Ännu en "tankar om framtiden"

Puh, här sitter jag med min vanliga klump i bröstet. Har läst trådar om uppmuntran om framtiden, sysselsättningsmani och liknande saker, och kan bara konstatera att jag behöver skriva av mig. Min sysselsättningsmani är just nu hemsk, och inte ens en snus lugnade ner mig.

Den ångest och funderingarna man har större delen av sin vakna tid kring ovissheten inför framtiden, yrken, civilstatus samt utbildningar är rent utsagt förjävlig och tär verkligen på en inifrån. Under tiden jag författar detta inlägg sitter jag på ett av mina två deltidsjobb, som är ett timvikariat inom vården, och funderar över just detta så att det luktar stekos i rummet.

Efter att ha tagit snabbaste och kortaste vägen genom både grundskolan och gymnasiet, som var en IT/teknisk linje, och mest varit där bara för att just vara där, började jag jobba extra på företaget min far är delägare i dagen efter gymnasiet hade slutat. Det var helt OK, både yrkesmässigt och medarbetarmässigt, ja medarbetarmässigt var det t.o.m. kanon då jag känner allesammans sen tidigare. 1-1,5 år gick och det blev tråkigare och tråkigare, ungefär i takt med att denna jäkla sysselsättningsmani byggdes upp i kroppen. "Shit, jag kan inte fastna här på lagret hela livet!", men hey, jag hade redan i grundskolan bestämt mig för att komma ut i arbetslivet så snabbt som möjligt och insett att studera inte riktigt var min grejj, så jag drogs med. När jag ansåg att jag nått en punkt där det var olidligt sparade jag ihop pengar till en 3-månadersresa till Asien och drog iväg, vilket verkligen behövdes.

Hemkommen från Asien gled jag hemma tills mor och far ansåg att det inte var OK längre. Hemkörningspizzan, WoW-nätterna samt det faktum att jag inte hade någon som helst dygnsrythm gjorde att de ställde ett ultimatum om att fixa ett jobb, eftersom jag inte längre orkade/ville jobba extra på farsans företag. Jag fick nys om ett jobb som timvikarie inom vården och ringde dit. Fick komma på intervju och fick jobbet direkt, detta var någon gång i november 05. Jag jobbade som timvikarie till december och blev sedan erbjuden ett timvikariat på heltid som skulle fortlöpa i 6 månader. Jag tog det och jobbade tiden, och fick förlängt 1.5 månad. Nu är jag kvar på samma ställe men jobbar återigen som timvikarie då det inte finns några lediga tjänster, sen vet jag inte heller om vården är något jag vill jobba vidare inom, samt jobbar extra "vid behov och lust" på lagret.

Dagligen träffas jag av sysselsättningsmanin som påminner mig om att det "är dags" att göra något med mitt liv. Vill jag verkligen inte plugga? Vill jag studera till polis? Brandman? Ja, jag tror det. Båda yrkena skulle nog passa mig jäkligt bra, och är yrken som jag anser intressanta. Funderar starkt på att kirra ett körkort nu, även det har jag lyckats dra ut på, för att kunna söka till dessa två utbildningar. Men för att inte stressa alltför mycket in i någon "yrkesutbildning" har jag funderat på att mina fördomar och tidigare tankar till trots, studera någonting. Beteendevetenskap eller någon juridisk utbildning är saker som verkar intressanta. Några andra saker som intresserar mig är att skriva, samt hantverksyrken såsom plattsättare och teknisk installatör. Att åka runt i en egen bil och utföra jobb hos folk passar mig nog även det, och är en bra grund om man någon gång i livet hoppas kunna starta eget och få jobba åt sig själv. Kanske skulle man söka jobb som "lärling" och lära sig ett hantverksyrke den vägen?

Fan också, nu kommer jag på mig själv att jag verkligen skriver utifrån min "mani", iaf. här i slutet. Det började iaf. bra, och tråden blev åtminstone personlig. Nu kan man nästan säga att ni känner mig.

Någon som sitter i min sits? Funderingar? Uppmuntringar? Frågor? Förslag? Fan, skriv bara något...

Någon gullig mod, döp gärna om tråden till "Ännu en "tankar kring framtiden". Blev fel det där.. Jag kom precis på att jag ska börja skriva på någonting, åtminstone tills jag kommit underfund med vad jag verkligen vill göra. Jag tror att jag kan skriva, en bok blir det nog, om ångest och sysselsättningsmani kanske..

Det ser väl inte så illa ut? Tänk lite till, du lär väl komma på vad du vill göra till slut eller så gör du helt enkelt något drastiskt och börjar studera juridik t,ex förutsatt att du har alla betyg och så vidare.

Annars kanske komvux för att höja betyg vore något att satsa på? Där kommer du att märka huruvida redo du är för studier också.

Du har ju åtminstone kommit på att du vill göra något som du tycker är kul och inte något som är enbart välbetalt, det kommer nog löna sig i framtiden för dig.

Det kanske inte ser så illa ut, men det känns illa. Det är inte roligt att skrapa ihop 20-25 timmar på ett lager och 80 timmar inom vården varje månad. Får ju inga pengar, och jag bor inte hemma längre. Sen är dessa två jobb inget jag vill syssla med i framtiden, och jag får myror i huvudet genom att börja tänka på vilket spår jag ska välja, då jag har flertalet intressen. Mina nuvarande betyg och lästa kurser anstår sig inte på en juridikutbildning, men har jag råd att studera in massa kurser på komvux, jag vet inte.

Efter en promenad hem från jobbet och ett glas mjölk i magen känns det lite bättre, men den där känslan kommer återkomma, det kan jag och du vara så säkra på.

Jag tror att jag är redo för studier trots att jag egentligen inte tänkt studera vidare. Jag brukar oftast fullfölja och gå in helhjärtat i det jag tänkt köra. Är rätt spontan av mig.

Nu ska jag nog börja skriva på min bok.

Jag tycker att du ska börja med att fixa körkortet. Jag har en del vänner som väntat länge med sina körkort och när de tagit körkort så har samtliga upplevt att de fått mer frihet, både på fritiden och på arbetsmarknaden.

Körkort är något som det allmänt förväntas att man ska ha när man är 20 år eller äldre.

Det kan också vara bra för att mildra känslan: Hjälp, vad jag är gammal och ändå inte kommit någonstans i mitt liv.

Just nu kan du jobba på bred front och fundera över vad du vill göra.
Gör lite olika anmälningar till de utbildningar du är intresserad av. Polisyrket vet jag att det är en massa tester inför antagningen och under de kanske du märker om det är något för dig. Gör en anmälan till högskoleprovet ifall du kommer fram till att det är en akademisk utbildning du är ute efter.

Kanske dags att gå ner till arbetsförmedlingen och höra dig för om de KY-utbildningar som finns. Gör intressetestet på ams.se och se om något av de förslag på yrken som kommer upp kanske passar dig.

Ja, jag tror du har rätt. En del av pressen kommer troligtvis från just min avsaknad av körkortet, men jag har inte haft behov av det än, och har det inte riktigt nu heller. Men ska jag söka till brandman- eller polisutbildningen måste det kirras så. Nu spekulerar jag utan att orka söka upp fakta, men jag tror högskoleprov behövs för både polis- och brandmansutbildningen också.

Nej, någon arbetsförmedling orkar jag inte med, hatar sån slags byråkrati. Intressetestet har jag gjort, och svarat på flera hundra frågor. Polis, brandman och liknande yrken ger alltid utslag högt upp på listan, men jag vet inte hur objektivt jag svarar.

Tänkte mer på att de möjligtvis kunde hälpa dig med utbildningar till de hantverksyrken du skriver är intressanta.

JAG! *räcker upp handen* Börrjar lutka brännt här oxå efter allt mitt funderande om vad jag ska bli. MEN jag har ett bra tips till dig, ring till såna jobb du är intresserad av, tex plattsättare, någon slags teknisk installatör osv och gå bredvid en eller ett par dagar, då ser du snart om det är din grej. om inte så får du en sak mindre att fundera på.
Så har jag gjort, och jag har valt bort flera yrken på det viset..

Jag e oxå inne på något jobb där man får jobba självständigt, åka ut o fixa eller installera (lite ovanligt för o va tjej men jag e väl inte som alla andra)
funderar lite på kyltekniker, låssmed, eller kanske nåt chaufförsjobb.. eller något mer administrativt men jag gillar inte hålla på med siffror. Jag håller på att läsa upp matte b oxå, det är med ett tips, att läsa upp något betyg du ev kan behöva för att kunna plugga vidare.


Men mina råd till dig är att prova prova prova! Och ta körkortet under tiden. Nöj dig inte med att gå kvar i vården o slita om du inte trivs med det, man fastnar lätt och åren går..