2007-06-24, 12:40
#109
Citat:
Ursprungligen postat av Ready4Whatever
Tisdag den 25 Juni 2002 klockan det är mörkt ute.
“Jag ligger i skogen och vet att jag antagligen kommer att dö inom ett par timmar. Jag har aldrig vart så rädd som jag är nu. Dom har stefan. Jag vet att jag kan klara det. Om Jag bara tar pappegojan först. Dom ska hämnas för det han gjorde med örnen. Örnen är död. Dom vill att han ska dö. Dom ser inte det resultiva ansvaret dom ger mig. jag måste göra det här. Om nån läser det här nu så är jag lungn. Okej?”
Jag reser mig upp och tar kniven i min hand. Jag springer i slowmotion känns det som. Som i en film. Mitt hår rör sig i vinden. Jag får tag i pappegojan och hugger halsen av den. Jag slänger mig efter pantern som kör bilen. han biter mig i armen. jag skriker tillräkligt högt för att stefan ska höra mig. Jag för in min kniv i panterns buk och sliter uppåt för allt jag är värd. Tarmar. Inälvor. Organ. Jag gråter. Stefan ser på mig med stora frågande ögon. Vad gör du här frågar han mig. Jag räddar dig säger jag och tar bandanan och knyter den runt min arm för att stoppa blodflödet som inte finns där längre. Nu är jag riktigt förvirrad. jag vet inte in eller ut. Jag frågar vad han har gjort. Han svarar att han letat efter mig med sina vänner, Roj och Kalle. Jag frågar hur dom ser ut. Han vill inte svara. Jag säger att jag är på nedgång och vill ha mer LSD eller 2C-B. Han frågar om vi inte ska sova lite. Jag säger varför då? Vi har ju kristallerna. Jag kommer på den eminenta iden att vi ska röka dom. Sagt och gjort så sitter vi och röker dom och jag får för mig att det är LSD vi röker. Så jag ber honom sluta giddra och lägga på kristallerna. han säger att det är kristaller. Jag tänker att aja vafan, det är väl det då. Vad fan vet jag. Jag som är helt sönder av alla psykadeler.
Nu är ingenting som det ska vara. Allt är fel. Är allt det här en enda stor tripp? Har jag ens vart på banken? Jag pratar med stefan men han kommer inte heller ihåg. Vi vet inte vart vi är eller vad som har hänt. Vi har en väska och massor av knark. Känns som vi återger fear and loathing in las vegas i sverige. Om vi ens är i sverige.
Jag har en minneslucka här på 2 och en halvdag ungefär. Jag står i stockholm. Vad fan gör jag här? Hur kom jag hit kanske är den rätta frågan. Vad har jag gjort? Vart är stefan? Jag ser mig omkrng. Ska fråga en tjej om tiden. Vet du hur man hittar tiden eller du kanske har stoppat den? Fan! Helt fel. Hon tittar på mig och säger. Klockan är 6 47. Hon ler. Jag måste bort härifrån. Jag sätter mig på en bänk och kollar igenom min väska. Ca 4 år i fängelset om dom tar mig nu. Hittar en biljett. Ahh jag ska med tåget om 25 minuter. Jag ska visst hem. Det är fredag morgon. Men jag vet fortfarande inte vart stefan är.
Sätter mig på tåget. Bestämmer mig att gå på toa. Tjejen från plattformen sitter på mitt tåg. Hon ler än en gång. Väl inne på toan så tänker jag att det är bäst att ta lite kristaller för att hålla mig vaken. Så inte biljettanten går igenom min väska efter biljett. Sätter mig på min plats igen. Ser en massa roliga mönster och det känns som att vi rör oss i ljudets hastighet. Efter ca 1 timme eller 2 så är vi hemma iaf. Jag bestämmer mig för att ta en taxi hem. Orkar inte kommunalt. Tjejen från tåget kommer gående. Jag frågar vart hon ska. Hon svarar att hon är påväg till jobbet. Jag skrattar lite lätt och frågar om hon vill dela taxi. Hon säger att hom mycket gärna skulle göra det om hon inte jobbade rakt över gatan och pekade på ett bageri. Jag ler och säger nått i form av, då får vi se mys en gång senare då. Hon skrattar och ler. Hon kan vara det vakraste. Hon går iaf till jobbet och vänder sig om innan hon går in. Va fan är det som vibrerar? Åhh mobilen! Det är stefan. VARTFAN ÄR DU??? skriker jag. Vart fan är du själv din jävla idiot utbrister han. Vid tåget svarar jag. Han är hemma hos mig. Jag säger åt han att vänta.
Taxiresan kan enbart beskrivas som att spy och sen svälja allt igen. Har aldrig mått så dåligt som vid just detta tillfälle. Jag betalade och klev ur. Spydde i buskarna. Torkade mig och gick in. Gick fram till stefan och frågade vad som hänt.
Fredag den 28 Juni 2002 15 34.
“Vad har hänt? Min kropp är inte min borg. Jag håller på att dö. Eller träda in i en massiv syrapsykos. Jag måste göra nått fort. Jag är rädd. Så jävla rädd. Bara det att jag inte kommer ihåg nått från dom senaste dagarna. Stefan har återgett lite. Efter att jag hade rökt kristallerna så hade druckit lite jack daniels och haft världens pump. Jag hade sniffat 2C-B och försvunnit från planetens yta i ca 5 timmar. Jag hade spasmer och kräktes. Så han hade gjort det ända rätta och ringa ambulansen. När ambulansen kom så hade jag vaknat till och hoppat ut från balkongen och skrikit, dom vill mig bara ont låt dom få hajen! Bor typ 2 meter över marken och det är gräs ute så det känndes säkert inte ens att landa där. Efter det så är det svart. Jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade med mig tillräkligt med knark för att döda en elefant sa stefan. Jag har haft sån jävla tur att jag inte har tagit en dödlig dos än. Den kommer säkert. Konstigt det känns att veta att man ska dö men inte bry sig om det. 2C-B är det galnaste jag vart med om. Blandat med allt jag har intagit dom här dagarna så är det ett mirakel att jag inte är en liten cppatient på nått psykhem. Kommer väl det med. “
Efter det här dagboksinlägget så är det en dimma. Jag tog massor med LSD iaf, och kristaller. Jag kände av tröttheten det vet jag. Men jag brydde mig inte. Jag var fast. jag levde inom drogernas gränser. Allt var möjligt. Det konstigaste är att jag inte vet när jag tappade kontrollen. Det kan ha hänt när jag tog min första 2C-B kapsel. Eller när jag packade min väska. Jag har små hål som jag kommer ihåg.
Jag ligger i en buske och gråter.
Jag ser mig omkring på ett köpcentrum.
Jag ser stefans ansikte skrika att vi måste springa.
Jag hör knakande ljud.
Jag hör psytrance.
Jag sitter naken i en säng och gråter.
Jag ser knark ligga vid mina fötter
Jag ser en orm komma in genom min dörr.
/xgggsghhghgaghghsghghhghg/
Jag sitter med en man i ett rum och pratar högt och gestikulerar med händerna. Han verkar inte förstå vad jag menar. Jag hör mig själv säga, jag vet att du tycker att det låter bajs. Men det är sant, universum kommer att sluta idag! Det är lördag den 29 Juni 2002 och jorden kommer gå under.
Jag ser mig själv ta en kapsel av nått.
Jag sniffar något.
Och nu är vi vid början.
Jag ser enbart vitt.
Färg är meningslöst.
Allt är vitt från början.
Musiken går igång.
Jag vet att jag älskar låten, men mina sinnen säger att känslorna för låten är falska. Jag älskar inte den här låten. Det är låten som älskar mig. Jag är mitten av allt. Jag styr tid, rum och materia. Jag är allt och inget, alpha och omega. Och jag älskar det.
/sffffhhhhthhfhhfhhthhhhhh/
Huuuh? Mamma? varför gråter hon? Vart fan är jag? Vad har hänt? Jag måste säga nått....
“Kuken känns gummi stefan drev mig ser du knark?”
Varför sa jag sådär? ....
Jag ligger på ett sjukhus. Mamma gråter. Vart är stefan? Vad har hänt?
Efteråt fick jag berättat för mig att jag kollapsat i en kö till en bankomat skrikandes, VI KOMMER ALLA DÖ!. Jag skrevs ut ett par dagar senare.
Utvärdering: Då jag höll på att dö så var det inte så häftigt. Det lärde mig att ha respekt för droger. Och att förklara mer för mina kompisar när jag trippar. Så att dom vet vart jag är och hur jag mår. Fick gå på 3 rättegångar efter den här trippen. En för droginnehav. En för drogpåverkad på offentligplats eller nått. En för vapeninnehav. Friades på alla förutom drogpåverkad. Dom andra var stefans punkter. Men dom visste inte vem han var och hade inte nog med bevis för att få mig fälld. Fick 4000 kronor dagsböter. Har haft ett par till sånna här veckor, men ingen har slutat så illa eller varit lika absurd som denna. Jag har mer detaljer och sånt. Men orkade inte skriva ner allt i minsta detalj. Hoppas ni gillade att läsa den lika mycket som jag gillade att skriva den.
“Jag ligger i skogen och vet att jag antagligen kommer att dö inom ett par timmar. Jag har aldrig vart så rädd som jag är nu. Dom har stefan. Jag vet att jag kan klara det. Om Jag bara tar pappegojan först. Dom ska hämnas för det han gjorde med örnen. Örnen är död. Dom vill att han ska dö. Dom ser inte det resultiva ansvaret dom ger mig. jag måste göra det här. Om nån läser det här nu så är jag lungn. Okej?”
Jag reser mig upp och tar kniven i min hand. Jag springer i slowmotion känns det som. Som i en film. Mitt hår rör sig i vinden. Jag får tag i pappegojan och hugger halsen av den. Jag slänger mig efter pantern som kör bilen. han biter mig i armen. jag skriker tillräkligt högt för att stefan ska höra mig. Jag för in min kniv i panterns buk och sliter uppåt för allt jag är värd. Tarmar. Inälvor. Organ. Jag gråter. Stefan ser på mig med stora frågande ögon. Vad gör du här frågar han mig. Jag räddar dig säger jag och tar bandanan och knyter den runt min arm för att stoppa blodflödet som inte finns där längre. Nu är jag riktigt förvirrad. jag vet inte in eller ut. Jag frågar vad han har gjort. Han svarar att han letat efter mig med sina vänner, Roj och Kalle. Jag frågar hur dom ser ut. Han vill inte svara. Jag säger att jag är på nedgång och vill ha mer LSD eller 2C-B. Han frågar om vi inte ska sova lite. Jag säger varför då? Vi har ju kristallerna. Jag kommer på den eminenta iden att vi ska röka dom. Sagt och gjort så sitter vi och röker dom och jag får för mig att det är LSD vi röker. Så jag ber honom sluta giddra och lägga på kristallerna. han säger att det är kristaller. Jag tänker att aja vafan, det är väl det då. Vad fan vet jag. Jag som är helt sönder av alla psykadeler.
Nu är ingenting som det ska vara. Allt är fel. Är allt det här en enda stor tripp? Har jag ens vart på banken? Jag pratar med stefan men han kommer inte heller ihåg. Vi vet inte vart vi är eller vad som har hänt. Vi har en väska och massor av knark. Känns som vi återger fear and loathing in las vegas i sverige. Om vi ens är i sverige.
Jag har en minneslucka här på 2 och en halvdag ungefär. Jag står i stockholm. Vad fan gör jag här? Hur kom jag hit kanske är den rätta frågan. Vad har jag gjort? Vart är stefan? Jag ser mig omkrng. Ska fråga en tjej om tiden. Vet du hur man hittar tiden eller du kanske har stoppat den? Fan! Helt fel. Hon tittar på mig och säger. Klockan är 6 47. Hon ler. Jag måste bort härifrån. Jag sätter mig på en bänk och kollar igenom min väska. Ca 4 år i fängelset om dom tar mig nu. Hittar en biljett. Ahh jag ska med tåget om 25 minuter. Jag ska visst hem. Det är fredag morgon. Men jag vet fortfarande inte vart stefan är.
Sätter mig på tåget. Bestämmer mig att gå på toa. Tjejen från plattformen sitter på mitt tåg. Hon ler än en gång. Väl inne på toan så tänker jag att det är bäst att ta lite kristaller för att hålla mig vaken. Så inte biljettanten går igenom min väska efter biljett. Sätter mig på min plats igen. Ser en massa roliga mönster och det känns som att vi rör oss i ljudets hastighet. Efter ca 1 timme eller 2 så är vi hemma iaf. Jag bestämmer mig för att ta en taxi hem. Orkar inte kommunalt. Tjejen från tåget kommer gående. Jag frågar vart hon ska. Hon svarar att hon är påväg till jobbet. Jag skrattar lite lätt och frågar om hon vill dela taxi. Hon säger att hom mycket gärna skulle göra det om hon inte jobbade rakt över gatan och pekade på ett bageri. Jag ler och säger nått i form av, då får vi se mys en gång senare då. Hon skrattar och ler. Hon kan vara det vakraste. Hon går iaf till jobbet och vänder sig om innan hon går in. Va fan är det som vibrerar? Åhh mobilen! Det är stefan. VARTFAN ÄR DU??? skriker jag. Vart fan är du själv din jävla idiot utbrister han. Vid tåget svarar jag. Han är hemma hos mig. Jag säger åt han att vänta.
Taxiresan kan enbart beskrivas som att spy och sen svälja allt igen. Har aldrig mått så dåligt som vid just detta tillfälle. Jag betalade och klev ur. Spydde i buskarna. Torkade mig och gick in. Gick fram till stefan och frågade vad som hänt.
Fredag den 28 Juni 2002 15 34.
“Vad har hänt? Min kropp är inte min borg. Jag håller på att dö. Eller träda in i en massiv syrapsykos. Jag måste göra nått fort. Jag är rädd. Så jävla rädd. Bara det att jag inte kommer ihåg nått från dom senaste dagarna. Stefan har återgett lite. Efter att jag hade rökt kristallerna så hade druckit lite jack daniels och haft världens pump. Jag hade sniffat 2C-B och försvunnit från planetens yta i ca 5 timmar. Jag hade spasmer och kräktes. Så han hade gjort det ända rätta och ringa ambulansen. När ambulansen kom så hade jag vaknat till och hoppat ut från balkongen och skrikit, dom vill mig bara ont låt dom få hajen! Bor typ 2 meter över marken och det är gräs ute så det känndes säkert inte ens att landa där. Efter det så är det svart. Jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade med mig tillräkligt med knark för att döda en elefant sa stefan. Jag har haft sån jävla tur att jag inte har tagit en dödlig dos än. Den kommer säkert. Konstigt det känns att veta att man ska dö men inte bry sig om det. 2C-B är det galnaste jag vart med om. Blandat med allt jag har intagit dom här dagarna så är det ett mirakel att jag inte är en liten cppatient på nått psykhem. Kommer väl det med. “
Efter det här dagboksinlägget så är det en dimma. Jag tog massor med LSD iaf, och kristaller. Jag kände av tröttheten det vet jag. Men jag brydde mig inte. Jag var fast. jag levde inom drogernas gränser. Allt var möjligt. Det konstigaste är att jag inte vet när jag tappade kontrollen. Det kan ha hänt när jag tog min första 2C-B kapsel. Eller när jag packade min väska. Jag har små hål som jag kommer ihåg.
Jag ligger i en buske och gråter.
Jag ser mig omkring på ett köpcentrum.
Jag ser stefans ansikte skrika att vi måste springa.
Jag hör knakande ljud.
Jag hör psytrance.
Jag sitter naken i en säng och gråter.
Jag ser knark ligga vid mina fötter
Jag ser en orm komma in genom min dörr.
/xgggsghhghgaghghsghghhghg/
Jag sitter med en man i ett rum och pratar högt och gestikulerar med händerna. Han verkar inte förstå vad jag menar. Jag hör mig själv säga, jag vet att du tycker att det låter bajs. Men det är sant, universum kommer att sluta idag! Det är lördag den 29 Juni 2002 och jorden kommer gå under.
Jag ser mig själv ta en kapsel av nått.
Jag sniffar något.
Och nu är vi vid början.
Jag ser enbart vitt.
Färg är meningslöst.
Allt är vitt från början.
Musiken går igång.
Jag vet att jag älskar låten, men mina sinnen säger att känslorna för låten är falska. Jag älskar inte den här låten. Det är låten som älskar mig. Jag är mitten av allt. Jag styr tid, rum och materia. Jag är allt och inget, alpha och omega. Och jag älskar det.
/sffffhhhhthhfhhfhhthhhhhh/
Huuuh? Mamma? varför gråter hon? Vart fan är jag? Vad har hänt? Jag måste säga nått....
“Kuken känns gummi stefan drev mig ser du knark?”
Varför sa jag sådär? ....
Jag ligger på ett sjukhus. Mamma gråter. Vart är stefan? Vad har hänt?
Efteråt fick jag berättat för mig att jag kollapsat i en kö till en bankomat skrikandes, VI KOMMER ALLA DÖ!. Jag skrevs ut ett par dagar senare.
Utvärdering: Då jag höll på att dö så var det inte så häftigt. Det lärde mig att ha respekt för droger. Och att förklara mer för mina kompisar när jag trippar. Så att dom vet vart jag är och hur jag mår. Fick gå på 3 rättegångar efter den här trippen. En för droginnehav. En för drogpåverkad på offentligplats eller nått. En för vapeninnehav. Friades på alla förutom drogpåverkad. Dom andra var stefans punkter. Men dom visste inte vem han var och hade inte nog med bevis för att få mig fälld. Fick 4000 kronor dagsböter. Har haft ett par till sånna här veckor, men ingen har slutat så illa eller varit lika absurd som denna. Jag har mer detaljer och sånt. Men orkade inte skriva ner allt i minsta detalj. Hoppas ni gillade att läsa den lika mycket som jag gillade att skriva den.
det var bland det sjukaste jag läst, om du någon gång gör något liknanade skriv igen.. tack och hej, pz.
?
