaffat.


Och vad betyder det i detta sammanhang? Vill du låta silverryggen/urfadern ta alla honor? Det accepterar inte jag. Istället tänker jag dräpa silverryggen. Det är vad han förtjänar.

Intressant artikel, lämpligt nog skriven av en kvinnlig professor:

Heders och stort erkännande åt denna sanningssägande professor, som vågar gå emot Pk-strömmen och feministiskt jönseri.