Citat:
Jag tror att även fadern kan vara i livet, eller åtminstone så var han det fram tills ganska nyligen. Fadern uttalar sig i Palmkvists bok angående sonen och dennes psykiska mående. Palmkvist säger sig ha arbetat med boken i tio års tid, så någon gång under denna tid har han talat med GM:s far. Alternativt kan faderns kommentarer vara tagna från polisens eller kriminalvårdens papper från tiden då mordet var aktuellt. Det framgår ej. Hur som helst får man av boken intrycket av att åtminstone fadern var mån om sin son, och sökte hjälpa denne när han märkte att den psykiska hälsan blev allt sämre.
Tack för din utvecklande information! Min reaktion var bara rent spontant, att Eriks anhöriga borde ha reagerat på hans mentala hälsoförfall. Här har vi en person, som haft så svåra psykiska problem, att fadern givit upp. Och modern, då? Hon polisanmäler sonen för inbrott - kort tid före mordet.
Här verkar något vara rejält fel i relationen föräldrar-son. En far, som "ger upp" om sonen, och en mor, som polisanmäler denne son. Bara det sistnämnda beteendet borde de biologiska banden i princip omöjliggöra. Om föräldrarna verkligen varit måna om sonen, borde de - ifall han nu var ett så "hopplöst" fall - sett till att han fått adekvat vård. Istället kan han leva något slags fifflarliv i samhällets periferi under i princip hela sitt vuxna liv, fram till mordet.
Detta är bara en reflektion från min sida. Och hur uppkom Eriks skallskador? Vanvård i hemmet? Det framgår väl inte av boken, men mot bakgrund av det som hitintills presenterats här , skulle jag inte utesluta det. Inte bara en egendomlig mördare, utan även en egendomlig familj. Synd att boken inte finns i pappersupplaga, Kanske det kommer?
Lite sent nu kanske? Kanske ett påskkort?
