Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2006-12-05, 16:35
  #1
Medlem
Tjena!


Har redovisning imorgon, ska berätta om Lövsta bruk..

Undrar bara några saker..

Hur ska jag sätta in Lövsta bruk i ett historiskt sammanhang?

T.ex "Industriella revolutionen gick genom England, sedan till Sverige och därför började Sverige sälja järn" eller nåt sånt, ni fattar eller?


Kommer med några till frågor sedan, men har dom ej i huvudet just nu..
Citera
2006-12-05, 17:15
  #2
Medlem
Har bara lite allmänt smått och gott:

Järnet blev av mkt hög kvalitet, tack vare sakkunskapen från smederna vallonerna, De Geers ställning i Holland och Sverige och svenska råmaterialet. Världsledande! Bra förutsättningar med mycket skog för drivandet av masugnarna.

Lövsta var vad jag förstår nr 1 av bruken i Uppland, kanske i Sverige övht. Slottet är av äldre barocktyp som fått 1700-tals inredningar sedan. De andra klassiska svenska slotten inom bruksvärlden denna tid byggs efteråt.

Familjen De Geer var så rik att man tidvis hade vissa statusgrejer före kungen, Gustav III. Som han fick skaffa illa kvickt efter att ha varit där på besök!

Brukskyrkan har en unik orgel av Kamantyp, från tiden, 1700-tal. En otrolig statuspryl för en avkrok.
Citera
2006-12-05, 17:53
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Cyborg Baleout
Har bara lite allmänt smått och gott:

Järnet blev av mkt hög kvalitet, tack vare sakkunskapen från smederna vallonerna, De Geers ställning i Holland och Sverige och svenska råmaterialet. Världsledande! Bra förutsättningar med mycket skog för drivandet av masugnarna.

Lövsta var vad jag förstår nr 1 av bruken i Uppland, kanske i Sverige övht. Slottet är av äldre barocktyp som fått 1700-tals inredningar sedan. De andra klassiska svenska slotten inom bruksvärlden denna tid byggs efteråt.

Familjen De Geer var så rik att man tidvis hade vissa statusgrejer före kungen, Gustav III. Som han fick skaffa illa kvickt efter att ha varit där på besök!

Brukskyrkan har en unik orgel av Kamantyp, från tiden, 1700-tal. En otrolig statuspryl för en avkrok.


Ah, just det, belgerna som var grymma på att smida järn. Ah precis läste också det, av 350 bruk i sverige så var Lövsta nr.1

Barock - konstepok om jag fattat det rätt? Vilket slott menar du?

Vad menar du med att dom hade statusgrejer för kungen?

Skaffade dom sig grejer så att kungen skulle komma dit oftare eller?

Brukskyrkan = ?

Orgel vet jag vad det är men, Kamantyp låter främmande

Ty
Citera
2006-12-05, 19:51
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Manglarn
Ah, just det, belgerna som var grymma på att smida järn. Ah precis läste också det, av 350 bruk i sverige så var Lövsta nr.1

Barock - konstepok om jag fattat det rätt? Vilket slott menar du?

Vad menar du med att dom hade statusgrejer för kungen?

Skaffade dom sig grejer så att kungen skulle komma dit oftare eller?

Brukskyrkan = ?

Orgel vet jag vad det är men, Kamantyp låter främmande

Ty

Huvudsaken var att man en period var så rik pga järnhanteringen att man hade råd med sånt som bara kungen och hovet hade i Sverige. (Det var säkert ett litet race dom emellan!)

Jag ska inte röra till det för mycket med konsthistoriska begrepp men denna magnifika orgel i brukskyrkan var hursomhelst ännu ett exempel på att man var stenrika!

Löfsta har även ett fint privatbibliotek, som även var en statusgrej.

Sen vet jag att det svenska järnet var världsledande, men jag har inte exakta fakta varför. Men Sverige var nog störst inte bara per capita utan rent faktiskt om jag inte har helt fel...
Citera
2006-12-05, 20:24
  #5
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Staten hade ett starkt grepp om järnhanteringen, bl.a. spred man medvetet ut hyttor och särskilt hamrar för att skogarnas bränsle inte skulle ta slut. Hellre än att transportera kol (skört och skrymmande) till en koncentrerad järnbygd decentraliserade man hanteringen och transporterade i stället tackjärn till många små järnbruk. Att det svenska järnet hade en sådan konkurrenskraft berodde väl till stor del dels förstås på själva malmförekomsten men även på tillgången på skog till bränsle; när stenkol, fossilt bränsle och koks vid 1700-talets slut kunde fylla träkolets funktion förlorade Sverige gradvis sin starka internationella ställning och en "bruksdöd" spred sig under 1800-talet.

Det statliga Bergskollegium som inrättades 1649 skapade genom privilegiegivning ett antal järnbruk, där vallonsmidet praktiserades särskilt i Finspång, Norrköping och norra Uppland (däribland Lövsta). Dessa större bruk fick en annan karaktär än de små bergsmansbyarna som uppstått kring de mindre hyttorna och hamrarna: en patriarkalisk ordning med en särskild brukspatron, en mer markerad åtskillnad mellan arbetsgivare och arbetstagare, ökad yrkesspecialisering, en planerad symmetrisk bebyggelse för rationell stordrift. Lövsta var ett av de bruk som tidigast fick denna organisation: en karta från 1693 visar hur ett sextiotal arbetarbostäder bildar tre av de fyra sidorna i en rektangel mitt för en centralt placerad herrgård, och likaså hade kyrkan och bruksmagasinet (handelsboden) en central placering. Eftersom ägarfamiljerna själva bodde på dessa stora bruk fick bebyggelsen en mer aristokratisk karaktär, med kyrka, handelsbod, värdshus och andra administrativa byggnader. I själva herrgårdarna bedrevs ju ofta ett intensivt sällskaps- och kulturellt liv, på Lövsta finns som Cyborg påpekar fortfarande de Geers vetenskapliga bibliotek.

Att de stora bruken drev egna jordbruk och i praktiken hade monopol på handeln med livsmedel och andra varor inom bruksområdet ledde till att många arbetare skuldsattes då ledningen tog ut höga priser och även betalade lön i form av naturaförskott och löneförmåner som fri bostad och ved, mjölk, brännvin och spannmål. I praktiken kunde det innebära att arbetarnas flyttningsrätt blev illusorisk, och bara om de var särskilt skickliga yrkesarbetare kunde de byta arbetsplats genom att konkurrerande bruk köpte loss dem genom att betala deras skulder. Som en motvikt mot detta inrättades mot slutet av 1800-talet kooperativa handelsföreningar. I den patriarkala ordningen vid de större bruken ingick dock även en del sociala förmåner, som understöd vid sjukdom och ålderdom, fri medicin och fri läkarvård (av varierande kvalitet), "hjälparbeten" vid driftsinskränkningar etc. Det patriarkala myntets andra sida tog sig uttryck i sådant som husaga, förnedrande straff som trähäst och gatlopp, tvångssparande och annat förmyndarskap t.ex. i fråga om giften, oinskränkt vräkningsrätt från bostäderna etc.

Lövsta var ett exceptionellt stort bruk med över 1000 invånare år 1780 (inklusive smedjans och masugnens arbetare med familjer, vedhuggare, kolare, körare och hantverkare). Medelstora bruk som Axmar och Forsbacka i Gästrikland hade ca 100-200 invånare vid 1800-talets början (varav 10-20 var smeder, som hade högre status än de övriga), och de flesta hade långt under 100.

(Källa Mats Hellspongs "Bruk och industrisamhällen" i Hellspong/Löfgrens Land och stad. Svenska samhällstyper och livsformer från medeltid till nutid.)
Citera
2006-12-05, 21:00
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Staten hade ett starkt grepp om järnhanteringen, bl.a. spred man medvetet ut hyttor och särskilt hamrar för att skogarnas bränsle inte skulle ta slut. Hellre än att transportera kol (skört och skrymmande) till en koncentrerad järnbygd decentraliserade man hanteringen och transporterade i stället tackjärn till många små järnbruk. Att det svenska järnet hade en sådan konkurrenskraft berodde väl till stor del dels förstås på själva malmförekomsten men även på tillgången på skog till bränsle; när stenkol, fossilt bränsle och koks vid 1700-talets slut kunde fylla träkolets funktion förlorade Sverige gradvis sin starka internationella ställning och en "bruksdöd" spred sig under 1800-talet.

Det statliga Bergskollegium som inrättades 1649 skapade genom privilegiegivning ett antal järnbruk, där vallonsmidet praktiserades särskilt i Finspång, Norrköping och norra Uppland (däribland Lövsta). Dessa större bruk fick en annan karaktär än de små bergsmansbyarna som uppstått kring de mindre hyttorna och hamrarna: en patriarkalisk ordning med en särskild brukspatron, en mer markerad åtskillnad mellan arbetsgivare och arbetstagare, ökad yrkesspecialisering, en planerad symmetrisk bebyggelse för rationell stordrift. Lövsta var ett av de bruk som tidigast fick denna organisation: en karta från 1693 visar hur ett sextiotal arbetarbostäder bildar tre av de fyra sidorna i en rektangel mitt för en centralt placerad herrgård, och likaså hade kyrkan och bruksmagasinet (handelsboden) en central placering. Eftersom ägarfamiljerna själva bodde på dessa stora bruk fick bebyggelsen en mer aristokratisk karaktär, med kyrka, handelsbod, värdshus och andra administrativa byggnader. I själva herrgårdarna bedrevs ju ofta ett intensivt sällskaps- och kulturellt liv, på Lövsta finns som Cyborg påpekar fortfarande de Geers vetenskapliga bibliotek.

Att de stora bruken drev egna jordbruk och i praktiken hade monopol på handeln med livsmedel och andra varor inom bruksområdet ledde till att många arbetare skuldsattes då ledningen tog ut höga priser och även betalade lön i form av naturaförskott och löneförmåner som fri bostad och ved, mjölk, brännvin och spannmål. I praktiken kunde det innebära att arbetarnas flyttningsrätt blev illusorisk, och bara om de var särskilt skickliga yrkesarbetare kunde de byta arbetsplats genom att konkurrerande bruk köpte loss dem genom att betala deras skulder. Som en motvikt mot detta inrättades mot slutet av 1800-talet kooperativa handelsföreningar. I den patriarkala ordningen vid de större bruken ingick dock även en del sociala förmåner, som understöd vid sjukdom och ålderdom, fri medicin och fri läkarvård (av varierande kvalitet), "hjälparbeten" vid driftsinskränkningar etc. Det patriarkala myntets andra sida tog sig uttryck i sådant som husaga, förnedrande straff som trähäst och gatlopp, tvångssparande och annat förmyndarskap t.ex. i fråga om giften, oinskränkt vräkningsrätt från bostäderna etc.

Lövsta var ett exceptionellt stort bruk med över 1000 invånare år 1780 (inklusive smedjans och masugnens arbetare med familjer, vedhuggare, kolare, körare och hantverkare). Medelstora bruk som Axmar och Forsbacka i Gästrikland hade ca 100-200 invånare vid 1800-talets början (varav 10-20 var smeder, som hade högre status än de övriga), och de flesta hade långt under 100.

(Källa Mats Hellspongs "Bruk och industrisamhällen" i Hellspong/Löfgrens Land och stad. Svenska samhällstyper och livsformer från medeltid till nutid.)

Tack så mycket, båda två!!

Det enda jag inte fattar än är Löfstas Bruk's historiska sammanhang, hur hängde det ihop med industrialismen liksom?
Citera
2006-12-05, 21:23
  #7
Medlem
Krigen under stormaktstiden för ju med sig en efterfrågan på järn till kanoner med mera. Louis de Geer, anfadern knyts till det svenska stormaktsriket, han är ju något av en diplomat vad jag vet.

Och det ena ger det andra. Sveriges ställning som stormakt mitt i smeten slänger ut oss i större sammanhang. Hade vi varit mindre mer perifer stat hade kanske denna business inte haft samma prioritet?

Och den industriella revouitionen från England är ju en process som du själv nämner som sprider en efterfrågan. En massa bollar är i rullning.

Och denna industri-bruks-ekonomi är ju en modernare process (industri-PRODUKTION) än den tidigare krigsekonomin som mer primitivt handlade om att lägga under sig feodala jordbruk på andra sidorna av Östersjön.
Citera
2006-12-05, 21:28
  #8
Medlem
Skrev snabbt ihop det jag kunde nu..

Leufsta bruk :

Sveriges största järnbruk.

Låg i Uppland.

Slottet var i barockstil.

Väldigt hög kvalité av järnet pga Sveriges råmaterial och skickliga smidare
som kom från Belgien. Dom stora svenska skogarna var också perfekt
eftersom drivmedlet var trä i masugnarna.

Ibörjan var det ett kronobruk som kunde jämföras i storlek med en svensk
stad.

Köptes upp 1641 av holländaren Louis de Geer. Lövsta bruk ägdes i flera generationer av Geer släkten.

Louis de Geer värvade smedar och masugnsbyggare från sin hembygd, Vallonien som var väldigt bra smidare.

1719 brändes Lövsta bruk upp av ryssarna, endast ett fåtal byggnader klarade sig. Det byggdes upp senare med hjälp av stora lån.

Gimo-Österby AB köpte 1917 upp Lövsta Bruk men lade ner det 1926.


Nåt viktigt som fattas? Nåt som är fel?
Citera
2006-12-05, 23:41
  #9
Medlem
The_Underdogs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Staten hade ett starkt grepp om järnhanteringen, bl.a. spred man medvetet ut hyttor och särskilt hamrar för att skogarnas bränsle inte skulle ta slut. Hellre än att transportera kol (skört och skrymmande) till en koncentrerad järnbygd decentraliserade man hanteringen och transporterade i stället tackjärn till många små järnbruk. Att det svenska järnet hade en sådan konkurrenskraft berodde väl till stor del dels förstås på själva malmförekomsten men även på tillgången på skog till bränsle; när stenkol, fossilt bränsle och koks vid 1700-talets slut kunde fylla träkolets funktion förlorade Sverige gradvis sin starka internationella ställning och en "bruksdöd" spred sig under 1800-talet.

Faktum är att bruksdöden inte varade länge, redan under 1840-talet började man istället med sågat virke och massaindustri (1870-talet) som därefter blev ryggraden i svensk industri i många år framåt. Många av dessa industrier lokaliserades vid de gamla bruken, som då blev bruk igen. Anledningen var ofta deras stora skogstillgångar, det är ju som förståeligt lättare att köpa företaget och 20 000 hektar skog på en gång än att förhandla med 2000 småbönder om 100 hektar var.

Rekommenderar:
Jan Jörnmark; Skogen, staten och kapitalisterna.
Citera
2006-12-06, 19:40
  #10
Medlem
Aja Bajas avatar
http://web.vallonbruken.nu/
Jag har inte kollat så noga själv, men det stod i varje fall något om Lövsta
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback