Män och kvinnor, deras olika tankesätt och förklaringar på varför

Sedan människans begynnelse har mannen fått ta på sig ansvaret att leda sin flock vidare och fatta besluten för dess överlevnad. Mannen har tagit på sig detta ansvar inte som ett tvång eller ett medvetet val utan genom en naturlig utvecklingsprocess ur mänsklig evolution. Mannen har helt enkelt utvecklats med ett mer enkelspårigt och rationellt tankesätt för att lättare kunna bortse från såväl personliga som andras känslor och värderingar.

Grundpelaren i denna förmåga ligger i möjligheten att kunna gå utanför sig själv och inte begränsa sig utöver vad som tar emot för ens egna personliga förmågor. Istället för att mäta sig efter vad han tror han klarar av har mannen tvingats till att hela tiden utmana sig själv och ta kontroll över sina känslor. Den största känslan som mannen blivit mästare på att kontrollera är därmed sin självömkan. Istället för att vika sig för hopplöshet och depression så har mannen lagt band på sin ömkan och istället hela tiden letat efter rationella lösningar på problemen som uppstått.
Eftersom ilska och aggression också är mer produktiva känslor än ömkan och förtvivlan så faller dem mer naturligt för mannen i sin känslomässiga uttryckningsförmåga. Hela mannens skapelse grundar sig kort och gott i förmågan att överleva. Har inte frediga beslut kunnat fattas och tas för att utveckla en lösning så har istället våld tagit till som den slutgiltiga lösningen.
Våldet har alltid legat naturligt för mannen då det har varit ett nödvändigt verktyg för att försvara sina kvinnor, barn och flock.

Kvinnan har däremot utvecklats till att bli mer känslosam för att kunna vara ömsint och förstående emot sina barn och ge dem en trygg tillvaro under sina första år. För detta måste en viss empati finnas för en själv med och därför har toleransen för kvinnans ömkande blivit så mycket större. Kvinnan är helt enkelt en känsligare varelse och har därmed naturligt en mycket större tolerans, förståelse och empati i sitt tänkande. Något som hon måste ha eftersom ett barn under dem första levnadsåren har exempelvis självömkan som en naturlig instinkt. Det är en därmed en känsla som tillhör till största delen barn men ändå till viss del kvinnor.

Mannen och kvinnans egenskaper kompletterar därmed varandra då mannens roll i uppfostran kommer in senare då det är dags att ställa krav och lära ut ansvar på framförallt sina söner eftersom dem måste tränas intill att bli män så dem i nästkommande led också kan leda sina kvinnor, barn och flock. Allt enligt evolutionens utveckling. Så mannens uppgift inträffar senare i utvecklingen då krav ska ställas och självömkan ska tränas bort.

Detta är ett system som har hållit oss vid liv under den mänskliga utvecklingen och är även förklaringen till varför män och kvinnor tänker så olika. Det är därför genom detta system som vi kan hitta förklaringen för exempelvis:

Mannens typiska tävlingsinriktning, förmåga att överdriva och mäta sig med andra.

I och med att mannen under utvecklingen har blivit tvungen att utmana sig själv och ta kontroll över sina känslor och hela tiden driva och utmana sig till det yttersta så har att överdriva blivit en manlig företeelse. Det är förklaringen till varför mannen fortfarande idag anser det vara manligt att dricka mycket öl, tåla mycket sprit, härda ut vid tung smärta, lyfta tungt, köra bil fort, eller på något annat sätt utmana och tänja på gränserna. Helt enkelt eftersom det genom historien varit en manlig företeelse att utmana sig själv och sina gränser.

Problemen i vårt moderna samhälle

I vårt såkallade ”moderna” samhället pågår det en kamp emellan könen.

Enligt den kvinnliga propagandan så ska mannen vara en nedtryckande faktor som genom historien hållit kvinnan tillbaka och förslavat denna genom våld och psykisk terror. Med denna uppfattning som grund har en hetsisk kampanj för jämlikhet och jämställdhet fått ett ordentligt fotfäste där exempelvis könskvotering används för att placera in kvinnor i dem mer betydelsefulla samhällspositionerna. ”Det är dags för mannen att erkänna kvinnans värde och för dem att sluta se kvinnan som ett objekt som dem har rätt att äga.”

Detta är inte en dålig förklaring från ett kvinnligt perspektiv till varför kvinnan är underrepresenterad i alla betydelsefulla samhällspositioner och varför mannen alltid haft en större och starkare position inom den mänskliga utvecklingen genom historien. Det ger en tydlig förklaring på alla faktorer till varför kvinnan anses vara det ”svagare könet”. Dem har helt enkelt blivit hunsade genom historien och aldrig fått chansen att bevisa sin kapacitet och förmåga.

En mycket pricksäker analys som sagt ur ett kvinnligt perspektiv. Man har anledning, konsekvens och lösning. Men är analysen verkligen rättfärdig?

Ur ett kvinnligt perspektiv – definitivt.
Men ur ett objektivt med hänsyn till det manliga synsättet?
Där uppstår plötsligt en hel del andra faktorer att väga in.

Att se det hela ur ett kvinnligt perspektiv är ingen svårighet då alla fakta är på plats. Men därtill måste vi även väga in det kvinnliga tankesättet. Så vad har vi då att ta hänsyn till? Jo, eftersom en kvinna som tidigare sagt är en mer känslomässig varelse än mannen så är självömkan en naturlig del hennes känslomässiga register. Tvärt emot mannen så är det fullkomligt naturligt att använda sig av denna känsla för att beskriva upplevelser, behandla problem eller liknande. Om vi med detta i åtanke tar ytterligare en objektiv analys av dem feministiska argumenten så möts vi av faktumet att alla dessa argument bottnar i självömkan. Kvinnan tycker synd om sig själv eftersom hon inte har tillgång till samma position som mannen. En känsla som kan leda till såväl depression, ånger, stress, otillräcklighet men också framförallt vrede, hat och avundsjuka.

Ironiskt nog, då kvinnan är den som är mest lämplig till att uppleva känslan förståelse så förhindras hon av sin egen inkapabelhet att se förbi sin eget perspektiv och förstå det manliga. Istället tar hon till den taktik hon känner till och som känns naturlig. Hon skyller ifrån sig.

Det är inte kvinnans fel att dem inte har maktdominans – det är mannens.
Det är inte kvinnans fel att dem inte har samma påverkan i samhället – det är mannens.
Eftersom kvinnan är förtryckt och underställt så lever vi i en mansdominerad värld – ett patriarkat.

Att skylla sitt problem på någon annan är en metod som är så enkel att den även blir effektiv. Det är en metod som dem allra flesta barn använder sig av för att lösa ett problem då dem konfronteras av sina föräldrar. Istället för att ta ansvar för vad man gjort eller inte gjort så skyller man på den andra deltagaren. Då självömkan som tidigare sagt främst är en känsla för barn och kvinnor så kommer inte detta som något förvånande utan snarare en naturlig försvarsinstinkt emot sin utsatta position.

Vidare skulle just denna analys ur ett kvinnligt perspektiv kunna beskyllas för att vara hänsynslös eller sakna humanism eftersom den är objektiv och inte räknar in känslor i resonemanget – något som skulle kännas onaturligt och fel för kvinnan.
Även detta är inget förvånande utan även det en naturlig kvinnlig reaktion då dem ställs inför ett synsätt så olikt deras eget.

Men för att komma fram till en verklig sanningsenlig analys är det omöjligt att räkna in känslor då dem i många fall går emot logiken.

Ska man ta deras argument steg för steg ur en objektiv analys måste man basera den på faktum utifrån både manligt och kvinnligt tankesätt, våra drifter och evolutionära egenskaper.

Som tidigare sagt är mannen en mindre känslomässig varelse som är designad till att inneha förmågan att göra vad som krävs i dem lägen som kräver det. Så hur stämmer detta in på det samhälle vi lever i?

Dem saker som definierar vårt moderna samhälle är humanism. Är då mannen i sin renaste form human?
En man är en varelse som gör vad som måste göras till det yttersta om så krävs?
En man i sin renaste form skulle gå över allting som står i hans väg för att nå målet. Vilket skulle innebära att om vi verkligen levde i ett patriarkat baserat på manligt perspektiv så skulle det inte vara det humana, demokratiska samhälle vi lever i idag.
Utifrån vad vi vet om det mänskliga psyket skulle evolutionen få en mer dominerande roll där den mest anpassbara skulle vinna.
Därmed menat att i ett verkligt patriarkat skulle alla män tvingas till att kämpa hårt emot varandra eftersom alla skulle gå på sina naturliga instinkter och göra det som krävdes för att uppnå den största positionen av makt för att uppnå en sådan säker och stabil tillvaro för sin familj och nästkommande som möjligt. Dem pojkar som inte skulle ha förmågan eller viljan att göra vad som krävdes skulle evolutionärt sätt raderas ut och slutligen skulle en hänsynslös och skoningslös erövrare ta kontrollen över allt helt i ordning med sina naturliga insikter. För att nå till den positionen skulle han inte ha råd med någon medkänsla, förståelse, humanism och framförallt någon självömkan. Han skulle göra vad som krävdes av honom till det yttersta.
Detta är anledningen till att män som Hitler och Stalin osv. kom att uppnå dem positioner som markerat dem i historien. Att man sedan som human människa skulle anse att det dem gjorde var fruktansvärt, fel och orättvist är en moralisk fråga som en sådan man inte skulle ha utrymme för eftersom moral skulle vara en begränsning som blockade hans väg emot målet.

Så med hänsyn till mannens potential och förmåga så kan vi fastslå att vi inte lever i ett patriarkat. Tvärtom är vårat samhälle i det stora hela baserat i synnerhet på kvinnliga känslor där förståelse, empati och hänsyn värderas högst. Den största anledningen till detta är på grund av den religion som vi formats av. Exempelvis den kristna religionen som präglat västvärlden och systematiskt uppfostrat människan till att anse att den kristna moralen är dygder som kommer naturligt. Men som historien visar så har inte ens en sådan stor inverkan kunnat bromsa in mannens förmåga att göra vad som krävs för att nå sitt mål. Genom historien har flertalet kristna erövrare slagit sig fram skoningslöst och drivits av sina biologiska och evolutionära instinkter men samtidigt rättfärdigat detta genom att hänvisa till gud och att dem enbart är dennes verktyg. På så vis har mannen även lyckats forma religion för att passa in på det manliga tänkandet. Allt som krävs.

Men dem kvinnliga känslorna har fått en mer dominerande roll eftersom med teknikens inverkan så har mannens position ändrats. Då fler och fler hjälpmedel har presenterats för att göra livet enklare så behöver i dagens samhälle inte mannen göra MER än vad som krävs för överlevnad. Vilket innebär att det blivit tillåtet för mannen att i större omfång låta sina känslor ta plats och påverka. Då det inte längre är en fråga om överlevnad att kontrollera sina känslor så gör inte mannen mer än han behöver och blir därför mer påverkad av dem kvinnliga känslorna – Förståelse, acceptans, empati och därtill även självömkan. Det sätts inte längre något värde på att driva sig själv till det yttersta och det är en av huvudanledningarna till varför just dem feministiska argumenten har fått en sådan stark inverkan på vårt samhälle. Mannen har blivit skolad till att känna som en kvinna.

Men även denna skolning är inte nog för att stoppa mannens instinkter. Detta visas på faktumet att dem högsta maktpositionerna upptas av män. Som tidigare sagt så är mannen fortfarande designad till att göra vad som krävs. Det är den enkla förklaringen till varför mannen fortfarande trots sin känslomässiga påverkan dominerar dessa positioner. Kan det då vara så att män hellre ser män som sina medarbetare och dem på detta viset ofrivilligt motarbetar kvinnan? Faktumet att mannen vet vad en annan man är kapabel till genom instinkt är inget som är svårt att begripa. För att en man ska kunna dela med sig av sitt ansvar till någon annan måste den egenskap som väger tyngst vara att den andra personen innefattar så liknande egenskaper som möjligt till mannen själv. Män vet instinktivt att andra män är mer kapabla att driva sig längre än kvinnor. Därför skulle det logiskt sätt gå emot deras natur att föredra en kvinna på positionen. Om då detta är rätt eller fel är som sagt en moralfråga och som kan vara värt att än en gång poängtera - inget som vi ska väga in här.

Så med det i åtanke så vad skulle krävas av en kvinna för att nå upp till en sådan maktposition utan att bli kvoterad? Det skulle krävas att dem i enlighet med manligt tänkande la ifrån sig sin naturliga självömkan och precis som en man rikta in sig på att göra allt som krävs för att nå upp till sitt mål. Som kvinna kommer det givetvis bli svårare, mycket svårare. Är det orättvist? Från vems perspektiv? Är det inte samtidigt orättvist att mannens ska känna sig skamsen över sin evolutionära natur för att kvinnan har sämre egenskaper att ta för sig? Vem bestämmer vad som är rätt eller fel och ur vems moraliska synpunkt? Och kan man överhuvudtaget räkna in moral då mannen har en förmåga att utelämna den från sitt tänkande?

Eftersom någon universal rättvisa inte existerar kan kvinnan därför inte skylla på att mannen motarbetar henne utan måste acceptera att hon kan tvingas till att jobba dubbelt så hårt och gå emot sin natur för att nå till sitt mål. Hon måste lära sig att göra det som krävs.

För att vi ska kunna skapa en sådan stabil och fungerade och ”jämställd” värld som möjligt att leva i, baserat på det samhälle vi nu har skapat måste vi först och främst ha mer förståelse för varandra och våra olika förmågor och egenskaper.

Kvinnan måste i huvudsak använda sig av sin naturliga förståelse till att acceptera att mannen inte delar hennes tankesätt i alla situationer och att han i synnerhet inte är lika känslosam – vilket inte är något fel eller onaturligt. Istället för att se dem manliga kvalitéerna som något sjukt eller skrämmande bör varje kvinna glädja sig över sin mans förmåga att göra vad som krävs för att exempelvis försvara dem vid ett aktuellt tillfälle, men även respektera och beundra deras förmåga att lösa problem och driva sig över sina gränser. Med ett sådan respektfullt synsätt kan mannen även komma att i större omfång motivera kvinnor till att tycka mindre synd om sig själva och driva sig själv hårdare framåt.

Mannen i sin tur måste ha förståelse för kvinnans känslighet utan att för den delen alltid förstå den utifrån kvinnans perspektiv. Han måste ha respekt för hennes mer begränsade möjlighet att driva sig själv till att korsa sina gränser och istället för att mäta henne med sig själv försöka motivera och inspirera med sig själv som förebild och inspirationskälla.

Vidare måste även, precis som mannen har anpassat sig och vant sig vid ett mer typiskt kvinnligt tänkande baserat på självömkan, den motiverande kvinnan som vill påverka och ansvara anpassa sig mer till det manliga tänkandet för att sluta skylla ifrån sig och på egen hand göra vad som krävs för att nå dit hon vill komma. Detta är den enda egentliga ”rättvisa” vi kan komma överens om då vi är olika väsen som ursprungligen var designade för att komplettera varandra med olika egenskaper och ansvarsområden.

Divergence

Ugh! Så otroligt mycket text så det måste jag bara svara på.

Du tycker säkert du resonerar logiskt och klokt men det finns massor av direkta fel i dina resonemang. Som exempel kan jag nämna att svenska män under 1700-talet var ytterligt känsliga och lättsårade och började gråta med många tårar vid minsta oförrätt. Detta manliga beteende var på modet då vilket inte innebär att känslosvallet var spelat utan i högsta grad äkta. Alltså stämmer inte din tes om att stenåldersjägarens instinkter ligger till grund för den moderna människans könsroller. Och hur paleolitikum "människan" kände och tänkte vet vi förövrigt väldigt lite om. Om du är intresserad av dessa frågor ska du läsa antropologi som studerar uråldriga stamsamhällen. Min gissning är att dessa samhällen, som möjligtvis kan spegla den tidiga människans tillvaro, var betydligt mer egalitär än vårt nuvarande moderna samhälle. Och den enkla anledningen till detta ska då vara att när livet primärt
handlar om överlevnad med begränsade resurser så finns inget utrymme till något könstjafs utan den individ som var bäst lämpad för en uppgift, talang,kompetens,erfarenhet,mod,styrka,aggressivit et,kunskap etc., var också den som utförde uppgiften. Det bör tex innebära, enligt min tes, att storväxta,starka,snabba,modiga homo erektuskvinnor fick ta plats i jaktlaget framför lite klenare erektusmän. Det tjänade gruppen på och de framgångsrikaste erektusgrupperna var de som blev den moderna människans,
homo sapiens sapiens, förfäder. Helt i enlighet med vedertagen evolutionslära.
Inte sant?

Som jag skrivit tidigare, i en annan tråd, så tycker jag det blir rimligare utgå
från den neolitiska revolutionens psykologiska följdverkningar på det mänskliga psyket om man på allvar vill förstå hur våra sk "naturliga" könsroller uppstått.
Ur ett feministiskt perspektiv blir således även det naturliga en psykosocial konstruktion. Det finns inget av naturen givet specifikt kvinnligt eller manligt varande utan bara psykosociala av kultur präglade föreställningar om vad man/kvinna är och hur dessa gruppgeneraliseringar beter sig och har för uppgifter i förhållande till varann i ett socialt perspektiv.

Mycket bra skrivet, du har dock lite problem med 'dem' och 'de' men det är lätt att ha överseende med på en så här bra skriven text.

Får man fråga hur mycket som har källor och vad som är egna antaganden och logiskt tänkande?

Själv anser jag att feminismens grund är avundsjuka. Allt feministerna "kämpar" för är på grund av avundsjuka.
Att modeller inte ser ut som "riktiga kvinnor" - Avundsjuka för att de själva inte ser så bra ut.
Att de inte har lika mycket makt som män även om kvinnor är lika bra som oss - Hade så varit fallet så skulle de ha makt, vilket vissa kvinnor bevisligen har.

Och du vill påstå att alla män på 1700-talet var känsliga och lättsårade?
Det kan inte vara så att det är endast dem man hör om?

Jovisst är det säkert så att det även fanns manliga 1700-tals råskinn precis som det idag finns många mycket tuffa och hårdhudade kvinnor.

Men att vara man och okänslig var något som sågs med skepsis under 1700-talet. Dom hade väl en sämre själ eller nåt och att storböla offentligt visa prov på ett rikt inre liv. Exemplet är taget för att visa hur även vårt känsloliv är kulurbetingat och inte av naturen givet som trådskaparen felaktigt påstår.

Det är fascinerande att se dig så kategoriskt gång på gång uttala dig så självsäkert och felaktigt om saker som du uppenbarligen inte har den minsta insikt i. Säger ämnet Neurovetenskap dig något? Nej, förmodligen inte.

Googlade lite snabbt fram några relativt nya artiklar på området att betrakta. Till skillnad från ditt svammel så bygger dessa på sånt som faktiskt publicerats i väl accepterade forskningstidsskrifter på området.

http://mentalhealth.about.com/librar...lbrain1200.htm
http://www.usatoday.com/tech/science...in-study_x.htm
http://www.yale.edu/opa/newsr/06-11-09-01.all.html
http://www.medicalnewstoday.com/medi...p?newsid=47770

(Artiklarna ej på temat kvinnligt/manligt utan för att tydligt visa känslors koppling till naturen och biologin.)

Till viss del instämmer jag i RoscoTanners kritik, att man inte KAN bortse från neurovetenskap (eller andra biologiska faktorer som påverkar tex hjärnan). Å andra sidan så är jag helt med på att känslolivet givetvis kan påverkas utifrån yttre omständigheter. Precis som fenomen som förträngning, trauma, grupptryck och gruppdynamik etc etc existerar, så tycker jag att det verkar vara fullt rimligt att det finns en "kulturbetingning". Människan är förstås "av gud given" en biologisk varelse med vissa förutsättningar på individuell basis, men sedan blir miljön en påverkan utöver detta. Ser inte riktigt varför man helst måste ignorera en av de två?

Är "känslighet" en god egenskap för män idag, sett från gemene man? Nja, det tror jag inte egentligen. Däremot är EQ eller bara en emotionell förståelse, empati, och förmåga att läsa av en annans emotionella situation något som värderas. Oavsett om det är ett butiksbiträde, en läkare eller en företagsledare. En klar fördel för de flesta.

Även om jag antar att en kulturell betingning skulle påverka oss som just social varelse, vilket får anses vara bevisat i olika grad (Watson, Skinner, SSU) så har jag svårt att se varför man måste exkludera biologi och individuell biologi (tex neurovetenskapliga rön). Why, oh why!!!

Vissa kvinnor som jag kan räkna upp personligen har definitivt stött på svårigheter pgd av kön. Och inget annat! Inte kompetens, social förmåga, etc etc. Utan av grabbighet eller gubbar. Vilket förstås gör att jag inte avvisar feministiska tankegångar. Däremot så har man ju ofta svårt för enskilda företrädare som får en att tänka på andra saker än jämlikhet som deras problem. Vet också en del exempel där helt inkompetenta kvinnor hävdar könsdiskriminering där de faktiskt inte lever upp till ett specifikt kriterium. Så..

Angående trådskaparens långa text (självskriven eller?) så tycker jag att det är intressant även om jag undrar lite över ordet "självömkan" som kvinnlig egenskap? Hur vettigt historiska överblickar än ter sig, och kulturbetingelse etc så är jag fortfarande på ungefär samma plats: varje enskild normal människa har all nödvändig förmåga att vara den individ denne är oavsett gruppdynamik, kultur etc. Och de som gör så har mer gemensamt över könsgränsen som individer än vad de polemiska "köns-lägren" vill tycka.

Tycker att män och kvinnor sällan är så extremt olika som många vill låtsas tycka. De som gör så är ju förstås väldigt olika. Men, nja..

Måste gråta som en 1700-talsman igen..

Du missförstår mig. Känslor kommer från tankar som produceras i hjärnan som har en biologisk/evolutionär utvecklingsbakgrund. Inte behöver du dunka in en massa länkar för att styrka något så självklart!

Jag skrev att vårt känsloliv är kulturbetingat vilket betyder att våra känsloyttringar påverkas av den psykosociala kontext dom ingår i.

Denna meningen är något man köper, taggar wigwag.

Att faktumet att dem rika svenska ”männen” som tar plats i historien skulle vara ett bra argument emot min tes är ganska svagt. Tror du verkligen ALLA män på den tiden gick ifrån sina instinkter och blev känsliga? Den hårt kämpande bonden som varje dag fick slita för sin överlevnad exempel? Tror du han grät ”vid minsta oförrätt” då hans vardag bestod av att göra vad som krävdes för att överleva?

Historieböckerna och dem i övrigt dokumenterande händelserna belyser i det stora hela alltid dem kända och rika personerna, exempelvis Gustav III. Bara för att dessa hade välstånd nog att aldrig gå ifrån att vara pojkar och växa upp till att bli män betyder inte att det inte fanns män som i sin vardag var tvungna till att göra vad som krävdes istället för att inte göra mer än vad man behövde. Sedan att överheten hade sin inverkan på samhället är givetvis logiskt och därtill även religionen men det motbevisar inte min tes.

Vidare är även 1700-talet en intressant tid att ta som exempel för mannens känslighet då den mannen som verkligen markerar det århundradet är Karl XII – En man som onekligen gjorde vad som krävdes i alla lägen för att nå till sitt mål. Även alla dem karoliner som gav sina liv för kungen och fosterlandet. Där krävdes det onekligen att göra vad som krävdes för överlevnad. För greps man av panik, då var man en levande måltavla.
Sedan kan man ju utifrån detta fundera på möjligheterna att den känslighet som sedan följde kan ha att göra med kriget och att flertalet av dem svenska männen var ute i krig medan dem barn som växte upp då fick en mer dominerad uppfostran från sina mödrar och därmed som gamla pojkar uppfostrade sina söner i samma anda. Detta är inget jag kan historiskt bevisa utan bara en logisk möjlighet.


Om kvinnorna på denna tid utmärkte dem mer typiskt manliga kvalitéerna som krävdes för exempelvis jakt så kan jag säkert tro att dem föredrogs före dem klena gamla pojkarna som inte utvecklades för att klara uppgiften. Men vad blir effekten av detta? Jo dem klena gamla pojkarna som inte dög till sin uppgift lär ju knappast ha lockat till sig någon kvinna och fått sprida sina gener då kvinnorna drog sig emot alfamännen. Resultatet av detta blir logiskt sätt att dem klena pojkarna inte överlevde och dem starkare och mer passande männens gener levde vidare.