Den danska arbetsmarknaden

En ledare från GT (på Expressens hemsida) avlöjar en del intressanta skillnader mellan den danska och den svenska arbetsmarknaden:

http://expressen.se/index.jsp?d=1879&a=780945

Intressant att notera att danskarna, trots "sämre" anställningsskydd och svagare fackförbund har ett folk som är mindre oroliga för att förlora sina jobb. De har dessutom ungdomar med en stark framtidstro till skillnad mot våra ungdomar...

En sak oroar mig lite grann. Om inte ens en borgerlig regering kan tänka sig att reformera vår stela arbetsmarknad till en modell liknande den danska, vem ska då göra det?

Tro det eller ej, men de diskussionerna förs faktiskt inom nästan alla partier; jag vet att det diskuteras livligt (åtminstone på gräsrotsnivå) inom SAP och jag skulle bli ytterst förvånad om inte samma tongångar hörs inom borgerligheten. Problemet som jag ser det är att många inom den gamla generationen samt de mest ideologiska fackföreträdarna är högljudda i frågan och alla är rädda för att ta smällen politiskt om det inte skulle generera fler arbetstillfällen (vilket jag är övertygad om att det skulle göra om det genomförs i en högkonjunktur).

Mitt bästa tips är att ha lite tålamod tills 30- och 40-talisterna är borta, sen lär det bli lättare, bara det inte är för sent då...

Varför bryr du dig; du ska väl ändå fly Sverige?

Det är sant; oavsett vilket så kommer jag inte att vara personligt beroende av den svenska situationen. Men samtidigt så vill jag egentligen inte Sverige något ont, utan skulle gärna se situationen förbättras här, är det fel av mig?

Nu är det ju en viss skillnad på den svenska och den danska modellen.

Hänvisar till det här blogginlägget: http://rackakatt.blogspot.com/2006/1...politiken.html

Lite fel är det väl att "suka yt di gottaste ur sverke"? Dvs. i klartext, plugga klart och styra kosan dit de uppskattar en mer.

En förutsättning för att kunna plocka russinen ur kakan är att landet Sverige inte kollapsar innan du snyltat klart.


Så lite fel tycker jag allt det är, trots att jag själv funderar på samma sak.

Dubbelmoral. Svar: Ja.

Ja, det är klart att jag själv funderat på just dubbelmoralsbiten. Att jag utnyttjar möjligheten att ta en billig examen för att låta den komma till nytta för ett land som ger mig mest möjligt i utbyte är såklart diskutabelt, särskilt när det gäller en utbildning där det råder brist på arbetskraft i mer eller mindre hela världen...
Men samtidigt så resonerar jag som så: jag har ändå arbetat några år i Sverige (som lastbilschaufför samt lagerarbetare), jag har inte utnyttjat någon annan samhällsfördel än just CSN och den avgiftsfria högskolan. Alltså har jag redan betalat in de pengar jag får tillbaka i form av bidragsdelen flera gånger om.

Tack för att du delade med dig av ditt sätt att se på saken. Nu ska jag inte störa tråden något mer med off topic.

Vad gör Danmark rätt och Sverige fel när det gäller arbetsmarknadsfrågor? [Vilka är de viktigaste åtgärderna de har gjort för att hamna på rätt köl?]

I Danmark råder konsensus mellan arbetsmarknadens parter. Det är den avgjort viktigaste skillnaden. I Sverige är parterna hårt politiserade och polarisationen är gigantiskt, närmast oöverbryggbar i dagsläget.

En förklaring som jag har hört,vet inte om den stämmer eller ej, är att danskarnas ålderskurva ligger ungefär 5-10 år före Sveriges. Detta innebär alltså att deras stora pensionsavgångar som vi fortarande väntar på Sverige redan har inletts. Om detta stämmer skulle vi då möjligtvis kunna få ett liknande sug på arbetskraft som Danmark om ett par år.

Sen är det helt sant att danskarnas anställningsskydd är helt annorlunda än det svenska. Min bror jobbar som tidningsutdelare i Kphmn. Han har en veckas uppsägningstid, kommer han inte varje kväll eller hör av sig med giltig anledning förlorar han jobbet, inget att diskutera.