Fysiker med alkoholproblem?

Skall kolla lite om jag hittar nån info via google, har oxo funderat på detta. Man kunde ju tro att vetenskapsmän skall ha dragningar åt alkohol. Ett väldigt bra sätt att få upp kreativiteten är att ta sig en jävel eller några, dock så ere ingen höjdare bli aprak då tankeverksamheten dalar. Andra kreativa yrkesgrupper ex. konstnärer, musiker och författare har väl ganska hög andel alkohol/drog-missbrukare ?

Så.. jag spekulerar fritt, i generella drag: Under studietiden satt de och klurade på egna teorier och dyl. och bangade spritfesterna som erbjöds. Antagligen var dom oxo nog lite nördiga och betraktades som udda (no offence) av "partyfolk". Därmed kom dom inte in på banan med alkohol. Kanske även att de blev rädda för att vara full/onykter och såg alkohol som något av ondo.

Jag tycker forskare generellt är jävligt trista partymänniskor. "Nä, nu måste jag gå hem, klockan är mycket", "oj, har jag druckit 4öl, tihi...". Lite lustigt, då de kommer från en kultur som präglad av studentfester. Fast de var nog inte delaktig i den, i större utsträckning.

EDIT: Såklart är man ett undantag själv

Hmm, på KTH var det gott om studenter på Teknisk Fysik som tyckte om att festa (med sprit alltså). Jag skulle bli förvånad om det ändrat sig dramatiskt sedan jag slutade gå på festerna där.

Ja nu menade jag inte att studenter spottar i glaset. Syftade på forskare och de studenter som går vidare och doktorerar.

Jaså? Är det så du tycker att jag skall tolka nedanstående?


Dessutom har alla forskare varit studenter en gång i tiden.

Heh..ok Sherlock, för att klargöra då... Under studietiden satt de studenter som i framtiden kom att bli doktorander/forskare och klurade på egna teorier och dyl. och bangade spritfesterna som erbjöds..