2006-12-11, 12:54
#1
Gotland, sommaren 2006.
[allt som beskrivs hände. Inga (kända) hallucitioner eller liknande uppkom. Bara allmän nojja och flummighet.]
Inledning
Jag och en vän sitter på en av Gotlands kända stenkuster och drar några djupa bloss från pipan. Efter ett tag börjar flummigheten kicka in (A+ gräs) och vi hugger in på vår lilla picknick. Kärleksmums och apelsinsaft. Mumma för munchies. Vi garvar ihjäl oss åt allt och vi spelar in det med hans mobil. (riktigt roligt att lyssna på vid senare tillfälle)
Polishelipotern
Fast helt plötsligt, från havet, kommer en polishelikopter. "Whoa, kolla en polishelikopter." mumlar vi och pekar lite. Den flyger förbi oss men sedan.. VÄNDER mot oss.. och vänder igen så att den till slut cirkulerar över oss. Efter någon minut så sätter den ner för landning runt 50 meter ifrån oss! Panikpanikpanik!! Jag och min vän rusar mot cyklarna och ger oss av längs Gotlands alla vägar med, vad vi tror är flåsande poliser i nacken. Jag börjar nojja ur helt.. ännu mer än förut. Min första tankegång var "De kan ju inte hinna ikapp oss till fots, right?" fast sen började jag tänka saker som "De kanske har såna där ihopfällbara motorcyklar ombord! Då kan de ju köra ikapp oss!". Jag kan bara koncentrera mig på en sak då jag är råstekt så jag vinglar med cykeln fast jag åker så snabbt som jag bara kan. Till slut efter nån mil så stannar vi vid en övergiven lastkaj.
"Nu är vi säkra"
Vi cyklar in på hamnområdet. Lite svårt att beskriva det men det var gammalt och rostigt med gamla kranar och gigantiska behållare. Överallt var gamla skottkärror och spårvagnar etc. etc. Allt känns lite kusligt men vi var mer rädda för polisen än för några hamnspöken. Jag har fortfarande gräset i min alltid kära axelväska och vi kommer fram till att om polisen kommer så kommer de visitera oss. Så jag tar ut pipan och påsen och vi lägger båda sakerna under en gammal lastkran. "Nu är vi säkra." Utifrån hamnen gick en låååååång cementbrygga. Den var kanske 200 meter lång. Vi traskade ut på bryggan, satte oss vid kanten och jag tände skakigt en cigg med min zippo. Just då upptäcker jag en sak: Jag har ett stort jävla ärr över knäet som jag aldrig sett förut! Jag bara måste känna på det. Eftersom jag hade ciggen i vänster hand så kunde jag ju inte släppa den för att känna på ärret. Så jag kastar zippon till sjöss och känner på det. Tre sekunder senare: VAFAN HAR JAG GJORT?!
Bra tajming, jävla turister!
Vi sitter där och röker och skrattar om hur nojjiga vi var förut då vi ser en stor turistbuss stanna vid området. Ur bussen strömmar det turister och de börjar genast ta kort och en guide lotsar runt dem som en herde lotsar runt en massa får. Vi betraktar dessa idiotiska turister och jag undrar vad fan det är för interessant med det här stället. Turisterna börjar sen dela upp sig och vandra runt på egen hand i området. Vi har kranen vi gömde knätchen under inom synhåll och vi ser till vår förskräckning att två turister går fram mot kranen och studerar den noooooga. Det är en tjock gubbe och en lite tunnare figur som står där och beundrar högen med rost i sina hawaii-skjortor och "I <3 Gotland"-kepsar. Helt plötsligt börjar den ena knuffa på den andre och pekar mot nånting UNDER KRANEN! De båda böjer sig ner och tittar länge länge länge. Jag och min vän hackar tänderna av rädsla. Inte för att åka fast men för att de skulle ta allt gräs och lämna in det! Anyhow, de står där och glor och till slut ropar guiden något och alla turister sällar sig till bussen och åker iväg...
[allt som beskrivs hände. Inga (kända) hallucitioner eller liknande uppkom. Bara allmän nojja och flummighet.]
Inledning
Jag och en vän sitter på en av Gotlands kända stenkuster och drar några djupa bloss från pipan. Efter ett tag börjar flummigheten kicka in (A+ gräs) och vi hugger in på vår lilla picknick. Kärleksmums och apelsinsaft. Mumma för munchies. Vi garvar ihjäl oss åt allt och vi spelar in det med hans mobil. (riktigt roligt att lyssna på vid senare tillfälle)
Polishelipotern
Fast helt plötsligt, från havet, kommer en polishelikopter. "Whoa, kolla en polishelikopter." mumlar vi och pekar lite. Den flyger förbi oss men sedan.. VÄNDER mot oss.. och vänder igen så att den till slut cirkulerar över oss. Efter någon minut så sätter den ner för landning runt 50 meter ifrån oss! Panikpanikpanik!! Jag och min vän rusar mot cyklarna och ger oss av längs Gotlands alla vägar med, vad vi tror är flåsande poliser i nacken. Jag börjar nojja ur helt.. ännu mer än förut. Min första tankegång var "De kan ju inte hinna ikapp oss till fots, right?" fast sen började jag tänka saker som "De kanske har såna där ihopfällbara motorcyklar ombord! Då kan de ju köra ikapp oss!". Jag kan bara koncentrera mig på en sak då jag är råstekt så jag vinglar med cykeln fast jag åker så snabbt som jag bara kan. Till slut efter nån mil så stannar vi vid en övergiven lastkaj.
"Nu är vi säkra"
Vi cyklar in på hamnområdet. Lite svårt att beskriva det men det var gammalt och rostigt med gamla kranar och gigantiska behållare. Överallt var gamla skottkärror och spårvagnar etc. etc. Allt känns lite kusligt men vi var mer rädda för polisen än för några hamnspöken. Jag har fortfarande gräset i min alltid kära axelväska och vi kommer fram till att om polisen kommer så kommer de visitera oss. Så jag tar ut pipan och påsen och vi lägger båda sakerna under en gammal lastkran. "Nu är vi säkra." Utifrån hamnen gick en låååååång cementbrygga. Den var kanske 200 meter lång. Vi traskade ut på bryggan, satte oss vid kanten och jag tände skakigt en cigg med min zippo. Just då upptäcker jag en sak: Jag har ett stort jävla ärr över knäet som jag aldrig sett förut! Jag bara måste känna på det. Eftersom jag hade ciggen i vänster hand så kunde jag ju inte släppa den för att känna på ärret. Så jag kastar zippon till sjöss och känner på det. Tre sekunder senare: VAFAN HAR JAG GJORT?!
Bra tajming, jävla turister!
Vi sitter där och röker och skrattar om hur nojjiga vi var förut då vi ser en stor turistbuss stanna vid området. Ur bussen strömmar det turister och de börjar genast ta kort och en guide lotsar runt dem som en herde lotsar runt en massa får. Vi betraktar dessa idiotiska turister och jag undrar vad fan det är för interessant med det här stället. Turisterna börjar sen dela upp sig och vandra runt på egen hand i området. Vi har kranen vi gömde knätchen under inom synhåll och vi ser till vår förskräckning att två turister går fram mot kranen och studerar den noooooga. Det är en tjock gubbe och en lite tunnare figur som står där och beundrar högen med rost i sina hawaii-skjortor och "I <3 Gotland"-kepsar. Helt plötsligt börjar den ena knuffa på den andre och pekar mot nånting UNDER KRANEN! De båda böjer sig ner och tittar länge länge länge. Jag och min vän hackar tänderna av rädsla. Inte för att åka fast men för att de skulle ta allt gräs och lämna in det! Anyhow, de står där och glor och till slut ropar guiden något och alla turister sällar sig till bussen och åker iväg...
