Svensk kultur

Behöver jag påpeka att att fejder, uppror, strider om kungatronen osv. inte försvann efter Gustav Vasa heller. Betyder det att Sverige är kanske ett par, tre hundra år eller så? Att det i Svealand funnits en befolkning som hette Svear före kristnandet av Sverige är det väl ingen som nekar. Om i stort sätt alla historiska källor har sagt att de har haft kungar, bör man inte då anta att de har haft det? Faktumet att norska och svenska kungar försökte koppla sitt familjeträd till det svenska kungahuset, då det traditionellt ansågs vara det äldsta i Skandinavien, tyder väl på att de faktiskt har haft kungar. Då tycker jag man kan prata om en monarkitradition. Oavsett om du vill kalla svearnas politiska enhet så fanns den i Sverige, och vi talar ju om andra traditioner som dateras som äldre än kristnandet i Sverige som "svenska traditioner".

Efter Gustav Vasas tillträde har det inte varit så många resningar, Dackefejden och Daldansen, de enda stora. Innan kristnandet fanns det ingen kung över Sverige, möjligtvis över svear, vilka de nu var. Detta ägde rum i ett stamsamhälle. Svenska adelsmän försökte under medeltiden koppla ihop sig med Erik den helige (är omstritt om det heliga tillkom då, både Norge och Danmark hade en helig monark innan), för att legitimera sin makt. Detta sker under unionstiden då olika släkter strider om tronen/makten i norden. Den första som vi kan kalla svensk monark är Gustav I.

Kristian Tyrann var en tyrann, att han kallats "Kristian den Gode" eller "Kristian bondekär" är däremot förfalskningar från 1900-talet.


Grejen är att man har hittat arkeologiska lämningar efter Nordborna i Kanada, vid L'Anse aux Meadows. Så på den punkten är sagorna helt korrekta.

Ja att han kallats det i historieböcker är inte sant. Däremot så stod han på borgarna och böndernas sida, inte adeln och kyrkans och var en vädligt "god" kung. Sett från medelklassens sida.

Ja och nej, Christian stod på borgarnas sida som du skriver, men inte på böndernas. Han var liksom de flesta härskare vid den här tiden en cynisk och opportunistisk renässansfurste som gjorde vad som passade honom bäst för stunden. Behövde han pengar lät han helt sonika höja skatterna för bönderna, vilket gjorde dem rasande. Att bönderna följde Gustav Vasa berodde på Christians impopulära skatter, Stockholms blodbad sket de i. Att Christian gynnade borgarna har inget med idealism att göra utan var en politisk manöver för att stärka sig gentemot adeln. Men som sagt, Christian var en enligt tidens mode skicklig propagandaspridare som själv lät kalla sig "bondekär" för att försöka vinna allmogens stöd då han befann sig i exil. Christian "Tyrann" var inte bättre än Gustav Vasa, oavsett vad Skånepatrioter och Smålandspatrioter säger... Skitstövlar bägge två i många avseenden, tackar vet jag Dacke

För att återvända till huvuddiskussionen: är det bara jag som tror att den svenska kulturen, alltså lokalt särpräglade kulturyttringar som växt fram i vårt land, håller på att dö ut?

Svarar både ja och nej på frågan. Sen beror det på hur lokalt du menar, varje ort har ju sin särpräglade identitet, men den är nog tyvärr på väg att försvinna, efter det tidiga 1900-talets syn på bondelivet. Har dock haft turen att som liten träffa en del personer födda på 1800-talet, det var givande då, och än mer i efterhand, för mycket av deras livssätt och traditioner är borta, tyvärr. Hur man ska föra det vidare är svårt, för deras liv var så totalt annorlunda.

På ett större plan, nej, jul och midsommar, är större än någonsin, och ursvenska. Däremot firar vi säkert helgerna annorlunda än de gjorde år 1800, liksom de firade annorlunda än på 1400-talet, deras firande skiljer sig säkert mot det firande som ägde rum innan kristnandet. Kort sagt, traditionerna består men förändras över tid.

God Jul, till alla här inne!