2006-12-04, 18:51
#1
Inledning
Det hela började en dag i skolan, då jag och en polare (låt oss kalla honom... Hjärt) var på väg tillbaka till skolan efter en pizza. På vägen träffade vi på våran kran, som ivrigt berättade att han hade fått in nya grejer, som han sa var riktigt fint. Vi var såklart intresserade och blev väldigt nöjda eftersom han hade med sig det prydligt förpackat i en liten transparant påse. Han visade upp det, det var en svart liten boll i princip.Vi bestämde att vi skulle träffas någon gång till helgen och köpa lite.
Träffen
Vi var hemma hos vår andre polare (honom kan vi kalla Patrik) och chillade lite med lite tv-spel och musik :P. Nu var det dags att dra till mötesplatsen. På väg ut ur dörren sa Patrik att han skulle käka, vi bestämde oss för att inte vänta på honom och stack iväg. Efter en ca 15 min var vi där. Kraniz syntes inte till men jag och Hjärt väntade lugnt. Efter ca 5 minuter såg vi honom komma fram bakom en kulle. Väl framme hälsade vi på varandra, han visade stolt upp en påse med en fin liten svart boll i, en femma var det.Medans vi inväntade Patrik bestämde vi oss för att testa godiset och han började mecka fram en jolle. Efter ett par minuter av meckande blandat med lite prat, anlände Patrik.
Shot shot!
Nu var det dags! Jollen var klar och vi väntade ivrigt på att han skulle tända den. Han tände, puffade ett par gånger och passa vidare till Hjärt. Hjärt drog in puffade 2 gånger, skickade senare vidare till mig.Jag drog in 2 härliga bloss, skickade senare vidare till Patrik. Man kunde redan känna hur det kröp i kroppen som det brukar göra (Att tillägga, jag är väldigt känslig mot ... ja i princip alla droger, nikotin, alkohol, osv osv.).
Efter ett par vändor så var det väldigt behagligt. Kraniz hade berättat att det var en inte alltför liten risk att uppnå hallisar när man rökte, jag som är ganska så grön när det gäller droger hade ingen aning om att man kunde få hallisar av hasch.
Tillbaka till trippen, vi skrattade och hade välldigt kul åt välldigt små saker som det brukar vara. Men då kom Kraniz på en välldigt trevlig ide, han tyckte det var dags att shotta lilla mig
Jag tyckte det var en kul ide, men sa nej först eftersom jag senare skulle hem och äta. Jag blev lätt övertalad
. Jag hade blivit shottad tidigare, men det var av Patrik som var lite halv nobb på det :P. Jag blev imponerad av hur 'skillad' Kraniz var på att shotta när jag drog in den härliga röken.Jag höll inne och kände hur det började krypa i halsen på mig och ville bara hosta. Lite till... lite till... lite till tänkte jag och släppte senare ut röken och hostade ett par sekunder efter. Mitt huvud exploderade i princip, och efter explosionen kom den häääääääärliga mjuka, lugna, gungiga känslan.
Jag tyckte jag var på topp, medans jag gungade lite smått (jag höll fast mig i en stolpe i ca 10 sec efter att jag blivit shottad, för jag tvivlade lite smått på mitt balans sinne
) Vi passade runt jollen ytterligare 1-2 varv och skrattade och hade oss. Jag började göra miner och grimascher åt Hjärt, som jag brukar göra under trippar. Jag började inte sjunga eller dansa eller liknande som har hänt de flesta gånger under trippar, eftersom jag inte ville skämma ut mig helt.
Hjärt eller Kraniz, jag vet inte vem av dom sa att det var några brudar på väg mot oss, och pekade vart ifrån. Vi tittade dit och det var några random personer som bara var ute och gick.
Efter ytterligare ett varv eller två så sa Kraniz att det var dags för en andra shottning och tittade på mig. Jag sa nej, men blev lätt övertalad igen eftersom jag inte kunde stå emot. Shott shott, jag drog in röken och höll inne den så länge jag kunde. Det kan ha varit ca 5-8 sec. Jag släppte ut röken och hostade ett par sekunder.
De andra började skratta åt mig medans jag lutade mig bakåt samtidigt som jag höll fast mig i stolpen för allt jag var värd. Jag klarade inte av att stå längre och lade mig ner på marken. Dom skrattade hysteriskt åt mig medans jag fokuserade mig på att andas. Kraniz sa något i stil med, "haha lägg dig inte ner fan, jag nojjar" lite halv fnittrigt.
Jag ställde mig upp igen, gungandes började jag rimma... halv sjunga. Nu var det kört... Jag började rimma i ramsor. Förvånansvärt var det ganska så bra rim.. Hjärt och Patrik skrattade, Kraniz vet jag inte. jag lugnade ner mig efter en halv minut, cirka.
Hallisar!
Jag sa att jag inte klarade av att stå längre och gick och satte mig vid en bänk ca 5 meter bort. Jag gick det, inte allt för vingligt och satt mig ner. jag hade högerhand på vänster knä, och vänsterhand på högerknä och lade huvudet på armarna för att vila mig. Medans de andra stog kvar där det stått hela tiden stängde jag ögonen. Nu uppenbarade sig en blomma framför mig, men den var i typ.. Nintendo 8bit grafik. Den blinkade i alla möjliga färger och sen multiplicerade den sig och blev mindre. Det var precis som om man väljer "sida vid sid" på sin skrivbords bild på datorn.Jag berättade för de andra men jag vet inte ifall de uppfattade det.
Efter ett par sekunder blev bilden till typ, en random textur från marken på ett gammalt krigs spel. På marken låg en stor sten och en liten sten bredvid varandra. De blinkade också i olika färger. Jag tyckte det var as ballt men bestämde mig för att gå tillbaka till de andra.
När jag kommit fram så började jag rimma lite smått igen, samtidigt som jag gjorde grimascher och skrattade och pratade samtidigt. En salig blandning
.Nojj!
.Helt plötsligt när vi stog och pratade såg jag ansiktet på den lilla pojken i The Grudge.
För er som inte sett The Grudge eller inte fattar vad jag menar
http://www.channel4.com/film/media/f...udge_xl_01.jpgJag blev inte så rädd så jag sket ner mig precis, men jag rykte till och sa med lite halv skrämd röst att jag såg "The Grudge pojken" eller något i den stilen.
Dom andra fattade inget i princip och undra vad jag snackade om.
Hysteriskt försökte jag förklara för dom att det hade blivit en spegel bild i fönstret bakom Hjärt som var relativt vit... kanske grå. Men i alla fall. Nu började hans ansikte ploppa upp överallt som det var vitt/grått och jag ryckte och vände på mig ganska så ivrigt... eller a, något i den stilen. jag var inte rädd längre för honom utan fnissade lite och gjorde konstigt ljud ifrån mig.
Efter ett par minuter hade det gått över, men nu började jag nojja ännu värre.
Jag fick helt plötsligt för mig att jag, Patrik och Hjärt skulle ta tyngre och tyngre droger och bli helt ner knarkade tillslut och dö med sprutan i armen, i princip (jag skyller på samhället som förvärrar hela dealen med droger, att om man tar lite oskyldigt cannabis så slutar det med att man blir helt ner knarkade och förlorar allt man äger och har. Eller något i den stilen)
Tillbaka till trippen. Jag var ganska så kraftigt besvärad av att jag och de andra skulle förlora allt vi ägde och hade, jag kunde inte finna ro i nånting kändes det som. Jag var i princip helt fokuserad på det och uppfattade endast små delar av vad de andra sa. Jag uppfattade att kraniz sa något om att han hade fått guds arm i sig precis, jag brydde mig inte så mycket. Tillslut kom jag på en lösning på hur jag och mina kära vänner skulle undkomma vårt grymma öde!
Den hel amerikanska familjen!
Vi skulle bli Svenssons! Eller som jag bestämde mig för att förklara det, en hel-amerikansk-blond-soldat-familj! Vi skulle sluta med cannabis, och typ göra sånt som de amerikanska varianterna av svenssons gjorde (för att förklara lättare, vi skulle vara en blonda svenssons) typ, cykla omkring med våra familjer på tandem cyklar på helgerna och hata alla som inte var som våran perfekta rutnäts familj.
Det låter sjukt flummigt nu när jag skriver det men det var så jag resonerade då.
Jag kom tillbaka inpå vårat öde, om hur vi skulle dö p.g.a. droger och kom på en ännu finurlig ide.
Efter att tänkt över det lite sa jag till de andra:
- Grabbar, jag tänker sluta röka på och aldrig mer röra det. Jag kan betala min del av detta men jag tar inget av det. Efter det så måste vi upphöra vår kontakt och aldrig mer höras vid.
Hjärt utbrast i ett "VA!?"
Han tyckte det var en bra ide att jag skulle betala min del men tyckte inte vi skulle sluta kontakten helt. Efter lite ytterligare tänkande kom jag på att det inte behövdes.
OBS! FORTSÄTTNING NEDAN!