2006-12-02, 00:30
#1
I nedanstående text menar jag inte enbart vårat universum när jag skriver universum utom mer en beteckning på allt som existerar.
Jag har en känsla av att universum är uppbyggt av fraktaler, inte på så sätt att mönstren upprepar sig i det oändliga, utan mer att det finns nåt större/mindre i det oändliga. Vi kan börja med det mindre.
Människan har ett antal gånger i historien stolt deklarerat att dom hittat dom minsta byggstenarna i universum. I många år var atomen det absolut minsta som existerade. Tills en dag nån smart person kom på att atomer inte alls var solida utan istället bestod av 3 partiklar och vips hade vi en ny minsta beståndsdel. Men efter lite forskning på dessa partiklar uppdagades det att de var minsann inte alls minst utan bestod av kvarkar. Och där är vi nu. Vetenskapen vidhåller att dessa elementarpartiklar är den absolut minsta beståndsdelen. Känns det inte rätt logiskt att även dessa partiklar är delbara?
Att månen kretsar runt oss och vi kretsar runt solen är ju inget nytt. Zoomar vi ut ytterligare ett steg så ser vi även att vårat solsystem kretsar runt vintergatans centrum. Om vi zoomar lite till så ser vi även att våran galax kretsar runt universums medelpunkt. Sen tar vetenskapen stopp... Borde inte det uppenbara vara att vårat universum även det kretsar runt något osv osv? Såvitt jag vet så säger vetenskapsmännen nej till att det finns något mer än vårat universum. Om vi kunde tänka oss några varelser miljontals gånger större än vårat universum (i den vanliga benämningen) som forskade i saker och tings sammansättning så skulle dom i stort sett råka ut för samma resultat som oss, dvs först skulle dom se hela universumet som den minsta beståndsdelen som dom sedan skulle dela upp i galaxer, solsystem och himlakroppar allt eftersom hur effektiv deras forskning skulle vara.
Vetenskapen har för länge sedan konstaterat att Newtons lagar inte är applicerbara på kvantnivå. Samma sak borde gälla om saker och ting blev alltför stora, eller rättare sagt våra nutida lagar om alltings beskaffenhet kommer vara alltför avancerade för att se den stora helheten.
Om det här stämmer så skulle man ju kunna sluta med all forskning i kvantfysik där dom försöker "förstå hur universum fungerar". Det kommer ändå alltid finnas en nivå under som dom inte förstår.
Anledningen till att jag postar det här i Naturvetenskap, matematik och teknologi och inte Filosofi är att jag vill ha bevis på att det här inte kan vara sant. Det måste ju redan funnits folk som tänkt så här... Och det är säkert med en massa faktafel med, jag är inte så jätteinsatt i ämnet om jag ska vara ärlig
Så, kom med kommentarer och motbevis!
Jag har en känsla av att universum är uppbyggt av fraktaler, inte på så sätt att mönstren upprepar sig i det oändliga, utan mer att det finns nåt större/mindre i det oändliga. Vi kan börja med det mindre.
Människan har ett antal gånger i historien stolt deklarerat att dom hittat dom minsta byggstenarna i universum. I många år var atomen det absolut minsta som existerade. Tills en dag nån smart person kom på att atomer inte alls var solida utan istället bestod av 3 partiklar och vips hade vi en ny minsta beståndsdel. Men efter lite forskning på dessa partiklar uppdagades det att de var minsann inte alls minst utan bestod av kvarkar. Och där är vi nu. Vetenskapen vidhåller att dessa elementarpartiklar är den absolut minsta beståndsdelen. Känns det inte rätt logiskt att även dessa partiklar är delbara?
Att månen kretsar runt oss och vi kretsar runt solen är ju inget nytt. Zoomar vi ut ytterligare ett steg så ser vi även att vårat solsystem kretsar runt vintergatans centrum. Om vi zoomar lite till så ser vi även att våran galax kretsar runt universums medelpunkt. Sen tar vetenskapen stopp... Borde inte det uppenbara vara att vårat universum även det kretsar runt något osv osv? Såvitt jag vet så säger vetenskapsmännen nej till att det finns något mer än vårat universum. Om vi kunde tänka oss några varelser miljontals gånger större än vårat universum (i den vanliga benämningen) som forskade i saker och tings sammansättning så skulle dom i stort sett råka ut för samma resultat som oss, dvs först skulle dom se hela universumet som den minsta beståndsdelen som dom sedan skulle dela upp i galaxer, solsystem och himlakroppar allt eftersom hur effektiv deras forskning skulle vara.
Vetenskapen har för länge sedan konstaterat att Newtons lagar inte är applicerbara på kvantnivå. Samma sak borde gälla om saker och ting blev alltför stora, eller rättare sagt våra nutida lagar om alltings beskaffenhet kommer vara alltför avancerade för att se den stora helheten.
Om det här stämmer så skulle man ju kunna sluta med all forskning i kvantfysik där dom försöker "förstå hur universum fungerar". Det kommer ändå alltid finnas en nivå under som dom inte förstår.
Anledningen till att jag postar det här i Naturvetenskap, matematik och teknologi och inte Filosofi är att jag vill ha bevis på att det här inte kan vara sant. Det måste ju redan funnits folk som tänkt så här... Och det är säkert med en massa faktafel med, jag är inte så jätteinsatt i ämnet om jag ska vara ärlig
Så, kom med kommentarer och motbevis!
