Liberalism är en form av konservatism

Du behöver inte ge mig en historielektion, det råkar vara ett ämne jag har hyfsat god koll på.
Tillkom som dess raka motsats för väldigt länge sedan och har sedan omformats till att mer eller mindre falla de besuttna klasserna rakt i gapet, ett klassiskt exemepel är ju de konservativa liberalerna under 1800-talet med Malthus i spetsen och Senare Darwin som inspirationsfigur..
Franska revolutionen slutade som du kanske vet i kaos och diktatur..

Läs igen tills du fattar. Det finns ingen politisk makt för företag att dra fördel av i NV-staten, du sätter ju likhetstecken mellan USA och "det liberalistiska samhället", vilket är helt befängt.

Alla ideologier leder till absurditeter om man låser sej fast i principerna.

Jag vetefan om jag vill kalla mej liberal, mer än i möjligen ordets överförda betydelse, att man är tolerant och öppensinnad.

Så här tror jag att det kan vara:

Människan är både en individualist och en social varelse. Vi har behov av både frihet och att samarbeta.

Givetvis kommer friheten att vara större ju större makt man har. Och mindre ju mindre makt.

Och givetvis kommer vi att försöka rangordna varandra - om det nu är längst penis, störst muskler, störst mage, ålder, kunskap, ledarförmåga eller pengar kan väl vara egalt.

Vad jag anser vara ett civiliserat samhälle är ett samhälle där de som är längst ner i makthierarkin har tillräckliga möjligheter att
- försörja sej
- bosätta sej där de vill
- få sjukvård om de behöver
- skolgång när de växer upp
- inflytande på sin närmiljö och hur samhället utvecklas.
- skydd mot brottslighet
- skydd mot överhetens godtycke

(I stort vad FN kallar de mänskliga rättigheterna.)

Att försöka utplåna olikheterna är som synes av de kommunistiska experimenten omöjligt. Visst, vi kan förstatliga bolag, men i stället stiger byråkrati, nepotism och politisk slagfärdighet fram som klassmarkörer.

Hittills har vi nog knappast lyckas framställa den optimala civilisationen och jag är skeptisk till att vi någonsin lyckas, men så länge - är väl det parlamentariska marknadsekonomiska systemet som vi har i Västeuropa det som är anständigast samtidigt som det befrämjar tillväxt och utveckling.

Vill man kalla detta för liberalism så må det vara hänt. Inte optimalt, men bäst hittills.

För det första förstår jag inte varför Henkko tar USA som ett exempel på libertarianism... För det andra så tycker jag absolut inte man kan säga att libertarianismen uppmuntrar folk till att vara giriga... Den uppmuntrar folk till att göra vad de vill... Leder den till ökad girighet är det inte ideologin som är girig utan människorna som visar sitt sanna jag...

Har du några exempel på några av dessa absurditeter gällande principfast liberalism? Själv har jag inte direkt hittat några absurditeter men väl svåra gränsdragningsfrågor (myndighetsålder, vapeninnehav m.fl.)

Detta är iofs ganska off topic men du kanske kan skapa en ny tråd där du tar upp dessa absurditeter?

Nja, det är ju lite det som Henkko tar upp, så det platsar väl i den här tråden.

Liberalism är bäst för de starka, de som klarar sej själv, som orkar stå upp för sina rättigheter och försvara sej själv.

Är man lågbegåvad, outbildad, sjuk, gammal eller på annat sätt har svårt för att föra sin talan, så är risken uppenbar att någon som har bättre förspänt tar för sej.

Så ren liberalism utan att man tar med nån typ av omsorg om de svagare leder paradoxalt till att friheten kan minska i ett samhälle.

Ens rättigheter färsvarar staten, vi talar inte anarkokapitalism nu.

Har du någon empiri som stödjer detta?

Se ovan.

Det är väl just det. Ju mer renodlad liberal en stat är ju mindre är den.

Empiri? Mej veterligt finns ingen rent liberal eller libertansk stat och vi diskuterar väl teorin här, inte hur den förverkligas i praktiken.

Ruskigbuss

Vilka metoder ska man ha för att "skydda" de "svagare" människorna?
Jag tänker på regler på arbetsmarknaden, regler för hur människor ingår avtal för att skydda. Men frågan är om inte dessa bara skapar mer problem?
De flesta nationalekonomer är överens om att en höjd minimilön höjer arbetslösheten hos svaga grupper som inte är så produktiva. Då har vi en åtgärd som från början skulle hjälpa de svaga med i slutändan bara skapar mer problem.
Jag tror däremot att desto lösare lagar och mer frihet på arbetsmarknaden, desto fler människor kan ta för sig och erbjuda sina tjänster. Även grupper som i vårat samhälle anses vara "svaga". Så länge du och alla andra har behov att fylla finns det ju chans för människor att försöka fylla det behovet genom att jobba för varandra. Det enda som hindrar borde ju vara lagar och regler? Mindre av sånt, lättare för folk att ta för sig?
Givetvis kommer driftiga människor tjäna mer än de gör idag på det, men frågan om inte de utsatta grupperna gör det också.
I en marknadsekonomi är ju ingen för svag, eller har fel etnicitet, eller fel kön eller fel ålder. Så länge du kan producera, jobba, sälja dina produkter och tjänster så kommer du ju klara dig?

Definiera frihet.

Du måste väl ha något verklighetsunderbyggt stöd för dina teorier? Jag baserar mina åsikter om frivillig hjälp på hur det ser ut idag med en gigantisk välfärdsstat och någon sorts tro på att femtio procent av befolkningen inte bara kan tänka sig att skänka bort andras pengar utan även kan ge själv, speciellt med 50% mer i plånboken. Du måste ha någon sorts antydan till att människor skulle underlåta att ge pengar till välgörenhet.

Att göra, säga, tycka och tänka vad man vill.

Av nödvändighet så minskar denna frihet ju fler band man har till andra människor, ju fler hänsyn man tar av egen fri vilja eller tvingas ta av sociala eller lagliga skäl.