2006-12-10, 18:18
#1
Dos: 1.3g Copelandia Cyanescens, Lustgas, Cannabis.
Set & setting
Jag hade dagen innan städat i lägenheten samt fått ett par nya posters till väggarna på bl.a. Fear and Loathing in Las Vegas, en ”Mind Warp”, ett trippigt öga, några svamp-posters (som dessutom är Blacklight reaktiva) och lite annat smått och gott. Kände mig väldigt nöjd med mitt rum och längtade verkligen till att få trippa där.
Intag
Min trippkompis (Anders) anlände ca kl. 17.00 och hade med sig sina Mexicana A Truffles som han hade beställt från elefanten, själv hade jag 1.3 gram Cyanescens som jag hade beställt tidigare. Jag har trippat på Cyanescens förut och började snea så jag tänkte att jag ska göra ett nytt försök och visa svampen att jag inte är rädd.
Vi börjar knapra i oss svamparna och jag känner verkligen att smaken bara blir värre och värre varje gång men jag lyckas få i mig allt med hjälp av lite vatten, fick smaka på en av tryfflarna som Anders åt och dom smakade verkligen godis jämfört med mina.
Första effekterna
Efter ca 40min börjar de första riktiga effekterna komma, känner rysningar i hela kroppen och synfältet blir suddigare. Jag kollar upp på min Mind Warp plansch och de inre ringarna börjar snurra runt fortare och fortare medan de yttre slingrar sig neråt som ormar, TV:n och andra små ljuskällor har plötsligt ett kraftfält runt sig och allt är allmänt vackert. Tyvärr så är Anders lite missnöjd med sin tripp eftersom han inte känner så mycket, men mitt rus börjar slå hårdare och hårdare.
Klubban och Återfödelsen
Vi börjar nu ta lite lustgas och jag känner hur jag allt mer börjar försvinna från verkligheten, hela rummet blir fullt med färger och det är fraktaler på allting jag kollar på, under lustgaspeaken så blir hela rummet upplöst och alla tankar försvinner lika snabbt som de kommer.
Jag blir erbjuden en klubba av Anders, den var röd och mycket vacker, när jag till slut hade fått av papperet så stoppar jag den i munnen och den smakar helt underbart! Lägger mig i sängen en stund och blundar medan Anders går på toaletten, när han kommer tillbaka och jag öppnar ögonen igen så känner jag mig helt tom i skallen, allt jag känner är klubbans kraftiga jordgubbssmak som exploderar i munnen och vid det här laget så har jag lyckats stoppa in hela klubban inkl. plaströret i munnen som jag tuggade på konstant.
Jag kan inte säga ett ord, Anders undrar vad det är med mig men jag bara stirrar med en psykotisk blick ut i tomma intet, han tar upp bongen och röker lite och jag tittar på väldigt nyfiket hur han gör.
Jag känner mig som ett litet barn vid det här laget som inte lärt sig prata och alla saker är helt nya och spännande för mig, går runt i lägenheten en stund fortfarande med klubban i munnen som nu är helt söndertuggad. Jag får hela tiden minnen från min barndom som spelas upp i min hjärna, jag är nu i ca 6-7års åldern. Till slut hittar jag ett paket tändstickor som jag börjar leka med, detta är verkligen en trippleksak jag rekommenderar, den kraftiga ljusexplosionen när den tänds är väldigt vackert. Jag gick och gömde mig under bordet med mina tändstickor, en tändare och ett snöre att elda på, tyvärr råkade jag sparka till bordet så att min UV-lampa ramlade ner och gick sönder
.
Jag lämnar bordet och plockar istället fram min lilla pocketbike, nu överöses jag med gamla moppeminnen och är i 15års-åldern, åker runt på den i lägenheten en stund och har väldigt roligt.
Kan tillägga att under denna ”uppväxten” så upplevde jag inte några hallucinationer eftersom allt kändes så verkligt och naturligt.
Det nya livet och Den hemska glädjen
Anders kände fortfarande inte så mycket även om rökat förstärkte det en hel del så han ville att vi skulle gå ner till hans lägenhet istället. Sagt och gjort, vi tar på oss skor och jacka och går ut, när jag kommer ut så känner jag mig som en helt ny människa, det var som om jag fick en ny chans att göra nåt med livet och jag fattade inte hur jag har kunnat vara så blind innan. Det kändes som att detta är en upplevelse som kommer att förändra mitt liv, det var som om någon öppnade mina ögon som varit stängda i många år och det var så mycket att kolla på, så mycket som jag missat under alla dessa år.
Nu var jag väldigt lycklig och kände mig så överlägset mycket bättre än alla andra, förstod inte hur man någonsin kan må dåligt. Men ju mer jag började tänka så ju mer funderade jag på om jag verkligen är lycklig, jag kan ju inte föreställa mig hur det är att må dåligt så hur vet jag då att jag mår bra? Den här frågan dök hela tiden upp i mitt huvud och denna lycklighet som jag kände började bli riktigt jobbig.
Det var fredag kväll så det var ganska mycket folk ute så vi valde att ta en lite mer avskild gata, när vi väl kom hem till Anders så kände jag mig ganska slut i huvudet och tänkte jag skulle ta och röka lite, tog ett bloss men kände inte ens att jag fick i mig någon rök så det sket sig.
Vad är verklighet?
Satt där en stund och sen bestämde jag mig för att gå hem till mig för att försöka få lite sömn, på vägen hem när jag passerade en väg så var den helt plötsligt 4 gånger så bred som den brukar vara och jag hörde bilar överallt. Efter en stund insåg jag att det bara är en hallucination och jag sprang snabbt över vägen och fortsatte hemåt.
Väl hemma så la jag mig ner i sängen och kollade lite på TV, det var någon actionfilm på sexan men mitt under en skjutscen så börjar min TV-skärm plötsligt blinka lila och ger ifrån sig massa konstiga ljud, stängde snabbt av den och försökte sova.
Men det är lättare sagt än gjort, nu börjar det gå väldigt konstiga tankegångar i mitt huvud och jag inser nu att allting är en dröm, alla människor som jag träffat finns inte på riktigt, jag ligger i koma eller något liknande och jag måste vakna ur detta. Allting stämde, jag låg och tänkte på allting jag har upplevt i mitt liv och kände att det bara måste vara en förprogrammerad dröm och detta är slutet på den – det har alltid varit mitt öde att börja med droger för att kunna se den riktiga verkligheten.
Jag kände mig nu ungefär som Alice i Underlandet i slutscenen när hon ser sig själv ligga och sova och måste på något sätt väcka sig själv innan det är för sent. Frågan vad som är lycklighet och om jag någonsin kommer att uppleva det igen dök hela tiden upp i mitt huvud och jag bestämmer mig för att försöka uppleva smärta så att jag vet om jag är lycklig eller inte. Kollar mig i spegeln men min spegelbild känns helt obetydlig just nu, får kraftiga hallucinationer i rummet. Börjar nypa mig själv, spela hög musik, ge mig elektriska stötar (låg ström), kände ingenting så jag gick ut och sprang en bit för att bli trött, försökte gå ut i den mörka skogen och uppleva rädsla men ingenting fungerade.
När jag kom upp till min lägenhet igen så kände jag fortfarande samma sak och jag bestämde mig för att gå ner till Anders igen för att se om han kan hjälpa mig komma ur detta och om han verkligen finns på riktigt.
Gick ut och glömde ta mig jackan, när jag kom ner till Kungsgatan så gick jag först på en mindre och folktom gata men jag kände att jag måste se människor för att ha kontakt med verkligheten så jag gick mitt på Kungsgatan utan jacka, med psycho-blick helt själv mitt i natten, måste ha sett lite konstigt ut. Såg polisbilar överallt och det kändes som om allas blickar var riktade mot mig men det gick bra som tur var.
Väl hemma hos Anders så plingade jag på men han öppnade inte. Jag var väldigt kall och trött så jag satte mig i hans trappuppgång och tänkte över allt i ca en halvtimme och kände att svampens effekter försvann mer och mer så jag gick lugnt hem igen och fick äntligen min sömn!
Har inte beskrivit alla hallucinationer jag såg så de kändes helt obetydliga för stunden, upplevelsen var så intensiv ändå.
I efterhand så är jag mycket nöjd med trippen, var väldigt intressant att uppleva sin barndom igen på det sättet och få en ”nystart” på livet, visst var det lite obehagliga effekter i slutet men det är en del av trippen och jag uppskattar den delen med.
Set & setting
Jag hade dagen innan städat i lägenheten samt fått ett par nya posters till väggarna på bl.a. Fear and Loathing in Las Vegas, en ”Mind Warp”, ett trippigt öga, några svamp-posters (som dessutom är Blacklight reaktiva) och lite annat smått och gott. Kände mig väldigt nöjd med mitt rum och längtade verkligen till att få trippa där.
Intag
Min trippkompis (Anders) anlände ca kl. 17.00 och hade med sig sina Mexicana A Truffles som han hade beställt från elefanten, själv hade jag 1.3 gram Cyanescens som jag hade beställt tidigare. Jag har trippat på Cyanescens förut och började snea så jag tänkte att jag ska göra ett nytt försök och visa svampen att jag inte är rädd.
Vi börjar knapra i oss svamparna och jag känner verkligen att smaken bara blir värre och värre varje gång men jag lyckas få i mig allt med hjälp av lite vatten, fick smaka på en av tryfflarna som Anders åt och dom smakade verkligen godis jämfört med mina.
Första effekterna
Efter ca 40min börjar de första riktiga effekterna komma, känner rysningar i hela kroppen och synfältet blir suddigare. Jag kollar upp på min Mind Warp plansch och de inre ringarna börjar snurra runt fortare och fortare medan de yttre slingrar sig neråt som ormar, TV:n och andra små ljuskällor har plötsligt ett kraftfält runt sig och allt är allmänt vackert. Tyvärr så är Anders lite missnöjd med sin tripp eftersom han inte känner så mycket, men mitt rus börjar slå hårdare och hårdare.
Klubban och Återfödelsen
Vi börjar nu ta lite lustgas och jag känner hur jag allt mer börjar försvinna från verkligheten, hela rummet blir fullt med färger och det är fraktaler på allting jag kollar på, under lustgaspeaken så blir hela rummet upplöst och alla tankar försvinner lika snabbt som de kommer.
Jag blir erbjuden en klubba av Anders, den var röd och mycket vacker, när jag till slut hade fått av papperet så stoppar jag den i munnen och den smakar helt underbart! Lägger mig i sängen en stund och blundar medan Anders går på toaletten, när han kommer tillbaka och jag öppnar ögonen igen så känner jag mig helt tom i skallen, allt jag känner är klubbans kraftiga jordgubbssmak som exploderar i munnen och vid det här laget så har jag lyckats stoppa in hela klubban inkl. plaströret i munnen som jag tuggade på konstant.
Jag kan inte säga ett ord, Anders undrar vad det är med mig men jag bara stirrar med en psykotisk blick ut i tomma intet, han tar upp bongen och röker lite och jag tittar på väldigt nyfiket hur han gör.
Jag känner mig som ett litet barn vid det här laget som inte lärt sig prata och alla saker är helt nya och spännande för mig, går runt i lägenheten en stund fortfarande med klubban i munnen som nu är helt söndertuggad. Jag får hela tiden minnen från min barndom som spelas upp i min hjärna, jag är nu i ca 6-7års åldern. Till slut hittar jag ett paket tändstickor som jag börjar leka med, detta är verkligen en trippleksak jag rekommenderar, den kraftiga ljusexplosionen när den tänds är väldigt vackert. Jag gick och gömde mig under bordet med mina tändstickor, en tändare och ett snöre att elda på, tyvärr råkade jag sparka till bordet så att min UV-lampa ramlade ner och gick sönder
. Jag lämnar bordet och plockar istället fram min lilla pocketbike, nu överöses jag med gamla moppeminnen och är i 15års-åldern, åker runt på den i lägenheten en stund och har väldigt roligt.
Kan tillägga att under denna ”uppväxten” så upplevde jag inte några hallucinationer eftersom allt kändes så verkligt och naturligt.
Det nya livet och Den hemska glädjen
Anders kände fortfarande inte så mycket även om rökat förstärkte det en hel del så han ville att vi skulle gå ner till hans lägenhet istället. Sagt och gjort, vi tar på oss skor och jacka och går ut, när jag kommer ut så känner jag mig som en helt ny människa, det var som om jag fick en ny chans att göra nåt med livet och jag fattade inte hur jag har kunnat vara så blind innan. Det kändes som att detta är en upplevelse som kommer att förändra mitt liv, det var som om någon öppnade mina ögon som varit stängda i många år och det var så mycket att kolla på, så mycket som jag missat under alla dessa år.
Nu var jag väldigt lycklig och kände mig så överlägset mycket bättre än alla andra, förstod inte hur man någonsin kan må dåligt. Men ju mer jag började tänka så ju mer funderade jag på om jag verkligen är lycklig, jag kan ju inte föreställa mig hur det är att må dåligt så hur vet jag då att jag mår bra? Den här frågan dök hela tiden upp i mitt huvud och denna lycklighet som jag kände började bli riktigt jobbig.
Det var fredag kväll så det var ganska mycket folk ute så vi valde att ta en lite mer avskild gata, när vi väl kom hem till Anders så kände jag mig ganska slut i huvudet och tänkte jag skulle ta och röka lite, tog ett bloss men kände inte ens att jag fick i mig någon rök så det sket sig.
Vad är verklighet?
Satt där en stund och sen bestämde jag mig för att gå hem till mig för att försöka få lite sömn, på vägen hem när jag passerade en väg så var den helt plötsligt 4 gånger så bred som den brukar vara och jag hörde bilar överallt. Efter en stund insåg jag att det bara är en hallucination och jag sprang snabbt över vägen och fortsatte hemåt.
Väl hemma så la jag mig ner i sängen och kollade lite på TV, det var någon actionfilm på sexan men mitt under en skjutscen så börjar min TV-skärm plötsligt blinka lila och ger ifrån sig massa konstiga ljud, stängde snabbt av den och försökte sova.
Men det är lättare sagt än gjort, nu börjar det gå väldigt konstiga tankegångar i mitt huvud och jag inser nu att allting är en dröm, alla människor som jag träffat finns inte på riktigt, jag ligger i koma eller något liknande och jag måste vakna ur detta. Allting stämde, jag låg och tänkte på allting jag har upplevt i mitt liv och kände att det bara måste vara en förprogrammerad dröm och detta är slutet på den – det har alltid varit mitt öde att börja med droger för att kunna se den riktiga verkligheten.
Jag kände mig nu ungefär som Alice i Underlandet i slutscenen när hon ser sig själv ligga och sova och måste på något sätt väcka sig själv innan det är för sent. Frågan vad som är lycklighet och om jag någonsin kommer att uppleva det igen dök hela tiden upp i mitt huvud och jag bestämmer mig för att försöka uppleva smärta så att jag vet om jag är lycklig eller inte. Kollar mig i spegeln men min spegelbild känns helt obetydlig just nu, får kraftiga hallucinationer i rummet. Börjar nypa mig själv, spela hög musik, ge mig elektriska stötar (låg ström), kände ingenting så jag gick ut och sprang en bit för att bli trött, försökte gå ut i den mörka skogen och uppleva rädsla men ingenting fungerade.
När jag kom upp till min lägenhet igen så kände jag fortfarande samma sak och jag bestämde mig för att gå ner till Anders igen för att se om han kan hjälpa mig komma ur detta och om han verkligen finns på riktigt.
Gick ut och glömde ta mig jackan, när jag kom ner till Kungsgatan så gick jag först på en mindre och folktom gata men jag kände att jag måste se människor för att ha kontakt med verkligheten så jag gick mitt på Kungsgatan utan jacka, med psycho-blick helt själv mitt i natten, måste ha sett lite konstigt ut. Såg polisbilar överallt och det kändes som om allas blickar var riktade mot mig men det gick bra som tur var.
Väl hemma hos Anders så plingade jag på men han öppnade inte. Jag var väldigt kall och trött så jag satte mig i hans trappuppgång och tänkte över allt i ca en halvtimme och kände att svampens effekter försvann mer och mer så jag gick lugnt hem igen och fick äntligen min sömn!
Har inte beskrivit alla hallucinationer jag såg så de kändes helt obetydliga för stunden, upplevelsen var så intensiv ändå.
I efterhand så är jag mycket nöjd med trippen, var väldigt intressant att uppleva sin barndom igen på det sättet och få en ”nystart” på livet, visst var det lite obehagliga effekter i slutet men det är en del av trippen och jag uppskattar den delen med.
4/5
